Min dag

Ett lite längre yogapass på morgonen, Jaap Sahib, Unlock the Heart (dag 36), morgonpromenad (så saknad) efter lämning på skolan, reiki, meditation, avkoppling.
Bara så. Kräver inte mycket mer av en ledig dag. Åtminstone finns inte orken till så mycket mer just idag. Nästa vecka hoppas jag dock på en mysig lunch-fika med en vän som jag saknat och inte haft tid att träffa sedan jag började jobba (vi träffades ju nästan en gång i veckan förut).
Jag känner i hela kroppen hur välbehövliga dessa lediga dagar kommer att bli. Idag har jag förvisso inte hunnit njuta så mycket som jag borde för hjärnan är fortfarande uppe i varv. Det är alltså främst huvudet som behöver vila.
Har varit så extremt mycket att ta in att det vissa dagar känts som att huvudet ska explodera. På samma gång är ”smekmånaden” över och jag förväntas kunna allt nu.
Det är också stressande för jag är inte färdig med mina frågor än. Mitt huvud kan inte ta in hur mycket som helst på en gång. Inte dagar när tempot är högt, och det är det i kassa/reception. Mycket högre än vad jag kunnat föreställa mig. Det är så mycket man förväntas ta itu med när man sitter där (och som de flesta av er vet är många bollar i luften inte min kopp te).
Jag är ändå otroligt tacksam när patienter kommer fram till mig och säger att jag är så lugnt och harmonisk, att de upplever sig som trygga när de pratar med mig (de skulle bara veta hur det känns inombords en del dagar). Så något har jag väl ändå fått med mig från yogan. Närvaron. Lugnet. Att det kanske trots allt inte alltid syns utåt hur stressad jag är.
I detta märker jag också tydligt hur utgången av dagen blir beroende på mitt inre tillstånd. När det blir för mycket stress omkring hamnar jag lätt i negativt tänkande och då slutar det också på ett liknande vis. De dagar jag är positiv eller åtminstone mer neutral så går det bättre. Tyvärr är detta inte alltid så lätt att styra över eftersom jag, när jag är utarbetad, blir för trött (och hjärntrött) för att klara av att hålla optimismen uppe.
Jag hoppas alltså att mina lediga dagar mitt i veckan ska vara den där biten som hjälper mig att landa efter veckans två mest hektiska dagar och för att orka med de sista två, som oftast är lugnare. Jag trivs ju ändå med det jag gör, när det kommer till de administrativa uppgifterna. Det är egentligen bara kassan som är den där taggen i sidan.

Men nu har jag inte tid att sitta här mer. Dagen är inte slut än och nu väntar lunch följt av samtal, soffa och bok.

IMG_0553

Den här bilden beskriver mig bra idag.
Insight Timer eller mantran i lurarna,
lite ärrig, lite fluffig, lite grå och filtrerad.

Jag känner bara tacksamhet för denna dag

Man uppskattar inte en hel dag i tystnad förrän det är en bristvara.
Det är dagens note to self.
Jag blev alltså hemma från jobbet idag.
Låg länge i sängen på morgonen. Gick upp och gjorde några uppvärmande yogaövningar. Kurade sedan in mig i en varm filt och läste Jaap Sahib (äntligen!).
Gjorde en (för mig) ny meditation – Unlock the Heart (planen är att låta den vara med i 40 dagar). Tack för tipset Nina!
Åt frukost och gav mig själv en timmes reiki. Tog en promenad i det sköna vädret och njöt av varje sekund utomhus. Jag har varit helt i nuet och måste säga att jag verkligen uppskattat denna dag, trots att jag varit hemma för att jag är sjuk.

Jag har fortfarande ont i halsen, men jag mår bättre och febern är borta så imorgon blir det att gå till jobbet igen.

