Lektion 256, Gud är det enda mål jag har idag.

En gång fanns det en liten flicka som stängde dörren om sitt hjärta.
Hon trodde att man inte får visa sig sårbar, och svalde ner allt som gjorde ont. Alla hårda ord. Allt som fick henne att skämmas.

Jag förlåter detta minne idag.
Jag förlåter minnet som fått styra mitt liv ända fram till idag.
Jag förlåter mig själv för att jag glömde vad sann kärlek är, och för att jag förvisade det oskyldiga barnet till en så mörk plats.

Men här och nu låter jag det läkande ljuset omfamna mig, och jag omfamnar barnet som i ljuset befrias från det mörka minnet.
I Guds ljus och kärlek är allt förlåtet, och minnet som tycktes så verkligt var ju blott en dröm.

Sat Nam ❤
/Parameshwari

”Vägen till Gud går genom förlåtelse här. Det finns ingen annan väg. Om synden inte hade omhuldats av sinnet, hur nödvändigt hade det då varit att finna vägen till där du är? Vem skulle fortfarande vara oviss? Vem skulle kunna vara osäker på vem han är? Och vem skulle kunna fortsätta att sova i tunga moln av tvivel om helighet i honom som Gud skapade utan synd? Här kan vi endast drömma. Men vi kan drömma att vi förlåtit honom i vilken all synd blir omöjlig, och det är detta vi väljer att drömma idag. Gud är vårt mål; förlåtelsen är det medel genom vilket vårt sinne till sist återvänder till Honom.”

– En Kurs i Mirakler

IMG_3298

Lektion 248, Det som lider är inte del av mig.

”Jag har nekat att erkänna sanningen. Låt mig nu vara lika trogen i att neka att erkänna falskheten. Det som lider är inte del av mig. Det som sörjer är inte jag. Det som plågas av smärta är endast en illusion i mitt sinne.”

– En Kurs i Mirakler

Jag lever fortfarande i illusionen så länge jag tror att jag lider.
Jag lever i illusionen när jag tror att jag är sjuk, eller när jag tror att någon annan gör något mot mig.
Så länge jag förblir i detta förnekar jag sanningen. Och så länge jag fortsätter att försöka ”lösa” mina problem så erkänner jag dem, och de kommer att kvarstå.
Om jag istället bara betraktar mitt lidande, utan att försöka ”fixa” det, så kommer jag tids nog att förstå att det bara var något mitt sinne hittade på.
Lidandet är inte en del av den jag i sanning är. Lidandet uppstod när jag började låta egot styra mina upplevelser, och så länge jag blir kvar där är lidandet ett val jag gör.
Men idag tar jag avstånd från de falska upplevelser jag skapat. Genom att inte längre lägga någon energi på dem skapar jag möjligheten att befria mig själv från bördan.
Jag kommer att minnas kärleken som är jag, och jag kommer att se den vart jag än vänder mig.

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

IMG_3481

Lektion 245, Din frid är med mig, Fader. Jag är trygg.

Din frid är med mig.
Ibland vacklar jag och begår misstag, men jag börjar minnas vem jag är.
Världen där ute påverkar mig inte lika mycket längre.
Jag kan inte tillåta den att göra det, för jag vill leva i frid. Och jag vet nu att det är jag som skapar det jag ser, att allt på utsidan är en spegel.
Jag väljer stillheten, där jag hör Din Röst.
Jag väljer andens vägledning, framför egots vilseledande babbel.
Och kärleken i mig, som växer sig allt större, vill jag dela med mina systrar och bröder så att de också finner vägen till Din frid.
Låt oss alla omslutas av Din kärlek.
Låt Din frid vara med oss varje dag, varje timme, varje sekund.
Bortom tiden. Här och nu.

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

”Och så går vi i frid. Till hela världen ger vi det budskap vi har tagit emot. Och på så sätt kommer vi att höra Rösten för Gud Som talar till oss när vi återger Hans Ord, Vars Kärlek vi erkänner eftersom vi delar det Ord Han givit oss med varandra.”

