Repetition 1, lektion 51

Nu har det blivit dags att repetera de femtio första lektionerna, och det gör vi med fem lektioner varje dag under tio dagars tid.
Jag tänker att jag bara gör en kort sammanfattning för varje dag, sedan finns ju boken, alternativt att gå tillbaka i tiden och läsa igenom hela lektionen.
Lektionerna finns som vanligt på denna sida för er som är intresserade av att läsa och inte har boken:
http://courseinmiracles.com/ 

Lektion 1 Ingenting jag ser betyder någonting.

Allt jag ser är illusioner, som endast existerar i den här illusionens värld.
De saker jag ser har inget värde alls. Det är jag själv som i tanken sätter värde på det jag ser.
Sakerna betyder något eftersom jag kopplar dem till gårdagen, till förfluten tid.

Men… vad betyder alla de här sakerna den dag jag minns vem jag i sanning är?
Vad betyder något alls den dag jag förlåtit allt?

Lektion 2, Jag har givit allt jag ser all den mening det har för mig.

 Allt det jag ser betyder ingenting i sig själv. Det bara är.
Om jag ser en blomma, i just den sekund jag snappar upp dess närvaro, så har jag ännu inte hunnit ge den någon mening. Jag och blomman är här och nu. Utan förflutet. Utan framtid.
Sekunden senare ser jag att det är en vacker vitsippa. Något händer runt omkring och jag skapar ett minne av det.
Så här är det med alla saker. Det finns ett förflutet bakom som kan vara både glädjefyllt eller sorgligt. Allt vi ser påminner oss om något.
Det vi vill arbeta för är att våra sinnen skall bli fria från dömande.
Vi är inte fria så länge saker omkring oss väcker agg, eller får gamla oförrätter att blossa upp igen. Målet är att se saker, precis så som jag såg blomman i den sekund jag såg den först. När allt bara är.

Lektion 3, Jag förstår ingenting av det jag ser.

Ju mer jag lär mig desto mindre vet jag.
Att se livet ur denna vinkel ligger allt mer i tiden.
Tänk om vi kunde se föremålen helt utan tidigare associationer. Inse att vi faktiskt inte alls förstår något av det vi ser.
När vi lägger det förflutna åt sidan, släpper taget om det, så kan vi se föremålen på ett nytt och mer neutralt vis.

 Lektion 4, Dessa tankar betyder ingenting.

 Jag betraktar mina tankar. Lägger märke till att tankarna får mig att reagera på olika vis. De får mig att tolka och värdera saker jag ser på utsidan.
En del verkar ge kroppsliga symtom.
Nu betraktar jag bara. Ger mig inte in i dramat.

När jag lär mig att inte reagera på mina tankar, utan bara stilla synar dem. Låter dem komma och gå. Då försvinner de så småningom.
Övningen får mig således att förstå att det är jag som skapar det jag ser på utsidan.
Jag förstår att mina egna tankar är meningslösa, men inte de jag tänker med Gud.

Lektion 5, Jag är aldrig upprörd av den anledning jag tror.

 Vad gör dig upprörd?
Om du söker i ditt sinne så kommer du att hitta massor av källor som du tror gör dig ledsen, upprörd, rädd, deprimerad och arg.
Märker du hur du försöker rättfärdiga dina tankar, och att detta skapar fiender i den film du projicerar på din bioduk?
Är du villig att släppa taget om detta nu? Är du villig att släppa taget om din önskan att alltid ha rätt?

acimrep1

Let that shit go

Det är verkligen prövningarnas tid och jag fick i fredags bita mig rejält i tungan igen.
Och trots helgledigheten har jag liksom inte kunnat släppa taget. Jag pendlar mellan frid och att nästintill explodera, när agget som från ingenstans hoppar fram som gubben i lådan. Jag kan inte släppa taget. Jag vill inte släppa taget.
I tanken läxar jag upp. Får den nedlåtande människan att chockad trilla ner i en stol av rädsla för mitt utbrott. Där allt det svarta bara väller ut. Alla grodor som finns hoppar ut. Näven i bordet och dörren som skångar när jag smäller igen den efter mig…
Förstår inte var all denna ilska kommer ifrån. Eller jo… det gör jag… för naturligtvis är det minnet från gamla oförrätter. Fast det värsta är nog ilskan jag känner mot mig själv för att jag alltid är så konflikträdd. Att orden alltid stockar sig och inte kommer ut. Att jag aldrig kommer mig för att säga allt det där som jag gör i tanken.
Samtidigt är jag glad att jag inte låter grodorna hoppa ut. Jag vill inte göra läget mer infekterat än vad det är. Säger jag det jag vill säga sprider jag agget och det är bara jag själv som får tillbaka skiten. Istället försöker jag mig på att ha medkänsla med den tragiska människan, som inte kan ha det lätt att leva med sig själv.
Jag ska förlåta och detta kommer att försvinna.
Förr om åren var det läge att öva på att säga ifrån. Idag är det läge att öva på att hålla tyst. Men för att det ska fungera måste jag också klara av att släppa taget om ilskan innan den äter upp mig inifrån.

