Repetition IV, Lektion 142

“Mitt sinne innehåller endast det som jag tänker med Gud.”

 (123) Jag tackar min Fader för Hans gåvor till mig.

(124) Låt mig minnas att jag är ett med Gud.

– A Course in Miracles

Precis som vattendroppen är en del av havet, är du en del av Gud.
Precis som bladet är en del av blomman, är dina bröder och systrar en del av Gud.
Växter, djur och människor ser ut och uttrycker sig på olika vis, men allt är likväl en del av Gud.
Allt är Gud.
Gud som upplever sig själv.

Känn därför tacksamhet för det första djupa andetag du tar på morgonen, för det är Gud.
Låt dig fyllas av kärlek när du ser barnet springa över sommarängen, för det är Gud.
Skratta så att magen värken, för skrattet är Gud.
Ligg ner och fantisera kring molnens formationer, för det kreativa sinnet är Guds.
Känn tryggheten i den osynliga hand som håller din, för Gud är din ständige följeslagare.
Gud är alltid med dig, för det finns ingenting som inte är Gud.

– Parameshwari

IMG_2225

Repetition IV, Lektion 141

“Mitt sinne innehåller endast det som jag tänker med Gud.”

(121) Förlåtelse är nyckeln till lycka.

(122) Förlåtelse erbjuder allt jag vill ha.

– A Course in Miracles

När du förlåter dina systrar och bröder för det du tror att de gjorde, så förlåter du också dig själv.
När du förlåter släpper du dina systrar och bröder fria, och eftersom du får det du ger blir du själv fri. Du blir fri eftersom förlåtelsen är nyckeln till frihet och lycka.
Ge alla denna gåva, så att du kan ta emot den själv och få frid i ditt hjärta.

– Parameshwari

tulips-2068692_960_720

Lektion 130,  Det är omöjligt att se två världar.

”Varseblivningen är konsekvent. Det du ser återspeglar det du tänker. Och det du tänker återspeglar bara ditt val av det du vill se. Det är dina värderingar som bestämmer detta, för det du sätter värde på måste du vilja se, eftersom du tror att det du ser verkligen finns där.
Ingen kan se en värld som hans sinne inte har tillmätt något värde. Och ingen kan undgå att se det som han tror att han vill ha.”

ACIM 

Den värld du vill se är bara en tanke bort.
Det du tänker på är vad du ser.
Det du ser på din bioduk har du själv skapat.
Allt du ser utanför dig är skapat i ditt sinne. Det är val du har gjort, sådant du sätter värde på.
Antingen ser du med rädslans ögon, eller så ser du med kärlekens. Det är vad som finns att välja emellan, något annat finns inte.
Man kan säga att du har ”trollspöt” i ditt sinne, för i tanken skapar du exakt det du vill ha. Så ser du något du inte önskar vet du att du själv har makten att göra en förändring, genom ett tankeskifte.
Det kan tyckas vara en tung börda att ha på sina axlar, att själv vara ansvarig för sin varseblivning, men det är dags att acceptera detta faktum.
Glöm dock inte att du aldrig är ensam. Du har hela tiden någon som älskar dig vid din sida, en vänlig Röst som gärna guidar dig längs din väg. Som låter dig få veta vad sann lycka är och hur du blir fri från de bojor du satt på dig själv.
Är det inte dags att välja friheten nu min vän?

– Parameshwari

itsimpossibletoseetwoworlds

Lektion 126, Allt jag ger ges till mig själv.

”Allt jag ger ges till mig själv. Den hjälp jag behöver för att lära mig att detta är sant är med mig nu. Och jag skall lita på Honom.”

ACIM 

Vad önskar du dig just nu?
Är det frid?
Förlåtelse?
Att själv kunna förlåta?
Att vara lycklig?

