Lektion 64, Låt mig inte glömma min funktion.

Endast genom att fullgöra den funktion som givits till dig av Gud kommer du att bli lycklig. Detta beror på att din funktion är att vara lycklig genom att använda de medel genom vilka lyckan blir oundviklig. Det finns ingen annan väg. Varje gång du väljer mellan att fullgöra eller inte fullgöra din funktion, väljer du därför egentligen om du vill vara lycklig eller inte.”

Jag funderade på det här hela dagen igår. Faktiskt så mycket att jag inte klarade av att ta till mig några budskap. Det var helt tyst när satt i stillhet och lyssnade. Som att systemet stannat av.
På kvällen kände jag intuitivt att nej, det här är menat som en vilodag. Det är därför jag inte får en text till mig. Jag ska bara vila i det som är sanningen.
Därför tänker jag att idag kan bli en vilodag även för dig, men meditera gärna över dagens lektion och vad den betyder för dig.
Vad betyder det att vara världens ljus?
Vad betyder det att förlåtelse är din funktion som världens ljus?
Hur skulle du se på förlåtelse om du inte fokuserade på kroppar, utan istället såg ljus och hur dessa ljuskroppar strålade samman?
Om vi alla är ett, finns det ens något att förlåta då?

letmenotforgetmyfunction

Jag känner bara tacksamhet för denna dag

Man uppskattar inte en hel dag i tystnad förrän det är en bristvara.
Det är dagens note to self.
Jag blev alltså hemma från jobbet idag.
Låg länge i sängen på morgonen. Gick upp och gjorde några uppvärmande yogaövningar. Kurade sedan in mig i en varm filt och läste Jaap Sahib (äntligen!).
Gjorde en (för mig) ny meditation – Unlock the Heart (planen är att låta den vara med i 40 dagar). Tack för tipset Nina!
Åt frukost och gav mig själv en timmes reiki. Tog en promenad i det sköna vädret och njöt av varje sekund utomhus. Jag har varit helt i nuet och måste säga att jag verkligen uppskattat denna dag, trots att jag varit hemma för att jag är sjuk.

Jag har fortfarande ont i halsen, men jag mår bättre och febern är borta så imorgon blir det att gå till jobbet igen.

Dagens samtal ser ut så här i text:

Du behöver filtrera det som är omkring dig.
Vad andra gör eller inte gör är egentligen inte problemet. Problemet är det du tänker om saker eller personer på utsidan.
Strunta i det! It’s nothing! som jag bad Mooji att föra ut till världen.
Det finns inte där. Bara i ditt sinne.
Gör det du behöver göra, men blanda inte in andra i det.
Låt dig gärna inspireras av andra. Ta denna inspiration till hjälp i livet, men stanna inte kvar när det inte längre ger något. Gå bara därifrån. Tacka för det som varit och bry dig inte om ifall någon gör på ett sätt som för dig inte upplevs som rätt. När du dömer så dömer du enbart dig själv. Gå bara, även om alla andra stannar kvar.
Det är bättre att gå ensam ett litet tag än att stanna kvar i något som sakta kväver dig.
Idag har du märkt vad stunder i tystnad gör, hur du lättare hittar tillbaka till mig.
I vardagens brus är det svårare att höra min röst, den faller bort bland alla ljud. Det är lättare att färgas av kaos.
Se därför till att ta tillvara på alla chanser till tid i tystnad, för där finner du alltid en trygg hamn.

Och efter mitt samtal drog jag detta kort:

IMG_0449

Såklart! Kände det så starkt under promenaden, även om den inte gick genom något direkt naturområde, att det här är vad jag behöver för att ladda mina batterier.
Ska försöka bli bättre på att ta promenader efter jobbet. Det gör gott och det blir lättare att få ordning på kaotiska tankar.

Jag är så tacksam för denna dag!
Jag är tacksam för att jag nu ser lite ljusare på tillvaron igen.

Tystnaden

Jag tänker varje dag att jag vill sätta mig ned och skriva, men det är tyst. Så tyst.
Samtalen jag har, både korta och långa blir ofta personliga. Det är inte alltid det känns aktuellt att skriva om här.
Denna vecka har också tagit på krafterna. Jag börjar ana hur dagarna kan komma att se ut, att första veckans smekmånad definitivt är över.

Livet kommer helt klart att se väldigt annorlunda ut framöver. Tror att jag har lite svårt att helt acceptera det. Det är inte så att jag ångrar mig och jag trivs fortfarande jättebra, men det är tungt för mig att vara så trött och känna mig så avtrubbad som jag gör efter jobbet.
På samma vis är det lite skönt ändå. Att vara trött efter ett dagsverke. Att ha något att prata om. Att sålla ut det som inte längre ger mig något och istället värna om det viktiga.
Och när jag skriver det gör det lite ont för bloggen har varit och är viktig för mig. Då känns det lite dystert när orden inte längre flödar. När tröttheten överröstar kreativiteten.
Det kommer att ta tid för mig att vänja mig. Jag väger för- och nackdelar. Samtidigt litar jag på den vägledning jag får. Att det jag gör nu är rätt. Att jag är på rätt plats.
Tillit.

 

trust

Bilden kommer från Google.