Vägledning när den är som bäst

Som utlovat på Instagram ska jag berätta lite om vad som hänt det senaste.
Jag har filat på det här inlägget i några dagar och jag blir inte riktigt klar (eller nöjd). Det är omöjligt att få ner i text vad som blivit upplevt under healing. Kanske var det inte menat att jag skulle skriva om det heller, men håll till godo med en lite knagglig text.

Healingen, alla möten och beslut, vägledningen och de budskap jag fått har varit så omvälvande att jag känner mig som en annan människa (transformerad är nog ordet jag egentligen syftar till egentligen).
Jag är här i min kropp, fast samtidigt på ett annat plan. Den ”vanliga” världen ter sig allt mer främmande. Alla människor som rusar fram i livet. Jag är i min bubbla och vill inte vara med i den hetsen längre. Jag orkar inte prata, eller hänga med i samtal om vädret eller om politik.
Healingen jag tagit emot under de senaste veckorna har öppnat upp för så mycket. Kanske att det nästan gått lite väl fort emellanåt.
Det som varit värst är alla höga ljud. För stunden är det lite bättre, men förra veckan tog allt prat och alla musik nästan knäcken på mig. W pratade ännu mer än vanligt (hur nu det ens är möjligt… *skratt*). Det var inte tyst en minut här. Vid något tillfälle var jag inte många sekunder från att fly från hemmet för att ta in på hotell för att få en stunds tystnad. Jag gjorde det inte, men det krävdes mycket självbehärskning.
När det var som värst var varje ord som att en fågel pickade med sin näbb i skallen på mig, eller som att någon skrek rätt in i örat.
Nu längtar jag så efter att skolan ska börja igen så att jag får några timmar i ensamhet och total tystnad på vardagarna. (Serenity now!!)

Det bästa beslutet jag fattat är att jag skall gå kursen Angelic Reiki® 1&2 nästa månad. Vägledningen och tecknen från änglarna har i detta fall varit nästintill handgripliga.
Jag var på väg att kolla kurstider för Holy Fire Reiki, men fylldes av ett stort obehag och i samband med detta drogs blicken till kursen i Angelic Reiki. Naturligtvis! Jag påmindes om att jag tittat på kursen förut, fast då kände jag mig inte redo. Det gör jag nu.
Faktiskt känns det här så rätt att jag redan preliminärbokat mig till steg 3&4 månaden efter. Änglarna kommer mig allt närmare och jag är säker på att det här är vad jag ska göra nu.

IMG_3340
”Love ends duality, thus it has no opposites.”

Men tillbaka till healingen. Vid förrförra tillfället var det som att komma hem. Jag tog emot så mycket kärlek och ljus, och själens längtan efter att komma hem blev väldigt påtaglig.
På samma vis var det sorgligt en stund. Precis innan healingen startade började tårarna att rinna och jag fick därefter ett budskap om att ett dödsfall skulle ske i familjen. Det var förvisso inte oväntat att det skulle ske inom en snar framtid, ändå var det en lite underlig upplevelse. Fast på samma gång som det var sorgligt var det också en lättnad, för det var hög tid för henne att lämna kroppen.
Jag tog avsked under healingen och det var en väldigt fin stund. (Jag fortsatte sedan att ”koppla upp” mig för att sända henne kärlek till resan över under de efterföljande dagarna. Hon somnade in på lördagsnatten.)
Just denna healing blev alltså väldigt speciell. Min kropp var stekhet efteråt och jag var känslosam långt in på nästa dag.

Under senaste healingen var Raphael med mig under nästan hela sessionen, och det var efteråt jag fick det så träffande budskapet när jag drog orakelkortet (som jag skrev om på Instagram häromdagen).
Här kommer ett litet utdrag från texten:

If you are forgetful, stressed, mentally fatigued or plodding when you are usually bright, you need some mental ’time out’. […]
You have been absorbing a lot of new information. You may feel you have so many tasks to do that you don’t know where to start, or that if you stop to rest you will never get through it all. This is causing you mental stress, which is diminishing your productivity. It is time to slow down and cleanse your mind with the assistance of Master Hilarion and Archangel Raphael
.”

