Vägledning när den är som bäst

Som utlovat på Instagram ska jag berätta lite om vad som hänt det senaste.
Jag har filat på det här inlägget i några dagar och jag blir inte riktigt klar (eller nöjd). Det är omöjligt att få ner i text vad som blivit upplevt under healing. Kanske var det inte menat att jag skulle skriva om det heller, men håll till godo med en lite knagglig text.

Healingen, alla möten och beslut, vägledningen och de budskap jag fått har varit så omvälvande att jag känner mig som en annan människa (transformerad är nog ordet jag egentligen syftar till egentligen).
Jag är här i min kropp, fast samtidigt på ett annat plan. Den ”vanliga” världen ter sig allt mer främmande. Alla människor som rusar fram i livet. Jag är i min bubbla och vill inte vara med i den hetsen längre. Jag orkar inte prata, eller hänga med i samtal om vädret eller om politik.
Healingen jag tagit emot under de senaste veckorna har öppnat upp för så mycket. Kanske att det nästan gått lite väl fort emellanåt.
Det som varit värst är alla höga ljud. För stunden är det lite bättre, men förra veckan tog allt prat och alla musik nästan knäcken på mig. W pratade ännu mer än vanligt (hur nu det ens är möjligt… *skratt*). Det var inte tyst en minut här. Vid något tillfälle var jag inte många sekunder från att fly från hemmet för att ta in på hotell för att få en stunds tystnad. Jag gjorde det inte, men det krävdes mycket självbehärskning.
När det var som värst var varje ord som att en fågel pickade med sin näbb i skallen på mig, eller som att någon skrek rätt in i örat.
Nu längtar jag så efter att skolan ska börja igen så att jag får några timmar i ensamhet och total tystnad på vardagarna. (Serenity now!!)

Det bästa beslutet jag fattat är att jag skall gå kursen Angelic Reiki® 1&2 nästa månad. Vägledningen och tecknen från änglarna har i detta fall varit nästintill handgripliga.
Jag var på väg att kolla kurstider för Holy Fire Reiki, men fylldes av ett stort obehag och i samband med detta drogs blicken till kursen i Angelic Reiki. Naturligtvis! Jag påmindes om att jag tittat på kursen förut, fast då kände jag mig inte redo. Det gör jag nu.
Faktiskt känns det här så rätt att jag redan preliminärbokat mig till steg 3&4 månaden efter. Änglarna kommer mig allt närmare och jag är säker på att det här är vad jag ska göra nu.

IMG_3340
”Love ends duality, thus it has no opposites.”

Men tillbaka till healingen. Vid förrförra tillfället var det som att komma hem. Jag tog emot så mycket kärlek och ljus, och själens längtan efter att komma hem blev väldigt påtaglig.
På samma vis var det sorgligt en stund. Precis innan healingen startade började tårarna att rinna och jag fick därefter ett budskap om att ett dödsfall skulle ske i familjen. Det var förvisso inte oväntat att det skulle ske inom en snar framtid, ändå var det en lite underlig upplevelse. Fast på samma gång som det var sorgligt var det också en lättnad, för det var hög tid för henne att lämna kroppen.
Jag tog avsked under healingen och det var en väldigt fin stund. (Jag fortsatte sedan att ”koppla upp” mig för att sända henne kärlek till resan över under de efterföljande dagarna. Hon somnade in på lördagsnatten.)
Just denna healing blev alltså väldigt speciell. Min kropp var stekhet efteråt och jag var känslosam långt in på nästa dag.

Under senaste healingen var Raphael med mig under nästan hela sessionen, och det var efteråt jag fick det så träffande budskapet när jag drog orakelkortet (som jag skrev om på Instagram häromdagen).
Här kommer ett litet utdrag från texten:

If you are forgetful, stressed, mentally fatigued or plodding when you are usually bright, you need some mental ’time out’. […]
You have been absorbing a lot of new information. You may feel you have so many tasks to do that you don’t know where to start, or that if you stop to rest you will never get through it all. This is causing you mental stress, which is diminishing your productivity. It is time to slow down and cleanse your mind with the assistance of Master Hilarion and Archangel Raphael
.”

Och efter förra veckan behöver jag sannerligen mental vila.
Jag är sååå trött i huvudet, så nu är prio vila & meditation (och tystnad).

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

Lektion 226, Mitt hem väntar på mig. Jag skall skynda mig dit.

”Om jag så väljer, kan jag lämna den här världen helt och hållet. Det är inte döden som gör detta möjligt, utan en förändring av sinnet när det gäller syftet med världen.”

