Repetition IV, Lektion 142

“Mitt sinne innehåller endast det som jag tänker med Gud.”

 (123) Jag tackar min Fader för Hans gåvor till mig.

(124) Låt mig minnas att jag är ett med Gud.

– A Course in Miracles

Precis som vattendroppen är en del av havet, är du en del av Gud.
Precis som bladet är en del av blomman, är dina bröder och systrar en del av Gud.
Växter, djur och människor ser ut och uttrycker sig på olika vis, men allt är likväl en del av Gud.
Allt är Gud.
Gud som upplever sig själv.

Känn därför tacksamhet för det första djupa andetag du tar på morgonen, för det är Gud.
Låt dig fyllas av kärlek när du ser barnet springa över sommarängen, för det är Gud.
Skratta så att magen värken, för skrattet är Gud.
Ligg ner och fantisera kring molnens formationer, för det kreativa sinnet är Guds.
Känn tryggheten i den osynliga hand som håller din, för Gud är din ständige följeslagare.
Gud är alltid med dig, för det finns ingenting som inte är Gud.

– Parameshwari

IMG_2225

Lektion 132, Jag löser världen från allt som jag trodde att den var.

”Världen i sig är ingenting. Ditt sinne måste ge den mening. Och det du ser i den är dina önskningar, utagerade så att du kan se på dem och tro att de är verkliga.”

ACIM

En sådan lättnad att nu veta hur du ska få illusionens värld att lösas upp.
Du vet att du med dina tankar kan förändra din varseblivning.
Förändra ditt sinne och du kommer att se något helt annat.
Förändra ditt sinne och bli fri.

– Parameshwari

”Det finns ingen värld åtskild från det du önskar, och i detta ligger din slutliga befrielse. Ändra bara ditt sinne om vad du vill se, och hela världen måste ändras i enlighet därmed.”

ACIM

iloosetheworldfromallithought

Lektion 125, I stillhet tar jag emot Guds Ord idag.

”Han talar till dig från en plats som är närmare än ditt hjärta. Hans Röst är närmare än din hand. Hans Kärlek är allt vad du är, och vad Han är; densamme som du, och du är densamme som Han.”

ACIM

Älskade barn, jag har aldrig vikit en tum från din sida.
Jag har väntat på att du ska sätta dig ned, och i stillhet lyssna till det jag vill säga dig.
Jag ser hur du lider, hur du slits mellan olika val, men du kan inte leva både i sanning och i illusion. Du kan inte välja det ena och samtidigt behålla det andra.
Du behöver göra ett val: väljer du kärlek, eller väljer du att vara kvar i rädslan?
Om du väljer kärlek, väljer du också frid. Frid finner du genom att vara stilla och lyssna.
När du lyssnar till fridens röst blir du alltid kärleksfullt vägledd dit du ska.
Du är aldrig ensam och du vet intuitivt när det du gör är det rätta.
Fortsätter du däremot att lyssna till egot kommer du att oroligt springa fram och tillbaka mellan olika projekt, och inte få något gjort. Du kan inte hjälpa någon härifrån, för härifrån kan du inte ens hjälpa dig själv.
Din vilja är fri och ingen hindrar dig om du vill leva kvar i illusionen, men jag ser din trötthet och hör din klagan. Du längtar efter den inre friden. Det stilla sinnet.
Och friden är här. Stillheten är här. Just nu, i denna stund, kan du välja att lyssna till vad Gud har att säga dig. Gud, som älskar dig och bara vill att du ska minnas vem du är.

– Parameshwari

”Lyssna i stillhet till ditt Själv idag, och låt Honom tala om för dig att Gud aldrig har lämnat Sin Son, och att du aldrig har lämnat ditt Själv.”

ACIM

insilenceireceive

Lektion 122, Förlåtelse erbjuder mig allt jag vill ha.

