Livet som ljusarbetare

Det var inte helt självklart att jag skulle börja arbeta som ljus- och mirakelarbetare.
Någonstans anade jag förstås åt vilket håll det skulle leda när jag började läsa kursen igen. Men det var först efter ”The 40-Day Program” och (framför allt) ”Living in Purpose Mastery Program” som jag säkert visste att det här är mitt kall nu. Det var förresten under sistnämnda som jag fick veta jag att skulle starta projektet ACIM 365.
Det var dock inte alls så lätt den första månaden, när jag samtidigt arbetade 80% på en arbetsplats med mycket stress. Jag hade dessutom bara kanaliserat budskap på det här viset (väldigt sporadiskt) sedan augusti förra året.
Det gick minst sagt väldigt trögt i början och egot la sig i väldigt ofta.
När jag sedan fick dagarna fria igen i februari blev allting mycket lättare.
Budskapen har (oftast) kommit till mig med lätthet. Dock inte utan viss oro att jag kanske inte ska lyckas att få en text till dagens lektion.

Det är det här jag vill berätta lite mer om, om att arbeta som ljusarbetare, för det är faktiskt ett arbete, oavsett om man har det som lönearbete eller ej. Och det är ett arbete som aldrig tar slut.
Jag vet att det finns en del som tror att det bara är att klottra ner en text och klistra in en
bild så är det klart, men det är långt ifrån sanningen.
Det ligger mycket hängivet arbete bakom allt som delas.
Det är förstås olika för oss alla hur lång tid allt tar, men för mig är det ett arbete som sprider sig över hela dagen. (Och det är ett arbete som måste göras varje dag. De enda ”vilodagarna” jag får är när det är repetition, men då gör jag annat arbete istället.)
Jag sitter förstås inte och skriver hela dagen, men det är mycket runt omkring hela tiden. Förutsättningarna skall vara rätt och det är en del jag själv behöver arbeta med för att jag ska vara öppen för att ta emot budskap och vägledning.
Det är bland annat därför jag idag inser att jag inte kan ta vilket jobb som helst utanför detta, för då blir det pannkaka av allting. Det är detta jag ska ägna mig åt. Det är mitt kall, som ljusarbetare. Om jag inte får göra detta skulle jag sakta förtvina inombords (med risk för att låta dramatisk). Så hade jag haft ett ”vanligt lönejobb” på heltid skulle jag omöjligen kunna vara i rätt flöde. Jag skulle påverkas för mycket av stress och andras påtagliga energier. I sinom tid måste jag förstås dra in pengar, men för stunden är det ett senare projekt.

Högkänsligheten

Och när vi nu ändå är inne på det här med stress och andras energier så är det något jag fått kämpa med hela livet. Jag har alltid varit introvert, ensamvarg och ”lågaktiv”, ja, jag skulle nog vilja påstå att jag är motsatsen till överaktiv. 😉
För mycket fysisk aktivitet, för många bollar i luften, för mycket rörelse omkring och överaktiva pratsamma människor gör mig utmattad. Jag är absolut inte osocial i sociala sammanhang. Jag uppfattas nog som ganska kommunikativ och dras lätt igång av sociala människor… en liten stund, men efteråt är jag helt slutkörd. Ändå har jag hela livet försökt att anpassa mig efter samhällets önskan hur man ska vara, men efter flera möten med väggen så har det blivit allt mer tydligt att jag inte kan vara i sammanhang där jag möter för mycket folk, där telefoner ringer, där någon drar i mig och vill något hela tiden och där jag inte får utrymme att vara den individ jag är, alltså en person som inte vill synas och höras så mycket och som behöver mycket tystnad, lugn och ro.
Jag får mest energi när jag arbetar hemifrån, där jag sköter kontakterna via nätet och när jag själv får välja hur jag ska lägga upp min dag.

När jag fick barn blev det en väldig krock med min personlighet, och jag har i mitt föräldraskap varit nära väggen många gånger. Min stillsamhet ställt mot W:s överaktivitet. Min tystnadsbehov ställt mot hans konstanta pratande, på både in och utandning. Mitt stillasittande mot hans klättrande på väggarna.
Vi är så olika, fast ändå så lika. För han har högkänsligheten efter mig. Oroligheten och kontrollbehovet likaså. Han ser saker och detaljer ingen annan ser, precis som jag alltid gjort. Den är bara inte så tydligt eftersom han är så aktiv och social. Men jag ser, eftersom jag känner mig själv. Och jag försöker att möta honom där jag kan och jobbar med att förlåta mig själv för att jag inte alltid orkar och för att jag så många gånger tänkt att ”vad gav jag mig in på när jag skaffade barn”. Ändå är han det bästa som hänt mig, han är den bästa lärare jag har och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Alla ömma tår han trampar på är en liten lärdom i sig.

