Lektion 259, Låt mig minnas att det inte finns någon synd.

”Fader, jag vill inte vara vansinnig idag. Jag vill inte vara rädd för kärleken, inte heller söka min tillflykt till dess motsats. För kärleken kan inte ha någon motsats. Du är Källan till allt som finns. Och allt som finns förblir hos Dig, och Du hos det.”

– En Kurs i Mirakler

När jag tror att synd existerar kommer jag alltid att gå omkring med skuld- och skamkänslor.
De kommer till slut att bli så starka att jag inte orkar bära dem ensam längre, och då projicerar jag dem utåt på mina bröder och systrar. Jag pekar och säger att han gjorde si och hon gjorde så. Borde de inte skämmas?! Och allt som händer när jag lägger över min egen smärta på andra är att den växer sig ännu starkare i mig.

Är det inte dags att inse att det inte finns någon synd, skuld eller skam?
Är det inte dags att inse att det är jag själv som skapat dessa tankar? Att det är helt vansinniga påhitt, som bara gör att jag kommer allt längre från friden jag längtar efter.

Idag vill jag minnas vem jag är.
Idag vill jag minnas att jag är av Gud, fri från synd och för evigt älskad för den jag är.

Sat Nam ❤
/Parameshwari

IMG_3578

Lektion 258, Låt mig minnas att mitt mål är Gud.

Jag lägger ner allt mitt motstånd.
Jag skall inte kämpa emot mer.
Jag släpper taget och flyter med i det naturliga flödet.
Världen där ute har ingenting mer att ge.
Den har inget värde alls.
Hela universum finns i mig.
Hur kan jag eftertrakta någonting annan än det?
Kärleken är mitt mål idag.
Gud, visa mig vägen hem.

Sat Nam ❤
/Parameshwari

”Vårt mål är endast att följa vägen som leder till Dig. Vi har inget annat mål än detta. Vad annat skulle vi kunna önska än att minnas Dig? Vad annat skulle vi kunna söka efter än vår Identitet?”

– En Kurs i Mirakler

IMG_3589

Lektion 257, Låt mig minnas vad mitt syfte är.

Låt mig förlåta allt idag.

Låt mig förlåta, så att jag minns vem jag är.

Låt mig förlåta, så att jag ser vad som sanning är.

Låt mig förlåta, så att vi alla blir fria.

Låt mig förlåta, så att hjärtat tar tillbaka sin rätta plats.

Låt mig förlåta, så att kärleken aldrig skyms undan igen.

Låt mig förlåta, så att jag kommer ett steg närmare hem.

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

”Fader, förlåtelsen är det medel Du har valt för vår frälsning. Låt oss idag inte glömma att vi inte kan ha någon annan vilja än Din. Och därför måste vårt syfte också vara Ditt, om vi vill nå den frid som Du vill att vi skall ha.”

– En Kurs i Mirakler

IMG_3587

Lektion 254, Låt varje röst utom Guds vara stilla i mig.

Låt mig vara stilla en stund, och vaka över mina tankar.
Låt mig titta på dem alla, och släppa taget om dem som inte är av Gud.
Jag vill inte behålla en endaste tanke som inte ger frid i mitt sinne.
Jag vill inte behålla en enda tanke som håller mig fast illusionen.
Låt mig idag endast lyssna till sanningen.

Sat Nam ❤
/Parameshwari

”Fader, idag vill jag endast höra Din Röst. I djupaste tystnad vill jag komma till Dig, för att höra Din Röst och ta emot Ditt Ord. Jag har ingen annan bön än denna: jag kommer till Dig för att be dig om sanningen. Och sanningen är endast Din Vilja, som jag vill dela med Dig idag.”

– En Kurs i Mirakler

IMG_3579

Lektion 252, Guds Son är min Identitet.

Tema: Synd

 ”Hur länge, Guds Son, skall du fortsätta att spela syndens spel? Skall vi inte lägga undan dessa skarpslipade leksaker? Hur snart är du redo att komma hem? Kanske i dag? Det finns ingen synd. Skapelsen är oförändrad. Vill du fortfarande fördröja din återkomst till Himlen? Hur länge, helige Guds Son, hur länge?”

– En Kurs i Mirakler

Även efter barndomen fortsatte jag att leka, men de oskyldiga lekarna och leksakerna byttes mot hårda och vassa. Jag slutade upptäcka världen på nytt varje dag, och började att döma allt på utsidan.
I mig växte sig ilskan och skammen allt starkare. Hjärtat blev allt mer slutet.
Så långt kom jag från mitt sanna jag, att jag till slut inte mindes vem jag var.
Men nu vill jag inte leka dessa vansinniga lekar mer.
Jag vill göra ogjort allt det som gjorde mig hård, kantig och rigid.
Gud, öppna mitt hjärta så att jag blir som ett barn igen. Låt mig upptäcka allt på nytt varje dag. Låt mig upptäcka mig själv som den jag i sanning är, Din Son, i kärlek för evigt förenad med dig.

Sat Nam ❤
/Parameshwari

”Fader, du känner min sanna Identitet. Uppenbara Den nu för mig som är Din Son, så att jag kan vakna till sanningen i Dig, och veta att Himlen är återställd till mig.”

– En Kurs i Mirakler

IMG_3182

Livet som ljusarbetare

Det var inte helt självklart att jag skulle börja arbeta som ljus- och mirakelarbetare.
Någonstans anade jag förstås åt vilket håll det skulle leda när jag började läsa kursen igen. Men det var först efter ”The 40-Day Program” och (framför allt) ”Living in Purpose Mastery Program” som jag säkert visste att det här är mitt kall nu. Det var förresten under sistnämnda som jag fick veta jag att skulle starta projektet ACIM 365.
Det var dock inte alls så lätt den första månaden, när jag samtidigt arbetade 80% på en arbetsplats med mycket stress. Jag hade dessutom bara kanaliserat budskap på det här viset (väldigt sporadiskt) sedan augusti förra året.
Det gick minst sagt väldigt trögt i början och egot la sig i väldigt ofta.
När jag sedan fick dagarna fria igen i februari blev allting mycket lättare.
Budskapen har (oftast) kommit till mig med lätthet. Dock inte utan viss oro att jag kanske inte ska lyckas att få en text till dagens lektion.

Det är det här jag vill berätta lite mer om, om att arbeta som ljusarbetare, för det är faktiskt ett arbete, oavsett om man har det som lönearbete eller ej. Och det är ett arbete som aldrig tar slut.
Jag vet att det finns en del som tror att det bara är att klottra ner en text och klistra in en
bild så är det klart, men det är långt ifrån sanningen.
Det ligger mycket hängivet arbete bakom allt som delas.
Det är förstås olika för oss alla hur lång tid allt tar, men för mig är det ett arbete som sprider sig över hela dagen. (Och det är ett arbete som måste göras varje dag. De enda ”vilodagarna” jag får är när det är repetition, men då gör jag annat arbete istället.)
Jag sitter förstås inte och skriver hela dagen, men det är mycket runt omkring hela tiden. Förutsättningarna skall vara rätt och det är en del jag själv behöver arbeta med för att jag ska vara öppen för att ta emot budskap och vägledning.
Det är bland annat därför jag idag inser att jag inte kan ta vilket jobb som helst utanför detta, för då blir det pannkaka av allting. Det är detta jag ska ägna mig åt. Det är mitt kall, som ljusarbetare. Om jag inte får göra detta skulle jag sakta förtvina inombords (med risk för att låta dramatisk). Så hade jag haft ett ”vanligt lönejobb” på heltid skulle jag omöjligen kunna vara i rätt flöde. Jag skulle påverkas för mycket av stress och andras påtagliga energier. I sinom tid måste jag förstås dra in pengar, men för stunden är det ett senare projekt.

