Repetition IV, Lektion 142

“Mitt sinne innehåller endast det som jag tänker med Gud.”

 (123) Jag tackar min Fader för Hans gåvor till mig.

(124) Låt mig minnas att jag är ett med Gud.

– A Course in Miracles

Precis som vattendroppen är en del av havet, är du en del av Gud.
Precis som bladet är en del av blomman, är dina bröder och systrar en del av Gud.
Växter, djur och människor ser ut och uttrycker sig på olika vis, men allt är likväl en del av Gud.
Allt är Gud.
Gud som upplever sig själv.

Känn därför tacksamhet för det första djupa andetag du tar på morgonen, för det är Gud.
Låt dig fyllas av kärlek när du ser barnet springa över sommarängen, för det är Gud.
Skratta så att magen värken, för skrattet är Gud.
Ligg ner och fantisera kring molnens formationer, för det kreativa sinnet är Guds.
Känn tryggheten i den osynliga hand som håller din, för Gud är din ständige följeslagare.
Gud är alltid med dig, för det finns ingenting som inte är Gud.

– Parameshwari

IMG_2225

Lektion 124, Låt mig minnas att jag är ett med Gud.

”Försäkra dig om din frid genom att öva medvetenheten om att du är ett med din Skapare, på samma sätt som Han är ett med dig.”

ACIM 

Precis som vattendroppen är en del av havet, är du en del av Gud.
Precis som bladet är en del av blomman, är dina bröder och systrar en del av Gud.
Växter, djur och människor ser ut och uttrycker sig på olika vis, men allt är likväl en del av Gud.
Allt är Gud.
Gud som upplever sig själv.

Känn därför tacksamhet för det första djupa andetag du tar på morgonen, för det är Gud.
Låt dig fyllas av kärlek när du ser barnet springa över sommarängen, för det är Gud.
Skratta så att magen värken, för skrattet är Gud.
Ligg ner och fantisera kring molnens formationer, för det kreativa sinnet är Guds.
Känn tryggheten i den osynliga hand som håller din, för Gud är din ständige följeslagare.
Gud är alltid med dig, för det finns ingenting som inte är Gud.

– Parameshwari

”Låt mig komma ihåg att jag är ett med Gud, ett med alla mina bröder och ett med mitt Själv, i evig helighet och frid.”

ACIM

iamonewithgod

Lektion 123, Jag tackar min Fader för Hans gåvor till mig.

”Att nu ägna en dag åt tacksamhet kommer att öka nyttan av att ha en smula insikt i den verkliga omfattningen av alla de framsteg du gjort; de gåvor du tagit emot. Vad glad idag, i kärleksfull tacksamhet över att din Fader inte har lämnat dig åt dig själv, inte heller låtit dig vandra omkring i mörkret. Var tacksam för att Han har räddat dig från det själv som du trodde att du hade gjort för att ersätta Honom och Hans skapelse.”

ACIM 

Jag är tacksam för att jag ser ljuset bortom illusionen.
Jag är tacksam för att Gud alltid är med mig och vägleder mig.
Jag är tacksam för att jag möter underbara lärare varje dag.
Jag är tacksam för att jag aldrig är ensam.
Jag är tacksam för att jag har en funktion att fylla.
Jag är tacksam för livets alla gåvor.
Jag är tacksam för att jag, med mina tankar, kan styra över vad jag ser på utsidan.
Jag är tacksam för inre frid.
Jag är tacksam för att få leva i sanning.
Jag är tacksam för kärleken.
Jag är tacksam för att få ge och att få ta emot.
Jag är tacksam för den jag är.
Jag är tacksam för att jag är ett med allt, ett med Gud.

– Parameshwari

ithankmyfatherforhisgifts

Lektion 77,  Jag har rätt till mirakler.

Du har rätt till mirakler på grund av det du är. Du kommer att ta emot mirakler på grund av det Gud är. Och du kommer att erbjuda mirakler på grund av att du är ett med Gud.”

Mirakler är livgivande.
Mirakler är naturliga.
Mirakler är allas rättighet.
Mirakler är helande.
Mirakler är tankar.
Mirakler vittnar om sanningen.
Mirakler är undervisningsredskap.
Mirakler går bortom kroppen.
Mirakler är naturliga tecken på förlåtelse.
Mirakler innebär frihet från rädsla.
Mirakler är befriande.
Mirakler väcker tacksamhet.
Mirakler skingrar illusioner.
Mirakler återställer sinnet.
Mirakler är ett uttryck för kärlek.