IMG_1744

Hur ser mina dagar ut

Men tillbaka till själva arbetet.
Slår man ihop allt jag gör på en dag skulle det nog se ut som att jag gör mindre och arbetar fortare än jag gör, men det är ju för att det förberedande arbetet samt efterarbetet inte syns utåt.
Här kommer ett exempel på hur en dag kan se ut för mig:

– När jag gått upp lyssnar jag inåt en stund. Jag lägger sedan ut dagens lektion, samt begrundar texten en stund. Jag borde gå direkt på yogan efter det, men jag brukar tillåta mig att inspireras av andras texter en stund efter att min lektion är utlagd.

– Jag värmer upp med några yogaövningar och mediterar över mitt mantra. Efter det läser jag Jaap Sahib, eller mediterar en stund till. Beroende på hur mycket tid jag har över när yogan är klar gör jag en enkel Metta- eller Tonglen-meditation och/eller sänder ut healing.

– När jag lämnat W på skolan gör jag några solhälsningar och/eller några yinyogaövningar. Alternativt tränar jag lite eller tar en längre promenad.
Efter det mediterar jag och ger mig själv reiki (några dagar i veckan). När det är klart sätter jag mig och försöker kanalisera dagens budskap.
Det är inte alltid det lyckas. Ibland får jag veta att jag ingenting skall skriva, att det räcker att citera från boken. Ibland ska jag skriva, men får ändå ingenting till mig just då. Det kan bli ett litet stressmoment om jag inte hunnit klart innan W kommer hem från skolan. Ja, eller för den delen att skriva på helgerna när alla är hemma.
På helgerna yogar och mediterar jag kortare tid av naturliga själ, men det är även svårare att få ro till att skriva eftersom någon spelar på iPaden, har på tv:n eller annat ljud. Även om jag ber om användande av hörlurar har jag två killar här som pratar på både in och utandning, så tyst… njae. ;-P
Det krävs mycket koncentration och är också mer energikrävande att inte få den egentid jag får på vardagarna. Hur det blir på semestern i sommar vågar jag knappt tänka på. *skratt*

– Under dagarna försöker jag även öva en del på att kanalisera via mina änglakort och ta till mig budskap från den världen. Jag lägger ut dessa texter ibland, men inte alltid.

– Någonstans under dagen ska jag även hitta passande foton att använda det är inte alltid sådana finns tillgängliga. Jag försöker ha ett litet bildbibliotek, men ibland sinar förrådet och då måste jag leta efter bilder fria att använda, eller ge mig ut och ta egna bilder. Dessa ska sedan redigeras, åtminstone under ordinarie lektioner. När det är repetition får jag lite vila från just det momentet.

– Jag bör även få en liten stund då jag letar efter något som, på deltid, drar in en viss inkomst. Det är ett litet klurigt moment (av förklarliga skäl), men dock är det tvunget för i dagsläget vill jag inte starta eget och jag får inga indikationer på att jag ska göra det heller. Jag har lovat mig själv att inte svika magkänslan fler gånger i vilket fall.

– Någonstans mellan 13 och 14 hämtar jag W på skolan. Han vill ofta se på tv eller använda iPaden en stund direkt när han kommit hem så behöver jag mer tid får jag det då. Och säga vad man vill om iPads och tv men det är det enda som får W att sitta stilla en längre stund så för mig är det guld värt, och samtidigt får även han en stunds vila från all aktivitet.

– Under eftermiddag/kväll skriver jag ner mina handskrivna texter till morgondagens lektion på datorn. Jag översätter dem sedan till engelska, vilket kan ta en stund vissa dagar om texterna är långa. Det sätt jag skriver på fungerar inte alltid att översätta på ett smidigt sätt eftersom grammatiken är så annorlunda (Google Translate är bra att ha, men grovarbetet får jag göra själv). Det blir lite knåp att få till det ibland, men skam den som ger sig och jag märker redan att det börjar gå lättare.