Du vet nu hur enkelt du förvärvar dessa önskningar:
Allt det du önskar skall du börja ge till andra.
Ge och sänd ut allt det du önskar, för det blir vad du får.
Släpp taget om allt det andra, det du inte önskar, för även det får du, om det är vad du ger och sänder ut.

Så vad väntar du på, slösa med ditt lugn, dina leenden och din förlåtelse.
Det blir de gåvor du får ta emot.

– Parameshwari

allthatigiveisgiventomyself

Lektion 123, Jag tackar min Fader för Hans gåvor till mig.

”Att nu ägna en dag åt tacksamhet kommer att öka nyttan av att ha en smula insikt i den verkliga omfattningen av alla de framsteg du gjort; de gåvor du tagit emot. Vad glad idag, i kärleksfull tacksamhet över att din Fader inte har lämnat dig åt dig själv, inte heller låtit dig vandra omkring i mörkret. Var tacksam för att Han har räddat dig från det själv som du trodde att du hade gjort för att ersätta Honom och Hans skapelse.”

ACIM 

Jag är tacksam för att jag ser ljuset bortom illusionen.
Jag är tacksam för att Gud alltid är med mig och vägleder mig.
Jag är tacksam för att jag möter underbara lärare varje dag.
Jag är tacksam för att jag aldrig är ensam.
Jag är tacksam för att jag har en funktion att fylla.
Jag är tacksam för livets alla gåvor.
Jag är tacksam för att jag, med mina tankar, kan styra över vad jag ser på utsidan.
Jag är tacksam för inre frid.
Jag är tacksam för att få leva i sanning.
Jag är tacksam för kärleken.
Jag är tacksam för att få ge och att få ta emot.
Jag är tacksam för den jag är.
Jag är tacksam för att jag är ett med allt, ett med Gud.

– Parameshwari

ithankmyfatherforhisgifts

Lektion 121, Förlåtelse är nyckeln till lycka.

“Förlåtelsen förvärvas. Den är inte inneboende i sinnet, som inte kan synda. Eftersom synd är en föreställning som du har lärt dig själv, måste du även lära dig förlåtelse, men av en annan Lärare än du själv, och som representerar det andra Självet i dig.
Genom Honom lär du dig hur du skall förlåta det själv som du tror att du har gjort, och låta det försvinna. På så sätt lämnar du tillbaka ditt sinne som ett till Honom som är ditt Själv, och som aldrig kan synda.

Varje oförsonligt sinne ger dig tillfälle att lära ditt eget hur det skall förlåta sig självt.”

ACIM

Sanningen är att det inte finns någonting att förlåta, men du lever ännu i illusionen och där är förlåtelsen nödvändig för att du ska kunna släppa taget och bli fri.
Vad är det du bär inom dig som väcker sorg, vrede, oro och rädsla?
Titta på det. Sopa det inte under mattan.
Titta på det och förlåt.
Förlåt din ”fiende”, och förlåt dig själv.
Förlåt dig själv för att burit på ditt agg så länge.
Förlåt, och känn lättnaden när sinnet befrias från bördan.
Förlåt, så att du kan uppleva den du i sanning är.
Förlåt, så att du kan omfamna friden och glädjen.
När du förlåter släpper du dina systrar och bröder fria, och eftersom du får det du ger blir du själv fri. Du blir fri eftersom förlåtelse är nyckeln till frihet och lycka.

– Parameshwari

forgivenessisthekeytohappiness

Livet som ljusarbetare

Det var inte helt självklart att jag skulle börja arbeta som ljus- och mirakelarbetare.
Någonstans anade jag förstås åt vilket håll det skulle leda när jag började läsa kursen igen. Men det var först efter ”The 40-Day Program” och (framför allt) ”Living in Purpose Mastery Program” som jag säkert visste att det här är mitt kall nu. Det var förresten under sistnämnda som jag fick veta jag att skulle starta projektet ACIM 365.
Det var dock inte alls så lätt den första månaden, när jag samtidigt arbetade 80% på en arbetsplats med mycket stress. Jag hade dessutom bara kanaliserat budskap på det här viset (väldigt sporadiskt) sedan augusti förra året.
Det gick minst sagt väldigt trögt i början och egot la sig i väldigt ofta.
När jag sedan fick dagarna fria igen i februari blev allting mycket lättare.
Budskapen har (oftast) kommit till mig med lätthet. Dock inte utan viss oro att jag kanske inte ska lyckas att få en text till dagens lektion.