Dagens samtal ser ut så här i text:

Du behöver filtrera det som är omkring dig.
Vad andra gör eller inte gör är egentligen inte problemet. Problemet är det du tänker om saker eller personer på utsidan.
Strunta i det! It’s nothing! som jag bad Mooji att föra ut till världen.
Det finns inte där. Bara i ditt sinne.
Gör det du behöver göra, men blanda inte in andra i det.
Låt dig gärna inspireras av andra. Ta denna inspiration till hjälp i livet, men stanna inte kvar när det inte längre ger något. Gå bara därifrån. Tacka för det som varit och bry dig inte om ifall någon gör på ett sätt som för dig inte upplevs som rätt. När du dömer så dömer du enbart dig själv. Gå bara, även om alla andra stannar kvar.
Det är bättre att gå ensam ett litet tag än att stanna kvar i något som sakta kväver dig.
Idag har du märkt vad stunder i tystnad gör, hur du lättare hittar tillbaka till mig.
I vardagens brus är det svårare att höra min röst, den faller bort bland alla ljud. Det är lättare att färgas av kaos.
Se därför till att ta tillvara på alla chanser till tid i tystnad, för där finner du alltid en trygg hamn.

Och efter mitt samtal drog jag detta kort:

IMG_0449

Såklart! Kände det så starkt under promenaden, även om den inte gick genom något direkt naturområde, att det här är vad jag behöver för att ladda mina batterier.
Ska försöka bli bättre på att ta promenader efter jobbet. Det gör gott och det blir lättare att få ordning på kaotiska tankar.

Jag är så tacksam för denna dag!
Jag är tacksam för att jag nu ser lite ljusare på tillvaron igen.

Glädjen är endast en tanke bort

Det ser ju lite annorlunda ut med tid nu. På morgonen hinner jag med yoga, meditation och ett kort samtal. 30 min har jag på mig. Det är lite knapert, men det håller mig grundad under dagen. Jag hade någon slags intention att jag skulle yoga mer efter jobbet. Inser nu att det bara var en fin tanke. Det fungerade förra veckan när jag hade sextimmarsdagar. Nu är jag för trött. Det blir en Insight Timer-meditation varje kväll och det får duga. Jag tänker inte sätta ribban för högt den här tiden på året när tröttheten börjar sätta in. Känner mig egentligen inte missnöjd med det heller eftersom den tid jag får är kvalitetstid. Idag behöver jag inte stressa på morgonen. Jag hinner göra det jag ska och njuta av det. Ett av livets små (faktiskt ganska stort) glädjeämnen helt enkelt.

Jag har tänkt mycket det senaste på hur ACIM på något vis fört mig närmare yogan.
Det kändes ett tag som att jag höll på att stagnera, men nu har jag funnit ny inspiration och glädje i det jag gör. Har i detta bestämt mig för att helt fokusera på det som verkligen fungerar för mig. Vägen är sällan helt rak och alla är inte heller stöpta i samma form. Jag tror att vi alla behöver se över vad vi gör. Till exempel att inte låta vår osäkerhet ta över och följa någon annan blint. Detta har förvisso inte varit mitt problem för jag är som många av er vet inte någon följare. Jag plockar det bästa ur lektioner jag får av de lärare jag möter längs min väg. Efter det har jag inga större problem att släppa taget. På så vis har jag nog mer tillit till mig själv än vad jag tror ibland. Därför tilltalas jag också av dagens budskap:

Var den du är.
Följ ingen lärare fanatiskt.
Lyssna, lär och gå vidare med det du lärt dig.
Du behöver inte stanna kvar på ett enda ställe.
Låt endast det blir kvar som får ditt hjärta att sjunga. Släpp det andra.
Mig kommer du ständigt att möta i olika skepnader, men minns att jag är en och samma och att jag aldrig är långt borta. 

