Lektion 94, Jag är som Gud skapade mig.

”Du är som Gud skapade dig. Den här världens ljud tystnar, varje anblick av den här världen försvinner, och alla tankar som den här världen någonsin har tänkt suddas ut för evigt med denna enda tankegång. Här är frälsningen fullbordad. Här är det sunda förnuftet återställt.”

ACIM

När du skalat av allt det du skapat genom att lita på illusionen, står du där skinande i ett heligt ljus.
Ljuset som helar dem som ännu inte vaknat upp ur drömmen.
Du behöver inga ord för att kommunicera här.
Du bara är, exakt som Gud skapade dig.
Ett med allt.

När du skalar av dig bördan du lagt i ditt sinne försvinner det som inte är verkligt.
Du ser allt för vad det i sanning är.
Du ser bortom ord. Bortom fysiska föremål. Bortom kroppar.
Du lägger inte längre något värde i det som illusionen fört med sig.
Du är hos Gud. Din Fader.
Du är hemma.

– Parameshwari

iamasgodcreatedme

Lektion 93, Ljus och glädje och frid bor i mig.

”Det själv som du gjorde är inte Guds Son. Därför existerar inte detta själv överhuvudtaget. Och allt som det tycks göra och tänka betyder ingenting. Det är varken ont eller gott. Det är overkligt, och ingenting annat.”

ACIM

När egots röst har tystnat är ljus, glädje och frid det som finns kvar.
När egots röst tystnat finns det ingen som dömer längre. Det finns ingen kritik att lyssna till.
Ingen rädsla.
Du hör Guds stilla röst, som låter dig veta vem du är.
Ingenting annat betyder något längre.
Och du vill dela med dig av detta budskap.
Du vill att dina bröder och systrar ska vakna upp ur drömmen de med, så att ni tillsammans befrias i det ordlösa ljuset bortom illusionen.
Även om kroppen består vet ni att den bara är ett kommunikationsredskap i den här världen, den är ingen börda längre.
Så kom älskade vän, släpp taget om det som varit och omfamna friden.
Fira ditt möte med det som i sanning är.

– Parameshwari

lightandjoyandpeace

Tacksamhet

Jag spinner vidare på mitt Instagraminlägg från förra veckan angående kosten.
Sakta, sakta börjar det hända något.
Problemen med luftrören blev långrandiga. Det var först i måndags som rösten kom tillbaka. Hostan höll i sig lika länge.
Efter två veckor med strikt vegansk diet börjar kroppen kännas lättare.
Sinnet känns lättare det med, även om hjärndimman fortfarande ligger som en lätt slöja över allt. Ögonen är piggare, huden har fått en annan lyster och magen är inte så svullen längre. (Dock ska väl sägas att alla baljväxter som inmundigats inte är det mest idealiska för min mage, men det blir väl bättre det med i sinom tid.)
Det som blivit värre är ledvärken. Jag antar att känseln är tillbaka helt enkelt. Den mat jag ätit dövar ju smärta till viss del så nu upptäcker jag vad som hela tiden funnits bakom fasaden. Men… det här får ta den tid det tar. Huvudsaken är ju ATT det händer något.
Det som prövar mig mest är hungern. Vissa dagar har jag haft lust att länsa hela skafferiet och suget efter ost ska vi inte tala om. Och godissuget…
Det är det som är min akilleshäll när jag äter vego. Det blir för mycket kolhydrater = jag är hungrig hela tiden. Även om jag använder mycket olja i maten så räcker det liksom inte till. Nu har jag i och för sig inte sagt att jag ska gå all in. Kyckling kommer jag att äta ibland. Jag tror att jag behöver den balansen för att inte börja tokfrossa i kött när hungern blir för svår. Det är så det slutat tidigare, men den här gången är jag mer motiverad. Det handlar om att må bra på alla plan nu, att ha ett helhetstänkande. För att göra det jag ska göra så måste jag ju fungera optimalt. Att gå omkring med konstant hjärndimma gör att jag tappar ”kontakten” och inspirationen. Jag skulle inte göra ett bra jobb om jag tillät mig att vara kvar i det där.
Men nu har jag bestämt mig och kommer att klara det.

Och på tal om kursen. Jag tycker att det är väldigt intressant att gå igenom repetitionerna av alla lektioner nu. På ganska kort tid märker jag att det hänt saker.
När jag började skriva under årets första dagar så jobbade jag fortfarande. Jag var trött och inte så inspirerad alltid. Det var stelt att skriva emellanåt. Sedan börjar det plötsligt flyta på och jag börjar kanalisera budskap igen. När jag gör det, när sanningen talar genom mig och jag läser det i efterhand så ser jag tydligt att det inte är ”jag” som skrivit det. Gud/Jesus/änglar/guider har talat genom mig. Det är som att upptäcka på nytt när jag läser det igen, som om att budskapet kommer till mig ännu en gång.
Jag kan inte annat än att känna stor tacksamhet inför detta, att få vara en budbärare. Att få dela med mig av denna kärlek och detta ljus.
Nu finns inte heller någon återvändo. Min väg står framför mig i all sin prakt.
Hur skulle jag kunna välja mörker framför ljus igen menar jag?!

IMG_3104

Jag gräver där jag står

Så värdefullt det varit med de här dagarna hemma.
Jag har pendlat, det har jag, men de senaste dagarna har faktum ändå kommit i min väg. Det är nu jag börjat finna tillbaka till det som avslutades i höstas. Där kontakten liksom bröts.
Hur värt är det inte att få arbeta hemifrån?!
Men du har väl inget arbete (?) kanske någon tänker.
Nej, det är förvisso sant att jag inte längre har ett vanligt lönearbete. Men jag tänker det finns många olika slags arbeten. Att ägna sig åt sitt kall är ett arbete det med, även om det inte genererar några pengar i skrivandets stund.
Mina kanaler står öppna igen och det är en underbar känsla. Jag tar emot budskap hela tiden, även om det mesta inte når ut till er ännu. För stunden vet jag inte riktigt hur jag ska bearbeta allt så jag låter det bara fylla mig med den glädje det ger.
Och med tanke på inlägget jag skrev häromdagen blev jag glad när jag drog detta kort igår:

IMG_1039

Jag drog det en tid innan jag började jobba också, men sopade det nog dessvärre under mattan när jag tackade ja till anställningen.
Allt är som det ska. Jag behöver boa in mig i det som nu sker. Det behövs mycket vila och egentid. Allt får ta den tid det tar. Men… jag känner tillit till processen.
Jag känner ingen tvekan inför att skriva under det här anställningsavtalet.