Ditt anspråk på mirakler ligger inte i dina illusioner om dig själv. Det beror inte på några magiska krafter som du har tillskrivit dig själv, inte heller på någon av de ritualer som du har hittat på. Det är inneboende i sanningen om det du är.

– A Course in Miracles

Läs mer om mirakelprinciperna i början av boken eller här:
http://courseinmiracles.com/chapter-1/miracle-principles-1-14/#

iamentitledtomiracles

Livsuppgiften

Rafael

I fredags, efter att jag drog kortet här ovan, fick jag ett meddelande till mig.
Jag skriver nu exakt det jag antecknade i min tanke- och reflektionsbok efteråt:

Rafael säger (ännu en gång) till mig att jag skall arbeta med healing. 
Healing och att kanalisera helande budskap.
Helandet är ett ständigt återkommande tema. Och precis som jag fick reda på att mitt namn Parameshwari betyder healer, någon som hjälper andra att ”vakna upp” så behöver jag kanske själv vakna upp och börja forma någon slags plan över hur jag skall gå till väga framöver.
Det här är det enda som känns helt rätt varje gång jag får det till mig.
När det kommer till yogan till exempel så får jag alltid kalla fötter. 
Yogan är mitt eget redskap, en del av mitt dagliga liv, men jag ska inte lära ut det. Åtminstone inte i traditionell form.
Och precis när jag skriver detta börjar det bränna intensivt i mina handflator, som för att bekräfta ytterligare. Tack!

Rafael kontaktade mig förstå gången för ett antal år sedan. Sedan dess har han varit ”min” ängel, eller guide om du så vill. Det han sagt om healing har även bekräftats flera gånger av min yogalärare/mentor, som gav mig mitt namn Parameshwari.
Så ja, jag har vetat hela tiden att jag på något vis ska arbeta med healing. Däremot har jag inte vetat hur jag ska gå vidare, och det gör jag fortfarande inte ska jag erkänna.
Det jag vet är att jag fått rådet att ta detta året som ett år av att skriva och dela med mig av ACIM 365, jag ska meditera mycket, lita till min intuition, kanalisera budskap och sända ut helande energier.
Om jag gör detta så kommer vägen att visa sig för mig, och jag känner tillit till detta.
Fast mycket hänger förstås på mig. Inget kommer serverat på silverfat. Jag vet att jag i sinom tid måste kasta mig ut, ta språnget ut i det okända.
Jag har varit för rädd för att lita till min egen förmåga. Trott att jag måste vara mer påläst eller ha fler diplom så att jag skall bli tagen som seriös. (Det är lätt att bli avfärdad som kvacksalvare i den här branschen.) Men varje gång jag går in för att leta efter någon kurs känns det fel. Magkänslan skriker nej och jag hör den lugna rösten som säger du behöver inte det där. Du vet redan vad du ska göra. Lita till din egen förmåga.
Jag har förvisso Reikin med mig sedan tidigare och det är bra som grund, men när jag väl kommer igång så kommer jag att arbeta intuitivt och på det vis som passar bäst just för stunden.

Nu lämnar jag detta frö att gro i lugn och ro. 
Sat Nam

På egna ben

Det blir inte så mycket annat skrivande här än lektionerna numera.
Ett tag hade jag lite dåligt samvete för det, fast nu upplever jag det faktiskt enbart som något positivt. Inte så att jag inte vill skriva om min vardag också, men lektionerna styr upp mig på ett sådant vis att jag måste lägga egot och allt klagande åt sidan.
Och då menar jag inte att det inte är ok att skriva även om dåliga dagar. Det är mer så att det helt enkelt är bra för mig att undvika att skriva om mina tvivel och svarta hål. (Jag har fortfarande lätt för att sugas ned i ett negativt flöde emellanåt.)
Naturligtvis har jag inte bara skrivit om negativa saker heller, men ni förstår nog vad jag menar.
Lektionerna ger mig så mycket mera nu, när jag bearbetar dem en efter en.
Jag gör dem inte som jag gjorde förra året. Då läste jag bara och praktiserade övningarna, jag skrev väldigt sällan. Nu när jag skriver så märker jag hur mycket jag lärt mig på vägen och jag lär mig minst lika mycket nu.
Det är som terapi att skriva. Jag låter den inre rösten tala genom mig och jag suger i mig allting med stor iver. Det här är en öppning för mig, mot det som komma skall.