Och efter förra veckan behöver jag sannerligen mental vila.
Jag är sååå trött i huvudet, så nu är prio vila & meditation (och tystnad).

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

Repetition VI, Lektion 220

(200) Det finns ingen annan frid än Guds frid.
Jag är inte en kropp. Jag är fri. För jag är fortfarande som Gud skapade mig. 

”Kom hem” säger lektionen, och nu har det blivit dags att komma hem till den sanna friden.
Du har så länge sökt finna frid och glädje i den här världen. Du har sökt den i pengar, jobb, kärleksrelationer, ett fint hus eller en snygg bil. Men det fungerar ju inte på det viset.
Det ger ett tillfälligt glädjerus, sedan är tomheten tillbaka.
Du behöver inte söka efter friden i den här världen längre, för friden har du redan i dig.
Leta inte längre på utsidan efter något som ska rädda dig. Du behöver bara vara stilla och be om att få frid, och friden skall komma till dig.
Släpp taget om illusionen och förlåt dig själv för att du låtit dig hypnotiseras av den så länge.
Befria dina systrar och bröder från illusionen, och du skall själv bli fri.

Sat Nam
/Parameshwari

”Låt mig inte avvika från fridens väg, för på andra vägar än denna är jag förlorad. Men låt mig följa Honom Som leder mig hem, och friden är lika viss som Guds Kärlek.”

En Kurs i Mirakler

IMG_3038

Time to move on

Det har varit en ganska omtumlande sommar. Omtumlande för att jag i ärlighetens namn försökt fly från mig själv och från min uppgift. Det blev så mycket runt omkring, och för mig så mycket överdrifter och extremer överallt, att jag helt enkelt behövde koppla ned ett tag. Kanske har det inte varit helt märkbart utåt för jag har trots allt varit med hela tiden. Jag har skrivit och varit aktiv på nätet. Rösten har varit där och talat lugnt till mig. Jag har varit samstämmig med Gud, ändå har jag gått ut och gjort min dag helt tvärtemot mina intentioner och tvärtemot vägledningen. Dag ut och dag in i flera veckors tid.

Jag hade hållit mig borta från kött i över fem månader, men så blev det lite kyckling här och lite rostbiff där. En öl här och en cider där (ja jag bröt mitt eget avtal). En läsk här och en glass där. Och ett överflöd av glutenfyllda maträtter. Många bäckar små…
Inte konstigt att jag blev sjuk i Varberg. Halsen svullnade, jag blev förkyld och fick feber. Hade jag inte köpt en nässköljningskanna så skulle jag troligen fått en rejäl bihåleinflammation också för bihålorna var fulla av var. Kroppen har reagerat och protesterat för fullt men jag har nonchalerat alla symtom, och blivit allt tröttare.
Jag vet egentligen inte varför jag gör så här mot mig själv. Det är som att jag inte klarar av acceptera min uppgift fullt ut och alla de symtom som kommer av att vidga medvetandet. Allt ansvar som följer med detta. Och ensamheten i att det inte finns någon att prata och bolla med annat än på nätet. Tron på mig själv som ibland sviktar, trots att jag redan vet vilken min uppgift är (ja trots alla tecken och budskap jag får hela tiden). Den uppgiften kan jag inte fy ifrån, för ju mer jag försöker desto svårare blir det.
Samtidigt är jag en komplicerad person på det viset att jag är så splittrad i mitt sätt att vara. Jag älskar tystnad och ensamhet, ändå dras jag till bullret på stan på ett nästan sjukligt sätt. Jag vill vara i den stillsamma naturen, men åker till Liseberg eller centrala stan (mitt i högsäsong) och magkänslan bara skriker nej. Det är ju helgalet egentligen!