Läkande samtal

Efter regn kommer solsken. Efter solsken kommer regn. Allt är inte bliss jämt.
Så blev jag varse igår eftermiddag då allt bara vände. Jag vet egentligen inte hur det började. Kanske med att en grannpojk kom hit och ville leka med W. Jag blev störd i det jag höll på med. Tappade allt fokus.
Det följdes av att ville W ha sin sparkcykel som står i förrådet. Den hade fastnat och medan jag slet med den rev jag ner en gammal ölburk som sprack och bokstavligt talat sprutade ner hela mig. Medan jag torkade upp (och under tiden blev avbruten av annat) ringde W på porttelefonen. Han hade ramlat och slagit upp armen som blödde.
Efter det följde diverse små händelser, som avbröt mig varje gång jag försökte sätta mig ner och koppla av, och jag var helt snurrig i huvudet när jag gick till sängs.
Jag tänkte i morse att jag idag inte kan annat än att skratta åt allt som hände igår, vilket följdes av W ropade gråtande från badrummet att han tappat sin (första) tand men att den trillat ner i avloppet. De som känner mig vet att avlopp är en uppgift jag avsäger mig och hellre gör allt annat i hemmet. Men jag fick snällt plocka isär rören och gräva.
Ingen tand trillade ut. Den låg så fint på golvet under handfatet…
Om nu någon ligger dubbelvikt på golvet av skratt så bjuder jag på detta. Helt och fullt. Jag kommer förhoppningsvis själv att göra det en annan dag. 😉
Guds vägar äro outgrundliga sägs det ju och när man sitter där i sin salighet händer alltid saker som tar ner en på jorden igen. Små tester för att se hur långt man kommit i sin praktik. Det blir bara så tvära kast ibland. Jag känner att jag inte riktigt hänger med i svängarna.

Jag vill med dagens inlägg visa på att jag inte är mer än människa. Vissa dagar orkar jag helt enkelt inte hålla energin uppe. De senaste dagarna har jag varit ganska trött. Min intention att komma upp senast 05:30 har inte fungerat. Jag somnar om. Varje morgon.
Magen har varit öm och svullen i flera veckor. Kosten behöver ses över ordentligt.
På detta har jag börjat känna en inre stress över hur jag ska få allt att gå ihop den dag jag får ett lönearbete (jag har redan ett annat viktigt arbete som jag ser det, bara att jag inte får betalt för det). Idag lägger jag ca tre till fyra timmar varje morgon på yoga, samtal/meditation, sända ut ljus och loving kindness, läsa boken, göra kursövningar samt skriva. Det kanske är svårt att tro att det går så mycket tid, men det gör det. Och då är detta bara morgonens aktiviteter.
Nu går jag all in för det och då kommer de där tankarna smygande. Rädslan för att jag ska bli tvungen att rucka på det jag brinner för den dagen jag får ett jobb. Been there done that... Det skrämmer skiten ur mig rent ut sagt. Jag blir mer och mer säker på att jag aldrig kommer att kunna ha ett vanligt heltidsjobb där all tid till det som är väsentligt för mig bara rinner ut i sanden. Pengar betyder inget alls i det läget.
Samtidigt känner jag i vanliga fall ingen oro alls för det här för jag vet att jag kommer att få de svar jag behöver. Jag kommer att få veta vad jag ska göra. Jag behöver bara lyssna.
Det är ingen som kommer att tvinga mig till att göra något jag inte ska göra (om jag inte låter egot tillåta det). Det är heller ingen som säger att det jag gör nu inte kan utvecklas till ett lönearbete (mer än att jag, åtminstone inte idag, ska ta betalt för det som rör ACIM). Jag har dock inte fått några exakta indikationer på hur jag skall gå tillväga ännu, och än så länge styrs jag av rädsla på detta område. Ändå känner jag tillit. Mycket tack vare morgonens samtal.
Jag ska bara släppa taget och låta Gud visa vägen.

I morgonens samtal talade både Gud och Rafael till mig:

Du behöver sova ordentligt. Se till att komma i säng tidigare så att du orkar gå upp tidigt på morgonen. Den tidiga morgontimmen gör dig alert och vaken.
När du går upp för sent blir dina energier tyngre. Du blir trött och tung i kropp och sinne.
Du behöver också se över maten. Du vet förstås att även mat är en illusion, men det finns ändå mat som är bättre för den behållare du rör dig i här på jorden.
Mat från Gud är mat som är från jorden. Från träd och buskar.
Kemikalier och fabriksproducerad mat kommer från människan, inte från Gud.
Det är inte som att du inte kan ”unna dig”, som du kallar det, men livskraften blir starkare ju renare och naturligare du äter.
Hur mår du idag till exempel?
Du är trött och tankarna grumliga. Du börjar lyssna till egot. Tillvaron känns negativ.
Du tänker på jobb och oroar dig.
Tror du inte att jag har en plan för dig? Litar du inte på att jag vet vad du ska göra?