En Kurs i Mirakler

IMG_3374

Repetition 1, lektion 51

Nu har det blivit dags att repetera de femtio första lektionerna, och det gör vi med fem lektioner varje dag under tio dagars tid.
Jag tänker att jag bara gör en kort sammanfattning för varje dag, sedan finns ju boken, alternativt att gå tillbaka i tiden och läsa igenom hela lektionen.
Lektionerna finns som vanligt på denna sida för er som är intresserade av att läsa och inte har boken:
http://courseinmiracles.com/ 

Lektion 1 Ingenting jag ser betyder någonting.

Allt jag ser är illusioner, som endast existerar i den här illusionens värld.
De saker jag ser har inget värde alls. Det är jag själv som i tanken sätter värde på det jag ser.
Sakerna betyder något eftersom jag kopplar dem till gårdagen, till förfluten tid.

Men… vad betyder alla de här sakerna den dag jag minns vem jag i sanning är?
Vad betyder något alls den dag jag förlåtit allt?

Lektion 2, Jag har givit allt jag ser all den mening det har för mig.

 Allt det jag ser betyder ingenting i sig själv. Det bara är.
Om jag ser en blomma, i just den sekund jag snappar upp dess närvaro, så har jag ännu inte hunnit ge den någon mening. Jag och blomman är här och nu. Utan förflutet. Utan framtid.
Sekunden senare ser jag att det är en vacker vitsippa. Något händer runt omkring och jag skapar ett minne av det.
Så här är det med alla saker. Det finns ett förflutet bakom som kan vara både glädjefyllt eller sorgligt. Allt vi ser påminner oss om något.
Det vi vill arbeta för är att våra sinnen skall bli fria från dömande.
Vi är inte fria så länge saker omkring oss väcker agg, eller får gamla oförrätter att blossa upp igen. Målet är att se saker, precis så som jag såg blomman i den sekund jag såg den först. När allt bara är.

Lektion 3, Jag förstår ingenting av det jag ser.

Ju mer jag lär mig desto mindre vet jag.
Att se livet ur denna vinkel ligger allt mer i tiden.
Tänk om vi kunde se föremålen helt utan tidigare associationer. Inse att vi faktiskt inte alls förstår något av det vi ser.
När vi lägger det förflutna åt sidan, släpper taget om det, så kan vi se föremålen på ett nytt och mer neutralt vis.

 Lektion 4, Dessa tankar betyder ingenting.

 Jag betraktar mina tankar. Lägger märke till att tankarna får mig att reagera på olika vis. De får mig att tolka och värdera saker jag ser på utsidan.
En del verkar ge kroppsliga symtom.
Nu betraktar jag bara. Ger mig inte in i dramat.

När jag lär mig att inte reagera på mina tankar, utan bara stilla synar dem. Låter dem komma och gå. Då försvinner de så småningom.
Övningen får mig således att förstå att det är jag som skapar det jag ser på utsidan.
Jag förstår att mina egna tankar är meningslösa, men inte de jag tänker med Gud.

Lektion 5, Jag är aldrig upprörd av den anledning jag tror.

 Vad gör dig upprörd?
Om du söker i ditt sinne så kommer du att hitta massor av källor som du tror gör dig ledsen, upprörd, rädd, deprimerad och arg.
Märker du hur du försöker rättfärdiga dina tankar, och att detta skapar fiender i den film du projicerar på din bioduk?
Är du villig att släppa taget om detta nu? Är du villig att släppa taget om din önskan att alltid ha rätt?