– En Kurs i Mirakler

När du ”glömmer” allt det som håller dig bunden till den här världen.
När du släpper kontrollen, och inte maniskt försöker styra dina dagar.
Då är du öppen för det som finns bortom illusionen.
Du hör rösten som kallar dig hem.
Var i detta inte rädd för att släppa taget. Det betyder inte att du dör och lämnar din kropp.
Det betyder bara att du öppnar ditt sinne för det som i sanning är, för kärleken och varandet.
Du släpper taget om det som begränsar dig och hindrar dig från att vara det ljus du är.
Du släpper taget om kroppen på det vis du sett den tidigare.
Att släppa det som inte är kärlek gör att du kan vara i Himlen, trots att du lever i den här världen i en kropp.

Sat Nam ❤
/Parameshwari

IMG_3236

Del II, Lektion 221, Ge mitt sinne frid. Låt alla mina tankar vara stilla.

Tema: Förlåtelse

”Ord kommer att betyda lite nu. Vi använder dem bara som vägledare som vi nu inte längre är beroende av. För nu söker vi endast en direkt upplevelse av sanningen.”

– En Kurs i Mirakler

Fader, jag kommer till Dig idag för att söka den frid som endast Du kan ge. Jag kommer i tystnad. I mitt hjärtas stillhet, i mitt sinnes djupaste vrår, väntar jag och lyssnar efter Din Röst. Min Fader, tala till mig i dag. Jag kommer för att höra Din Röst i tystnad, i visshet och i kärlek, säker på att Du kommer att höra mitt rop och svara mig.”

– En Kurs i Mirakler

Befria dig från de bilder av skuld och skam som du skapat i ditt sinne.
Du är oskyldig som det nyfödda barnet. Som blomman som slår ut på ängen.
Du är fullkomlig i din skapelse, för du är som Gud skapade dig.
Befria ditt sinne från det som inte är kärlek till dig själv.
Befria ditt sinne från det som inte är kärlek till dina systrar och bröder, för de är lika fullkomliga som du själv.

– Parameshwari

gemittsinnefrid

Repetition VI, Lektion 218

(198) Endast mitt fördömande skadar mig.
Jag är inte en kropp. Jag är fri. För jag är fortfarande som Gud skapade mig. 

Endast mitt fördömande skadar mig. Endast min egen förlåtelse gör mig fri.”

Meditera över dessa två meningar idag.
Är du medveten om vad som händer när du dömer, eller attackerar, någon annan?
Hur känns det i dig när du gjort det?
Och hur känns det i dig när du förlåtit och helt släppt taget om gammalt agg?

Kärlek & frid  ❤
/Parameshwari

”Mitt fördömande skymmer mitt sanna seende, och genom mina oseende ögon kan jag inte se min härlighet i det sanna seendets ljus. Men idag kan jag se denna härlighet och glädja mig”

En Kurs i Mirakler

asiaspa

Time to move on

Det har varit en ganska omtumlande sommar. Omtumlande för att jag i ärlighetens namn försökt fly från mig själv och från min uppgift. Det blev så mycket runt omkring, och för mig så mycket överdrifter och extremer överallt, att jag helt enkelt behövde koppla ned ett tag. Kanske har det inte varit helt märkbart utåt för jag har trots allt varit med hela tiden. Jag har skrivit och varit aktiv på nätet. Rösten har varit där och talat lugnt till mig. Jag har varit samstämmig med Gud, ändå har jag gått ut och gjort min dag helt tvärtemot mina intentioner och tvärtemot vägledningen. Dag ut och dag in i flera veckors tid.

Jag hade hållit mig borta från kött i över fem månader, men så blev det lite kyckling här och lite rostbiff där. En öl här och en cider där (ja jag bröt mitt eget avtal). En läsk här och en glass där. Och ett överflöd av glutenfyllda maträtter. Många bäckar små…
Inte konstigt att jag blev sjuk i Varberg. Halsen svullnade, jag blev förkyld och fick feber. Hade jag inte köpt en nässköljningskanna så skulle jag troligen fått en rejäl bihåleinflammation också för bihålorna var fulla av var. Kroppen har reagerat och protesterat för fullt men jag har nonchalerat alla symtom, och blivit allt tröttare.
Jag vet egentligen inte varför jag gör så här mot mig själv. Det är som att jag inte klarar av acceptera min uppgift fullt ut och alla de symtom som kommer av att vidga medvetandet. Allt ansvar som följer med detta. Och ensamheten i att det inte finns någon att prata och bolla med annat än på nätet. Tron på mig själv som ibland sviktar, trots att jag redan vet vilken min uppgift är (ja trots alla tecken och budskap jag får hela tiden). Den uppgiften kan jag inte fy ifrån, för ju mer jag försöker desto svårare blir det.
Samtidigt är jag en komplicerad person på det viset att jag är så splittrad i mitt sätt att vara. Jag älskar tystnad och ensamhet, ändå dras jag till bullret på stan på ett nästan sjukligt sätt. Jag vill vara i den stillsamma naturen, men åker till Liseberg eller centrala stan (mitt i högsäsong) och magkänslan bara skriker nej. Det är ju helgalet egentligen!