Kanske är det föräldraskapet som har mest påverkan här. Att vara mamma till en kille som är min raka motsats och som aldrig någonsin är tyst och aldrig sitter still. Det blir så mycket påfrestning att jag till slut inte klarar av att vara i tystnad på utsidan heller.
Min son är högkänslig som mig, men har en helt annan personlighet. Han vänder det utåt och är överaktiv, medan jag gör tvärtom.
När jag bodde ensam hade jag aldrig vare sig tv eller musik på. Det var tyst jämt. Jag var ute i naturen varje dag och var otroligt kreativ i mitt skrivande. Nu är min kreativitet i botten för jag får aldrig möjlighet att ”isolera mig” på det vis jag själv önskar. Någon är alltid där och rycker i mig eller har ljud på i bakgrunden. Jag får stjäla till mig korta stunder och ”hets-skriva”. Det är ett otroligt stressmoment som tär på mig mer än jag vill erkänna.
Nu är det absolut inte meningen att det ska låta som att jag beklagar mig eller att jag tar på mig offerkoftan. Nej, jag vill bara vara ärlig med hur livet ser ut, även när det dalar. Att bli förälder är både det bästa och det värsta jag gjort. 😉 Men många gånger avundas jag er som har vuxna barn och äntligen får egentid. Där barnen är självständiga individer som aktiverar sig på egen hand. Jag måste att inse att min son troligen aldrig kommer att få samma intresse för skog och mark som jag har, eller ro att ligga ner och slappna av eller vara med mig på yogan. Eller för den delen sitta knäpptyst och pyssla med någonting. Åtminstone lär det dröja många år tills dess.
Jag har egentligen bara att acceptera detta. Att ha ett överaktivt barn som lärare är utmanande helt enkel.
På samma gång vet jag att det kan förändras också, om jag själv bestämmer mig för det, och det är väl det jag inte gjort… ännu. Ett som är säkert är att jag behöver släppa kontrollen (och sluta vara projektledare dygnet runt), börja prioritera mig själv och inte låta mig slukas av andras önskemål. Punkt.

goal-3144351_960_720
Det är dags att öppna nya dörrar.

När det kommer till mottagandet av budskap behöver jag också öppna upp mer, och sluta upp med att filtrera de budskap jag får (för att inte framstå som en stolle). Jag filtrerar till och med inför mig själv ibland och klarar därför inte av att ta emot budskapen fullt ut. Jag bromsar det på vägen. Kanske för att jag känner där stressen som flåsar mig i nacken hela tiden.
Men… de senaste dagarna har det faktiskt börjar klarna, och efter fredagens kraftfulla energier och blodmånehealing känner jag mig stärkt att fortsätta. Fast för att klara av detta behöver jag mycket tystnad och avskildhet. Nyttig och lätt mat. Mycket egentid och mer tid offline. Nätet stjäl mycket av min tid och jag behöver tillåta mig att lägga mer av den tiden på meditation istället. Jag tänker även unna mig att ta emot healing från annat håll. Behöver den hjälpen för att stärka mig själv och jag ser det som en extra boost till min egen healing. Jag måste sätta högsta prioritet på detta, annars jag går sönder. Att ta emot hjälp är också något jag behöver arbeta med för jag är alltid så envis i det att jag klarar mig på egen hand. Självständighet må vara bra, men ensam är inte stark.

Och i förrgår kom detta budskapet, när jag (äntligen) fick en stund i tystnad för mig själv på morgonen:

Du behöver öppna upp dig mer än du någonsin gjort tidigare, för att ta emot budskapen som kommer till dig nu. Du får inte ta lätt på detta. Din uppgift är att leda dina vilsna systrar och bröder rätt, och då behöver du lyssna till den sanna rösten i dig.
Du behöver koppla bort illusionen på utsidan. Sluta lyssna till egot.
Vi kommer att prata allt mer till dig nu. Du tillhör också ljusets familj, även om vi vet att du inte gillar den typen av benämningar. Men det handlar inte om någon slags grad eller skala, eller om att någon (grupp eller person) är mer betydelsefull än någon annan. Några är helt enkelt utsedda att leda andra rätt. Alla har olika uppgifter. I detta skall du inte underskatta dig själv. Du är en mer kraftfull healer än du förstår själv, och du behövs nu i den process som pågår.
Ni som börjar vakna upp kommer att få budskap till er som ni måste dela med er av för att hjälpa dem som fortfarande drömmer.
Vi vet att en del budskap är svåra att ta till sig, att det är lätt att döma en del som galna sagor, men se igenom dömandet och låt det bara vara. Avfärda ingenting förrän du själv tagit emot de budskap du behöver föra ut i världen. Alla har sitt sätt att arbeta på.
Vi ber dig nu att ta tag i din uppgift, även om det periodvis är tungt och lätt att fly till sådant som dövar sinnet. Men du vet att det inte finns någon återvändo längre. Du kan inte fly från den du i sanning är. Du kan inte fly från din livsuppgift.
Det spelar ingen roll om du så sprider budskapen till en enda person, för en person är alla. Alla är ett. Ett enda medvetande. Vaknar en så vaknar alla.
Var den du är ämnad att vara och sprid endast kärlek i tanke, ord och handling.
Vi kommer snart tillbaka med fler budskap.

Att få detta budskap gav mig hopp. Inte så att det var något nytt för jag får ju liknande budskap hela tiden, men just detta ruskade om mig. Jag får inte svika mig själv längre.
Vi ljusarbetare måste alla hjälpas åt nu, och vi måste sluta upp med att oroa oss för vad andra ska tro om det vi gör och skriver om. Tids nog går det att smälta för alla, men då kan vi inte hålla inne med de budskap vi får. Minns att även Jesus var ratad, för att han sa sanningen. Även om ingen blir korsfäst idag så är vägen ofta kantad av människor som gör allt för att tysta ner sanningen, för att få oss att stanna kvar i illusionen. Sanningen skrämmer, men den befriar också. Låt ingen hindra dig från att nå denna befrielse. Vaka över dina tankar och släpp taget om dem som lägger hinder i din väg.

Och nu känns det som en befrielse bara av att ha fått lätta mitt hjärta.
Om du orkat läsa så här långt – tack för att du är du och för att du gör denna resa tillsammans med mig!

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

Lektion 125, I stillhet tar jag emot Guds Ord idag.

”Han talar till dig från en plats som är närmare än ditt hjärta. Hans Röst är närmare än din hand. Hans Kärlek är allt vad du är, och vad Han är; densamme som du, och du är densamme som Han.”

ACIM

Älskade barn, jag har aldrig vikit en tum från din sida.
Jag har väntat på att du ska sätta dig ned, och i stillhet lyssna till det jag vill säga dig.
Jag ser hur du lider, hur du slits mellan olika val, men du kan inte leva både i sanning och i illusion. Du kan inte välja det ena och samtidigt behålla det andra.
Du behöver göra ett val: väljer du kärlek, eller väljer du att vara kvar i rädslan?
Om du väljer kärlek, väljer du också frid. Frid finner du genom att vara stilla och lyssna.
När du lyssnar till fridens röst blir du alltid kärleksfullt vägledd dit du ska.
Du är aldrig ensam och du vet intuitivt när det du gör är det rätta.
Fortsätter du däremot att lyssna till egot kommer du att oroligt springa fram och tillbaka mellan olika projekt, och inte få något gjort. Du kan inte hjälpa någon härifrån, för härifrån kan du inte ens hjälpa dig själv.
Din vilja är fri och ingen hindrar dig om du vill leva kvar i illusionen, men jag ser din trötthet och hör din klagan. Du längtar efter den inre friden. Det stilla sinnet.
Och friden är här. Stillheten är här. Just nu, i denna stund, kan du välja att lyssna till vad Gud har att säga dig. Gud, som älskar dig och bara vill att du ska minnas vem du är.