”Den glittrar inför dina ögon när du vaknar, och ger dig glädje att möta dagen med. Den smeker din panna medan du sover, och vilar på dina ögonlock så att du inte ser drömmar om rädsla och ondska, illvilja och attack. Och när du vaknar igen erbjuder den dig ännu en dag av lycka och frid.”

– ACIM

Det finns något du längtar efter mer än något annat, inte sant?!
Du längtar efter frid.
Du längtar efter ett sinne fritt från dömande och förbittring.
Du längtar efter att se fridens landskap på utsidan.
Du längtar efter att se ljuset i din broder.

Förlåtelsen erbjuder dig allt detta.
Förlåtelsen erbjuder dig detta, och mer.
Förlåtelsen är det som står mellan frid och konflikt.
Förlåtelsen är det val du gör för att äntligen få frid i ditt hjärta.
När du förlåter din broder för det du tror att han gjorde, så förlåter du också dig själv.
Ge honom denna gåva, så att du kan ta emot den själv.

– Parameshwari

forgivenessofferseverything

Livet som ljusarbetare

Det var inte helt självklart att jag skulle börja arbeta som ljus- och mirakelarbetare.
Någonstans anade jag förstås åt vilket håll det skulle leda när jag började läsa kursen igen. Men det var först efter ”The 40-Day Program” och (framför allt) ”Living in Purpose Mastery Program” som jag säkert visste att det här är mitt kall nu. Det var förresten under sistnämnda som jag fick veta jag att skulle starta projektet ACIM 365.
Det var dock inte alls så lätt den första månaden, när jag samtidigt arbetade 80% på en arbetsplats med mycket stress. Jag hade dessutom bara kanaliserat budskap på det här viset (väldigt sporadiskt) sedan augusti förra året.
Det gick minst sagt väldigt trögt i början och egot la sig i väldigt ofta.
När jag sedan fick dagarna fria igen i februari blev allting mycket lättare.
Budskapen har (oftast) kommit till mig med lätthet. Dock inte utan viss oro att jag kanske inte ska lyckas att få en text till dagens lektion.

Det är det här jag vill berätta lite mer om, om att arbeta som ljusarbetare, för det är faktiskt ett arbete, oavsett om man har det som lönearbete eller ej. Och det är ett arbete som aldrig tar slut.
Jag vet att det finns en del som tror att det bara är att klottra ner en text och klistra in en
bild så är det klart, men det är långt ifrån sanningen.
Det ligger mycket hängivet arbete bakom allt som delas.
Det är förstås olika för oss alla hur lång tid allt tar, men för mig är det ett arbete som sprider sig över hela dagen. (Och det är ett arbete som måste göras varje dag. De enda ”vilodagarna” jag får är när det är repetition, men då gör jag annat arbete istället.)
Jag sitter förstås inte och skriver hela dagen, men det är mycket runt omkring hela tiden. Förutsättningarna skall vara rätt och det är en del jag själv behöver arbeta med för att jag ska vara öppen för att ta emot budskap och vägledning.
Det är bland annat därför jag idag inser att jag inte kan ta vilket jobb som helst utanför detta, för då blir det pannkaka av allting. Det är detta jag ska ägna mig åt. Det är mitt kall, som ljusarbetare. Om jag inte får göra detta skulle jag sakta förtvina inombords (med risk för att låta dramatisk). Så hade jag haft ett ”vanligt lönejobb” på heltid skulle jag omöjligen kunna vara i rätt flöde. Jag skulle påverkas för mycket av stress och andras påtagliga energier. I sinom tid måste jag förstås dra in pengar, men för stunden är det ett senare projekt.

