Vegankost vecka 8

Det har gått tre veckor sedan jag skrev om kosten senast och sedan dess har jag inte ätit vare sig kött, fågel eller fisk en enda gång. Jag åt tzatziki (mejeribaserad) när vi åt grekiskt ute i lördags och har ätit ost som pålägg vid ett fåtal tillfällen, annars har jag hållit mig strikt till vegankost.
Det är en ganska härlig känsla att inte längre känna det där suget efter något animaliskt, och det har varit förvånansvärt lätt denna gång.
Jag vet inte ur det skulle varit om jag jobbat hela dagarna, med den extrema hunger som då brukar uppkomma, men just nu är jag tacksam att jag inte gör det för då hinner jag bygga upp en stabil grund tills det är dags igen.

Ni som följer mig på Instagram vet att jag är i röjartagen igen, i strävan efter ett minimalistiskt leverne. Jag trodde nog inte att jag skulle hitta så mycket saker att göra mig av med, eller ge bort, redan så här tätt inpå förra röjningen. Vet inte hur många dvd-filmer, cd-skivor barnböcker och spel jag ställt ner i källsorteringsrummet (som grannarna fritt kunde plocka åt sig av) under veckan som gått men många var det.
Jag skrev ju om att jag skulle försöka göra ”en bokhylla av två”, men efter att ha rensat i hyllorna idag och hittat fler böcker än vad jag trodde fanns (stående bakom de andra och på en del andra ställen) får jag nog inse att jag inte är redo att gå så långt riktigt ännu. N vill inte ge bort några av sina böcker heller och då blir det lite för få hyllplan för mina böcker att trängas på.
Jag har sållat bort ett femtiotal böcker idag i alla fall och det är inte fy skam.
N gjorde i och för sig av med hela sitt band (20 böcker) av Nationalencyklopedin förra veckan så det får nog räknas som en bagagelättnad det med. Det tömde trots allt ett antal hyllor i en annan bokhylla.
Det kommer att ryka fler böcker snart, men jag behöver ögna igenom allt lite mer noggrant. På bokplanet är jag lite mer försiktig så att jag inte råkar göra mig av med något bara för själva rensandets skull. Jag kan lätt bli alldeles för ivrig när jag väl kommit igång. Med kläder och andra prylar är jag t ex ganska drastisk och en hel del har hamnat i soprum/klädinsamling som jag senare faktiskt skulle behövt.  😉
Nu försöker jag vara mer inkännande vad gäller mina behov av sakerna, både vad gäller just nu och en bit in i framtiden. Om jag tycker om och har nytta av sakerna får de vara kvar (åtminstone fram till nästa röjning).

Här nedan kan du se en liten del av det som försvunnit under veckan som gått:

2DEBBC33-C017-4619-B5CF-444ED9F1E401

IMG_1625
En del från dagens bokröjning
IMG_1607
Bokhyllorna i måndags
IMG_1631
Bokhyllorna idag. En del saker hör fortfarande inte hemma i bokhyllan, men…

Lektion 63, Världens ljus skänker frid till varje sinne genom min förlåtelse.

Så helig är du som har makten att skänka frid till varje sinne! Så välsignad du är som kan lära dig känna igen medlen för att låta detta ske genom dig!
Vilket syfte skulle du kunna ha som skulle skänka dig större lycka?”

När du förlåter släpper du din broder fri.
När ditt sinne är helt fritt från agg förlöser du alla på samma gång.
När inget på utsidan påverkar dig längre,
då är du i sanning fri.
Då har du släppt taget om den där tyngden du burit på hela livet.

Så vad är det som hindrar dig från att förlåta?
Vad finns bakom all ilska och vilja att kontrollera?
Är det inte en önskan att känna frid?
Kan du nu förlåta dig själv för att du spelar upp denna film gång på gång.
Kan du förlåta dig själv så att du också kan släppa dina bröder och systrar fria.

thelightoftheworld

Lektion 62, Förlåtelse är min funktion som världens ljus.

Det är din förlåtelse som kommer att föra mörkrets värld till ljuset. Det är din förlåtelse som låter dig känna igen ljuset i vilket du ser. Förlåtelsen är beviset på att du är världens ljus. Genom din förlåtelse återvänder sanningen om dig själv till ditt minne.
Därför ligger din frälsning i din förlåtelse
.”

