Repetition V, Lektion 171

Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.

(151) Allt är ett eko av Rösten för Gud.
Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.

(152) Makten att besluta är min egen.
Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.

Var stilla och lyssna till anden.
Du kommer att få veta hur du går bortom illusionen, för att finna sanningen.
Du kommer att få veta att det inte finns något lidande, eller några förluster.
Du kommer att få se kärleken bakom hatet, friden bakom rädslan och ljuset i det du tror är din fiende.
Gud kommer att ta dina tankar och omvandla dem till mirakler, och du kommer att visa dina systrar och bröder vägen till frid, så att de också får uppleva kärlekens mirakler.

– Parameshwari

trust

Lektion 158, Idag lär jag mig att ge som jag tar emot.

”Den här lektionen är inte svår att lära sig, om du kommer ihåg att du i din broder bara ser dig själv. Om han då är förlorad i synd, måste du också vara det; om du ser ljuset i honom, har du själv förlåtit dig dina synder.”

– A Course in Miracles

Genom att bara titta på din syster kan du se hur långt bortom illusionen du tagit dig.
Ser du henne fortfarande som en kropp? Eller ser du henne som det ljus hon är?
Ser du det som finns bortom kroppen?
Har du i sanning förlåtit din syster? För har du det så har du också förlåtit dig själv.

I din syster ser du dig själv.
Det du ser är du, eftersom det bara finns etthet. Ett enda medvetande.
När du ser på din syster med kärlekens och förlåtelsens ögon, så är det också vad du ger.

– Parameshwari

”Och detta ger du idag: Se ingen som en kropp. Hälsa honom som den Guds Son han är, och erkänn att han är ett med dig i helighet.”

– A Course in Miracles

igiveasireceive

Repetition IV, Lektion 144

“Mitt sinne innehåller endast det som jag tänker med Gud.”

A Course in Miracles

(127) Det finns ingen annan kärlek än Guds

Det finns bara en enda Kärlek, och den Kärleken är ett med allt.
Den sanna Kärleken är ett med dig, ett med dina systrar och bröder.
Den är ett med allt eftersom det bara finns etthet.
Den sanna Kärleken räcker till alla.
Den sanna Kärleken kan inte undanhållas någon.
Och ju mer du lyssnar till den inre Rösten, desto mer kommer du att lära dig om denna Kärlek.

(128) Den värld jag ser innehåller ingenting som jag vill ha.

Den värld du ser är inte verklig.
Världen du ser utanför dig kommer från ditt sinne, det är tankar skapade av dig.
Det du ser är det förflutna. Gamla tankar som upprepas gång på gång, och skapar det du ser utanför.
Vill du se sanningen behöver du frigöra dig från det som varit, och upptäcka varje stund på nytt. Var som ett barn, se på allt med nya ögon.
Du har förmågan att förändra det du ser. Känn tillit till att sanningen är närmare än du tror.

– Parameshwari

raindrop-3402550_1280

Tacksamhet

Jag spinner vidare på mitt Instagraminlägg från förra veckan angående kosten.
Sakta, sakta börjar det hända något.
Problemen med luftrören blev långrandiga. Det var först i måndags som rösten kom tillbaka. Hostan höll i sig lika länge.
Efter två veckor med strikt vegansk diet börjar kroppen kännas lättare.
Sinnet känns lättare det med, även om hjärndimman fortfarande ligger som en lätt slöja över allt. Ögonen är piggare, huden har fått en annan lyster och magen är inte så svullen längre. (Dock ska väl sägas att alla baljväxter som inmundigats inte är det mest idealiska för min mage, men det blir väl bättre det med i sinom tid.)
Det som blivit värre är ledvärken. Jag antar att känseln är tillbaka helt enkelt. Den mat jag ätit dövar ju smärta till viss del så nu upptäcker jag vad som hela tiden funnits bakom fasaden. Men… det här får ta den tid det tar. Huvudsaken är ju ATT det händer något.
Det som prövar mig mest är hungern. Vissa dagar har jag haft lust att länsa hela skafferiet och suget efter ost ska vi inte tala om. Och godissuget…
Det är det som är min akilleshäll när jag äter vego. Det blir för mycket kolhydrater = jag är hungrig hela tiden. Även om jag använder mycket olja i maten så räcker det liksom inte till. Nu har jag i och för sig inte sagt att jag ska gå all in. Kyckling kommer jag att äta ibland. Jag tror att jag behöver den balansen för att inte börja tokfrossa i kött när hungern blir för svår. Det är så det slutat tidigare, men den här gången är jag mer motiverad. Det handlar om att må bra på alla plan nu, att ha ett helhetstänkande. För att göra det jag ska göra så måste jag ju fungera optimalt. Att gå omkring med konstant hjärndimma gör att jag tappar ”kontakten” och inspirationen. Jag skulle inte göra ett bra jobb om jag tillät mig att vara kvar i det där.
Men nu har jag bestämt mig och kommer att klara det.

