Tystnaden

Jag tänker varje dag att jag vill sätta mig ned och skriva, men det är tyst. Så tyst.
Samtalen jag har, både korta och långa blir ofta personliga. Det är inte alltid det känns aktuellt att skriva om här.
Denna vecka har också tagit på krafterna. Jag börjar ana hur dagarna kan komma att se ut, att första veckans smekmånad definitivt är över.

Livet kommer helt klart att se väldigt annorlunda ut framöver. Tror att jag har lite svårt att helt acceptera det. Det är inte så att jag ångrar mig och jag trivs fortfarande jättebra, men det är tungt för mig att vara så trött och känna mig så avtrubbad som jag gör efter jobbet.
På samma vis är det lite skönt ändå. Att vara trött efter ett dagsverke. Att ha något att prata om. Att sålla ut det som inte längre ger mig något och istället värna om det viktiga.
Och när jag skriver det gör det lite ont för bloggen har varit och är viktig för mig. Då känns det lite dystert när orden inte längre flödar. När tröttheten överröstar kreativiteten.
Det kommer att ta tid för mig att vänja mig. Jag väger för- och nackdelar. Samtidigt litar jag på den vägledning jag får. Att det jag gör nu är rätt. Att jag är på rätt plats.
Tillit.

 

trust

Bilden kommer från Google.

Vilodag

12 augusti

Jag har gett dig skörhet, vilket gör att din själ kan blomma i min närvaro. Acceptera denna gåva som en helig skatt: ömtålig, men ändå strålande av ljus.
Låt mig få välsigna dig rikligt genom din svaghet, istället för att du försöker dölja eller förneka den.

/Jesus kallar på dig av Sarah Young

Jag älskar den här lilla boken med budskap för årets alla dagar.
Innan jag köpte boken läste jag på Instagramkontot ”Jesus kallar på dig” och bokmärkte flera inlägg som träffade mitt i hjärtat. Nu läser jag dagens budskap varje morgon och ofta är det något som jag behöver höra just då, som t ex texten här ovan.

IMG_0119

Utanför Hotell Havanna, Varberg

Det är en trött dag idag. Jag visste nästan med en gång att det inte skulle bli ett längre samtal i morse.
Idag talade Jesus till mig och han bad mig att vila idag och att vara i stillhet. De enda meningar som följde efter detta var dessa:

Du är redo att ta emot Guds gåvor.
Jag är alltid med dig.
Var inte rädd.

Jag tackar för detta och känner tillit.
Och idag är en utmärkt dag för vila.

Jag lägger framtiden i Guds händer

maskros

En av denna veckas uppgifter är att varje dag sitta i stillhet i 30 min och lyssna till Guds röst. Jag har redan mina samtal flera gånger varje dag, men jag har inte satt mig ned en längre period på detta vis (om jag inte räknar med meditationerna då).
Istället för att göra vanliga meditationen på morgonen sätter jag mig nu med ett anteckningsblock bredvid mig, sluter ögonen och lyssnar. Det är väldigt intressant för det kommer alltid något jag behöver höra och kanske ska dela med mig av. Ungefär som när jag går mina morgonpromenader efter att jag lämnat W på skolan. Det är bland annat så jag fått min inspiration till att skriva tidigare, men nu upplever jag att jag får en annan slags gemenskap med Gud. En starkare närvaro, eller hur jag ska förklara det.
Det här är en del av vad jag fick till mig idag:

Lyssna. Bara lyssna. Sitt i stillhet.
Förlåt. I stillheten kommer det du behöver förlåta att dyka upp.

Var dig själv. Tro på dig själv. 
Snegla inte på andra.
Döm inte andras väg.
Gå inte heller i försvar mot de som dömer eller attackerar dig.

Du skall inte göra det här i syftet att tjäna pengar 
utan enbart för att sprida ljus.

Hela morgonen har jag känt av en medvetandehöjning. Hur jag kunnat stilla icke önskvärda tankar. Lagt identifikationen med kroppen åt sidan.
Det avtog förstås avsevärt när jag satte mig vid datorn. Jag blir påmind om att jag snart borde göra en detox från alla sociala medier. Inte så att jag anser att jag har ett problem med det egentligen, men att bara stänga ner allt och istället ägna 100% åt IRL-liv är ofta en WOW-upplevelse. Vi får se hur det blir för nu har jag lite kli i fingrarna för stunden. Då vill jag skriva, men jag kanske stänger ner på vissa håll. Det gör jag förvisso redan då jag känner att jag inte orkar med att hänga med i alla forum.

Den som överlämnar sig åt Gud har också lagt världen i de Händer till vilka han själv har vänt sig för att få tröst och trygghet. Han lägger världens sjuka illusioner åt sidan tillsammans med sina egna, och erbjuder båda frid.

/Ur ACIM lektion 194 –  Jag lägger framtiden i Guds händer

Jag tycker att denna text sammanfattar denna dag ganska bra.

Och som avslut, snälla häng inte upp dig på ordet Gud. Jag förstår att ni som kanske inte läser ACIM har svårt för det. Det hade jag också i början, och det var som sagt därför jag inte klarade av att ta mig igenom kursen första gången jag påbörjade den.
Gud är helt enkelt ordet som passar mig bäst eftersom jag använde det redan tidigare, om än inte så ofta i mitt offentliga skrivande. Blir det svårt att läsa så byt ut det mot kärlek, livskraft, livsenergi eller vad som passar dig bäst.
Det är inte alltid Gud som talar till mig heller, men det är ändå det ord jag oftast använder eftersom det jag får till mig trots allt kommer från denna källa.

Jag önskar dig frid och mod att släppa taget om det gamla invanda!