Det är det här jag vill berätta lite mer om, om att arbeta som ljusarbetare, för det är faktiskt ett arbete, oavsett om man har det som lönearbete eller ej. Och det är ett arbete som aldrig tar slut.
Jag vet att det finns en del som tror att det bara är att klottra ner en text och klistra in en
bild så är det klart, men det är långt ifrån sanningen.
Det ligger mycket hängivet arbete bakom allt som delas.
Det är förstås olika för oss alla hur lång tid allt tar, men för mig är det ett arbete som sprider sig över hela dagen. (Och det är ett arbete som måste göras varje dag. De enda ”vilodagarna” jag får är när det är repetition, men då gör jag annat arbete istället.)
Jag sitter förstås inte och skriver hela dagen, men det är mycket runt omkring hela tiden. Förutsättningarna skall vara rätt och det är en del jag själv behöver arbeta med för att jag ska vara öppen för att ta emot budskap och vägledning.
Det är bland annat därför jag idag inser att jag inte kan ta vilket jobb som helst utanför detta, för då blir det pannkaka av allting. Det är detta jag ska ägna mig åt. Det är mitt kall, som ljusarbetare. Om jag inte får göra detta skulle jag sakta förtvina inombords (med risk för att låta dramatisk). Så hade jag haft ett ”vanligt lönejobb” på heltid skulle jag omöjligen kunna vara i rätt flöde. Jag skulle påverkas för mycket av stress och andras påtagliga energier. I sinom tid måste jag förstås dra in pengar, men för stunden är det ett senare projekt.

Högkänsligheten

Och när vi nu ändå är inne på det här med stress och andras energier så är det något jag fått kämpa med hela livet. Jag har alltid varit introvert, ensamvarg och ”lågaktiv”, ja, jag skulle nog vilja påstå att jag är motsatsen till överaktiv. 😉
För mycket fysisk aktivitet, för många bollar i luften, för mycket rörelse omkring och överaktiva pratsamma människor gör mig utmattad. Jag är absolut inte osocial i sociala sammanhang. Jag uppfattas nog som ganska kommunikativ och dras lätt igång av sociala människor… en liten stund, men efteråt är jag helt slutkörd. Ändå har jag hela livet försökt att anpassa mig efter samhällets önskan hur man ska vara, men efter flera möten med väggen så har det blivit allt mer tydligt att jag inte kan vara i sammanhang där jag möter för mycket folk, där telefoner ringer, där någon drar i mig och vill något hela tiden och där jag inte får utrymme att vara den individ jag är, alltså en person som inte vill synas och höras så mycket och som behöver mycket tystnad, lugn och ro.
Jag får mest energi när jag arbetar hemifrån, där jag sköter kontakterna via nätet och när jag själv får välja hur jag ska lägga upp min dag.

När jag fick barn blev det en väldig krock med min personlighet, och jag har i mitt föräldraskap varit nära väggen många gånger. Min stillsamhet ställt mot W:s överaktivitet. Min tystnadsbehov ställt mot hans konstanta pratande, på både in och utandning. Mitt stillasittande mot hans klättrande på väggarna.
Vi är så olika, fast ändå så lika. För han har högkänsligheten efter mig. Oroligheten och kontrollbehovet likaså. Han ser saker och detaljer ingen annan ser, precis som jag alltid gjort. Den är bara inte så tydligt eftersom han är så aktiv och social. Men jag ser, eftersom jag känner mig själv. Och jag försöker att möta honom där jag kan och jobbar med att förlåta mig själv för att jag inte alltid orkar och för att jag så många gånger tänkt att ”vad gav jag mig in på när jag skaffade barn”. Ändå är han det bästa som hänt mig, han är den bästa lärare jag har och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Alla ömma tår han trampar på är en liten lärdom i sig.

