Lektion 262, Låt mig inte varsebli några olikheter idag.

”Fader, Du har en enda Son. Och det är honom jag vill se idag. Han är Din enda skapelse. Varför skulle jag varsebli tusentals former i det som förblir en? Varför skulle jag ge denne ende tusentals namn, när bara ett är tillräckligt?”

– En Kurs i Mirakler

Bortom kroppen är det ingen skillnad på dig eller mig.
Bortom kroppen är vi alla ett.
Bortom kroppen finns sanningen och friheten.
Men även här, i en kropp, kan jag finna frid.
Jag kan se att samma ljus som finns i mig också finns i dig.
Och kroppen kan jag använda som ett kommunikationsredskap, för att hjälpa mina vilsna bröder och systrar att finna vägen hem igen.
Idag ser jag dig inte som en främling. Jag ser dig inte som skild från mig.
Jag ser oss förenade, med vår Källa.

Sat Nam ❤
/Parameshwari

”Vi som är ett vill den här dagen känna igen sanningen om oss själva. Vi vill komma hem och vila i enhet. För där finns friden, och ingen annanstans kan friden sökas och bli funnen.”

– En Kurs i Mirakler

IMG_3603

ACIM Lektion 260, Låt mig minnas att Gud skapade mig.

”If you look into your own mind, if you look into your own persona of what you consider yourself to be, normally, what you call as a personality is essentially different levels of constipation.”

– Sadhguru

Jag trodde att jag skapade den jag är.
Jag trodde att jag var en kropp, separerad från alla andra kroppar. Separerad från min syster och min broder.
I illusionen matar jag sinnet med sådana här tankar.
Där lyssnar jag till egot, inte till Gud.
Och för varje tanke på separation hindrar jag kärleken att flöda fritt.

Låt mig idag minnas att det var Gud som skapade mig.
Låt mig minnas vem jag är bortom kropp och drama.
Låt mig förstå att världen, som jag ser den, bara är en dröm.

Sat Nam ❤
/Parameshwari

”Nu minns vi vår Källa, och i Den finner vi till sist vår sanna Identitet. Vi är förvisso heliga, eftersom vår Källa inte kan känna någon synd. Och vi som är Hans Söner är lika varandra och lika Honom.”

– En Kurs i Mirakler

IMG_3406

Repetition VI, Lektion 214

(194) Jag lägger framtiden i Guds Händer.
Jag är inte en kropp. Jag är fri. För jag är fortfarande som Gud skapade mig.

Här i världen är du fast i tiden.
Du oroar dig för framtiden eller har ångest för gårdagen.
Du är väldigt sällan i nuet, för hade du varit det så skulle du förstått att allt som ”händer dig” enbart händer för att du ska minnas vem du är.
Vågar du här och nu släppa taget om framtiden och lita till att Gud har en plan för dig?

– Parameshwari

”Det förgångna är borta; framtiden är ännu inte här. Nu är jag befriad från båda. För det Gud ger kan endast vara det bästa. Och jag accepterar endast det Han ger som det som tillhör mig.”

En Kurs i Mirakler

godshands

Time to move on

Det har varit en ganska omtumlande sommar. Omtumlande för att jag i ärlighetens namn försökt fly från mig själv och från min uppgift. Det blev så mycket runt omkring, och för mig så mycket överdrifter och extremer överallt, att jag helt enkelt behövde koppla ned ett tag. Kanske har det inte varit helt märkbart utåt för jag har trots allt varit med hela tiden. Jag har skrivit och varit aktiv på nätet. Rösten har varit där och talat lugnt till mig. Jag har varit samstämmig med Gud, ändå har jag gått ut och gjort min dag helt tvärtemot mina intentioner och tvärtemot vägledningen. Dag ut och dag in i flera veckors tid.

Jag hade hållit mig borta från kött i över fem månader, men så blev det lite kyckling här och lite rostbiff där. En öl här och en cider där (ja jag bröt mitt eget avtal). En läsk här och en glass där. Och ett överflöd av glutenfyllda maträtter. Många bäckar små…
Inte konstigt att jag blev sjuk i Varberg. Halsen svullnade, jag blev förkyld och fick feber. Hade jag inte köpt en nässköljningskanna så skulle jag troligen fått en rejäl bihåleinflammation också för bihålorna var fulla av var. Kroppen har reagerat och protesterat för fullt men jag har nonchalerat alla symtom, och blivit allt tröttare.
Jag vet egentligen inte varför jag gör så här mot mig själv. Det är som att jag inte klarar av acceptera min uppgift fullt ut och alla de symtom som kommer av att vidga medvetandet. Allt ansvar som följer med detta. Och ensamheten i att det inte finns någon att prata och bolla med annat än på nätet. Tron på mig själv som ibland sviktar, trots att jag redan vet vilken min uppgift är (ja trots alla tecken och budskap jag får hela tiden). Den uppgiften kan jag inte fy ifrån, för ju mer jag försöker desto svårare blir det.
Samtidigt är jag en komplicerad person på det viset att jag är så splittrad i mitt sätt att vara. Jag älskar tystnad och ensamhet, ändå dras jag till bullret på stan på ett nästan sjukligt sätt. Jag vill vara i den stillsamma naturen, men åker till Liseberg eller centrala stan (mitt i högsäsong) och magkänslan bara skriker nej. Det är ju helgalet egentligen!