– Parameshwari

”Lyssna i stillhet till ditt Själv idag, och låt Honom tala om för dig att Gud aldrig har lämnat Sin Son, och att du aldrig har lämnat ditt Själv.”

ACIM

insilenceireceive

Livet som ljusarbetare

Det var inte helt självklart att jag skulle börja arbeta som ljus- och mirakelarbetare.
Någonstans anade jag förstås åt vilket håll det skulle leda när jag började läsa kursen igen. Men det var först efter ”The 40-Day Program” och (framför allt) ”Living in Purpose Mastery Program” som jag säkert visste att det här är mitt kall nu. Det var förresten under sistnämnda som jag fick veta jag att skulle starta projektet ACIM 365.
Det var dock inte alls så lätt den första månaden, när jag samtidigt arbetade 80% på en arbetsplats med mycket stress. Jag hade dessutom bara kanaliserat budskap på det här viset (väldigt sporadiskt) sedan augusti förra året.
Det gick minst sagt väldigt trögt i början och egot la sig i väldigt ofta.
När jag sedan fick dagarna fria igen i februari blev allting mycket lättare.
Budskapen har (oftast) kommit till mig med lätthet. Dock inte utan viss oro att jag kanske inte ska lyckas att få en text till dagens lektion.

Det är det här jag vill berätta lite mer om, om att arbeta som ljusarbetare, för det är faktiskt ett arbete, oavsett om man har det som lönearbete eller ej. Och det är ett arbete som aldrig tar slut.
Jag vet att det finns en del som tror att det bara är att klottra ner en text och klistra in en
bild så är det klart, men det är långt ifrån sanningen.
Det ligger mycket hängivet arbete bakom allt som delas.
Det är förstås olika för oss alla hur lång tid allt tar, men för mig är det ett arbete som sprider sig över hela dagen. (Och det är ett arbete som måste göras varje dag. De enda ”vilodagarna” jag får är när det är repetition, men då gör jag annat arbete istället.)
Jag sitter förstås inte och skriver hela dagen, men det är mycket runt omkring hela tiden. Förutsättningarna skall vara rätt och det är en del jag själv behöver arbeta med för att jag ska vara öppen för att ta emot budskap och vägledning.
Det är bland annat därför jag idag inser att jag inte kan ta vilket jobb som helst utanför detta, för då blir det pannkaka av allting. Det är detta jag ska ägna mig åt. Det är mitt kall, som ljusarbetare. Om jag inte får göra detta skulle jag sakta förtvina inombords (med risk för att låta dramatisk). Så hade jag haft ett ”vanligt lönejobb” på heltid skulle jag omöjligen kunna vara i rätt flöde. Jag skulle påverkas för mycket av stress och andras påtagliga energier. I sinom tid måste jag förstås dra in pengar, men för stunden är det ett senare projekt.

Högkänsligheten

Och när vi nu ändå är inne på det här med stress och andras energier så är det något jag fått kämpa med hela livet. Jag har alltid varit introvert, ensamvarg och ”lågaktiv”, ja, jag skulle nog vilja påstå att jag är motsatsen till överaktiv. 😉
För mycket fysisk aktivitet, för många bollar i luften, för mycket rörelse omkring och överaktiva pratsamma människor gör mig utmattad. Jag är absolut inte osocial i sociala sammanhang. Jag uppfattas nog som ganska kommunikativ och dras lätt igång av sociala människor… en liten stund, men efteråt är jag helt slutkörd. Ändå har jag hela livet försökt att anpassa mig efter samhällets önskan hur man ska vara, men efter flera möten med väggen så har det blivit allt mer tydligt att jag inte kan vara i sammanhang där jag möter för mycket folk, där telefoner ringer, där någon drar i mig och vill något hela tiden och där jag inte får utrymme att vara den individ jag är, alltså en person som inte vill synas och höras så mycket och som behöver mycket tystnad, lugn och ro.
Jag får mest energi när jag arbetar hemifrån, där jag sköter kontakterna via nätet och när jag själv får välja hur jag ska lägga upp min dag.

