Lektion 223, Gud är mitt liv. Jag har inget annat liv än Hans.

Tema: förlåtelse

 ”Gör således ingenting, och låt förlåtelsen visa dig vad du skall göra genom Honom Som är din Vägledare, din Frälsare och Beskyddare, stark i sitt hopp och viss om att du till sist kommer att lyckas.”

En Kurs i Mirakler

Lägg dig ned en stund. Låt ditt huvud vila från tankarna som mal.
Se till att det är tyst runt omkring och att du får den här tiden för dig själv.
Slut dina ögon, och för ditt inre öga föreställer du dig en fridfull plats.
En skog. En klippa vid havet. En bäck som porlar. Vinden som susar i träden.
Visualisera det som tilltalar just dig.
Här, där du känner dig trygg, kan du nu ställa ned den tunga ryggsäck du bär på.
Sätt dig (eller lägg dig) på en plats du gillar och andas in den friska luften. I varje inandning fylls du av ljus och i utandningen låter du vinden föra med sig allt det som tynger dig.
Fortsätt så länge du behöver.
Be därefter anden att närvara och vägleda dig förbi illusionens slöja. Be att få se det du behöver förlåta och släppa taget om, och i det du ser be att få se ljuset i situationen istället för det mörkret du skapat i ditt sinne. Be att få se ljuset i alla dina systrar och bröder, som du hållit fångna i ditt sinne.
Låt anden vägleda dig mot sanningen, till det som är Du. Där du förstår att du inte är ”en droppe i havet, utan hela havet i en droppe” (Rumi). Där du förstår att du inte är en ensam kropp i en stor värld, utan att hela du rymmer världen. För evigt oskiljbar från Gud.
Stanna i detta en stund och öppna ögonen först när du känner att du bara har frid med dig tillbaka.

Sat Nam ❤
/Parameshwari

”Jag misstog mig när jag trodde att jag levde åtskild från Gud, ett separat väsen som levde för sig själv, utan anknytning till någon eller någonting och inhyst i en kropp. Nu vet jag att mitt liv är Guds, att jag inte har något annat hem, och att jag inte existerar åtskild från Honom.”

En Kurs i Mirakler

IMG_3087

Repetition VI, Lektion 218

(198) Endast mitt fördömande skadar mig.
Jag är inte en kropp. Jag är fri. För jag är fortfarande som Gud skapade mig. 

Endast mitt fördömande skadar mig. Endast min egen förlåtelse gör mig fri.”

Meditera över dessa två meningar idag.
Är du medveten om vad som händer när du dömer, eller attackerar, någon annan?
Hur känns det i dig när du gjort det?
Och hur känns det i dig när du förlåtit och helt släppt taget om gammalt agg?

Kärlek & frid  ❤
/Parameshwari

”Mitt fördömande skymmer mitt sanna seende, och genom mina oseende ögon kan jag inte se min härlighet i det sanna seendets ljus. Men idag kan jag se denna härlighet och glädja mig”

En Kurs i Mirakler

asiaspa

Repetition VI, Lektion 213

(193) Allt är lektioner som Gud vill att jag skall lära mig.
Jag är inte en kropp. Jag är fri. För jag är fortfarande som Gud skapade mig.

När du står där full av vrede inför en syster eller broder, som du anser har gjort dig orätt, upprepa dessa ord, innan du låter vreden släppas fri:

Jag skall förlåta, och detta kommer att försvinna.”

Det går också utmärkt att använda Ho’oponopono-mantrat:

I’m sorry, Please forgive me, Thank you, I love you.

Båda är otroligt helande och kan användas i alla situationer där du är på väg att reagera på något vis, eller för att läka gamla minnen som hemsöker dig.
Att lära oss att förlåta är det mest läkande vi kan göra nu. Det bjuder in kärleken, och lyfter oss från gamla rigida och destruktiva tankesätt.

– Parameshwari

” En lektion är ett mirakel som Gud erbjuder mig istället för de tankar jag gjorde som skadar mig. Det jag lär mig av Honom blir den väg som befriar mig. Och därför väljer jag att lära mig Hans lektioner och glömma mina egna.”