Jag tar upp detta under morgonens samtal. Frågar vad jag ska göra för att förlåta dem som är så svåra att förlåta.

Du måste behålla ditt lugn. Släpp inte ut vreden för då växer den i styrka. Håll den under kontroll, utan att rikta den utåt.
Fortsätt att upprepa dina förlåtande mantran. Även om de för stunden inte betyder något alls för dig och bara upplevs som meningslösa så kommer de att fungera till slut.
Efter ett tag märker du att du blir lugnare inombords.
Jag vet att du upplever det som att du blir testad, att det vissa dagar känns som att du ska explodera av hat. Ja, på sätt och vis är det ett test. Det är egot som kämpar för sin överlevnad. Och ju mer du prövas desto säkrare kan du vara på att det du gör fungerar.
Så fortsätt. Ge inte upp. Upprepa dina mantran tills dess att du förstår dem. Upprepa dem tills dess att förlåtelsen är en del av dig.
Förlåtelsen är lätt, den behövs inte ens, men så länge du lyssnar till den andra rösten kommer du att uppleva det som svårt att förlåta.
Hur svårt det än är så försök ändå att fokusera på det du tycker om hos din broder. Se detta och öva på förlåtelse. Tappa inte bort dig för ett ögonblick.
Du kommer att stå som vinnare i denna konflikt. Du har redan vunnit.
Du kommer att känna inre frid och det kommer en dag när förlåtelsen inte längre behövs, för du vet att det inte finns något att förlåta.

– Det låter så enkelt, men är så svårt just nu. Agget blossar upp hela tiden och jag känner mig hjälplös inför dess styrka.

Jag vet att det är svårt för dig, men jag ber dig än en gång att inte ge upp. Fortsätt att förlåta. Förr än du anar släpper agget taget. Och det sker inte genom att du håller dig undan, stannar hemma eller avslutar en anställning. Förlåtelsen måste ske i hjärtat. Den försvinner inte bara för att du inte träffar personen längre (det vet du mycket väl). 
Du måste göra detta arbete själv. Jag är alltid med dig och vägleder dig, men förlåtelsen måste komma från dig.
Och en sista sak: anklaga inte dig själv för att du inte lyckas med en gång. Du kan inte rasera allt du byggt upp under en livstid på några få dagar.

IMG_0661 

 

Släpp taget om allt tvivel

Jag känner en stillsam iver över att få tid till att skriva här lite oftare framöver. Och inte bara att ha tid till det, utan även att ha ork, ro och lust till det.
Samtidigt har jag dragits med en del oro över att orden inte ska komma. Att inspirationen ska lysa med sin frånvaro, trots förutsättningarna. Att jag ska envisas med att tänka för mycket så att det låser sig.
Klarar jag av att bara… släppa taget?!

Och då kommer detta svar:

Det är helt rätt, du måste släppa taget om du ska höra min röst. 
Du kan inte delvis lyssna till egot, eller låta dig påverkas av andra, om du vill att mina ord ska skrivas genom dig.
Du har själv märkt skillnad i dina texter när du är gudomligt inspirerad jämfört med när du skriver på ett framtvingat och kontrollerat vis.
För att orden ska flöda behöver du vara helt ”nollställd”.
Därför behöver du stilla dig innan du skriver. (Skriv aldrig i affekt.)

Lyssna… och skriv. Låt orden flöda.
Bry dig inte om vad som kommer. Skriv, utan att filtrera eller korrigera.
Du har ditt eget unika sätt att skriva och uttrycka dig på. Du har saker just du ska dela med dig av, som är till hjälp både för dig och för dina läsare. 
När du skriver fylld av kärlek och glädje och orden flödar fritt så vet du att det är min röst du lyssnar till.
Så sätt igång, dela ditt ljus och din kärlek. 
Släpp taget om allt tvivel och följ din sanna inre röst.