Oroa dig inte för pengar, för lönearbete, vad andra ska tycka.
Känn tillit!

Du kommer att få veta vad du ska göra. Varje dag i livet!
Tänk inte på framtiden. Älta inte gårdagen. Lita på att allt blir som det ska.
Vårda dina tankar. Ta hand om din kropp, ty även om den är en illusion så behöver den här på jorden energi. Ju renare desto bättre. Men lägg nu inte för mycket värde i dessa ord. Du är inte en kropp. Kroppen är blott ett kommunikationsmedel, inget annat. 
Följ magkänslan och dina tankar kommer att bli klarare och renare de med.
Välsigne dig!

Tack! Tack! Tack! ❤

IMG_0263

Frukostsmoothie

Jag lägger framtiden i Guds händer

maskros

En av denna veckas uppgifter är att varje dag sitta i stillhet i 30 min och lyssna till Guds röst. Jag har redan mina samtal flera gånger varje dag, men jag har inte satt mig ned en längre period på detta vis (om jag inte räknar med meditationerna då).
Istället för att göra vanliga meditationen på morgonen sätter jag mig nu med ett anteckningsblock bredvid mig, sluter ögonen och lyssnar. Det är väldigt intressant för det kommer alltid något jag behöver höra och kanske ska dela med mig av. Ungefär som när jag går mina morgonpromenader efter att jag lämnat W på skolan. Det är bland annat så jag fått min inspiration till att skriva tidigare, men nu upplever jag att jag får en annan slags gemenskap med Gud. En starkare närvaro, eller hur jag ska förklara det.
Det här är en del av vad jag fick till mig idag:

Lyssna. Bara lyssna. Sitt i stillhet.
Förlåt. I stillheten kommer det du behöver förlåta att dyka upp.

Var dig själv. Tro på dig själv. 
Snegla inte på andra.
Döm inte andras väg.
Gå inte heller i försvar mot de som dömer eller attackerar dig.

Du skall inte göra det här i syftet att tjäna pengar 
utan enbart för att sprida ljus.

Hela morgonen har jag känt av en medvetandehöjning. Hur jag kunnat stilla icke önskvärda tankar. Lagt identifikationen med kroppen åt sidan.
Det avtog förstås avsevärt när jag satte mig vid datorn. Jag blir påmind om att jag snart borde göra en detox från alla sociala medier. Inte så att jag anser att jag har ett problem med det egentligen, men att bara stänga ner allt och istället ägna 100% åt IRL-liv är ofta en WOW-upplevelse. Vi får se hur det blir för nu har jag lite kli i fingrarna för stunden. Då vill jag skriva, men jag kanske stänger ner på vissa håll. Det gör jag förvisso redan då jag känner att jag inte orkar med att hänga med i alla forum.

Den som överlämnar sig åt Gud har också lagt världen i de Händer till vilka han själv har vänt sig för att få tröst och trygghet. Han lägger världens sjuka illusioner åt sidan tillsammans med sina egna, och erbjuder båda frid.

/Ur ACIM lektion 194 –  Jag lägger framtiden i Guds händer

Jag tycker att denna text sammanfattar denna dag ganska bra.

Och som avslut, snälla häng inte upp dig på ordet Gud. Jag förstår att ni som kanske inte läser ACIM har svårt för det. Det hade jag också i början, och det var som sagt därför jag inte klarade av att ta mig igenom kursen första gången jag påbörjade den.
Gud är helt enkelt ordet som passar mig bäst eftersom jag använde det redan tidigare, om än inte så ofta i mitt offentliga skrivande. Blir det svårt att läsa så byt ut det mot kärlek, livskraft, livsenergi eller vad som passar dig bäst.
Det är inte alltid Gud som talar till mig heller, men det är ändå det ord jag oftast använder eftersom det jag får till mig trots allt kommer från denna källa.

Jag önskar dig frid och mod att släppa taget om det gamla invanda!