Högkänsligheten

Och när vi nu ändå är inne på det här med stress och andras energier så är det något jag fått kämpa med hela livet. Jag har alltid varit introvert, ensamvarg och ”lågaktiv”, ja, jag skulle nog vilja påstå att jag är motsatsen till överaktiv. 😉
För mycket fysisk aktivitet, för många bollar i luften, för mycket rörelse omkring och överaktiva pratsamma människor gör mig utmattad. Jag är absolut inte osocial i sociala sammanhang. Jag uppfattas nog som ganska kommunikativ och dras lätt igång av sociala människor… en liten stund, men efteråt är jag helt slutkörd. Ändå har jag hela livet försökt att anpassa mig efter samhällets önskan hur man ska vara, men efter flera möten med väggen så har det blivit allt mer tydligt att jag inte kan vara i sammanhang där jag möter för mycket folk, där telefoner ringer, där någon drar i mig och vill något hela tiden och där jag inte får utrymme att vara den individ jag är, alltså en person som inte vill synas och höras så mycket och som behöver mycket tystnad, lugn och ro.
Jag får mest energi när jag arbetar hemifrån, där jag sköter kontakterna via nätet och när jag själv får välja hur jag ska lägga upp min dag.

När jag fick barn blev det en väldig krock med min personlighet, och jag har i mitt föräldraskap varit nära väggen många gånger. Min stillsamhet ställt mot W:s överaktivitet. Min tystnadsbehov ställt mot hans konstanta pratande, på både in och utandning. Mitt stillasittande mot hans klättrande på väggarna.
Vi är så olika, fast ändå så lika. För han har högkänsligheten efter mig. Oroligheten och kontrollbehovet likaså. Han ser saker och detaljer ingen annan ser, precis som jag alltid gjort. Den är bara inte så tydligt eftersom han är så aktiv och social. Men jag ser, eftersom jag känner mig själv. Och jag försöker att möta honom där jag kan och jobbar med att förlåta mig själv för att jag inte alltid orkar och för att jag så många gånger tänkt att ”vad gav jag mig in på när jag skaffade barn”. Ändå är han det bästa som hänt mig, han är den bästa lärare jag har och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Alla ömma tår han trampar på är en liten lärdom i sig.

IMG_1744

Hur ser mina dagar ut

Men tillbaka till själva arbetet.
Slår man ihop allt jag gör på en dag skulle det nog se ut som att jag gör mindre och arbetar fortare än jag gör, men det är ju för att det förberedande arbetet samt efterarbetet inte syns utåt.
Här kommer ett exempel på hur en dag kan se ut för mig:

– När jag gått upp lyssnar jag inåt en stund. Jag lägger sedan ut dagens lektion, samt begrundar texten en stund. Jag borde gå direkt på yogan efter det, men jag brukar tillåta mig att inspireras av andras texter en stund efter att min lektion är utlagd.

– Jag värmer upp med några yogaövningar och mediterar över mitt mantra. Efter det läser jag Jaap Sahib, eller mediterar en stund till. Beroende på hur mycket tid jag har över när yogan är klar gör jag en enkel Metta- eller Tonglen-meditation och/eller sänder ut healing.

– När jag lämnat W på skolan gör jag några solhälsningar och/eller några yinyogaövningar. Alternativt tränar jag lite eller tar en längre promenad.
Efter det mediterar jag och ger mig själv reiki (några dagar i veckan). När det är klart sätter jag mig och försöker kanalisera dagens budskap.
Det är inte alltid det lyckas. Ibland får jag veta att jag ingenting skall skriva, att det räcker att citera från boken. Ibland ska jag skriva, men får ändå ingenting till mig just då. Det kan bli ett litet stressmoment om jag inte hunnit klart innan W kommer hem från skolan. Ja, eller för den delen att skriva på helgerna när alla är hemma.
På helgerna yogar och mediterar jag kortare tid av naturliga själ, men det är även svårare att få ro till att skriva eftersom någon spelar på iPaden, har på tv:n eller annat ljud. Även om jag ber om användande av hörlurar har jag två killar här som pratar på både in och utandning, så tyst… njae. ;-P
Det krävs mycket koncentration och är också mer energikrävande att inte få den egentid jag får på vardagarna. Hur det blir på semestern i sommar vågar jag knappt tänka på. *skratt*

– Under dagarna försöker jag även öva en del på att kanalisera via mina änglakort och ta till mig budskap från den världen. Jag lägger ut dessa texter ibland, men inte alltid.