– Det är naturligtvis inte slut där. Under dagen försöker jag att så ofta som möjligt vara i ett mottagligt tillstånd och ta till mig av de budskap som kommer till mig. Jag skriver fler texter de dagar jag får sådana till mig och gör en del annat healingrelaterat.
Jag borde, som sagt, bli bättre på att lägga mobilen ifrån mig (jag slarvar fortfarande), men samtidigt finner jag mycket inspiration där och jag vill svara på de meddelanden jag får. Så småningom kommer jag att bli tvungen att effektivisera mitt arbete, men just nu fungerar det bra ändå.

IMG_1715

Det är ett arbete. Ett roligt sådant.

Ja så att se det här enbart som en kul grej jag gör på fritiden stämmer inte alls, och jag tror att de flesta ljusarbetare skulle instämma i detta.
Det är ett arbete. Obetalt (vad gäller pengar) ja, men likväl ett arbete. Ett arbete som ger mig livsglädje och inspiration. Ett arbete som hjälpt mig att tycka om mig själv.
Jag lägger ner allt på detta och på att skala av allt det jag inte vill bära på längre, så att jag skall kunna sända ut ännu mer ljus i världen.
Jag vill nå ut till så många som möjligt, dela med mig av de budskap jag får.
Det är också därför jag börjat översätta texterna till engelska nu.
Vissa dagar undrar jag förstås vad jag gett mig in på, men allt arbete är mödan värt. Och om jag så bara hjälper en person så har jag lyckats.
I grund och botten handlar ju hela processen om att jag hjälper mig själv. Budskapen kommer till mig i första hand så att jag sedan kan dela dem med alla (som också är jag). Jag är inte bara någon som lär ut, jag är lika mycket elev själv. Utan denna insikt skulle jag inte kunnat lära mig något alls.

Och på tal om texterna går det också tydligt att se skillnaden mellan de texter jag kanaliserat jämfört med det jag skriver efter eget huvud. Naturligtvis finns mitt sätt att skriva med i texten, men det är ett annat skimmer över.
Det är med andra ord inte alls alltid så att jag lever som jag lär. Det jag skriver om är sådant jag själv måste lära mig. Jag håller också på att vakna upp. Jag är fortfarande i processen och är på intet vis upplyst. Det kan du förresten fråga min familj om och de skulle skratta på sig om någon påstod det. 😉
Det kan vara värt att citera Ram Dass igen på tal om det:

If you think you’re enlightened, go spend a week with your family.”

Underbart!

Så jag skriver på och oroar mig inte så mycket för morgondagen (tänker då främst på löneyrke). Jag har fått veta att detta projekt ska avslutas först innan något nytt startas upp. Allt som sker innan dess blir en bonus, men vad jag än gör så ska detta vara min huvudsakliga uppgift, alltså att arbeta som ljusarbetare och healer. Att ge av allt jag får från Gud och änglar och inte behålla några budskap för mig själv.
Det här är ett arbete som är otroligt energikrävande vissa dagar (inte kanaliseringen i sig, utan allt runt omkring), men som samtidigt ger en massa ny härlig energi också. Därtill alla nya insikter, alla nya vänner och en sprudlande önskan att vi alla ska vakna upp till insikten att vi behöver hjälpa varandra (kärleksfullt dela med oss av det vi har) för när vi hjälper varandra hjälper vi även oss själva eftersom vi är Ett.

Tack för att du är här!

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

Lektion 98, Jag kommer att acceptera min roll i Guds frälsningsplan.

”Vi skall endast ta ställning för den ena sidan idag. Vi ställer oss på sanningens sida och släpper illusionerna.”

ACIM

Du ser bortom illusionen nu.
Du vet att allt förutom sanningen är meningslöst.
Det andra finns där fortfarande som ett brus i bakgrunden, men du låter det inte påverka ditt liv längre.
Du vet vilken din funktion är nu och du ger dig hän åt den i glädje.
Varje budskap du får vill du dela med dig av, inget vill du behålla för dig själv längre.
Du lyssnar, tar emot och ger.
Och det du ger tar du ödmjukt emot själv eftersom du vet att budskapen är till dig.
Det är budskap av kärlek som guidar dig längs din väg.
Du kommer alltid att få veta vad du ska göra, för du har accepterat din roll i Guds frälsningsplan.

– Parameshwari

iwillacceptmypart

Lektion 63, Världens ljus skänker frid till varje sinne genom min förlåtelse.