Högkänsligheten

Och när vi nu ändå är inne på det här med stress och andras energier så är det något jag fått kämpa med hela livet. Jag har alltid varit introvert, ensamvarg och ”lågaktiv”, ja, jag skulle nog vilja påstå att jag är motsatsen till överaktiv. 😉
För mycket fysisk aktivitet, för många bollar i luften, för mycket rörelse omkring och överaktiva pratsamma människor gör mig utmattad. Jag är absolut inte osocial i sociala sammanhang. Jag uppfattas nog som ganska kommunikativ och dras lätt igång av sociala människor… en liten stund, men efteråt är jag helt slutkörd. Ändå har jag hela livet försökt att anpassa mig efter samhällets önskan hur man ska vara, men efter flera möten med väggen så har det blivit allt mer tydligt att jag inte kan vara i sammanhang där jag möter för mycket folk, där telefoner ringer, där någon drar i mig och vill något hela tiden och där jag inte får utrymme att vara den individ jag är, alltså en person som inte vill synas och höras så mycket och som behöver mycket tystnad, lugn och ro.
Jag får mest energi när jag arbetar hemifrån, där jag sköter kontakterna via nätet och när jag själv får välja hur jag ska lägga upp min dag.

När jag fick barn blev det en väldig krock med min personlighet, och jag har i mitt föräldraskap varit nära väggen många gånger. Min stillsamhet ställt mot W:s överaktivitet. Min tystnadsbehov ställt mot hans konstanta pratande, på både in och utandning. Mitt stillasittande mot hans klättrande på väggarna.
Vi är så olika, fast ändå så lika. För han har högkänsligheten efter mig. Oroligheten och kontrollbehovet likaså. Han ser saker och detaljer ingen annan ser, precis som jag alltid gjort. Den är bara inte så tydligt eftersom han är så aktiv och social. Men jag ser, eftersom jag känner mig själv. Och jag försöker att möta honom där jag kan och jobbar med att förlåta mig själv för att jag inte alltid orkar och för att jag så många gånger tänkt att ”vad gav jag mig in på när jag skaffade barn”. Ändå är han det bästa som hänt mig, han är den bästa lärare jag har och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Alla ömma tår han trampar på är en liten lärdom i sig.

IMG_1744

Hur ser mina dagar ut

Men tillbaka till själva arbetet.
Slår man ihop allt jag gör på en dag skulle det nog se ut som att jag gör mindre och arbetar fortare än jag gör, men det är ju för att det förberedande arbetet samt efterarbetet inte syns utåt.
Här kommer ett exempel på hur en dag kan se ut för mig:

– När jag gått upp lyssnar jag inåt en stund. Jag lägger sedan ut dagens lektion, samt begrundar texten en stund. Jag borde gå direkt på yogan efter det, men jag brukar tillåta mig att inspireras av andras texter en stund efter att min lektion är utlagd.

– Jag värmer upp med några yogaövningar och mediterar över mitt mantra. Efter det läser jag Jaap Sahib, eller mediterar en stund till. Beroende på hur mycket tid jag har över när yogan är klar gör jag en enkel Metta- eller Tonglen-meditation och/eller sänder ut healing.

– När jag lämnat W på skolan gör jag några solhälsningar och/eller några yinyogaövningar. Alternativt tränar jag lite eller tar en längre promenad.
Efter det mediterar jag och ger mig själv reiki (några dagar i veckan). När det är klart sätter jag mig och försöker kanalisera dagens budskap.
Det är inte alltid det lyckas. Ibland får jag veta att jag ingenting skall skriva, att det räcker att citera från boken. Ibland ska jag skriva, men får ändå ingenting till mig just då. Det kan bli ett litet stressmoment om jag inte hunnit klart innan W kommer hem från skolan. Ja, eller för den delen att skriva på helgerna när alla är hemma.
På helgerna yogar och mediterar jag kortare tid av naturliga själ, men det är även svårare att få ro till att skriva eftersom någon spelar på iPaden, har på tv:n eller annat ljud. Även om jag ber om användande av hörlurar har jag två killar här som pratar på både in och utandning, så tyst… njae. ;-P
Det krävs mycket koncentration och är också mer energikrävande att inte få den egentid jag får på vardagarna. Hur det blir på semestern i sommar vågar jag knappt tänka på. *skratt*

– Under dagarna försöker jag även öva en del på att kanalisera via mina änglakort och ta till mig budskap från den världen. Jag lägger ut dessa texter ibland, men inte alltid.

