Ja, jag lyssnar!

Som ni kanske märker är mina samtal väldigt vardagliga och familjära. Jag tror att det helt enkelt är så att Gud pratar till oss alla så att vi förstår. Det är nog också därför det ibland är svårt att uppfatta rösten eftersom det är lätt att tro att man bara pratar med sig själv (vilket ju förvisso är sant).
Idag blir det också tydligt att jag inte lyssnade till rätt röst häromdagen. Att jag la orden där JAG förväntade mig dem, som jag brukar när jag handlar i panik.

Vet du om att det mesta av det du gör hemma på dagarna är ganska meningslöst. Du ödslar din energi på sådant vare sig du eller någon annan har glädje av.
Vill du inte ha en meningsfull sysselsättning?
Har du inte bett om mer pengar?
Du gör viktiga saker hemma, väldigt viktiga till och med, men ibland kämpar du för mycket med dina studier och ditt skrivande för att du på något vis upplever att du MÅSTE göra det. Att du måste hålla igång och bidra med något varje dag.
Men vet du, jag ser hellre ett enda bidrag i veckan, som kommer från sann gudomlig inspiration, än tio som inte helt och hållet kommer från hjärtat eller total närvaro.
Du måste ingenting!
Mycket tid går åt till att du funderar på vad du ska skriva om och sedan skriver du utan att ha pratat med mig först. Det blir sällan tillfredsställande.
Du tänker också mycket, och desperat, på hur du ska kunna arbeta hemifrån. 
Tänk om du istället tog dig utanför dörren och träffade dina bröder och systrar. Fann en meningsfullhet i att hjälpa andra, bjuda på ett leende, fråga hur dagen varit. Låta ditt ljus stråla mot dem. Se deras ljus stråla mot dig.
Någonstans i djupet av ditt hjärta känner du att det inte går att dela med sig av all denna kärlek genom en dator, inte sant?
Bli inte arbetsskygg på grund av tidigare dåliga erfarenheter.  På den tiden lyssnade du inte på mig. Då lät du egot styra hej vilt. Om du istället lyssnar på mig nu ska jag visa dig vägen.
Låt dig inte skrämmas av tidsbrist. Har du glömt att tiden är en illusion? Det finns ingen tid. Ingen gårdag. Det finns bara NU.
När du gör något du älskar, och hjälper andra på vägen, så försvinner tidsuppfattningen.
Då lever du på riktigt. Då skapar du tillsammans med mig.
Jag säger inte att du måste ta just detta jobb, om det erbjuds dig. Kom ihåg, du måste ingenting! Men lita till mig när jag visar dig en annan väg än den du tagit de senaste åren. En väg av bekvämlighet, för att du är rädd och tar saker för givna.
Du vet väl att det är dina ångestfyllda tankar som skapar alla dessa situationer.
Tänker du med glädje på dagen och känner tillit så blir livet lättare för dig att leva.
Gå in i detta med nyfikenhet. Lyssna. Slappna av. Ta in miljön. Känn av energierna.
Kanske blir du överraskad. Kanske blir allt som du önskar.
Alla mina mirakelarbetare behöver inte arbeta med att lära ut texten på heltid. Inte heller vara sin egen arbetsgivare. En del finns anställda på sjukhus, i fabriker, i matbutiker och i skolor. En del sitter på parkbänkar. En del spår i händer, utan att ta betalt. De gör det för sitt höga nöjes skull. Alla är unika. På samma gång är ni alla ett.
Stirra dig inte blind på den dröm som gror sig allt starkare inom dig. Den kan absolut bli sann en dag. Du ska inte tappa hoppet om den. Det som är ämnat att bli, det blir. Men vad du ska göra är att kliva ut ur din bekvämlighetszon. Du ska göra det för att jag säger att det nu är dags. Det är dags att praktisera på riktigt.
Det är dags att ta din anställning hos Gud på allvar.

Så… lyssnar du på mig nu?

IMG_3199

 

Jag lägger framtiden i Guds händer

maskros

En av denna veckas uppgifter är att varje dag sitta i stillhet i 30 min och lyssna till Guds röst. Jag har redan mina samtal flera gånger varje dag, men jag har inte satt mig ned en längre period på detta vis (om jag inte räknar med meditationerna då).
Istället för att göra vanliga meditationen på morgonen sätter jag mig nu med ett anteckningsblock bredvid mig, sluter ögonen och lyssnar. Det är väldigt intressant för det kommer alltid något jag behöver höra och kanske ska dela med mig av. Ungefär som när jag går mina morgonpromenader efter att jag lämnat W på skolan. Det är bland annat så jag fått min inspiration till att skriva tidigare, men nu upplever jag att jag får en annan slags gemenskap med Gud. En starkare närvaro, eller hur jag ska förklara det.
Det här är en del av vad jag fick till mig idag:

Lyssna. Bara lyssna. Sitt i stillhet.
Förlåt. I stillheten kommer det du behöver förlåta att dyka upp.

Var dig själv. Tro på dig själv. 
Snegla inte på andra.
Döm inte andras väg.
Gå inte heller i försvar mot de som dömer eller attackerar dig.