Så helig är du som har makten att skänka frid till varje sinne! Så välsignad du är som kan lära dig känna igen medlen för att låta detta ske genom dig!
Vilket syfte skulle du kunna ha som skulle skänka dig större lycka?”

När du förlåter släpper du din broder fri.
När ditt sinne är helt fritt från agg förlöser du alla på samma gång.
När inget på utsidan påverkar dig längre,
då är du i sanning fri.
Då har du släppt taget om den där tyngden du burit på hela livet.

Så vad är det som hindrar dig från att förlåta?
Vad finns bakom all ilska och vilja att kontrollera?
Är det inte en önskan att känna frid?
Kan du nu förlåta dig själv för att du spelar upp denna film gång på gång.
Kan du förlåta dig själv så att du också kan släppa dina bröder och systrar fria.

thelightoftheworld

Lektion 61, Jag är världens ljus.

Då är det slut med repetition 1 och vi kör igång som vanligt igen:

För egot är dagens tankegång det typiska exemplet på självförhärligande. Men egot förstår inte ödmjukhet, som det förväxlar med självförnedring. Ödmjukhet består i att acceptera din roll i frälsningen, och att inte ta på dig någon annan. Det är inte ödmjukhet att insistera på att du inte kan vara världens ljus om detta är den funktion som Gud har tilldelat dig. Det är bara högmod som skulle hävda att denna funktion inte kan vara för dig, och högmod kommer alltid från egot.”

Du är världens ljus.
Hur skulle du kunna vara något annat?
Du är skapad av ljus.
Du är ljus.
Hela du strålar av ljus.
Om du tror att du är något annat,
då ser du enbart med de fysiska ögonen.
Du ser en kropp.
Du ser begränsningar.
Du har ännu inte förlåtit världen.
För att verkligen se behöver du släppa illusionen,
och alla de begränsningar du satt på dig själv.
Du behöver lyssna, bortom de fysiska öronen,
ta den utsträckta handen och omfamna det som är du.

iamthelightoftheworld

Repetition 1, lektion 60

Lektion 46, Gud är kärleken i vilken jag förlåter.

Gud förlåter inte eftersom Han aldrig har fördömt. Och det måste finnas ett fördömande innan förlåtelse är nödvändig.
Förlåtelse är vad den här världen verkligen behöver, men detta beror på att det är en värld av illusioner. De som förlåter befriar således sig själva från illusioner, medan de som vägrar att ge förlåtelse binder sig själva vid dem. På samma sätt som du endast fördömer dig själv, förlåter du endast dig själv.
Men även om Gud inte förlåter är ändå Hans Kärlek grunden för förlåtelsen. Rädsla fördömer och kärlek förlåter. Förlåtelsen gör således det ogjort som rädslan har framkallat, och återför sinnet till medvetenheten om Gud. Av den anledningen kan förlåtelse i sanning kallas frälsning. Den är det medel genom vilket illusionerna försvinner
.”

Lektion 47, Gud är styrkan jag förlitar mig på.

I mitt sinne finns en plats av trygghet och frid.
Det är på denna plats jag finner Guds styrka.
Här och endast här finner jag de sanna svaren.
Så i varje situation jag står inför vänder jag mig till Källan och säger:
Gud är styrkan jag förlitar mig på.”
Sedan lyssnar jag… och kommer att få svar.

Lektion 48, Det finns ingenting att frukta.

Det finns ingenting att frukta.
Det finns ingenting du behöver vara rädd för.
Detta vet du, när du är med Gud.
Då vet du att Gud är styrkan du kan förlita dig på.
När du lever i illusionens värld däremot är du konstant rädd.
Du är rädd för att bli av med jobbet.
Du är rädd att du inte ska få ett jobb.
Du är rädd att du ska förlora någon som står dig nära.
Du är rädd för att bli allvarligt sjuk.
Allt omkring dig ter sig hotfullt.
Du måste göra en massa saker för att försvara dig hela tiden.
Jobba på hårdare. Äta allsköns mediciner.
Följa modet och ha de snyggaste märkeskläderna.
Träna på gymmet för att få större muskler än alla andra.
Du är fast i ekorrhjulet och kan inte ta dig ur det, för du tror att allt måste vara perfekt.
Du vågar inte utforska vad som händer om du stänger ner allt och bara sitter i tystnad och lyssnar.
Sanningen skrämmer dig mer än allt annat eftersom du aldrig utforskat detta område.
Du är rädd för att någon ska be dig att dra ner på tempot, älska dig själv och följa ditt hjärta.
Du är rädd för att få reda på vem du i sanning är.
Du är rädd för vad andra ska tro om du inte följer strömmen.
Men jag säger dig att vågar du inte lyssna till din inre Guide så kommer du att fortsätta att frukta världen omkring dig.
Du kommer att frukta döden. Du kommer aldrig att få reda på att den är en illusion den med.
När du lyssnar så kommer du att våga mer och mer.
Du kommer att våga leva på riktigt, utan att vara rädd för vad någon annan ska tänka, för då vet du att det är du själv som tror och tänker en massa. Det är en egenskapad film du spelar upp på bioduken.
När du börjar lyssna till Källan kommer du så småningom att spela upp mer angenäma filmer på din bioduk.
Du blir lugnare inombords. Låter dig inte skrämmas av triviala saker.
Du ser igenom illusionen, du ser ljuset där bakom. Och i detta ljus finns ingen rädsla.
Där finns bara kärlek och fullkomlig frid.