Kanske är det föräldraskapet som har mest påverkan här. Att vara mamma till en kille som är min raka motsats och som aldrig någonsin är tyst och aldrig sitter still. Det blir så mycket påfrestning att jag till slut inte klarar av att vara i tystnad på utsidan heller.
Min son är högkänslig som mig, men har en helt annan personlighet. Han vänder det utåt och är överaktiv, medan jag gör tvärtom.
När jag bodde ensam hade jag aldrig vare sig tv eller musik på. Det var tyst jämt. Jag var ute i naturen varje dag och var otroligt kreativ i mitt skrivande. Nu är min kreativitet i botten för jag får aldrig möjlighet att ”isolera mig” på det vis jag själv önskar. Någon är alltid där och rycker i mig eller har ljud på i bakgrunden. Jag får stjäla till mig korta stunder och ”hets-skriva”. Det är ett otroligt stressmoment som tär på mig mer än jag vill erkänna.
Nu är det absolut inte meningen att det ska låta som att jag beklagar mig eller att jag tar på mig offerkoftan. Nej, jag vill bara vara ärlig med hur livet ser ut, även när det dalar. Att bli förälder är både det bästa och det värsta jag gjort. 😉 Men många gånger avundas jag er som har vuxna barn och äntligen får egentid. Där barnen är självständiga individer som aktiverar sig på egen hand. Jag måste att inse att min son troligen aldrig kommer att få samma intresse för skog och mark som jag har, eller ro att ligga ner och slappna av eller vara med mig på yogan. Eller för den delen sitta knäpptyst och pyssla med någonting. Åtminstone lär det dröja många år tills dess.
Jag har egentligen bara att acceptera detta. Att ha ett överaktivt barn som lärare är utmanande helt enkel.
På samma gång vet jag att det kan förändras också, om jag själv bestämmer mig för det, och det är väl det jag inte gjort… ännu. Ett som är säkert är att jag behöver släppa kontrollen (och sluta vara projektledare dygnet runt), börja prioritera mig själv och inte låta mig slukas av andras önskemål. Punkt.

goal-3144351_960_720
Det är dags att öppna nya dörrar.

När det kommer till mottagandet av budskap behöver jag också öppna upp mer, och sluta upp med att filtrera de budskap jag får (för att inte framstå som en stolle). Jag filtrerar till och med inför mig själv ibland och klarar därför inte av att ta emot budskapen fullt ut. Jag bromsar det på vägen. Kanske för att jag känner där stressen som flåsar mig i nacken hela tiden.
Men… de senaste dagarna har det faktiskt börjar klarna, och efter fredagens kraftfulla energier och blodmånehealing känner jag mig stärkt att fortsätta. Fast för att klara av detta behöver jag mycket tystnad och avskildhet. Nyttig och lätt mat. Mycket egentid och mer tid offline. Nätet stjäl mycket av min tid och jag behöver tillåta mig att lägga mer av den tiden på meditation istället. Jag tänker även unna mig att ta emot healing från annat håll. Behöver den hjälpen för att stärka mig själv och jag ser det som en extra boost till min egen healing. Jag måste sätta högsta prioritet på detta, annars jag går sönder. Att ta emot hjälp är också något jag behöver arbeta med för jag är alltid så envis i det att jag klarar mig på egen hand. Självständighet må vara bra, men ensam är inte stark.

Och i förrgår kom detta budskapet, när jag (äntligen) fick en stund i tystnad för mig själv på morgonen:

Du behöver öppna upp dig mer än du någonsin gjort tidigare, för att ta emot budskapen som kommer till dig nu. Du får inte ta lätt på detta. Din uppgift är att leda dina vilsna systrar och bröder rätt, och då behöver du lyssna till den sanna rösten i dig.
Du behöver koppla bort illusionen på utsidan. Sluta lyssna till egot.
Vi kommer att prata allt mer till dig nu. Du tillhör också ljusets familj, även om vi vet att du inte gillar den typen av benämningar. Men det handlar inte om någon slags grad eller skala, eller om att någon (grupp eller person) är mer betydelsefull än någon annan. Några är helt enkelt utsedda att leda andra rätt. Alla har olika uppgifter. I detta skall du inte underskatta dig själv. Du är en mer kraftfull healer än du förstår själv, och du behövs nu i den process som pågår.
Ni som börjar vakna upp kommer att få budskap till er som ni måste dela med er av för att hjälpa dem som fortfarande drömmer.
Vi vet att en del budskap är svåra att ta till sig, att det är lätt att döma en del som galna sagor, men se igenom dömandet och låt det bara vara. Avfärda ingenting förrän du själv tagit emot de budskap du behöver föra ut i världen. Alla har sitt sätt att arbeta på.
Vi ber dig nu att ta tag i din uppgift, även om det periodvis är tungt och lätt att fly till sådant som dövar sinnet. Men du vet att det inte finns någon återvändo längre. Du kan inte fly från den du i sanning är. Du kan inte fly från din livsuppgift.
Det spelar ingen roll om du så sprider budskapen till en enda person, för en person är alla. Alla är ett. Ett enda medvetande. Vaknar en så vaknar alla.
Var den du är ämnad att vara och sprid endast kärlek i tanke, ord och handling.
Vi kommer snart tillbaka med fler budskap.

Att få detta budskap gav mig hopp. Inte så att det var något nytt för jag får ju liknande budskap hela tiden, men just detta ruskade om mig. Jag får inte svika mig själv längre.
Vi ljusarbetare måste alla hjälpas åt nu, och vi måste sluta upp med att oroa oss för vad andra ska tro om det vi gör och skriver om. Tids nog går det att smälta för alla, men då kan vi inte hålla inne med de budskap vi får. Minns att även Jesus var ratad, för att han sa sanningen. Även om ingen blir korsfäst idag så är vägen ofta kantad av människor som gör allt för att tysta ner sanningen, för att få oss att stanna kvar i illusionen. Sanningen skrämmer, men den befriar också. Låt ingen hindra dig från att nå denna befrielse. Vaka över dina tankar och släpp taget om dem som lägger hinder i din väg.

Och nu känns det som en befrielse bara av att ha fått lätta mitt hjärta.
Om du orkat läsa så här långt – tack för att du är du och för att du gör denna resa tillsammans med mig!

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

Lektion 189, Jag känner Guds Kärlek i mig nu.

Kom med ett tomt sinne till Gud.
Försök inte förstå eller analysera lektionerna, bara gör dem, och var öppen för det som kommer till dig.
Öppna ditt hjärta för Guds Kärlek.

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

”Gör helt enkelt så här: Var stilla, och lägg åt sidan alla tankar om vad du är och om vad Gud är; alla begrepp som du har lärt dig om världen; alla bilder du har av dig själv. Töm ditt sinne på allt som det tror är antingen sant eller falskt, bra eller dåligt, och på varje tanke det bedömer som värdefull, och på alla de föreställningar som det skäms över. Håll inte kvar någonting. Ta inte med dig en enda tanke som det förgångna har lärt dig, inte heller en enda övertygelse som du någonsin tidigare har lärt dig av någonting. Glöm den här världen, glöm den här kursen, och kom med helt tomma händer till din Gud.”

A Course in Miracles

ifeeltheloveofgod

Repetition V, Lektion 180

(169) Genom nåden lever jag. Genom nåden blir jag befriad.
Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.

Ju mer ditt sinne läker, desto mer förstår du Ettheten.
Ord börjar betyda väldigt lite för dig nu. Du sitter stilla längre stunder och bara är.
Du börjar se på världen på ett annorlunda sätt och du reagerar inte på allt längre.
Andras draman tar du med ro och du ger dig inte längre in konflikt. Märker du att du är på väg att reagera är du snabb med att använda dig av förlåtelsen. Du förlåter din broder, och du förlåter dig själv för att du reagerade på det du trodde att han gjorde.
Du tar emot nådens gåvor och befrias från det som tidigare var ditt fängelse.

– Parameshwari

(170) Det finns ingen grymhet i Gud och ingen i mig.
Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.

Det ser ut att vara fienden utanför som du attackerar. Men ditt försvar sätter upp en fiende inom dig; en främmande tanke i krig med dig som berövar dig din frid, splittrar ditt sinne i två läger som tycks vara helt och hållet oförenliga. För nu har kärleken en ”fiende”, en motsats; och rädslan, främlingen, behöver nu ditt försvar mot hotet från det du verkligen är.”

Du åstadkommer det du försvarar dig emot, och genom att du försvarar dig emot det blir det verkligt och oundvikligt. Lägg ner dina vapen, för endast då varseblir du att det är falskt.”

– A Course in Miracles

light