Och på tal om kursen. Jag tycker att det är väldigt intressant att gå igenom repetitionerna av alla lektioner nu. På ganska kort tid märker jag att det hänt saker.
När jag började skriva under årets första dagar så jobbade jag fortfarande. Jag var trött och inte så inspirerad alltid. Det var stelt att skriva emellanåt. Sedan börjar det plötsligt flyta på och jag börjar kanalisera budskap igen. När jag gör det, när sanningen talar genom mig och jag läser det i efterhand så ser jag tydligt att det inte är ”jag” som skrivit det. Gud/Jesus/änglar/guider har talat genom mig. Det är som att upptäcka på nytt när jag läser det igen, som om att budskapet kommer till mig ännu en gång.
Jag kan inte annat än att känna stor tacksamhet inför detta, att få vara en budbärare. Att få dela med mig av denna kärlek och detta ljus.
Nu finns inte heller någon återvändo. Min väg står framför mig i all sin prakt.
Hur skulle jag kunna välja mörker framför ljus igen menar jag?!

IMG_3104

Repetition 1, lektion 59

Lektion 41, Gud går med mig vart jag än går.

Du är inte ensam.
Du har aldrig varit ensam.
Du har alltid varit förenad med Källan.
Blott genom att vända dig inåt har du haft tillgång till trygghet och svar.
Detta glömde du någonstans på vägen,
men inom dig finns denna vetskap kvar.
Du vet att världen utanför inte är sanningen.
Du vet att det finns något mer.
Något större.
Något vackrare.
Något sannare.
En värld bortom rädsla och konflikt.
Där enbart ljus och kärlek existerar.
Och du behöver inte leta längre,
för du är redan hemma.
Du är förenad med din skapare, med Gud.

Lektion 42, Gud är min styrka. Sant seende är Hans gåva. 

Gud är din styrka eftersom utan Gud kan du inte göra någonting.
Du kan inte hela ditt sinne utan Gud.
Du kan inte förstå att du är ett med din broder utan Gud.
Sant seende är omöjligt utan Gud.
Det du ser med dina fysiska ögon är blott en illusion.
När du sträcker ut kärlek är det Gud som agerar genom dig.
När du skriver den här texten är det Gud som ”talar” genom dig.
Gud är allestädes närvarande,
och när du vet detta är du aldrig mer ensam.
Du kommer aldrig mer att behöva söka efter svar utanför dig.
Gud är din eviga Källa.

Lektion 43, Gud är min Källa. Jag kan inte se åtskild från Honom.

Du kan inte se åtskild från Gud, eftersom du för evigt är ett med Gud.

Falsk varseblivning kommer av att lyssna till egot.
Det är då du tror att världen att världen är orättvis, farlig och full av konflikter.
Du använder bara dina fysiska ögon när du betraktar det som sker på utsidan.

Sann varseblivning leder dig mot förlåtelse.
Du lyssnar till din inre guide som vägleder dig mot din frälsning,
mot helande.
Du ser bortom kroppar och fysiska föremål.
Du börjar förstå vem du i sanning är.

När du så blir ett med Gud förstår du att i denna Etthet behövs ingen förlåtelse längre,
för det finns ingenting att förlåta.
Allt är en enhet, och separationen är ett minne blott.
Du tänker med Guds sinne.
Du ser det Gud ser.

Lektion 44, Gud är ljuset i vilket jag ser.

I En kurs i mirakler lär vi oss att det bara finns två tankesystem – kärlek eller rädsla.
När jag väljer kärlek ser jag ljus.
När jag väljer rädsla ser jag mörker.
Jag kan bara se i ljuset,
och Gud är ljuset i vilket jag ser.

Varje dag frågar jag mig själv:
Ser jag genom Guds ögon,
eller har mörkret dolt min sikt?
Dömer jag det jag ser,
eller ser jag ljuset i alla jag möter?

När jag minns vem jag är,
minns jag också vem min broder är.
Jag inser att ljuset finns i mig och inte utanför.
Jag förstår att kärlek är ett val jag gör varje dag.
Det är ett val jag gör nu.

Lektion 45, Gud är sinnet med vilket jag tänker.

Gud är inte därute någonstans.
Gud är i ditt sinne.
Gud är sinnet med vilket du tänker,
när du slutar att lyssna på det som egot viskar i ditt öra.
När du lyssnar till Gud, istället för till kaos,
släpper du taget om illusionen du ”ser” på utsidan.
Du förstår att det bara finns ett enda sinne.
Sinnet som du delar med Gud.

happy

Med sikte på ett spännande 2018

Det blev en öppning idag efter ett möte så jag passade på att berätta. Eller för att vara mer konkret – jag sa upp mig (muntligt). Jag sa som det är, att jag inte är på rätt plats men att det har varit otroligt lärorikt och att jag ser detta som ”utbildning” och som är en merit för att gå vidare. Jag har ju tänkt hoppa på vårdadministration igen nästa år. Det är det som är min nämnda plan B så vi får väl se hur det blir med det, men för stunden känns det tryggt att ha ett skyddsnät.
Jag känner mig verkligen lättad över att jag berättade redan nu. Det är tungt att gå och bära på när man väl bestämt sig. Alla tog det ändå väldigt positivt och min chef är därtill mycket förstående. Hon är bra på att läsa folk och hade nog redan förstått att detta skulle ske förr eller senare. Hon sa faktiskt till mig redan på anställningsintervjun att jag borde gå klart utbildningen. De skriker ju efter medicinska sekreterare överallt nu.
Om jag orkar gå klart denna gång så passar det mig åtminstone bättre för på många håll kan man arbeta hemifrån nu och det är definitivt min kopp te.
Så… sista februari 2018 blir troligen min sista arbetsdag.