Lektion 49, Guds röst talar till mig hela dagen.

 Inte ett enda ögonblick upphör Guds Röst att kalla på min förlåtelse för att rädda mig. Inte ett enda ögonblick underlåter Hans Röst att styra mina tankar, vägleda mina handlingar och leda mina fötter. Jag vandrar bestämt fram mot sanningen. Det finns ingen annanstans jag kan gå, eftersom Guds Röst är den enda rösten och den enda vägledaren som har givits till Hans Son.”

Lektion 50, Jag stöds av Guds kärlek.

 När du känner det där sällsamma inre lugnet, då känner du också Guds kärlek.
Du är omhuldad. Älskad. Trygg och fridfull.
Där och då vet du att inga problem finns.

Guds frid och kärlek kostar inget. Inte mer än din ”tid” i tystnad med Honom.
Gud vill bara att du lyssnar och att du älskar dig själv. Gud vill att du får veta vem du i sanning är. Hade du vetat det nu så skulle du inte längre deltagit i jakten på det flyktiga och värdelösa. Dessa illusioner stödjer dig inte, får dig inte att känna dig trygg.

Så vad hindrar dig från att finna friden du eftertraktar?
Är du beredd att släppa taget om illusionen?

acimrep1

Tacksamhet

Jag spinner vidare på mitt Instagraminlägg från förra veckan angående kosten.
Sakta, sakta börjar det hända något.
Problemen med luftrören blev långrandiga. Det var först i måndags som rösten kom tillbaka. Hostan höll i sig lika länge.
Efter två veckor med strikt vegansk diet börjar kroppen kännas lättare.
Sinnet känns lättare det med, även om hjärndimman fortfarande ligger som en lätt slöja över allt. Ögonen är piggare, huden har fått en annan lyster och magen är inte så svullen längre. (Dock ska väl sägas att alla baljväxter som inmundigats inte är det mest idealiska för min mage, men det blir väl bättre det med i sinom tid.)
Det som blivit värre är ledvärken. Jag antar att känseln är tillbaka helt enkelt. Den mat jag ätit dövar ju smärta till viss del så nu upptäcker jag vad som hela tiden funnits bakom fasaden. Men… det här får ta den tid det tar. Huvudsaken är ju ATT det händer något.
Det som prövar mig mest är hungern. Vissa dagar har jag haft lust att länsa hela skafferiet och suget efter ost ska vi inte tala om. Och godissuget…
Det är det som är min akilleshäll när jag äter vego. Det blir för mycket kolhydrater = jag är hungrig hela tiden. Även om jag använder mycket olja i maten så räcker det liksom inte till. Nu har jag i och för sig inte sagt att jag ska gå all in. Kyckling kommer jag att äta ibland. Jag tror att jag behöver den balansen för att inte börja tokfrossa i kött när hungern blir för svår. Det är så det slutat tidigare, men den här gången är jag mer motiverad. Det handlar om att må bra på alla plan nu, att ha ett helhetstänkande. För att göra det jag ska göra så måste jag ju fungera optimalt. Att gå omkring med konstant hjärndimma gör att jag tappar ”kontakten” och inspirationen. Jag skulle inte göra ett bra jobb om jag tillät mig att vara kvar i det där.
Men nu har jag bestämt mig och kommer att klara det.

Och på tal om kursen. Jag tycker att det är väldigt intressant att gå igenom repetitionerna av alla lektioner nu. På ganska kort tid märker jag att det hänt saker.
När jag började skriva under årets första dagar så jobbade jag fortfarande. Jag var trött och inte så inspirerad alltid. Det var stelt att skriva emellanåt. Sedan börjar det plötsligt flyta på och jag börjar kanalisera budskap igen. När jag gör det, när sanningen talar genom mig och jag läser det i efterhand så ser jag tydligt att det inte är ”jag” som skrivit det. Gud/Jesus/änglar/guider har talat genom mig. Det är som att upptäcka på nytt när jag läser det igen, som om att budskapet kommer till mig ännu en gång.
Jag kan inte annat än att känna stor tacksamhet inför detta, att få vara en budbärare. Att få dela med mig av denna kärlek och detta ljus.
Nu finns inte heller någon återvändo. Min väg står framför mig i all sin prakt.
Hur skulle jag kunna välja mörker framför ljus igen menar jag?!

IMG_3104

Repetition 1, lektion 59

Lektion 41, Gud går med mig vart jag än går.

Du är inte ensam.
Du har aldrig varit ensam.
Du har alltid varit förenad med Källan.
Blott genom att vända dig inåt har du haft tillgång till trygghet och svar.
Detta glömde du någonstans på vägen,
men inom dig finns denna vetskap kvar.
Du vet att världen utanför inte är sanningen.
Du vet att det finns något mer.
Något större.
Något vackrare.
Något sannare.
En värld bortom rädsla och konflikt.
Där enbart ljus och kärlek existerar.
Och du behöver inte leta längre,
för du är redan hemma.
Du är förenad med din skapare, med Gud.

Lektion 42, Gud är min styrka. Sant seende är Hans gåva. 

Gud är din styrka eftersom utan Gud kan du inte göra någonting.
Du kan inte hela ditt sinne utan Gud.
Du kan inte förstå att du är ett med din broder utan Gud.
Sant seende är omöjligt utan Gud.
Det du ser med dina fysiska ögon är blott en illusion.
När du sträcker ut kärlek är det Gud som agerar genom dig.
När du skriver den här texten är det Gud som ”talar” genom dig.
Gud är allestädes närvarande,
och när du vet detta är du aldrig mer ensam.
Du kommer aldrig mer att behöva söka efter svar utanför dig.
Gud är din eviga Källa.

Lektion 43, Gud är min Källa. Jag kan inte se åtskild från Honom.

Du kan inte se åtskild från Gud, eftersom du för evigt är ett med Gud.

Falsk varseblivning kommer av att lyssna till egot.
Det är då du tror att världen att världen är orättvis, farlig och full av konflikter.
Du använder bara dina fysiska ögon när du betraktar det som sker på utsidan.

Sann varseblivning leder dig mot förlåtelse.
Du lyssnar till din inre guide som vägleder dig mot din frälsning,
mot helande.
Du ser bortom kroppar och fysiska föremål.
Du börjar förstå vem du i sanning är.

När du så blir ett med Gud förstår du att i denna Etthet behövs ingen förlåtelse längre,
för det finns ingenting att förlåta.
Allt är en enhet, och separationen är ett minne blott.
Du tänker med Guds sinne.
Du ser det Gud ser.

Lektion 44, Gud är ljuset i vilket jag ser.

I En kurs i mirakler lär vi oss att det bara finns två tankesystem – kärlek eller rädsla.
När jag väljer kärlek ser jag ljus.
När jag väljer rädsla ser jag mörker.
Jag kan bara se i ljuset,
och Gud är ljuset i vilket jag ser.

Varje dag frågar jag mig själv:
Ser jag genom Guds ögon,
eller har mörkret dolt min sikt?
Dömer jag det jag ser,
eller ser jag ljuset i alla jag möter?

När jag minns vem jag är,
minns jag också vem min broder är.
Jag inser att ljuset finns i mig och inte utanför.
Jag förstår att kärlek är ett val jag gör varje dag.
Det är ett val jag gör nu.

Lektion 45, Gud är sinnet med vilket jag tänker.

Gud är inte därute någonstans.
Gud är i ditt sinne.
Gud är sinnet med vilket du tänker,
när du slutar att lyssna på det som egot viskar i ditt öra.
När du lyssnar till Gud, istället för till kaos,
släpper du taget om illusionen du ”ser” på utsidan.
Du förstår att det bara finns ett enda sinne.
Sinnet som du delar med Gud.

happy