Du skall inte göra det här i syftet att tjäna pengar 
utan enbart för att sprida ljus.

Hela morgonen har jag känt av en medvetandehöjning. Hur jag kunnat stilla icke önskvärda tankar. Lagt identifikationen med kroppen åt sidan.
Det avtog förstås avsevärt när jag satte mig vid datorn. Jag blir påmind om att jag snart borde göra en detox från alla sociala medier. Inte så att jag anser att jag har ett problem med det egentligen, men att bara stänga ner allt och istället ägna 100% åt IRL-liv är ofta en WOW-upplevelse. Vi får se hur det blir för nu har jag lite kli i fingrarna för stunden. Då vill jag skriva, men jag kanske stänger ner på vissa håll. Det gör jag förvisso redan då jag känner att jag inte orkar med att hänga med i alla forum.

Den som överlämnar sig åt Gud har också lagt världen i de Händer till vilka han själv har vänt sig för att få tröst och trygghet. Han lägger världens sjuka illusioner åt sidan tillsammans med sina egna, och erbjuder båda frid.

/Ur ACIM lektion 194 –  Jag lägger framtiden i Guds händer

Jag tycker att denna text sammanfattar denna dag ganska bra.

Och som avslut, snälla häng inte upp dig på ordet Gud. Jag förstår att ni som kanske inte läser ACIM har svårt för det. Det hade jag också i början, och det var som sagt därför jag inte klarade av att ta mig igenom kursen första gången jag påbörjade den.
Gud är helt enkelt ordet som passar mig bäst eftersom jag använde det redan tidigare, om än inte så ofta i mitt offentliga skrivande. Blir det svårt att läsa så byt ut det mot kärlek, livskraft, livsenergi eller vad som passar dig bäst.
Det är inte alltid Gud som talar till mig heller, men det är ändå det ord jag oftast använder eftersom det jag får till mig trots allt kommer från denna källa.

Jag önskar dig frid och mod att släppa taget om det gamla invanda!

Jag skall förlåta, och detta kommer att försvinna.

Jag skrev klar sidan ”Om Parameshwari” för en stund sedan. Fortfarande kan jag känna stinget av osäkerhet efter att jag publicerat texten. Hur år av dålig självkänsla tog ut sin rätt. Hur egot började harkla sig i bakgrunden.
Men… jag ger mig en klapp på axeln ändå. Jag ska inte längre tänka mig mindre än vad jag är.

Jag är som Gud skapade mig.

Jag ska stolt bära den ”roll” jag nu har. Egot får harkla sig och gapa bäst det vill. Jag lyssnar inte längre, och när jag ändå gör det förlåter jag mig själv

Jag skall förlåta, och detta kommer att försvinna.

/Från dagens ACIM-lektion (193)

Det är lätt att glömma att jag inte är en kropp. Att jag inte är separerad från andra varelser. Det krävs faktiskt daglig påminnelse. Många, många gånger varje dag.
Allt sker inte med en handknäppning. För en del av oss (de flesta skulle jag gissa) tar det lite längre tid än så. Jag är inte frälst. Jag lever inte i salighet varje dag. Jag lever inte heller alltid som jag lär.
Vissa dagar är det lättare. Svårare när jag hamnar i obalans. Jag skrev om detta i ett av de senare inläggen i gamla bloggen. Maten påverkas jag inte lika mycket av längre, om jag inte vräker i mig gluten och mejeriprodukter. Men kaffe och alkohol vränger till saker för mig. Väcker agg och ångest, som att en blöt illaluktande filt lagts över mitt sinne.
Som jag skrev har jag nu valt att gå all in för min andlighet så när jag vill dricka kaffe blir det koffeinfritt. Alkohol har jag valt bort för ett tag.
Ett tag innan semestern gick jag över till vegetarisk kost igen, men det blev lite si och så med det under familjeledigheten. Nu är jag dock på G igen och gläds åt de gamla vanliga rutinerna i hemmet. Det blir lättare att äta rätt när man lagar maten själv.

IMG_0254
Ungefär så… ser det ut idag.
Och det tar vi lite nicecream på tycker jag. 😉

Let go and let God

Det är snabba ryck som gäller här nu. Att jag skulle skaffa en egen domän någon gång visste jag ju. Att jag skulle börja skriva mer om ACIM visste jag också. Detsamma vad gäller att gå kursen Living in Purpose. I min tanke fanns ingen brådska. Där fanns bara kanske till hösten, eller nästa år. Men… någon ville annorlunda.
Kursen beställdes tätt inpå avslutet av 40-dagars programmet.
Att jag skulle skaffa bloggdomänen var något som susade förbi i huvudet på morgonen igår. Jag tänkte att jag skulle ta ett första steg och byta namn och byta till företagsprofil på Instagram (och gjorde så). Skaffade i samband med detta en sida på Facebook. Sedan vet jag knappt vad som hände. Jag bara gjorde. Blev nästan rädd för mig själv. ”Vänta nu lite” var en tanke som susade förbi, men jag kunde inte stoppa flödet. Sedan blev det kul och jag var tvungen att fortsätta (ska det göras så ska det göras nu brukar jag ju säga när jag blir ivrig inför något).