IMG_3261

Tålamod

Jag gör nu ett seriöst försök att ställa om kosten igen efter att det blivit en hel del slarv sedan jag började jobba. Med långa arbetsdagar blir jag både hungrigare och mer sugen på sött. Lätt att det råkar slinka ner en varm choklad (gjord på suspekt mjölkpulver och extremt mycket socker) på eftermiddagen eller en bulle om det bjuds på möten. Vi har därtill haft flera kalas, fulla med icke glutenfria alternativ.
Många bäckar små och jag inser att jag än en gång får stå mitt kast. Tänk att det ska vara så lätt att falla för alla frestelser och att det sedan blir till en dålig ovana. Detsamma med köttet. Jag hade nästan helt slutat och nu har jag börjat igen för att jag inte finner någon matinspiration. Fast mest är det förstås för bekvämlighets skull då det är för jobbigt att laga flera måltider varje kväll. Alla i familjen är nämligen inte lika förtjusta i att äta vegmat. 😉
Att jag är trött, har ont i halsen, hjärndimma och mår allmänt skumt har naturligtvis även med detta att göra (inte bara att jag råkat på en förkylning). Att äta rätt (för mig) är en såpass viktig del för att orka med den här årstiden (och att orka med ett heltidsjobb) att den dåliga trenden måste brytas. Jag måste vakta mig själv som en hök från och med nu. Inte minst för den andliga delen av livet, för den blir också avtrubbad p g a brist på energi/ork.

Jag ❤ ny energi!

Idag och imorgon är jag hemma och vabbar och passar samtidigt på att vila mycket själv. Tyvärr är inte W så mycket för att vila, trots feber, så jag har fått kuta runt och jaga honom och spela spel hela morgonen. Men nu är iPaden fulladdad igen så att jag får en liten stund för mig själv. 😉

Morgonens samtal:

Du känner det inom dig.
Du känner det, nu när du har tiden.
Du tror fortfarande att du måste ha ”tid” för att finna inre frid och svar.
Jag går med dig hela tiden, inte bara under en ledig dag.
Du tror att du måste tänka arbete på jobbet och plugg i skolan.
Du tror att det är så, trots att du vet att det yttre är illusioner.
Du undrar hur du ska se igenom dessa illusioner. Du undrar vad som finns bakom dem.
Du ser alla människor. Du ser hat och krig.
Allt ser så verkligt ut.
Du tar på saker. Känner med handen att något är där.
Ser du inte att du fortfarande stirrar dig blind på yttre detaljer.
Du måste börja blicka inåt. Hitta stunder till detta, oavsett vad du ägnar dig åt.
Du måste hitta kärleken till dig själv. Se ditt sanna jag. Det är där allt börjar.
Du kan inte se kärlek utanför dig om du inte känner den till dig själv.
Att älska sig själv och att värdera sig själv högt är en förutsättning för att tysta egot.
Det är dags att släppa taget om din osäkerhet nu.
Det är dags att dämpa den andra rösten kraftigt. Du kan inte lyssna till två röster samtidigt.
Ta min hand och låt mig leda dig längs den väg som blivit svår att se. Låt mig lysa upp dina steg. När ljuset inom dig tänds igen kommer min röst att höras starkare.
Prövningarnas tid är snart över.

Jag drog detta kort efteråt:

IMG_0462

Ja, jag behöver nog en stor dos tålamod nu.

Ego traps


Den här texten var så underbar och tänkvärd att jag var tvungen att dela den. 🙂

Bilden har jag hittat i Facebook-flödet. 

Läkande samtal

Efter regn kommer solsken. Efter solsken kommer regn. Allt är inte bliss jämt.
Så blev jag varse igår eftermiddag då allt bara vände. Jag vet egentligen inte hur det började. Kanske med att en grannpojk kom hit och ville leka med W. Jag blev störd i det jag höll på med. Tappade allt fokus.
Det följdes av att ville W ha sin sparkcykel som står i förrådet. Den hade fastnat och medan jag slet med den rev jag ner en gammal ölburk som sprack och bokstavligt talat sprutade ner hela mig. Medan jag torkade upp (och under tiden blev avbruten av annat) ringde W på porttelefonen. Han hade ramlat och slagit upp armen som blödde.
Efter det följde diverse små händelser, som avbröt mig varje gång jag försökte sätta mig ner och koppla av, och jag var helt snurrig i huvudet när jag gick till sängs.
Jag tänkte i morse att jag idag inte kan annat än att skratta åt allt som hände igår, vilket följdes av W ropade gråtande från badrummet att han tappat sin (första) tand men att den trillat ner i avloppet. De som känner mig vet att avlopp är en uppgift jag avsäger mig och hellre gör allt annat i hemmet. Men jag fick snällt plocka isär rören och gräva.
Ingen tand trillade ut. Den låg så fint på golvet under handfatet…
Om nu någon ligger dubbelvikt på golvet av skratt så bjuder jag på detta. Helt och fullt. Jag kommer förhoppningsvis själv att göra det en annan dag. 😉
Guds vägar äro outgrundliga sägs det ju och när man sitter där i sin salighet händer alltid saker som tar ner en på jorden igen. Små tester för att se hur långt man kommit i sin praktik. Det blir bara så tvära kast ibland. Jag känner att jag inte riktigt hänger med i svängarna.