acimrep1

Let that shit go

Det är verkligen prövningarnas tid och jag fick i fredags bita mig rejält i tungan igen.
Och trots helgledigheten har jag liksom inte kunnat släppa taget. Jag pendlar mellan frid och att nästintill explodera, när agget som från ingenstans hoppar fram som gubben i lådan. Jag kan inte släppa taget. Jag vill inte släppa taget.
I tanken läxar jag upp. Får den nedlåtande människan att chockad trilla ner i en stol av rädsla för mitt utbrott. Där allt det svarta bara väller ut. Alla grodor som finns hoppar ut. Näven i bordet och dörren som skångar när jag smäller igen den efter mig…
Förstår inte var all denna ilska kommer ifrån. Eller jo… det gör jag… för naturligtvis är det minnet från gamla oförrätter. Fast det värsta är nog ilskan jag känner mot mig själv för att jag alltid är så konflikträdd. Att orden alltid stockar sig och inte kommer ut. Att jag aldrig kommer mig för att säga allt det där som jag gör i tanken.
Samtidigt är jag glad att jag inte låter grodorna hoppa ut. Jag vill inte göra läget mer infekterat än vad det är. Säger jag det jag vill säga sprider jag agget och det är bara jag själv som får tillbaka skiten. Istället försöker jag mig på att ha medkänsla med den tragiska människan, som inte kan ha det lätt att leva med sig själv.
Jag ska förlåta och detta kommer att försvinna.
Förr om åren var det läge att öva på att säga ifrån. Idag är det läge att öva på att hålla tyst. Men för att det ska fungera måste jag också klara av att släppa taget om ilskan innan den äter upp mig inifrån.

Jag tar upp detta under morgonens samtal. Frågar vad jag ska göra för att förlåta dem som är så svåra att förlåta.

Du måste behålla ditt lugn. Släpp inte ut vreden för då växer den i styrka. Håll den under kontroll, utan att rikta den utåt.
Fortsätt att upprepa dina förlåtande mantran. Även om de för stunden inte betyder något alls för dig och bara upplevs som meningslösa så kommer de att fungera till slut.
Efter ett tag märker du att du blir lugnare inombords.
Jag vet att du upplever det som att du blir testad, att det vissa dagar känns som att du ska explodera av hat. Ja, på sätt och vis är det ett test. Det är egot som kämpar för sin överlevnad. Och ju mer du prövas desto säkrare kan du vara på att det du gör fungerar.
Så fortsätt. Ge inte upp. Upprepa dina mantran tills dess att du förstår dem. Upprepa dem tills dess att förlåtelsen är en del av dig.
Förlåtelsen är lätt, den behövs inte ens, men så länge du lyssnar till den andra rösten kommer du att uppleva det som svårt att förlåta.
Hur svårt det än är så försök ändå att fokusera på det du tycker om hos din broder. Se detta och öva på förlåtelse. Tappa inte bort dig för ett ögonblick.
Du kommer att stå som vinnare i denna konflikt. Du har redan vunnit.
Du kommer att känna inre frid och det kommer en dag när förlåtelsen inte längre behövs, för du vet att det inte finns något att förlåta.

– Det låter så enkelt, men är så svårt just nu. Agget blossar upp hela tiden och jag känner mig hjälplös inför dess styrka.

Jag vet att det är svårt för dig, men jag ber dig än en gång att inte ge upp. Fortsätt att förlåta. Förr än du anar släpper agget taget. Och det sker inte genom att du håller dig undan, stannar hemma eller avslutar en anställning. Förlåtelsen måste ske i hjärtat. Den försvinner inte bara för att du inte träffar personen längre (det vet du mycket väl). 
Du måste göra detta arbete själv. Jag är alltid med dig och vägleder dig, men förlåtelsen måste komma från dig.
Och en sista sak: anklaga inte dig själv för att du inte lyckas med en gång. Du kan inte rasera allt du byggt upp under en livstid på några få dagar.

IMG_0661 

 

Släpp taget om allt tvivel

Jag känner en stillsam iver över att få tid till att skriva här lite oftare framöver. Och inte bara att ha tid till det, utan även att ha ork, ro och lust till det.
Samtidigt har jag dragits med en del oro över att orden inte ska komma. Att inspirationen ska lysa med sin frånvaro, trots förutsättningarna. Att jag ska envisas med att tänka för mycket så att det låser sig.
Klarar jag av att bara… släppa taget?!

Och då kommer detta svar:

Det är helt rätt, du måste släppa taget om du ska höra min röst. 
Du kan inte delvis lyssna till egot, eller låta dig påverkas av andra, om du vill att mina ord ska skrivas genom dig.
Du har själv märkt skillnad i dina texter när du är gudomligt inspirerad jämfört med när du skriver på ett framtvingat och kontrollerat vis.
För att orden ska flöda behöver du vara helt ”nollställd”.
Därför behöver du stilla dig innan du skriver. (Skriv aldrig i affekt.)