IMG_1744

Hur ser mina dagar ut

Men tillbaka till själva arbetet.
Slår man ihop allt jag gör på en dag skulle det nog se ut som att jag gör mindre och arbetar fortare än jag gör, men det är ju för att det förberedande arbetet samt efterarbetet inte syns utåt.
Här kommer ett exempel på hur en dag kan se ut för mig:

– När jag gått upp lyssnar jag inåt en stund. Jag lägger sedan ut dagens lektion, samt begrundar texten en stund. Jag borde gå direkt på yogan efter det, men jag brukar tillåta mig att inspireras av andras texter en stund efter att min lektion är utlagd.

– Jag värmer upp med några yogaövningar och mediterar över mitt mantra. Efter det läser jag Jaap Sahib, eller mediterar en stund till. Beroende på hur mycket tid jag har över när yogan är klar gör jag en enkel Metta- eller Tonglen-meditation och/eller sänder ut healing.

– När jag lämnat W på skolan gör jag några solhälsningar och/eller några yinyogaövningar. Alternativt tränar jag lite eller tar en längre promenad.
Efter det mediterar jag och ger mig själv reiki (några dagar i veckan). När det är klart sätter jag mig och försöker kanalisera dagens budskap.
Det är inte alltid det lyckas. Ibland får jag veta att jag ingenting skall skriva, att det räcker att citera från boken. Ibland ska jag skriva, men får ändå ingenting till mig just då. Det kan bli ett litet stressmoment om jag inte hunnit klart innan W kommer hem från skolan. Ja, eller för den delen att skriva på helgerna när alla är hemma.
På helgerna yogar och mediterar jag kortare tid av naturliga själ, men det är även svårare att få ro till att skriva eftersom någon spelar på iPaden, har på tv:n eller annat ljud. Även om jag ber om användande av hörlurar har jag två killar här som pratar på både in och utandning, så tyst… njae. ;-P
Det krävs mycket koncentration och är också mer energikrävande att inte få den egentid jag får på vardagarna. Hur det blir på semestern i sommar vågar jag knappt tänka på. *skratt*

– Under dagarna försöker jag även öva en del på att kanalisera via mina änglakort och ta till mig budskap från den världen. Jag lägger ut dessa texter ibland, men inte alltid.

– Någonstans under dagen ska jag även hitta passande foton att använda det är inte alltid sådana finns tillgängliga. Jag försöker ha ett litet bildbibliotek, men ibland sinar förrådet och då måste jag leta efter bilder fria att använda, eller ge mig ut och ta egna bilder. Dessa ska sedan redigeras, åtminstone under ordinarie lektioner. När det är repetition får jag lite vila från just det momentet.

– Jag bör även få en liten stund då jag letar efter något som, på deltid, drar in en viss inkomst. Det är ett litet klurigt moment (av förklarliga skäl), men dock är det tvunget för i dagsläget vill jag inte starta eget och jag får inga indikationer på att jag ska göra det heller. Jag har lovat mig själv att inte svika magkänslan fler gånger i vilket fall.

– Någonstans mellan 13 och 14 hämtar jag W på skolan. Han vill ofta se på tv eller använda iPaden en stund direkt när han kommit hem så behöver jag mer tid får jag det då. Och säga vad man vill om iPads och tv men det är det enda som får W att sitta stilla en längre stund så för mig är det guld värt, och samtidigt får även han en stunds vila från all aktivitet.