IMG_3081
Jag tänker att det ligger i tiden. Med allt det nya som hänt och händer i mitt liv måste också plattformen förnyas. Att skriva på en plats med gamla trista energier känns inte rätt. Nu trivdes jag förvisso med min gamla blogg, men jag vill ändå starta på ny kula. Kanske borde jag gjort det redan när mamma dog förra året, för det var då allt började hända. Det var efter det jag upptäckte boken på nytt och närvaron av Gud blev allt starkare. Nu blev det dock inte så för allt sker som bekant när det ska ske, och år har jag bara gjort som jag blivit ”tillsagd”. Jag har bidat min tid. Inte förhastat mig. Inte gått emot min magkänsla. Bara gjort det som känts rätt. Lyssnat inåt. Väntat.
Har hela tiden fått svaret att i augusti, då kommer jag att få veta vad jag ska göra. Så det som händer nu är förstås en del av allt. Om det kommer mer vet jag inte, men jag känner mig säker på att det gör det. Det här är bara början.
Ja… så det här skrämmer mig en aning för nu när jag gjort reklam för mig på det här sättet så känner jag ju att jag också måste prestera något. Samtidigt som det förstås är bra, för då måste jag ju göra just det.

Tanken framöver är att jag ska bearbeta det jag lär mig på kursen och sådant som kommer till mig genom att skriva om det här eller på någon av mina andra sidor. Ibland är det flödet starkt. Ibland inte alls. Det kommer också att vara det som avgör när och om vad jag skriver. Jag har i vilket fall sagt att jag inte tänker skriva när jag inte känner någon andlig inspiration. När text tvingas fram bara för att skriva blir det sällan bra.

Idag handlar dagens lektion (lekt. 192 från boken) om förlåtelse. Det är således vad som upptar mina tankar idag. Jag blir påmind om att jag har mycket kvar att förlåta.
Det kommer dagar när jag känner mig säker på att jag släppt taget om det, sedan dyker något upp i en tanke, ett meddelande jag läser eller kanske en dröm och vips blossar gammal ilska upp igen. Det kan göra mig tokig på samma vis som det också är väldigt intressant. Det kommer alltid att finnas något att arbeta med men med ökad medvetenhet blir det lättare att inte fastna i gammalt ältande, utan att faktiskt titta på vad egentligen pågår. Att det är mina tankar som skapar allt som sker på utsidan.
Har du förlåtit alla du behöver förlåta?

New sweet home

cropped-lightbyparameshwari1.jpg

Jag har äntligen skaffat en egen domän! Har funderat på det länge, men inte riktigt mäktat med att ta tag i allt vad det innebär. Nu är jag här i vilket fall och jag välkomnar både gamla som nya läsare.
Ni som inte följt mig, men vill se vad jag skrivit om tidigare kan besöka min gamla blogg här:
https://stillhetenslov.wordpress.com/

Det är fortfarande ”sommar” så jag kommer kanske inte att vara så väldigt aktiv den första tiden. Eller så är det som vanligt, jag skriver när andan faller på helt enkelt.
I den här nya bloggen kommer det att bli ett större fokus på ACIM (A Course in Miracles) eftersom det är de studierna som tar mycket av min tid nu. Jag behöver dela med mig för att jag själv ska lära mig.
I skrivandets stund läser jag (vid sidan av boken) ”Living in Purpose Mastery Program for Miracle Minded Thinking” hos Teachers of God. Kursen kommer att pågå i 6 månader och efter att ha studerat deras 40-dagars program känns det nu som att det är dags att gå ALL IN för detta. När jag upptäckte ACIM (boken) igen i början av året, efter att den legat och samlat damm i flera år, var det som att alla bitarna började falla på plats. Där jag då för flera år sedan inte fattade ett dyft och inte kunde ta till mig texten p g a att den är skriven ur ett kristet perspektiv har jag nu sugit i mig allt med stor iver. Orden ”Jesus”, ”Den helige ande” och ”Gud” skrämmer mig inte längre. Det är för övrigt bara ord. Det är jag själv som lägger värde i de ord jag använder, läser eller hör.
Jag anser mig dock fortfarande inte tillhöra någon religion, även om ni kommer att få se mig skriva allt oftare om ovan nämnda i olika forum. Ett tag oroade jag mig för vad andra skulle tro och tycka. Ni som läst hos mig tidigare vet ju att den kristna tron inte varit min kopp te och att det nästintill vore en dödsstöt att bli förknippad med den. Idag bryr jag mig inte så mycket om andras uppfattningar. Jag vet själv vart jag står och hur mitt liv börjat förändras till det bättre. Jag vet att allt faktiskt hänger på mina egna tankar om det som finns utanför mig. Att inte få skriva och dela med mig av det jag lär mig och brinner för skulle ta kål på min inre gnista. Ibland kanske jag inte lever som jag lär, men jag är blott en människa och alla de texter jag delar med mig av här och på Instagram är saker jag själv arbetar med. Jag lär mig under tiden och hoppas på vägen kunna inspirera även andra.

Kärlek & frid,
Parameshwari