Det här är vad jag är tacksam för idag, och jag känner tillit till att det kommer att bli bra. ❤

Denna dag är tillägnad dig mamma ❤

Idag är det ett år sedan du lämnade jordelivet mamma.
Jag sov oroligt den natten. Vaknade och kände att något inte var som det skulle.
Försökte ringa dig så många gånger under dagen, utan svar.
När N kom hem bad jag honom köra mig hem till dig.
Jag anade nog, men inte hade jag kunnat föreställa mig hur det skulle kännas att hitta min egen mamma död i sin säng. Inte hade jag kunnat föreställa mig att jag skulle tvingas att slita ner dig på golvet och göra HLR. Vad nu det skulle tjäna till. Du hade lämnat kroppen flera timmar tidigare.
Efter allt tumult, när de fantastiska ambulansmännen bäddat ner dig i sängen igen och slutit dina ögonlock, tog jag ett sista farväl. Jag tog ett kort på dig också där du låg så fridfullt. Har det fortfarande i min mobil. Det kan kanske tyckas absurt, men det är det sista minnet jag har av dig i den form du hade här. Den väsentliga delen av dig finns hos mig jämt, fast nu var det förstås ett tag sedan vi pratade sist.
Jobbet har gjort mig avtrubbad. Dörren till din värld är inte längre vidöppen. Den har glidit igen och jag har inte kraft att skjuta upp den helt.

IMG_0543

Jag är trött mamma och jag saknar dig.
Fortfarande är jag på vippen att ringa dig när stora saker händer. Sedan minns jag…
Även om vi inte stod varandra så nära så har du lämnat ett stort hålrum efter dig. Idag inser jag att du var viktigare för mig än vad jag visste och gav sken av när du levde.
Jag är trött mamma och jag längtar hem.
Det är så tungt vissa dagar, att leva i denna värld av illusioner och drama.
Jag passar inte in i gängse mall. Det har jag aldrig gjort.
Större delen av detta år var ändå ett framgångsrikt år för mig. Framgångsrikt på det plan där jag vill och ska verka. Men så bröts kontakten. Inte helt naturligtvis, men tillräckligt för att jag ska känna att en del av mig saknas.
Jag har tappat inspirationen. Det är tyst. Orden flödar inte längre.
Mitt ljus lyser inte lika starkt.
Jag är så trött mamma. Jag vet att du är här. Att du vakar över mig. Att Guds röst även är din röst. Jag önskar att du kunde vägleda mig exakt dit jag ska. Lägga ut det där bananskalet vid precis rätt tillfälle.
Någonstans vet jag ju. Det har jag gjort hela tiden. Jag har bara inte kraften att ta mig dit för jag sitter fortfarande fast i ”kan inte”, ”går inte”, ”vågar inte”, ”tänk om”, ”jag har inte råd” och ”det går inte att försörja sig på”. Ändå vet jag att jag måste göra något snart för annars slocknar min livsgnista helt.
Det finns ingen annan väg än att följa sitt hjärta, att följa sin livsuppgift. Sedan må det gå hur knaggligt som helst på vägen, men utan hjärta slocknar ljuset.
Ju längre ifrån jag kommer desto kallare blir det. Allt känns liksom meningslöst.
Inspirationen hittar vare sig in eller ut.
Jag är trött mamma. Orkar inte spela spelet längre. Jag vill inte (och kan inte) vara en robot som utför meningslösa saker dagarna i ända.
Det finns inget bränsle i den miljön som ger mig energi att mäkta med det.
Kanske är jag bara skörare än andra. Jag kan i och för sig inte se det som något negativt. Borde det inte vara sunt att se bortom drömmen och istället hylla det sanna (bortom pengar, jobb, prylar och kroppar).
För mig är det i vilket fall inte sunt att ta en tablett, bita ihop och härda ut. Att gå emot sin magkänsla.

Det är ett år sedan idag mamma.
Tur i oturen att det sammanfaller med att jag ligger hemma och är sjuk.
På jobbet hade jag blivit distraherad en stund. Sluppit tänka så mycket.
Å andra sidan vill jag inte fly undan det jag känner. Jag vill leva och känna, och denna dag kommer för alltid att vara en dag tillägnad dig.
Jag älskar dig!

P.S. Igår kom en talgoxe och satte sig på fönsterblecket i köket.
Solöga säger:

Känn tillit. Det du gör är fullkomligt rätt.
Din gåva är att ha förtroende för dig själv och det du gör.
Med andra ord – du kan slappna av. Du är på helt rätt spår.

Kanske var det du som skickade mig detta meddelande mamma.❤ D.S.