Lektion 12, Jag är upprörd därför att jag ser en meningslös värld.

Jag är upprörd därför att jag ser en meningslös värld.

Jag tror att jag ser en förskräcklig värld.
Jag tror att jag ser en fientlig värld.
Jag tror att jag ser en sjuk värld.
Jag tror att jag ser en tragiskt värld.

Men jag är upprörd därför att jag ser en meningslös värld.

Meningarna kan tillämpas även på positiva intryck av världen. Ser jag en god värld så förutsätter det nämligen att det finns en motsats också.

Så… jag tror att jag blir upprörd för att jag ser allt elände i världen. Krig, mord, våldtäkter, sjukdom, katastrofer, mobbing, fattigdom, orättvisa.
Allt detta dömer jag på olika vis. Jag ger världen dess egenskaper. Jag säger att världen är sjuk och fientlig. Men världen i sig själv är… ingenting.
Jag ser allt detta. Jag tänker alla dessa tankar. Jag berättar för andra att jag tycker att den här jorden är en hemsk plats att bo på. Att många av de människor som bor här är onda.
Allt detta gör jag, och allt detta skapar. Jag skapar det jag ser på min bioduk.
Jag delar med mig av mitt skräp och får min broder att skapa tillsammans med mig.
Utan medvetenhet sprider detta ringar på vattnet.
Det är klart att världen är förskräcklig. Det ser jag ju på tv. Det läser jag i tidningen. Det säger grannen. Och det säger jag med. Vi pratar om det dagarna i ända.
Han gjorde si. Hon gjorde så. Det är ju inte klokt som de beter sig!
Jag har ont. Jag är sjuk. Varför blir jag aldrig frisk?
De flesta av oss funderar inte ens över varför allt detta skapas.
Vill inte förstå att kroppen faktiskt inte blir sjuk helt av sig själv.
Vill inte förstå att det inte är en person ensam som startar ett krig.

Allt börjar med mig. Vill jag ha till en förändring får jag skapa den själv.
Inget förändras av att jag konstant dras in i mitt påhittade drama på utsidan.
Inget förändras av att jag sitter hemma framför tv:n och klagar på allt hemskt som händer i världen och säger att någon borde göra något.
Vill jag ha fred så får jag börja med att bli fredlig själv. Vill jag mötas av respekt så får jag bemöta andra med respekt. Vill jag slippa lyssna till skvaller så får jag sluta att skvallra om andra. Vill jag att kassören ska vara trevligare så får jag börja med att le och vara trevlig själv. Simple as that!
Att säga att jag inte kan förändra något helt ensam handlar bara om rädsla. Rädsla för att faktiskt förändra något… för ofta vill vi vara kvar i vårt drama. Vi säger att vi vill ha förändring, men när det väl gäller – hur var det nu med det?

Världen utanför mig är ingenting. Den är meningslös.
Men så länge jag är i den här kroppen så kommer världen att finnas där.
Jag kan då göra den till en angenämare plats att vara på genom att välja vad jag vill ha i den. Ibland kan det räcka med att bara acceptera att saker & ting är som de är just nu.
I acceptansen sker många mirakel.

Namaste ❤

IMG_0093

Lektion 11, Mina meningslösa tankar visar mig en meningslös värld.

Mina meningslösa tankar visar mig en meningslös värld.

Mina tankar bestämmer vilken värld jag ser.
Min värld ser ut på ett vis. Din värld ser ut på ett annat.
Vi kanske ser samma föremål, byggnader, gator och människor men vi dömer det vi ser efter vår egen mall. Allt beroende på vad vi har med oss i bagaget.
Men en sak har våra världar gemensamt – de är inte sanna. De är våra egna påhitt.

Vad har du i ditt inre skapat för yttre värld?

Jag tycker att den frågan är bra att ställa sig själv med jämna mellanrum.
Själva orden är förstås utan betydelse, men vad finns i mitt sinne just nu?
Gör det jag ser på ”bioduken” att jag blir rädd, arg och upprörd, eller känner jag inre frid?
Är jag tillfreds med tillvaron eller dömer jag allt på utsidan?
Jag tänker att så länge jag har ett behov av att anklaga andra för en massa fel, eller om jag går omkring med konstant ångest, så behöver jag titta på vad jag tänker. Jag behöver bli sams med det faktum att mina tankar är meningslösa eftersom de skapar en meningslös värld på utsidan.
Det står mig fritt att skapa vad jag vill. Vill jag då inte skapa något som får kärleken att växa istället för rädslan?

seeker

Lektion 10, Mina tankar betyder ingenting.

Mina tankar betyder ingenting.

Det jag tror att jag tänker är inte verkligt, alltså betyder mina tankar ingenting.
De är meningslösa.

På tal om det, vad har du lagt för värde i ordet meningslös?
Jag tror att vi alla någon gång i livet blivit provocerade av detta ord i olika sammanhang. Kanske har någon sagt att det vi gör är meningslöst. Eller än värre, att vi är meningslösa.
Frågan är då vad ett ord har för mening egentligen?! Det är bara något vi i det förflutna lärt oss att reagera på, av olika anledningar. Men… det vi har lärt kan vi också lära om.