Förlåt dig själv,
för att du lagt en slöja över sanningen.
Förlåt dig själv,
för att du ser konflikt istället för frid.
Förlåt dig själv,
för att du ser med rädslans ögon istället för kärlekens.
Förlåt dig själv,
för att du ännu inte förlåtit illusionen på utsidan.
För att du fortfarande ser med grumliga ögon.

Den dag kommer,
när du lyfter bort slöjan.
Den dag kommer,
när du förlåter alla dina bröder och systrar.
Den dag kommer,
när du förstår att du inte är separerad från dem.
Du förstår att det bara finns Etthet.

När du ser sanningen kommer du inte att ha några problem med att ge,
för du vet att allt du ger ges tillbaka till dig själv.
När du ser sanningen kommer du att veta att när du förlåter,
då förlåter du också dig själv.
Förlåtelse är din funktion.
Vårda den ömt,
för den är vägen till din lycka.

forgivenessismyfunction

Tacksamhet

Jag spinner vidare på mitt Instagraminlägg från förra veckan angående kosten.
Sakta, sakta börjar det hända något.
Problemen med luftrören blev långrandiga. Det var först i måndags som rösten kom tillbaka. Hostan höll i sig lika länge.
Efter två veckor med strikt vegansk diet börjar kroppen kännas lättare.
Sinnet känns lättare det med, även om hjärndimman fortfarande ligger som en lätt slöja över allt. Ögonen är piggare, huden har fått en annan lyster och magen är inte så svullen längre. (Dock ska väl sägas att alla baljväxter som inmundigats inte är det mest idealiska för min mage, men det blir väl bättre det med i sinom tid.)
Det som blivit värre är ledvärken. Jag antar att känseln är tillbaka helt enkelt. Den mat jag ätit dövar ju smärta till viss del så nu upptäcker jag vad som hela tiden funnits bakom fasaden. Men… det här får ta den tid det tar. Huvudsaken är ju ATT det händer något.
Det som prövar mig mest är hungern. Vissa dagar har jag haft lust att länsa hela skafferiet och suget efter ost ska vi inte tala om. Och godissuget…
Det är det som är min akilleshäll när jag äter vego. Det blir för mycket kolhydrater = jag är hungrig hela tiden. Även om jag använder mycket olja i maten så räcker det liksom inte till. Nu har jag i och för sig inte sagt att jag ska gå all in. Kyckling kommer jag att äta ibland. Jag tror att jag behöver den balansen för att inte börja tokfrossa i kött när hungern blir för svår. Det är så det slutat tidigare, men den här gången är jag mer motiverad. Det handlar om att må bra på alla plan nu, att ha ett helhetstänkande. För att göra det jag ska göra så måste jag ju fungera optimalt. Att gå omkring med konstant hjärndimma gör att jag tappar ”kontakten” och inspirationen. Jag skulle inte göra ett bra jobb om jag tillät mig att vara kvar i det där.
Men nu har jag bestämt mig och kommer att klara det.

Och på tal om kursen. Jag tycker att det är väldigt intressant att gå igenom repetitionerna av alla lektioner nu. På ganska kort tid märker jag att det hänt saker.
När jag började skriva under årets första dagar så jobbade jag fortfarande. Jag var trött och inte så inspirerad alltid. Det var stelt att skriva emellanåt. Sedan börjar det plötsligt flyta på och jag börjar kanalisera budskap igen. När jag gör det, när sanningen talar genom mig och jag läser det i efterhand så ser jag tydligt att det inte är ”jag” som skrivit det. Gud/Jesus/änglar/guider har talat genom mig. Det är som att upptäcka på nytt när jag läser det igen, som om att budskapet kommer till mig ännu en gång.
Jag kan inte annat än att känna stor tacksamhet inför detta, att få vara en budbärare. Att få dela med mig av denna kärlek och detta ljus.
Nu finns inte heller någon återvändo. Min väg står framför mig i all sin prakt.
Hur skulle jag kunna välja mörker framför ljus igen menar jag?!