– Någonstans under dagen ska jag även hitta passande foton att använda det är inte alltid sådana finns tillgängliga. Jag försöker ha ett litet bildbibliotek, men ibland sinar förrådet och då måste jag leta efter bilder fria att använda, eller ge mig ut och ta egna bilder. Dessa ska sedan redigeras, åtminstone under ordinarie lektioner. När det är repetition får jag lite vila från just det momentet.

– Jag bör även få en liten stund då jag letar efter något som, på deltid, drar in en viss inkomst. Det är ett litet klurigt moment (av förklarliga skäl), men dock är det tvunget för i dagsläget vill jag inte starta eget och jag får inga indikationer på att jag ska göra det heller. Jag har lovat mig själv att inte svika magkänslan fler gånger i vilket fall.

– Någonstans mellan 13 och 14 hämtar jag W på skolan. Han vill ofta se på tv eller använda iPaden en stund direkt när han kommit hem så behöver jag mer tid får jag det då. Och säga vad man vill om iPads och tv men det är det enda som får W att sitta stilla en längre stund så för mig är det guld värt, och samtidigt får även han en stunds vila från all aktivitet.

– Under eftermiddag/kväll skriver jag ner mina handskrivna texter till morgondagens lektion på datorn. Jag översätter dem sedan till engelska, vilket kan ta en stund vissa dagar om texterna är långa. Det sätt jag skriver på fungerar inte alltid att översätta på ett smidigt sätt eftersom grammatiken är så annorlunda (Google Translate är bra att ha, men grovarbetet får jag göra själv). Det blir lite knåp att få till det ibland, men skam den som ger sig och jag märker redan att det börjar gå lättare.

– Det är naturligtvis inte slut där. Under dagen försöker jag att så ofta som möjligt vara i ett mottagligt tillstånd och ta till mig av de budskap som kommer till mig. Jag skriver fler texter de dagar jag får sådana till mig och gör en del annat healingrelaterat.
Jag borde, som sagt, bli bättre på att lägga mobilen ifrån mig (jag slarvar fortfarande), men samtidigt finner jag mycket inspiration där och jag vill svara på de meddelanden jag får. Så småningom kommer jag att bli tvungen att effektivisera mitt arbete, men just nu fungerar det bra ändå.

IMG_1715

Det är ett arbete. Ett roligt sådant.

Ja så att se det här enbart som en kul grej jag gör på fritiden stämmer inte alls, och jag tror att de flesta ljusarbetare skulle instämma i detta.
Det är ett arbete. Obetalt (vad gäller pengar) ja, men likväl ett arbete. Ett arbete som ger mig livsglädje och inspiration. Ett arbete som hjälpt mig att tycka om mig själv.
Jag lägger ner allt på detta och på att skala av allt det jag inte vill bära på längre, så att jag skall kunna sända ut ännu mer ljus i världen.
Jag vill nå ut till så många som möjligt, dela med mig av de budskap jag får.
Det är också därför jag börjat översätta texterna till engelska nu.
Vissa dagar undrar jag förstås vad jag gett mig in på, men allt arbete är mödan värt. Och om jag så bara hjälper en person så har jag lyckats.
I grund och botten handlar ju hela processen om att jag hjälper mig själv. Budskapen kommer till mig i första hand så att jag sedan kan dela dem med alla (som också är jag). Jag är inte bara någon som lär ut, jag är lika mycket elev själv. Utan denna insikt skulle jag inte kunnat lära mig något alls.