Jag sluter ögonen, söker i mitt sinne och upprepar dagens tankegång:

Min tanke på ekonomin betyder ingenting.
Mina tankar på jobbet betyder ingenting.
Min tanke på konflikt betyder ingenting.
Mina tankar på ordet meningslös betyder ingenting.

Den här tankegången kommer att hjälpa mig att bli fri från allt jag nu tror.

Jag minns att jag, när jag påbörjade kursen första gången (för kanske 7 år sedan), inte förstod vad alla de här övningarna skulle leda till. Det var tungt att läsa textboken och jag tror inte att jag följde instruktionerna i lektionerna speciellt bra heller. Den gången avslutade jag inte kursen. Tror att jag slutade någon gång efter lektion 60.
Idag har jag lättare att förstå syftet med alla de här övningarna. Varför alla upprepningar behövs. Utöver detta bör förstås även motivation finnas. Finns inte denna, tillsammans med intresset för förändring, så kommer antagligen även din bok att samla damm efter ett tag.
En del av er som läser här kanske inte ens är intresserade av kursen över huvud taget, utan har blivit ”påtvingade” denna läsning då ni följt mig sedan tidigare. Kanske är någon besviken för att jag inte skriver så mycket om yoga längre. Jag vet inte, men det spelar egentligen ingen roll. Dessa tankar betyder ju som sagt ingenting.
Mina tankar på vad någon annan kanske tänker betyder ingenting.
Men för att säga något kort om yogan så har min praktik nått en annan nivå med hjälp av det jag fått med mig från kursen. Jag har framförallt kommit längre i meditationen, som nu har blivit det väsentliga för mig. Det är i meditationen jag samtalar. Det är där jag lyssnar och får mina svar.
Det är också där jag får veta att mina tankar inte betyder någonting.
Jag bara är.
Och för mig är det målet med allt, att en dag vara så avskalad från allt att jag ser igenom alla illusioner. Jag påverkas inte längre av dramat utanför, för det finns inget drama utanför. Det är något jag hittat på. Jag vet att jag var skaparen av allt detta, men nu är jag ett med alltet – där allt bara är.

Jag vet att jag kanske kommer ifrån ämnet emellanåt men jag tänker att det är viktigt att dela med sig av sådant som dyker upp längs vägen.
Här finns egentligen inga gränser, allt flyter samman.

Må ljuset lysa upp din väg idag
Sat Nam

IMG_0081

 

Lektion 9, Jag ser ingenting som det är nu.

Jag ser ingenting som det är nu.

 Jag behöver inse att jag ingenting förstår för att göra mina gamla tankegångar ogjorda.
Som jag skrev tidigare handlar det inte heller om att förstå lektionerna riktigt ännu. Jag ska bara tillämpa dem. Hade jag förstått skulle jag ju inte behövt göra övningarna.

Det jag ser finns inte.

Meditera över den meningen en stund.
Är den lätt att ta till sig? Provocerar den?
Efter att jag hade gjort de här lektionerna en tid så dök det upp tillfällen då jag trodde att jag skulle tappa greppet helt. Kanske grävde jag för djupt. Började analysera, där jag egentligen bara skulle tillämpat utan att tänka så mycket. (Jag är expert på att tänka för mycket.)
Hur som, allt ställs på ända här. Det är inte så här vi vanligtvis lever våra liv.
Vi tänker för mycket. Vi tolkar. Vi dömer. Tror att vi sitter inne med alla svar.
Och så kommer någon och säger att ingenting av det vi ser finns. Att allt är en illusion.
Att den här världen inte ens existerar.
Nog kan det ställa till det uppe i knoppen. Det gör det fortfarande för mig emellanåt, men jag tänker att det får lov att vara så.
Vem har bråttom att uppnå någonting, om tiden inte ens existerar?
Vad ska jag skynda till, om jag redan är där?

Jag ser inte den här mobiltelefonen som den är nu.
Jag ser inte den här mattan som den är nu.
Jag ser inte det här fönstret som det är nu.
Jag ser inte den här kroppen som den är nu.

 Så här ser tillämpningen av dagens tankegång ut.
Som sagt, tänk inte så mycket – bara gör.

Namaste

trust

Bild från Google.

Lektion 7, Jag ser bara det förgångna.

Jag ser bara det förgångna.

Precis som det står i boken så är dagens lektion den logiska följden av alla de föregående lektionerna.
Allt jag ser kopplar jag till något som hänt tidigare.
Jag blir upprörd för att jag ser någonting, som egentligen inte finns.
Jag är fast i den här världens illusion om tid.
Därför kan jag inte vara helt neutral när jag betraktar en sak eller när jag träffar en annan människa. Jag dömer på något vis, i alla situationer.
Jag ser huset jag växte upp i och en hel drös av minnen kommer över mig.
Jag ser mina händer och ser tillbaka på mina erfarenheter av dessa kroppsdelar och vad de kan användas till. Hade jag inte haft dessa erfarenheter så skulle jag, precis som ett nyfött barn, vara helt ovetande om vad jag skulle använda händerna till.