IMG_3104

Livsuppgiften

Rafael

I fredags, efter att jag drog kortet här ovan, fick jag ett meddelande till mig.
Jag skriver nu exakt det jag antecknade i min tanke- och reflektionsbok efteråt:

Rafael säger (ännu en gång) till mig att jag skall arbeta med healing. 
Healing och att kanalisera helande budskap.
Helandet är ett ständigt återkommande tema. Och precis som jag fick reda på att mitt namn Parameshwari betyder healer, någon som hjälper andra att ”vakna upp” så behöver jag kanske själv vakna upp och börja forma någon slags plan över hur jag skall gå till väga framöver.
Det här är det enda som känns helt rätt varje gång jag får det till mig.
När det kommer till yogan till exempel så får jag alltid kalla fötter. 
Yogan är mitt eget redskap, en del av mitt dagliga liv, men jag ska inte lära ut det. Åtminstone inte i traditionell form.
Och precis när jag skriver detta börjar det bränna intensivt i mina handflator, som för att bekräfta ytterligare. Tack!

Rafael kontaktade mig förstå gången för ett antal år sedan. Sedan dess har han varit ”min” ängel, eller guide om du så vill. Det han sagt om healing har även bekräftats flera gånger av min yogalärare/mentor, som gav mig mitt namn Parameshwari.
Så ja, jag har vetat hela tiden att jag på något vis ska arbeta med healing. Däremot har jag inte vetat hur jag ska gå vidare, och det gör jag fortfarande inte ska jag erkänna.
Det jag vet är att jag fått rådet att ta detta året som ett år av att skriva och dela med mig av ACIM 365, jag ska meditera mycket, lita till min intuition, kanalisera budskap och sända ut helande energier.
Om jag gör detta så kommer vägen att visa sig för mig, och jag känner tillit till detta.
Fast mycket hänger förstås på mig. Inget kommer serverat på silverfat. Jag vet att jag i sinom tid måste kasta mig ut, ta språnget ut i det okända.
Jag har varit för rädd för att lita till min egen förmåga. Trott att jag måste vara mer påläst eller ha fler diplom så att jag skall bli tagen som seriös. (Det är lätt att bli avfärdad som kvacksalvare i den här branschen.) Men varje gång jag går in för att leta efter någon kurs känns det fel. Magkänslan skriker nej och jag hör den lugna rösten som säger du behöver inte det där. Du vet redan vad du ska göra. Lita till din egen förmåga.
Jag har förvisso Reikin med mig sedan tidigare och det är bra som grund, men när jag väl kommer igång så kommer jag att arbeta intuitivt och på det vis som passar bäst just för stunden.

Nu lämnar jag detta frö att gro i lugn och ro. 
Sat Nam

Repetition 1, lektion 51

Nu har det blivit dags att repetera de femtio första lektionerna, och det gör vi med fem lektioner varje dag under tio dagars tid.
Jag tänker att jag bara gör en kort sammanfattning för varje dag, sedan finns ju boken, alternativt att gå tillbaka i tiden och läsa igenom hela lektionen.
Lektionerna finns som vanligt på denna sida för er som är intresserade av att läsa och inte har boken:
http://courseinmiracles.com/ 

Lektion 1 Ingenting jag ser betyder någonting.

Allt jag ser är illusioner, som endast existerar i den här illusionens värld.
De saker jag ser har inget värde alls. Det är jag själv som i tanken sätter värde på det jag ser.
Sakerna betyder något eftersom jag kopplar dem till gårdagen, till förfluten tid.

Men… vad betyder alla de här sakerna den dag jag minns vem jag i sanning är?
Vad betyder något alls den dag jag förlåtit allt?

Lektion 2, Jag har givit allt jag ser all den mening det har för mig.

 Allt det jag ser betyder ingenting i sig själv. Det bara är.
Om jag ser en blomma, i just den sekund jag snappar upp dess närvaro, så har jag ännu inte hunnit ge den någon mening. Jag och blomman är här och nu. Utan förflutet. Utan framtid.
Sekunden senare ser jag att det är en vacker vitsippa. Något händer runt omkring och jag skapar ett minne av det.
Så här är det med alla saker. Det finns ett förflutet bakom som kan vara både glädjefyllt eller sorgligt. Allt vi ser påminner oss om något.
Det vi vill arbeta för är att våra sinnen skall bli fria från dömande.
Vi är inte fria så länge saker omkring oss väcker agg, eller får gamla oförrätter att blossa upp igen. Målet är att se saker, precis så som jag såg blomman i den sekund jag såg den först. När allt bara är.

Lektion 3, Jag förstår ingenting av det jag ser.

Ju mer jag lär mig desto mindre vet jag.
Att se livet ur denna vinkel ligger allt mer i tiden.
Tänk om vi kunde se föremålen helt utan tidigare associationer. Inse att vi faktiskt inte alls förstår något av det vi ser.
När vi lägger det förflutna åt sidan, släpper taget om det, så kan vi se föremålen på ett nytt och mer neutralt vis.

 Lektion 4, Dessa tankar betyder ingenting.

 Jag betraktar mina tankar. Lägger märke till att tankarna får mig att reagera på olika vis. De får mig att tolka och värdera saker jag ser på utsidan.
En del verkar ge kroppsliga symtom.
Nu betraktar jag bara. Ger mig inte in i dramat.

När jag lär mig att inte reagera på mina tankar, utan bara stilla synar dem. Låter dem komma och gå. Då försvinner de så småningom.
Övningen får mig således att förstå att det är jag som skapar det jag ser på utsidan.
Jag förstår att mina egna tankar är meningslösa, men inte de jag tänker med Gud.

Lektion 5, Jag är aldrig upprörd av den anledning jag tror.

 Vad gör dig upprörd?
Om du söker i ditt sinne så kommer du att hitta massor av källor som du tror gör dig ledsen, upprörd, rädd, deprimerad och arg.
Märker du hur du försöker rättfärdiga dina tankar, och att detta skapar fiender i den film du projicerar på din bioduk?
Är du villig att släppa taget om detta nu? Är du villig att släppa taget om din önskan att alltid ha rätt?

acimrep1

Lektion 48, Det finns ingenting att frukta.

Det finns ingenting att frukta.
Det finns ingenting du behöver vara rädd för.
Detta vet du, när du är med Gud.
Då vet du också att Gud är styrkan du kan förlita dig på.
När du lever i illusionens värld däremot är du konstant rädd.
Du är rädd för att bli av med jobbet.
Du är rädd att du inte ska få ett jobb.
Du är rädd att du ska förlora någon som står dig nära.
Du är rädd för att bli allvarligt sjuk.
Allt omkring dig ter sig hotfullt.
Du måste göra en massa saker för att försvara dig hela tiden.
Jobba på hårdare. Äta allsköns mediciner.
Följa modet och ha de snyggaste märkeskläderna.
Träna på gymmet för att få större muskler än alla andra.
Du är fast i ekorrhjulet och kan inte ta dig ur det, för du tror att allt måste vara perfekt.
Du vågar inte utforska vad som händer om du stänger ner allt och bara sitter i tystnad och lyssnar.
Sanningen skrämmer dig mer än allt annat eftersom du aldrig utforskat detta område.
Du är rädd för att någon ska be dig att dra ner på tempot, älska dig själv och följa ditt hjärta.
Du är rädd för att få reda på vem du i sanning är.
Du är rädd för vad andra ska tro om du inte följer strömmen.
Men jag säger dig att vågar du inte lyssna till din inre Guide så kommer du att fortsätta att frukta världen omkring dig.
Du kommer att frukta döden. Du kommer aldrig att få reda på att den är en illusion den med.
När du lyssnar så kommer du att våga mer och mer.
Du kommer att våga leva på riktigt, utan att vara rädd för vad någon annan ska tänka, för då vet du att det är du själv som tror och tänker en massa. Det är en egenskapad film du spelar upp på bioduken.
När du börjar lyssna till Källan kommer du så småningom att spela upp mer angenäma filmer på din bioduk.
Du blir lugnare inombords. Låter dig inte skrämmas av triviala saker.
Du ser igenom illusionen, du ser ljuset där bakom. Och i detta ljus finns ingen rädsla.
Där finns bara kärlek och fullkomlig frid.

thereisnothingtofear