När jag fick barn blev det en väldig krock med min personlighet, och jag har i mitt föräldraskap varit nära väggen många gånger. Min stillsamhet ställt mot W:s överaktivitet. Min tystnadsbehov ställt mot hans konstanta pratande, på både in och utandning. Mitt stillasittande mot hans klättrande på väggarna.
Vi är så olika, fast ändå så lika. För han har högkänsligheten efter mig. Oroligheten och kontrollbehovet likaså. Han ser saker och detaljer ingen annan ser, precis som jag alltid gjort. Den är bara inte så tydligt eftersom han är så aktiv och social. Men jag ser, eftersom jag känner mig själv. Och jag försöker att möta honom där jag kan och jobbar med att förlåta mig själv för att jag inte alltid orkar och för att jag så många gånger tänkt att ”vad gav jag mig in på när jag skaffade barn”. Ändå är han det bästa som hänt mig, han är den bästa lärare jag har och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Alla ömma tår han trampar på är en liten lärdom i sig.

IMG_1744

Hur ser mina dagar ut

Men tillbaka till själva arbetet.
Slår man ihop allt jag gör på en dag skulle det nog se ut som att jag gör mindre och arbetar fortare än jag gör, men det är ju för att det förberedande arbetet samt efterarbetet inte syns utåt.
Här kommer ett exempel på hur en dag kan se ut för mig:

– När jag gått upp lyssnar jag inåt en stund. Jag lägger sedan ut dagens lektion, samt begrundar texten en stund. Jag borde gå direkt på yogan efter det, men jag brukar tillåta mig att inspireras av andras texter en stund efter att min lektion är utlagd.

– Jag värmer upp med några yogaövningar och mediterar över mitt mantra. Efter det läser jag Jaap Sahib, eller mediterar en stund till. Beroende på hur mycket tid jag har över när yogan är klar gör jag en enkel Metta- eller Tonglen-meditation och/eller sänder ut healing.

– När jag lämnat W på skolan gör jag några solhälsningar och/eller några yinyogaövningar. Alternativt tränar jag lite eller tar en längre promenad.
Efter det mediterar jag och ger mig själv reiki (några dagar i veckan). När det är klart sätter jag mig och försöker kanalisera dagens budskap.
Det är inte alltid det lyckas. Ibland får jag veta att jag ingenting skall skriva, att det räcker att citera från boken. Ibland ska jag skriva, men får ändå ingenting till mig just då. Det kan bli ett litet stressmoment om jag inte hunnit klart innan W kommer hem från skolan. Ja, eller för den delen att skriva på helgerna när alla är hemma.
På helgerna yogar och mediterar jag kortare tid av naturliga själ, men det är även svårare att få ro till att skriva eftersom någon spelar på iPaden, har på tv:n eller annat ljud. Även om jag ber om användande av hörlurar har jag två killar här som pratar på både in och utandning, så tyst… njae. ;-P
Det krävs mycket koncentration och är också mer energikrävande att inte få den egentid jag får på vardagarna. Hur det blir på semestern i sommar vågar jag knappt tänka på. *skratt*

– Under dagarna försöker jag även öva en del på att kanalisera via mina änglakort och ta till mig budskap från den världen. Jag lägger ut dessa texter ibland, men inte alltid.

– Någonstans under dagen ska jag även hitta passande foton att använda det är inte alltid sådana finns tillgängliga. Jag försöker ha ett litet bildbibliotek, men ibland sinar förrådet och då måste jag leta efter bilder fria att använda, eller ge mig ut och ta egna bilder. Dessa ska sedan redigeras, åtminstone under ordinarie lektioner. När det är repetition får jag lite vila från just det momentet.