– Någonstans under dagen ska jag även hitta passande foton att använda det är inte alltid sådana finns tillgängliga. Jag försöker ha ett litet bildbibliotek, men ibland sinar förrådet och då måste jag leta efter bilder fria att använda, eller ge mig ut och ta egna bilder. Dessa ska sedan redigeras, åtminstone under ordinarie lektioner. När det är repetition får jag lite vila från just det momentet.

– Jag bör även få en liten stund då jag letar efter något som, på deltid, drar in en viss inkomst. Det är ett litet klurigt moment (av förklarliga skäl), men dock är det tvunget för i dagsläget vill jag inte starta eget och jag får inga indikationer på att jag ska göra det heller. Jag har lovat mig själv att inte svika magkänslan fler gånger i vilket fall.

– Någonstans mellan 13 och 14 hämtar jag W på skolan. Han vill ofta se på tv eller använda iPaden en stund direkt när han kommit hem så behöver jag mer tid får jag det då. Och säga vad man vill om iPads och tv men det är det enda som får W att sitta stilla en längre stund så för mig är det guld värt, och samtidigt får även han en stunds vila från all aktivitet.

– Under eftermiddag/kväll skriver jag ner mina handskrivna texter till morgondagens lektion på datorn. Jag översätter dem sedan till engelska, vilket kan ta en stund vissa dagar om texterna är långa. Det sätt jag skriver på fungerar inte alltid att översätta på ett smidigt sätt eftersom grammatiken är så annorlunda (Google Translate är bra att ha, men grovarbetet får jag göra själv). Det blir lite knåp att få till det ibland, men skam den som ger sig och jag märker redan att det börjar gå lättare.

– Det är naturligtvis inte slut där. Under dagen försöker jag att så ofta som möjligt vara i ett mottagligt tillstånd och ta till mig av de budskap som kommer till mig. Jag skriver fler texter de dagar jag får sådana till mig och gör en del annat healingrelaterat.
Jag borde, som sagt, bli bättre på att lägga mobilen ifrån mig (jag slarvar fortfarande), men samtidigt finner jag mycket inspiration där och jag vill svara på de meddelanden jag får. Så småningom kommer jag att bli tvungen att effektivisera mitt arbete, men just nu fungerar det bra ändå.

IMG_1715

Det är ett arbete. Ett roligt sådant.

Ja så att se det här enbart som en kul grej jag gör på fritiden stämmer inte alls, och jag tror att de flesta ljusarbetare skulle instämma i detta.
Det är ett arbete. Obetalt (vad gäller pengar) ja, men likväl ett arbete. Ett arbete som ger mig livsglädje och inspiration. Ett arbete som hjälpt mig att tycka om mig själv.
Jag lägger ner allt på detta och på att skala av allt det jag inte vill bära på längre, så att jag skall kunna sända ut ännu mer ljus i världen.
Jag vill nå ut till så många som möjligt, dela med mig av de budskap jag får.
Det är också därför jag börjat översätta texterna till engelska nu.
Vissa dagar undrar jag förstås vad jag gett mig in på, men allt arbete är mödan värt. Och om jag så bara hjälper en person så har jag lyckats.
I grund och botten handlar ju hela processen om att jag hjälper mig själv. Budskapen kommer till mig i första hand så att jag sedan kan dela dem med alla (som också är jag). Jag är inte bara någon som lär ut, jag är lika mycket elev själv. Utan denna insikt skulle jag inte kunnat lära mig något alls.

Och på tal om texterna går det också tydligt att se skillnaden mellan de texter jag kanaliserat jämfört med det jag skriver efter eget huvud. Naturligtvis finns mitt sätt att skriva med i texten, men det är ett annat skimmer över.
Det är med andra ord inte alls alltid så att jag lever som jag lär. Det jag skriver om är sådant jag själv måste lära mig. Jag håller också på att vakna upp. Jag är fortfarande i processen och är på intet vis upplyst. Det kan du förresten fråga min familj om och de skulle skratta på sig om någon påstod det. 😉
Det kan vara värt att citera Ram Dass igen på tal om det:

If you think you’re enlightened, go spend a week with your family.”

Underbart!

Så jag skriver på och oroar mig inte så mycket för morgondagen (tänker då främst på löneyrke). Jag har fått veta att detta projekt ska avslutas först innan något nytt startas upp. Allt som sker innan dess blir en bonus, men vad jag än gör så ska detta vara min huvudsakliga uppgift, alltså att arbeta som ljusarbetare och healer. Att ge av allt jag får från Gud och änglar och inte behålla några budskap för mig själv.
Det här är ett arbete som är otroligt energikrävande vissa dagar (inte kanaliseringen i sig, utan allt runt omkring), men som samtidigt ger en massa ny härlig energi också. Därtill alla nya insikter, alla nya vänner och en sprudlande önskan att vi alla ska vakna upp till insikten att vi behöver hjälpa varandra (kärleksfullt dela med oss av det vi har) för när vi hjälper varandra hjälper vi även oss själva eftersom vi är Ett.

Tack för att du är här!

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

Repetition III, Lektion 115

(99) Frälsning är min enda funktion här.

Min funktion här är att förlåta världen för alla de misstag jag har gjort. För på så sätt befrias jag från dem tillsammans med hela världen.”

– ACIM

Frälsning är att förstå vem du i sanning är.
Frälsning är att förstå vem dina bröder och systrar i sanning är.
Det är att förstå att ni är ett.
När du förstår vem du är har du också förlåtit.
Du har släppt taget om det som inte finns.
Du är i varandet.
Du är med Gud.

När du accepterar frälsningen som din funktion har du åtagit dig uppgiften att hjälpa andra att vakna.
Du lär ut allt du själv lärt dig så att ni tillsammans kan förenas med Gud.
Du lär ut allt du vet så att kärleken till slut är det enda som består.

– Parameshwari

(100) Min del är nödvändig för Guds frälsningsplan.

Jag är nödvändig för Guds frälsningsplan för världen. För Han gav mig Sin plan så att jag skulle kunna rädda världen.”

– ACIM

När du känner glädje i det du gör.
När tanke, ord och handling överensstämmer.
När du är konsekvent.
Då är du i din sanning, redo att hänge dig åt din funktion

Om du däremot går emot din funktion och via egot försöker skapa en egen kommer du att bli alltmer nedstämd, fast i aggets grepp.
Du kan inte dela med dig av glädje och kärlek om du inte lever i glädje och kärlek själv.
Fake it til you make it” fungerar ett tag, men om du inte gör de förändringar som Gud vägleder dig mot så kommer hela ditt liv till slut att vara en enda stor bluff, och det speglar sig ut i världen. Du kan inte se någon glädje där eftersom du själv flyr från den.

Förlåt dig själv för att du hamnar på avvägar ibland.
Förlåt dig själv och försök på nytt.
Sluta lyssna till den dömande rösten och börja lyssna till sanningens röst.
Det enda som egentligen krävs av dig är att du lyssnar. Lyssnar och känner tillit till att du alltid får veta vad du ska göra.
Gör dig själv denna tjänst.
Hela dig själv, så att du kan hela alla sinnen.
Hela dig själv, så att du kan fullgöra din uppgift.

– Parameshwari

flower-3224615_960_720