En Kurs i Mirakler

 

IMG_0170

Time to move on

Det har varit en ganska omtumlande sommar. Omtumlande för att jag i ärlighetens namn försökt fly från mig själv och från min uppgift. Det blev så mycket runt omkring, och för mig så mycket överdrifter och extremer överallt, att jag helt enkelt behövde koppla ned ett tag. Kanske har det inte varit helt märkbart utåt för jag har trots allt varit med hela tiden. Jag har skrivit och varit aktiv på nätet. Rösten har varit där och talat lugnt till mig. Jag har varit samstämmig med Gud, ändå har jag gått ut och gjort min dag helt tvärtemot mina intentioner och tvärtemot vägledningen. Dag ut och dag in i flera veckors tid.

Jag hade hållit mig borta från kött i över fem månader, men så blev det lite kyckling här och lite rostbiff där. En öl här och en cider där (ja jag bröt mitt eget avtal). En läsk här och en glass där. Och ett överflöd av glutenfyllda maträtter. Många bäckar små…
Inte konstigt att jag blev sjuk i Varberg. Halsen svullnade, jag blev förkyld och fick feber. Hade jag inte köpt en nässköljningskanna så skulle jag troligen fått en rejäl bihåleinflammation också för bihålorna var fulla av var. Kroppen har reagerat och protesterat för fullt men jag har nonchalerat alla symtom, och blivit allt tröttare.
Jag vet egentligen inte varför jag gör så här mot mig själv. Det är som att jag inte klarar av acceptera min uppgift fullt ut och alla de symtom som kommer av att vidga medvetandet. Allt ansvar som följer med detta. Och ensamheten i att det inte finns någon att prata och bolla med annat än på nätet. Tron på mig själv som ibland sviktar, trots att jag redan vet vilken min uppgift är (ja trots alla tecken och budskap jag får hela tiden). Den uppgiften kan jag inte fy ifrån, för ju mer jag försöker desto svårare blir det.
Samtidigt är jag en komplicerad person på det viset att jag är så splittrad i mitt sätt att vara. Jag älskar tystnad och ensamhet, ändå dras jag till bullret på stan på ett nästan sjukligt sätt. Jag vill vara i den stillsamma naturen, men åker till Liseberg eller centrala stan (mitt i högsäsong) och magkänslan bara skriker nej. Det är ju helgalet egentligen!

Kanske är det föräldraskapet som har mest påverkan här. Att vara mamma till en kille som är min raka motsats och som aldrig någonsin är tyst och aldrig sitter still. Det blir så mycket påfrestning att jag till slut inte klarar av att vara i tystnad på utsidan heller.
Min son är högkänslig som mig, men har en helt annan personlighet. Han vänder det utåt och är överaktiv, medan jag gör tvärtom.
När jag bodde ensam hade jag aldrig vare sig tv eller musik på. Det var tyst jämt. Jag var ute i naturen varje dag och var otroligt kreativ i mitt skrivande. Nu är min kreativitet i botten för jag får aldrig möjlighet att ”isolera mig” på det vis jag själv önskar. Någon är alltid där och rycker i mig eller har ljud på i bakgrunden. Jag får stjäla till mig korta stunder och ”hets-skriva”. Det är ett otroligt stressmoment som tär på mig mer än jag vill erkänna.
Nu är det absolut inte meningen att det ska låta som att jag beklagar mig eller att jag tar på mig offerkoftan. Nej, jag vill bara vara ärlig med hur livet ser ut, även när det dalar. Att bli förälder är både det bästa och det värsta jag gjort. 😉 Men många gånger avundas jag er som har vuxna barn och äntligen får egentid. Där barnen är självständiga individer som aktiverar sig på egen hand. Jag måste att inse att min son troligen aldrig kommer att få samma intresse för skog och mark som jag har, eller ro att ligga ner och slappna av eller vara med mig på yogan. Eller för den delen sitta knäpptyst och pyssla med någonting. Åtminstone lär det dröja många år tills dess.
Jag har egentligen bara att acceptera detta. Att ha ett överaktivt barn som lärare är utmanande helt enkel.
På samma gång vet jag att det kan förändras också, om jag själv bestämmer mig för det, och det är väl det jag inte gjort… ännu. Ett som är säkert är att jag behöver släppa kontrollen (och sluta vara projektledare dygnet runt), börja prioritera mig själv och inte låta mig slukas av andras önskemål. Punkt.

goal-3144351_960_720
Det är dags att öppna nya dörrar.