Och på tal om texterna går det också tydligt att se skillnaden mellan de texter jag kanaliserat jämfört med det jag skriver efter eget huvud. Naturligtvis finns mitt sätt att skriva med i texten, men det är ett annat skimmer över.
Det är med andra ord inte alls alltid så att jag lever som jag lär. Det jag skriver om är sådant jag själv måste lära mig. Jag håller också på att vakna upp. Jag är fortfarande i processen och är på intet vis upplyst. Det kan du förresten fråga min familj om och de skulle skratta på sig om någon påstod det. 😉
Det kan vara värt att citera Ram Dass igen på tal om det:

If you think you’re enlightened, go spend a week with your family.”

Underbart!

Så jag skriver på och oroar mig inte så mycket för morgondagen (tänker då främst på löneyrke). Jag har fått veta att detta projekt ska avslutas först innan något nytt startas upp. Allt som sker innan dess blir en bonus, men vad jag än gör så ska detta vara min huvudsakliga uppgift, alltså att arbeta som ljusarbetare och healer. Att ge av allt jag får från Gud och änglar och inte behålla några budskap för mig själv.
Det här är ett arbete som är otroligt energikrävande vissa dagar (inte kanaliseringen i sig, utan allt runt omkring), men som samtidigt ger en massa ny härlig energi också. Därtill alla nya insikter, alla nya vänner och en sprudlande önskan att vi alla ska vakna upp till insikten att vi behöver hjälpa varandra (kärleksfullt dela med oss av det vi har) för när vi hjälper varandra hjälper vi även oss själva eftersom vi är Ett.

Tack för att du är här!

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

Lektion 104, Jag söker endast det som i sanning tillhör mig.

”Idag tar vi bort alla meningslösa och självgoda gåvor som vi har lagt på det heliga altare där Guds gåvor hör hemma. Det är Hans gåvor som i sanning är våra egna. […]
Det är Hans gåvor som finns inom oss nu, för de är tidlösa. Och vi behöver inte vänta på att få dem. De tillhör oss idag.”

ACIM

Sätt dig ned en stund min vän.
Slut ögonen och andas… långa… djupa… andetag….
Sitt så en stund…
Låt tankarna komma och gå, fastna inte vid någon av dem.
Bara var i denna heliga stund.
Här och nu.

Här och nu finns inga konflikter.
Här och nu finns inget agg.
Här och nu finns inga måsten.
När du är helt och hållet här, då finns bara du och Gud.
I denna stund behöver du inte söka längre.
Du är.
Du är kärleken.
Du är lyckan.
Du är friden.
Du är hemma.

Och eftersom det är så svårt för dig att hitta hem när du distraheras under dagen behöver du en stund i stillhet varje dag.
En stund där du låter bruset utanför tystna.
Där du släpper allt som hör illusionen till, och istället släpper fram ditt eget ljus.
Du öppnar hjärtats dörr och slår dig ner i fridens soffa.

– Parameshwari

whatbelongstome

Lektion 103, Gud, som är Kärlek, är också lycka.

”Lycka är en egenskap hos kärleken. Den kan inte vara åtskild från den. Inte heller kan den upplevas där kärleken inte är.”

ACIM

Om du söker efter och finner Guds kärlek, så finner du också lycka.
Du kommer att veta när du är där.
Men hittills har du sökt efter kärleken på utsidan.
Du har sökt efter någon eller något som skall göra dig lycklig.
Du har shoppat.
Läst självhjälpsböcker.
Levt i destruktiva förhållanden.
Du har flyttat.
Rest till fjärran länder.
Ändå har du inte funnit det du söker efter.
Du har inte funnit det eftersom du tror att det är någonting som finns ”där ute”.
Medan du sökt ute i världen har kärleken och lyckan har hela tiden funnits inom dig.
Gud har tålmodigt väntat på att du ska säga – här är jag!
Och Gud kommer att tala om för dig att du redan har allt du behöver, att du aldrig är ensam och att alla svar finns hos dig.

Du behöver inte söka längre min vän.
Du är redan där.

– Parameshwari

Godbeinglove