Jag vill med dagens inlägg visa på att jag inte är mer än människa. Vissa dagar orkar jag helt enkelt inte hålla energin uppe. De senaste dagarna har jag varit ganska trött. Min intention att komma upp senast 05:30 har inte fungerat. Jag somnar om. Varje morgon.
Magen har varit öm och svullen i flera veckor. Kosten behöver ses över ordentligt.
På detta har jag börjat känna en inre stress över hur jag ska få allt att gå ihop den dag jag får ett lönearbete (jag har redan ett annat viktigt arbete som jag ser det, bara att jag inte får betalt för det). Idag lägger jag ca tre till fyra timmar varje morgon på yoga, samtal/meditation, sända ut ljus och loving kindness, läsa boken, göra kursövningar samt skriva. Det kanske är svårt att tro att det går så mycket tid, men det gör det. Och då är detta bara morgonens aktiviteter.
Nu går jag all in för det och då kommer de där tankarna smygande. Rädslan för att jag ska bli tvungen att rucka på det jag brinner för den dagen jag får ett jobb. Been there done that... Det skrämmer skiten ur mig rent ut sagt. Jag blir mer och mer säker på att jag aldrig kommer att kunna ha ett vanligt heltidsjobb där all tid till det som är väsentligt för mig bara rinner ut i sanden. Pengar betyder inget alls i det läget.
Samtidigt känner jag i vanliga fall ingen oro alls för det här för jag vet att jag kommer att få de svar jag behöver. Jag kommer att få veta vad jag ska göra. Jag behöver bara lyssna.
Det är ingen som kommer att tvinga mig till att göra något jag inte ska göra (om jag inte låter egot tillåta det). Det är heller ingen som säger att det jag gör nu inte kan utvecklas till ett lönearbete (mer än att jag, åtminstone inte idag, ska ta betalt för det som rör ACIM). Jag har dock inte fått några exakta indikationer på hur jag skall gå tillväga ännu, och än så länge styrs jag av rädsla på detta område. Ändå känner jag tillit. Mycket tack vare morgonens samtal.
Jag ska bara släppa taget och låta Gud visa vägen.

I morgonens samtal talade både Gud och Rafael till mig:

Du behöver sova ordentligt. Se till att komma i säng tidigare så att du orkar gå upp tidigt på morgonen. Den tidiga morgontimmen gör dig alert och vaken.
När du går upp för sent blir dina energier tyngre. Du blir trött och tung i kropp och sinne.
Du behöver också se över maten. Du vet förstås att även mat är en illusion, men det finns ändå mat som är bättre för den behållare du rör dig i här på jorden.
Mat från Gud är mat som är från jorden. Från träd och buskar.
Kemikalier och fabriksproducerad mat kommer från människan, inte från Gud.
Det är inte som att du inte kan ”unna dig”, som du kallar det, men livskraften blir starkare ju renare och naturligare du äter.
Hur mår du idag till exempel?
Du är trött och tankarna grumliga. Du börjar lyssna till egot. Tillvaron känns negativ.
Du tänker på jobb och oroar dig.
Tror du inte att jag har en plan för dig? Litar du inte på att jag vet vad du ska göra?

Oroa dig inte för pengar, för lönearbete, vad andra ska tycka.
Känn tillit!

Du kommer att få veta vad du ska göra. Varje dag i livet!
Tänk inte på framtiden. Älta inte gårdagen. Lita på att allt blir som det ska.
Vårda dina tankar. Ta hand om din kropp, ty även om den är en illusion så behöver den här på jorden energi. Ju renare desto bättre. Men lägg nu inte för mycket värde i dessa ord. Du är inte en kropp. Kroppen är blott ett kommunikationsmedel, inget annat. 
Följ magkänslan och dina tankar kommer att bli klarare och renare de med.
Välsigne dig!

Tack! Tack! Tack! ❤

IMG_0263

Frukostsmoothie