När det kommer till mottagandet av budskap behöver jag också öppna upp mer, och sluta upp med att filtrera de budskap jag får (för att inte framstå som en stolle). Jag filtrerar till och med inför mig själv ibland och klarar därför inte av att ta emot budskapen fullt ut. Jag bromsar det på vägen. Kanske för att jag känner där stressen som flåsar mig i nacken hela tiden.
Men… de senaste dagarna har det faktiskt börjar klarna, och efter fredagens kraftfulla energier och blodmånehealing känner jag mig stärkt att fortsätta. Fast för att klara av detta behöver jag mycket tystnad och avskildhet. Nyttig och lätt mat. Mycket egentid och mer tid offline. Nätet stjäl mycket av min tid och jag behöver tillåta mig att lägga mer av den tiden på meditation istället. Jag tänker även unna mig att ta emot healing från annat håll. Behöver den hjälpen för att stärka mig själv och jag ser det som en extra boost till min egen healing. Jag måste sätta högsta prioritet på detta, annars jag går sönder. Att ta emot hjälp är också något jag behöver arbeta med för jag är alltid så envis i det att jag klarar mig på egen hand. Självständighet må vara bra, men ensam är inte stark.

Och i förrgår kom detta budskapet, när jag (äntligen) fick en stund i tystnad för mig själv på morgonen:

Du behöver öppna upp dig mer än du någonsin gjort tidigare, för att ta emot budskapen som kommer till dig nu. Du får inte ta lätt på detta. Din uppgift är att leda dina vilsna systrar och bröder rätt, och då behöver du lyssna till den sanna rösten i dig.
Du behöver koppla bort illusionen på utsidan. Sluta lyssna till egot.
Vi kommer att prata allt mer till dig nu. Du tillhör också ljusets familj, även om vi vet att du inte gillar den typen av benämningar. Men det handlar inte om någon slags grad eller skala, eller om att någon (grupp eller person) är mer betydelsefull än någon annan. Några är helt enkelt utsedda att leda andra rätt. Alla har olika uppgifter. I detta skall du inte underskatta dig själv. Du är en mer kraftfull healer än du förstår själv, och du behövs nu i den process som pågår.
Ni som börjar vakna upp kommer att få budskap till er som ni måste dela med er av för att hjälpa dem som fortfarande drömmer.
Vi vet att en del budskap är svåra att ta till sig, att det är lätt att döma en del som galna sagor, men se igenom dömandet och låt det bara vara. Avfärda ingenting förrän du själv tagit emot de budskap du behöver föra ut i världen. Alla har sitt sätt att arbeta på.
Vi ber dig nu att ta tag i din uppgift, även om det periodvis är tungt och lätt att fly till sådant som dövar sinnet. Men du vet att det inte finns någon återvändo längre. Du kan inte fly från den du i sanning är. Du kan inte fly från din livsuppgift.
Det spelar ingen roll om du så sprider budskapen till en enda person, för en person är alla. Alla är ett. Ett enda medvetande. Vaknar en så vaknar alla.
Var den du är ämnad att vara och sprid endast kärlek i tanke, ord och handling.
Vi kommer snart tillbaka med fler budskap.

Att få detta budskap gav mig hopp. Inte så att det var något nytt för jag får ju liknande budskap hela tiden, men just detta ruskade om mig. Jag får inte svika mig själv längre.
Vi ljusarbetare måste alla hjälpas åt nu, och vi måste sluta upp med att oroa oss för vad andra ska tro om det vi gör och skriver om. Tids nog går det att smälta för alla, men då kan vi inte hålla inne med de budskap vi får. Minns att även Jesus var ratad, för att han sa sanningen. Även om ingen blir korsfäst idag så är vägen ofta kantad av människor som gör allt för att tysta ner sanningen, för att få oss att stanna kvar i illusionen. Sanningen skrämmer, men den befriar också. Låt ingen hindra dig från att nå denna befrielse. Vaka över dina tankar och släpp taget om dem som lägger hinder i din väg.