Jag tillämpar på detta dagens tankegång:

Jag ser bara det förgångna i det här huset.
Jag ser bara det förgångna i de här händerna.
Jag ser bara det förgångna i den här kroppen.
Jag ser bara det förgångna i den här boken.

Jag vet att alla de här lektionerna kan verka absurda till en början.
Jag hade t ex, när jag först mötte ACIM, väldigt svårt för det kristna upplägget (det syns mest i textboken nu i början). Det fick mig att hålla ett visst avstånd. Jag dömde det jag läste enligt tidigare erfarenheter. Faktiskt ska jag erkänna att jag än idag kan ha lite svårt för det, mycket för att jag kommer från en helt annan tradition, där kristendomen inte direkt varit välkommen. (Att bli förknippad med denna religion var väl det värsta som kunde hända för ett antal år sedan.)
Begreppet Gud har dock inte varit främmande för mig för jag hade en relation med Gud långt innan jag kom i kontakt med ACIM. Jesus och Den Helige Ande å andra sidan har varit svårare att ta till sig, speciellt när jag skriver texter.
Och i detta ser jag hur rotade en del saker kan vara i en. Ändå har inte ACIM något med religion att göra. Vi som fallit för ACIM kommer från alla religioner och traditioner, t o m ateism. Så har du (precis som jag hade i början) svårt för alla begrepp, försök se förbi dem. Lägg inte så mycket värde i orden utan se det som finns bakom dem.
Påminn dig själv om att du bara ser det förgångna i det här.

battleinyourmind

Lektion3, Jag förstår ingenting av det jag ser.

Jag förstår ingenting av det jag ser i det här rummet (på den här gatan, från det här fönstret, på den här platsen).

idonotunderstand

Ju mer jag lär mig desto mindre vet jag.
Att se livet ur denna vinkel ligger allt mer i tiden, men ändå vill vi veta mest och veta bäst. Jag har rätt och du har fel. Du går i försvar. Jag känner mig attackerad. Det är så krig startar.
För mig är ACIM ett sätt att välja bort kriget. Välja bort alla konflikter.
Välja bort allt det som stör friden.
Jag vill inte längre veta bäst, eller konstant låta mig påverkas av det jag ser på utsidan.
Jag önskar mig bara inre frid.
Det är lång väg kvar att gå, men när jag blickar tillbaka märker jag ändå att mycket hänt under året som gått.

Jag lyssnade på Sadhguru när jag åkte hem från jobbet igår. Han berättade hur han kunde sitta och titta förundrat på föremål i flera timmar. Allt detta i förnöjsamhet över att han egentligen visste så lite om varje ting.
Jag kan inte återge exakt vad han sa (minnet är bra men kort), men det klingade an i mig. Jag påmindes om att jag själv allt oftare gör detsamma. Inte alltid medvetet dock, men det blir något meditativt över det. Ofta släpper jag alla associationer kring föremålet och, om så bara för en stund, är jag ett med det. Och det är det denna lektion vill, att vi ska se föremålen helt utan tidigare associationer. Att vi faktiskt inte alls förstår något av det vi ser.
När jag lägger det förflutna åt sidan, släpper taget om det, så kan jag se föremålen på ett nytt och mer neutralt vis.

Kärlek & frid

Lektion 2, Jag har givit allt jag ser all den mening det har för mig.

Jag har givit allt jag ser i det här rummet (på den här gatan, från det här fönstret, på den här platsen) all den mening det har för mig.

Allt det jag ser, vare sig det är människor eller prylar, betyder ingenting i sig själv. Det bara är.
Om jag ser en blomma, i just den sekund jag snappar upp dess närvaro, så har jag ännu inte hunnit ge den någon mening. Jag och blomman är här och nu. Utan förflutet. Utan framtid. Sekunden senare ser jag att det är en vacker vitsippa. Jag plockar den och luktar på den. Kanske har jag min son med mig. Vi tittar på blomman tillsammans. Ser att gläntan lite längre bort är full av vitsippor. Vi plockar några fler och tar hem dem. Några sätter vi i ett glas med vatten och några pressar vi, för att spara.
En dag, långt senare, hittar jag vitsipporna vi pressade. Jag minns den fina stunden vi hade och ler för mig själv. Allt som hände spelas upp i mitt inre.
Så här är det med alla saker. Det finns ett minne bakom. Ett förflutet som kan vara både glädjefyllt eller sorgligt. Kanske väcker det ilska, eller får oss att gråta. Kanske börjar vi skratta. Allt vi ser påminner oss om något, men oftast tänker vi inte på det.

Att göra den här lektionen får mig naturligtvis inte att glömma. Minnena finns kvar och det får de göra. Det jag arbetar för är att mitt sinne skall bli fritt från dömande.
Jag är inte fri så länge saker omkring mig väcker agg, eller får gamla oförrätter att blossa upp igen. Jag är inte heller fri om jag går omkring och blir nostalgisk så fort jag ser saker som står i bokhyllan eller om jag öppnar en byrålåda. Målet är att se saker, precis så som jag såg blomman i den sekund jag såg den först. När allt bara är.
Jag är.

Sat Nam ❤