Lyssna… och skriv. Låt orden flöda.
Bry dig inte om vad som kommer. Skriv, utan att filtrera eller korrigera.
Du har ditt eget unika sätt att skriva och uttrycka dig på. Du har saker just du ska dela med dig av, som är till hjälp både för dig och för dina läsare. 
När du skriver fylld av kärlek och glädje och orden flödar fritt så vet du att det är min röst du lyssnar till.
Så sätt igång, dela ditt ljus och din kärlek. 
Släpp taget om allt tvivel och följ din sanna inre röst.

IMG_3261

Tålamod

Jag gör nu ett seriöst försök att ställa om kosten igen efter att det blivit en hel del slarv sedan jag började jobba. Med långa arbetsdagar blir jag både hungrigare och mer sugen på sött. Lätt att det råkar slinka ner en varm choklad (gjord på suspekt mjölkpulver och extremt mycket socker) på eftermiddagen eller en bulle om det bjuds på möten. Vi har därtill haft flera kalas, fulla med icke glutenfria alternativ.
Många bäckar små och jag inser att jag än en gång får stå mitt kast. Tänk att det ska vara så lätt att falla för alla frestelser och att det sedan blir till en dålig ovana. Detsamma med köttet. Jag hade nästan helt slutat och nu har jag börjat igen för att jag inte finner någon matinspiration. Fast mest är det förstås för bekvämlighets skull då det är för jobbigt att laga flera måltider varje kväll. Alla i familjen är nämligen inte lika förtjusta i att äta vegmat. 😉
Att jag är trött, har ont i halsen, hjärndimma och mår allmänt skumt har naturligtvis även med detta att göra (inte bara att jag råkat på en förkylning). Att äta rätt (för mig) är en såpass viktig del för att orka med den här årstiden (och att orka med ett heltidsjobb) att den dåliga trenden måste brytas. Jag måste vakta mig själv som en hök från och med nu. Inte minst för den andliga delen av livet, för den blir också avtrubbad p g a brist på energi/ork.

Jag ❤ ny energi!

Idag och imorgon är jag hemma och vabbar och passar samtidigt på att vila mycket själv. Tyvärr är inte W så mycket för att vila, trots feber, så jag har fått kuta runt och jaga honom och spela spel hela morgonen. Men nu är iPaden fulladdad igen så att jag får en liten stund för mig själv. 😉

Morgonens samtal:

Du känner det inom dig.
Du känner det, nu när du har tiden.
Du tror fortfarande att du måste ha ”tid” för att finna inre frid och svar.
Jag går med dig hela tiden, inte bara under en ledig dag.
Du tror att du måste tänka arbete på jobbet och plugg i skolan.
Du tror att det är så, trots att du vet att det yttre är illusioner.
Du undrar hur du ska se igenom dessa illusioner. Du undrar vad som finns bakom dem.
Du ser alla människor. Du ser hat och krig.
Allt ser så verkligt ut.
Du tar på saker. Känner med handen att något är där.
Ser du inte att du fortfarande stirrar dig blind på yttre detaljer.
Du måste börja blicka inåt. Hitta stunder till detta, oavsett vad du ägnar dig åt.
Du måste hitta kärleken till dig själv. Se ditt sanna jag. Det är där allt börjar.
Du kan inte se kärlek utanför dig om du inte känner den till dig själv.
Att älska sig själv och att värdera sig själv högt är en förutsättning för att tysta egot.
Det är dags att släppa taget om din osäkerhet nu.
Det är dags att dämpa den andra rösten kraftigt. Du kan inte lyssna till två röster samtidigt.
Ta min hand och låt mig leda dig längs den väg som blivit svår att se. Låt mig lysa upp dina steg. När ljuset inom dig tänds igen kommer min röst att höras starkare.
Prövningarnas tid är snart över.

Jag drog detta kort efteråt:

IMG_0462

Ja, jag behöver nog en stor dos tålamod nu.