– Jag bör även få en liten stund då jag letar efter något som, på deltid, drar in en viss inkomst. Det är ett litet klurigt moment (av förklarliga skäl), men dock är det tvunget för i dagsläget vill jag inte starta eget och jag får inga indikationer på att jag ska göra det heller. Jag har lovat mig själv att inte svika magkänslan fler gånger i vilket fall.

– Någonstans mellan 13 och 14 hämtar jag W på skolan. Han vill ofta se på tv eller använda iPaden en stund direkt när han kommit hem så behöver jag mer tid får jag det då. Och säga vad man vill om iPads och tv men det är det enda som får W att sitta stilla en längre stund så för mig är det guld värt, och samtidigt får även han en stunds vila från all aktivitet.

– Under eftermiddag/kväll skriver jag ner mina handskrivna texter till morgondagens lektion på datorn. Jag översätter dem sedan till engelska, vilket kan ta en stund vissa dagar om texterna är långa. Det sätt jag skriver på fungerar inte alltid att översätta på ett smidigt sätt eftersom grammatiken är så annorlunda (Google Translate är bra att ha, men grovarbetet får jag göra själv). Det blir lite knåp att få till det ibland, men skam den som ger sig och jag märker redan att det börjar gå lättare.

– Det är naturligtvis inte slut där. Under dagen försöker jag att så ofta som möjligt vara i ett mottagligt tillstånd och ta till mig av de budskap som kommer till mig. Jag skriver fler texter de dagar jag får sådana till mig och gör en del annat healingrelaterat.
Jag borde, som sagt, bli bättre på att lägga mobilen ifrån mig (jag slarvar fortfarande), men samtidigt finner jag mycket inspiration där och jag vill svara på de meddelanden jag får. Så småningom kommer jag att bli tvungen att effektivisera mitt arbete, men just nu fungerar det bra ändå.

IMG_1715

Det är ett arbete. Ett roligt sådant.

Ja så att se det här enbart som en kul grej jag gör på fritiden stämmer inte alls, och jag tror att de flesta ljusarbetare skulle instämma i detta.
Det är ett arbete. Obetalt (vad gäller pengar) ja, men likväl ett arbete. Ett arbete som ger mig livsglädje och inspiration. Ett arbete som hjälpt mig att tycka om mig själv.
Jag lägger ner allt på detta och på att skala av allt det jag inte vill bära på längre, så att jag skall kunna sända ut ännu mer ljus i världen.
Jag vill nå ut till så många som möjligt, dela med mig av de budskap jag får.
Det är också därför jag börjat översätta texterna till engelska nu.
Vissa dagar undrar jag förstås vad jag gett mig in på, men allt arbete är mödan värt. Och om jag så bara hjälper en person så har jag lyckats.
I grund och botten handlar ju hela processen om att jag hjälper mig själv. Budskapen kommer till mig i första hand så att jag sedan kan dela dem med alla (som också är jag). Jag är inte bara någon som lär ut, jag är lika mycket elev själv. Utan denna insikt skulle jag inte kunnat lära mig något alls.

Och på tal om texterna går det också tydligt att se skillnaden mellan de texter jag kanaliserat jämfört med det jag skriver efter eget huvud. Naturligtvis finns mitt sätt att skriva med i texten, men det är ett annat skimmer över.
Det är med andra ord inte alls alltid så att jag lever som jag lär. Det jag skriver om är sådant jag själv måste lära mig. Jag håller också på att vakna upp. Jag är fortfarande i processen och är på intet vis upplyst. Det kan du förresten fråga min familj om och de skulle skratta på sig om någon påstod det. 😉
Det kan vara värt att citera Ram Dass igen på tal om det:

If you think you’re enlightened, go spend a week with your family.”

Underbart!

Så jag skriver på och oroar mig inte så mycket för morgondagen (tänker då främst på löneyrke). Jag har fått veta att detta projekt ska avslutas först innan något nytt startas upp. Allt som sker innan dess blir en bonus, men vad jag än gör så ska detta vara min huvudsakliga uppgift, alltså att arbeta som ljusarbetare och healer. Att ge av allt jag får från Gud och änglar och inte behålla några budskap för mig själv.
Det här är ett arbete som är otroligt energikrävande vissa dagar (inte kanaliseringen i sig, utan allt runt omkring), men som samtidigt ger en massa ny härlig energi också. Därtill alla nya insikter, alla nya vänner och en sprudlande önskan att vi alla ska vakna upp till insikten att vi behöver hjälpa varandra (kärleksfullt dela med oss av det vi har) för när vi hjälper varandra hjälper vi även oss själva eftersom vi är Ett.

Tack för att du är här!

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

Repetition III, Lektion 115

(99) Frälsning är min enda funktion här.

Min funktion här är att förlåta världen för alla de misstag jag har gjort. För på så sätt befrias jag från dem tillsammans med hela världen.”

– ACIM

Frälsning är att förstå vem du i sanning är.
Frälsning är att förstå vem dina bröder och systrar i sanning är.
Det är att förstå att ni är ett.
När du förstår vem du är har du också förlåtit.
Du har släppt taget om det som inte finns.
Du är i varandet.
Du är med Gud.

När du accepterar frälsningen som din funktion har du åtagit dig uppgiften att hjälpa andra att vakna.
Du lär ut allt du själv lärt dig så att ni tillsammans kan förenas med Gud.
Du lär ut allt du vet så att kärleken till slut är det enda som består.

– Parameshwari

(100) Min del är nödvändig för Guds frälsningsplan.

Jag är nödvändig för Guds frälsningsplan för världen. För Han gav mig Sin plan så att jag skulle kunna rädda världen.”

– ACIM

När du känner glädje i det du gör.
När tanke, ord och handling överensstämmer.
När du är konsekvent.
Då är du i din sanning, redo att hänge dig åt din funktion

Om du däremot går emot din funktion och via egot försöker skapa en egen kommer du att bli alltmer nedstämd, fast i aggets grepp.
Du kan inte dela med dig av glädje och kärlek om du inte lever i glädje och kärlek själv.
Fake it til you make it” fungerar ett tag, men om du inte gör de förändringar som Gud vägleder dig mot så kommer hela ditt liv till slut att vara en enda stor bluff, och det speglar sig ut i världen. Du kan inte se någon glädje där eftersom du själv flyr från den.

Förlåt dig själv för att du hamnar på avvägar ibland.
Förlåt dig själv och försök på nytt.
Sluta lyssna till den dömande rösten och börja lyssna till sanningens röst.
Det enda som egentligen krävs av dig är att du lyssnar. Lyssnar och känner tillit till att du alltid får veta vad du ska göra.
Gör dig själv denna tjänst.
Hela dig själv, så att du kan hela alla sinnen.
Hela dig själv, så att du kan fullgöra din uppgift.

– Parameshwari

flower-3224615_960_720

Lektion 94, Jag är som Gud skapade mig.

”Du är som Gud skapade dig. Den här världens ljud tystnar, varje anblick av den här världen försvinner, och alla tankar som den här världen någonsin har tänkt suddas ut för evigt med denna enda tankegång. Här är frälsningen fullbordad. Här är det sunda förnuftet återställt.”

ACIM

När du skalat av allt det du skapat genom att lita på illusionen, står du där skinande i ett heligt ljus.
Ljuset som helar dem som ännu inte vaknat upp ur drömmen.
Du behöver inga ord för att kommunicera här.
Du bara är, exakt som Gud skapade dig.
Ett med allt.

När du skalar av dig bördan du lagt i ditt sinne försvinner det som inte är verkligt.
Du ser allt för vad det i sanning är.
Du ser bortom ord. Bortom fysiska föremål. Bortom kroppar.
Du lägger inte längre något värde i det som illusionen fört med sig.
Du är hos Gud. Din Fader.
Du är hemma.

– Parameshwari

iamasgodcreatedme