– Under eftermiddag/kväll skriver jag ner mina handskrivna texter till morgondagens lektion på datorn. Jag översätter dem sedan till engelska, vilket kan ta en stund vissa dagar om texterna är långa. Det sätt jag skriver på fungerar inte alltid att översätta på ett smidigt sätt eftersom grammatiken är så annorlunda (Google Translate är bra att ha, men grovarbetet får jag göra själv). Det blir lite knåp att få till det ibland, men skam den som ger sig och jag märker redan att det börjar gå lättare.

– Det är naturligtvis inte slut där. Under dagen försöker jag att så ofta som möjligt vara i ett mottagligt tillstånd och ta till mig av de budskap som kommer till mig. Jag skriver fler texter de dagar jag får sådana till mig och gör en del annat healingrelaterat.
Jag borde, som sagt, bli bättre på att lägga mobilen ifrån mig (jag slarvar fortfarande), men samtidigt finner jag mycket inspiration där och jag vill svara på de meddelanden jag får. Så småningom kommer jag att bli tvungen att effektivisera mitt arbete, men just nu fungerar det bra ändå.

IMG_1715

Det är ett arbete. Ett roligt sådant.

Ja så att se det här enbart som en kul grej jag gör på fritiden stämmer inte alls, och jag tror att de flesta ljusarbetare skulle instämma i detta.
Det är ett arbete. Obetalt (vad gäller pengar) ja, men likväl ett arbete. Ett arbete som ger mig livsglädje och inspiration. Ett arbete som hjälpt mig att tycka om mig själv.
Jag lägger ner allt på detta och på att skala av allt det jag inte vill bära på längre, så att jag skall kunna sända ut ännu mer ljus i världen.
Jag vill nå ut till så många som möjligt, dela med mig av de budskap jag får.
Det är också därför jag börjat översätta texterna till engelska nu.
Vissa dagar undrar jag förstås vad jag gett mig in på, men allt arbete är mödan värt. Och om jag så bara hjälper en person så har jag lyckats.
I grund och botten handlar ju hela processen om att jag hjälper mig själv. Budskapen kommer till mig i första hand så att jag sedan kan dela dem med alla (som också är jag). Jag är inte bara någon som lär ut, jag är lika mycket elev själv. Utan denna insikt skulle jag inte kunnat lära mig något alls.

Och på tal om texterna går det också tydligt att se skillnaden mellan de texter jag kanaliserat jämfört med det jag skriver efter eget huvud. Naturligtvis finns mitt sätt att skriva med i texten, men det är ett annat skimmer över.
Det är med andra ord inte alls alltid så att jag lever som jag lär. Det jag skriver om är sådant jag själv måste lära mig. Jag håller också på att vakna upp. Jag är fortfarande i processen och är på intet vis upplyst. Det kan du förresten fråga min familj om och de skulle skratta på sig om någon påstod det. 😉
Det kan vara värt att citera Ram Dass igen på tal om det:

If you think you’re enlightened, go spend a week with your family.”

Underbart!

Så jag skriver på och oroar mig inte så mycket för morgondagen (tänker då främst på löneyrke). Jag har fått veta att detta projekt ska avslutas först innan något nytt startas upp. Allt som sker innan dess blir en bonus, men vad jag än gör så ska detta vara min huvudsakliga uppgift, alltså att arbeta som ljusarbetare och healer. Att ge av allt jag får från Gud och änglar och inte behålla några budskap för mig själv.
Det här är ett arbete som är otroligt energikrävande vissa dagar (inte kanaliseringen i sig, utan allt runt omkring), men som samtidigt ger en massa ny härlig energi också. Därtill alla nya insikter, alla nya vänner och en sprudlande önskan att vi alla ska vakna upp till insikten att vi behöver hjälpa varandra (kärleksfullt dela med oss av det vi har) för när vi hjälper varandra hjälper vi även oss själva eftersom vi är Ett.

Tack för att du är här!

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari