Stillhet

Det har gått en vecka sedan jag gjorde min sista arbetsdag.
De två första dagarna kändes det som att jag landade totalt.
Jag sov gott och kände mig pigg och utvilad. Ingen ångest så långt ögat kunde nå.
Sedan följde några dagar av trötthet i helgen.
Denna vecka har jag känt mig väldigt splittrad. En upplevelse av att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till.
Vad vill jag nu då?
Och så finns inga svar.
På den en panikkänsla av att allt måste ske nu.
Gjorde jag rätt?
Ja, det gjorde jag ju såklart! Ingen tvekan vad gäller den saken.
Ändå blir jag inte kvitt den där gnagande känslan.
Jag har varit van att jobba heltid alla dagar utom onsdagar och plötsligt har jag hela dagar som jag kan göra vad jag vill.
Bara det att få en timmes sovmorgon är guld värt.
Mer tid för yoga och framför allt längre meditationer.
Och så skrivandet.
Men sen då…
Jag måste nog landa lite till. Vänja mig vid det lugnare tempot igen.

Imorgon ska jag till Arbetsförmedlingen. Jag ska ärligt säga att det känns sådär att vara ”medlem” i denna instans igen. Det är förstås mitt eget val, men det kryper lite under sinnet.
Kanske är det helt enkelt där den inre stressen ligger, i det att jag ännu inte fått några briljanta idéer på vad jag ska ägna mig åt nu.
Problemet är förstås att jag har så svårt att bara koppla bort allt och bara vara (jag lever inte alltid som jag lär ;-).
Kanske ska jag inte göra något alls mer än att skriva just nu.
Kanske måste inte pengar vara det stora problemet.
Det blir vad jag gör det till.
I sinom tid kommer vägen att synas tydligare.
Men först… stillhet.

Släpp taget om allt tvivel

Jag känner en stillsam iver över att få tid till att skriva här lite oftare framöver. Och inte bara att ha tid till det, utan även att ha ork, ro och lust till det.
Samtidigt har jag dragits med en del oro över att orden inte ska komma. Att inspirationen ska lysa med sin frånvaro, trots förutsättningarna. Att jag ska envisas med att tänka för mycket så att det låser sig.
Klarar jag av att bara… släppa taget?!

Och då kommer detta svar:

Det är helt rätt, du måste släppa taget om du ska höra min röst. 
Du kan inte delvis lyssna till egot, eller låta dig påverkas av andra, om du vill att mina ord ska skrivas genom dig.
Du har själv märkt skillnad i dina texter när du är gudomligt inspirerad jämfört med när du skriver på ett framtvingat och kontrollerat vis.
För att orden ska flöda behöver du vara helt ”nollställd”.
Därför behöver du stilla dig innan du skriver. (Skriv aldrig i affekt.)

Lyssna… och skriv. Låt orden flöda.
Bry dig inte om vad som kommer. Skriv, utan att filtrera eller korrigera.
Du har ditt eget unika sätt att skriva och uttrycka dig på. Du har saker just du ska dela med dig av, som är till hjälp både för dig och för dina läsare. 
När du skriver fylld av kärlek och glädje och orden flödar fritt så vet du att det är min röst du lyssnar till.
Så sätt igång, dela ditt ljus och din kärlek. 
Släpp taget om allt tvivel och följ din sanna inre röst.

IMG_3261