För två veckor sedan blev jag klar med Living in Purpose Mastery Program. Det kändes både sorgligt och glädjande. Har ju haft med mig de här lektionerna dagligen i 6 månader och plötsligt har jag fått lägga den tiden på att skriva eget istället för att följa någon annan.
Det är som när man tar körkort och sätter sig ensam i bilen första gången. Det är då det händer. Det är då man lär sig.
Nu är det på riktigt. Jag behöver ingen lärare mer. Jag behöver inga kurser eller böcker.
Min lärare finns i mig. Rösten finns inom mig. Där den alltid funnits.
Jag kan inte smita undan mer nu. Jag måste följa mitt kall, och även om jag inte till fullo vet vart det här ska leda mig ännu så har jag åtminstone börjat gå den väg jag ska gå.
Jag trodde det inte i höstas, men det har hänt otroligt mycket under det här halvåret.
Även om det stundtals varit jobbigt så är jag otroligt tacksam för allt jag fått uppleva.

Det är nu bara fyra arbetsdagar kvar. Jag är lite splittrad i hur jag känner inför detta. Har ju längtat efter det men de senaste veckorna har det faktiskt varit ganska skoj på jobbet. Tja, det är väl som det brukar. Det är som bäst de sista arbetsdagarna, fast då slutar jag när jag är på topp i alla fall. Inte som ett vrak.

Fortsättning följer i sinom tid.

Sat Nam ❤

timeforcoffee

När man slutar tidigare och får med sig
finkaffe på vägen hem.

En stor sten föll från mitt bröst

Kikar in här och inser att det går allt längre mellan skrivtillfällena. Jag gillar det inte alls, men livet ser som sagt annorlunda ut nu.
Trivs fortfarande jättebra på jobbet, men de långa dagarna börjar tära på mig. (Jag skulle ljuga om jag sa något annat.)
Det är tufft att åka hemifrån vid 6 och komma hem vid 17-tiden. Det är tufft när den lilla tid som blir kvar går åt till matlagning, tvätt och hjälpa W med läxor (vad mycket de får redan så här tidigt i livet). Oftast får jag knappt ens träffa W på dagarna eftersom han sover när jag går och är ofta ute och leker när jag kommer hem.
Den egentid jag får efter nattning är en knapp timma och sedan läggdags.
Jag visste i och för sig redan från början att det skulle bli ett problem med heltid. Det är dock de senaste veckorna jag på allvar insett hur skadad min arma hjärna blivit av alla möten med väggar genom åren. Skador som inte kan repareras. Hur jag inte kan tänka ”snabbt” längre, att det liksom inte kopplar rätt. Jag fastnar i moment när jag sitter framför datorn. Ingen annan ser det, men det tar obehagligt lång tid för mig att tänka ibland när jag ska skriva in uppgifter. Det är t ex otroligt stressigt de dagar jag sitter i receptionen. Köbildning, moment man måste göra samtidigt som patienter strömmar in, samtal som måste ringas medan kön växer. Moment som mitt huvud inte klarar av att ta in. (Känner mig så trög och korkad emellanåt.) Minnet är bra men kort…
Borde varit ärlig från början. Sagt att heltid inte fungerar.
Imorgon har jag bokat in ett möte med chefen. Ska säga som det är, trots att det är dålig tajming när vi har personalbrist.

Så såg mitt inlägg ut när jag skrev det igår kväll. Var för trött för att lägga ut det då. Kände mig för negativ för att lägga ut det.
Idag ser det annorlunda ut. I morse vid frukost kom chefen och sa att vi kunde ta samtalet redan på morgonen, istället för vid två som planerat.
Jag sa som det var, att tiden inte räcker till och att jag inte klarar av tempot utan att få tillräckligt med vila emellan. Tajmingen kunde som sagt varit bättre, men hon vill mig så väl (världens bästa chef) att hon nu ska ordna så att jag får gå ner i tid. Det lutar åt att jag kommer att få en dag ledigt i veckan, istället för kortare arbetsdagar. Vi kom fram till att det blir bäst så för alla. En hel dags ledigt med egentid och allt vad det innebär är precis vad jag behöver. Kände det när jag var sjuk sist. Den där dagen hemma gjorde så gott.
Det är också ordnat så att en del av uppgifterna i receptionen går in på administration istället så att det inte bli så stressigt mot slutet av dagen.
Nu är det här inte helt klart ännu, men jag kan inte i ord beskriva den tacksamhet jag känner över att ha hamnat på en sådan underbar arbetsplats och med en sådan omtänksam chef. I vår arbetsgrupp bryr vi oss om varandra. Ingen snackar skit om någon. Det är inte heller några problem att få ledigt eller att ändra i arbetstider.
Jag tror att jag är värd det efter alla bottenskrap genom åren.
Kände mig så lättad efter det där samtalet.

IMG_0471

Lättad