Och nu känns det som en befrielse bara av att ha fått lätta mitt hjärta.
Om du orkat läsa så här långt – tack för att du är du och för att du gör denna resa tillsammans med mig!

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

Repetition VI, Lektion 211

(191) Jag är Guds Egen helige Son.
Jag är inte en kropp. Jag är fri. För jag är fortfarande som Gud skapade mig.

Lektion 191, Jag är Guds egen helige Son.

Du kan inte lida. Om du inte väljer det.
Det finns inte heller något lidande på utsidan. Om du inte väljer att se det.
Du har makten att befria alla dina systrar och bröder.
Du har makten att befria dig själv.
När du släpper alla tankar på lidande och byter ut dem mot kärleksfulla tankar, så kommer du att märka att allt du ser på förändras.
Du ser igenom den illusion du själv skapat i ditt sinne.
Du stiger ur ditt eget fängelse, så att du kan göra andra fria från sitt.

– Parameshwari

”I tystnad och i sann ödmjukhet söker jag Guds härlighet, för att se den i Sonen som Han skapade som mitt Själv.”

A Course in Miracles

 

holiness

Repetition VI, Lektion 210

(190) Jag väljer Guds glädje istället för smärta.
Jag är inte en kropp. Jag är fri. För jag är fortfarande som Gud skapade mig.

Att välja glädje istället för smärta handlar helt enkelt om att välja tankar som skapar glädje istället för smärta.
Vill du förändra det du ser på utsidan, och på dina upplevelser i den här världen, är det således tankarna du behöver förändra.
Du har makten att skapa den värld du vill ha. Ingen annan kan skapa den åt dig. Ingen annan är skyldig till din smärta. Upplever du att någon sårar dig så är det för att du tillåter det, genom ditt sätt att tänka och tala till dig själv.
Allt du ser är en verkan av det du tänkt. Du möter sådant du ännu inte bearbetat klart och förlåtit.
När du hyser agg emot dina systrar och bröder kan du aldrig se ljuset i dem. Det förmörkar bara dina tankar ytterligare.
Vill du se ljuset i alla måste du börja ta ansvar för dina egna tankar, och förstå att de skapar din verklighet.

– Parameshwari

”Smärta är min egen föreställning. Den är inte en Guds Tanke, utan en tanke som jag tänkte åtskild från Honom och från Hans Vilja. Hans Vilja är glädje, och endast glädje för Sin älskade Son. Och den väljer jag istället för det jag åstadkom.”

A Course in Miracles

IMG_2987

Lektion 190, Jag väljer Guds glädje istället för smärta.

”Den värld du ser är ingenting. Den har inga verkningar överhuvudtaget. Den representerar bara dina tankar. Och den kommer att förändras helt när du bestämmer dig för att ändra ditt sinne, och väljer Guds glädje som det du verkligen vill ha.”

A Course in Miracles

Att välja glädje istället för smärta handlar helt enkelt om att välja tankar som skapar glädje istället för smärta.
Vill du förändra det du ser på utsidan, och på dina upplevelser i den här världen, är det således tankarna du behöver förändra.
Du har makten att skapa den värld du vill ha. Ingen annan kan skapa den åt dig. Ingen annan är skyldig till din smärta. Upplever du att någon sårar dig så är det för att du tillåter det, genom ditt sätt att tänka och tala till dig själv.
Allt du ser är en verkan av det du tänkt. Du möter sådant du ännu inte bearbetat klart och förlåtit.
När du hyser agg emot dina systrar och bröder kan du aldrig se ljuset i dem. Det förmörkar bara dina tankar ytterligare.
Vill du se ljuset i alla måste du börja ta ansvar för dina egna tankar, och förstå att de skapar din verklighet.

Att använda sig av Ho’oponopono är mycket helande just i arbetet med förlåtelse och att släppa taget om gamla invanda reaktioner:

I’m sorry.

Please forgive me.

Thank you.

I love you.

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

joyofgod