Kanske är det föräldraskapet som har mest påverkan här. Att vara mamma till en kille som är min raka motsats och som aldrig någonsin är tyst och aldrig sitter still. Det blir så mycket påfrestning att jag till slut inte klarar av att vara i tystnad på utsidan heller.
Min son är högkänslig som mig, men har en helt annan personlighet. Han vänder det utåt och är överaktiv, medan jag gör tvärtom.
När jag bodde ensam hade jag aldrig vare sig tv eller musik på. Det var tyst jämt. Jag var ute i naturen varje dag och var otroligt kreativ i mitt skrivande. Nu är min kreativitet i botten för jag får aldrig möjlighet att ”isolera mig” på det vis jag själv önskar. Någon är alltid där och rycker i mig eller har ljud på i bakgrunden. Jag får stjäla till mig korta stunder och ”hets-skriva”. Det är ett otroligt stressmoment som tär på mig mer än jag vill erkänna.
Nu är det absolut inte meningen att det ska låta som att jag beklagar mig eller att jag tar på mig offerkoftan. Nej, jag vill bara vara ärlig med hur livet ser ut, även när det dalar. Att bli förälder är både det bästa och det värsta jag gjort. 😉 Men många gånger avundas jag er som har vuxna barn och äntligen får egentid. Där barnen är självständiga individer som aktiverar sig på egen hand. Jag måste att inse att min son troligen aldrig kommer att få samma intresse för skog och mark som jag har, eller ro att ligga ner och slappna av eller vara med mig på yogan. Eller för den delen sitta knäpptyst och pyssla med någonting. Åtminstone lär det dröja många år tills dess.
Jag har egentligen bara att acceptera detta. Att ha ett överaktivt barn som lärare är utmanande helt enkel.
På samma gång vet jag att det kan förändras också, om jag själv bestämmer mig för det, och det är väl det jag inte gjort… ännu. Ett som är säkert är att jag behöver släppa kontrollen (och sluta vara projektledare dygnet runt), börja prioritera mig själv och inte låta mig slukas av andras önskemål. Punkt.

goal-3144351_960_720
Det är dags att öppna nya dörrar.

När det kommer till mottagandet av budskap behöver jag också öppna upp mer, och sluta upp med att filtrera de budskap jag får (för att inte framstå som en stolle). Jag filtrerar till och med inför mig själv ibland och klarar därför inte av att ta emot budskapen fullt ut. Jag bromsar det på vägen. Kanske för att jag känner där stressen som flåsar mig i nacken hela tiden.
Men… de senaste dagarna har det faktiskt börjar klarna, och efter fredagens kraftfulla energier och blodmånehealing känner jag mig stärkt att fortsätta. Fast för att klara av detta behöver jag mycket tystnad och avskildhet. Nyttig och lätt mat. Mycket egentid och mer tid offline. Nätet stjäl mycket av min tid och jag behöver tillåta mig att lägga mer av den tiden på meditation istället. Jag tänker även unna mig att ta emot healing från annat håll. Behöver den hjälpen för att stärka mig själv och jag ser det som en extra boost till min egen healing. Jag måste sätta högsta prioritet på detta, annars jag går sönder. Att ta emot hjälp är också något jag behöver arbeta med för jag är alltid så envis i det att jag klarar mig på egen hand. Självständighet må vara bra, men ensam är inte stark.

Och i förrgår kom detta budskapet, när jag (äntligen) fick en stund i tystnad för mig själv på morgonen:

Du behöver öppna upp dig mer än du någonsin gjort tidigare, för att ta emot budskapen som kommer till dig nu. Du får inte ta lätt på detta. Din uppgift är att leda dina vilsna systrar och bröder rätt, och då behöver du lyssna till den sanna rösten i dig.
Du behöver koppla bort illusionen på utsidan. Sluta lyssna till egot.
Vi kommer att prata allt mer till dig nu. Du tillhör också ljusets familj, även om vi vet att du inte gillar den typen av benämningar. Men det handlar inte om någon slags grad eller skala, eller om att någon (grupp eller person) är mer betydelsefull än någon annan. Några är helt enkelt utsedda att leda andra rätt. Alla har olika uppgifter. I detta skall du inte underskatta dig själv. Du är en mer kraftfull healer än du förstår själv, och du behövs nu i den process som pågår.
Ni som börjar vakna upp kommer att få budskap till er som ni måste dela med er av för att hjälpa dem som fortfarande drömmer.
Vi vet att en del budskap är svåra att ta till sig, att det är lätt att döma en del som galna sagor, men se igenom dömandet och låt det bara vara. Avfärda ingenting förrän du själv tagit emot de budskap du behöver föra ut i världen. Alla har sitt sätt att arbeta på.
Vi ber dig nu att ta tag i din uppgift, även om det periodvis är tungt och lätt att fly till sådant som dövar sinnet. Men du vet att det inte finns någon återvändo längre. Du kan inte fly från den du i sanning är. Du kan inte fly från din livsuppgift.
Det spelar ingen roll om du så sprider budskapen till en enda person, för en person är alla. Alla är ett. Ett enda medvetande. Vaknar en så vaknar alla.
Var den du är ämnad att vara och sprid endast kärlek i tanke, ord och handling.
Vi kommer snart tillbaka med fler budskap.

Att få detta budskap gav mig hopp. Inte så att det var något nytt för jag får ju liknande budskap hela tiden, men just detta ruskade om mig. Jag får inte svika mig själv längre.
Vi ljusarbetare måste alla hjälpas åt nu, och vi måste sluta upp med att oroa oss för vad andra ska tro om det vi gör och skriver om. Tids nog går det att smälta för alla, men då kan vi inte hålla inne med de budskap vi får. Minns att även Jesus var ratad, för att han sa sanningen. Även om ingen blir korsfäst idag så är vägen ofta kantad av människor som gör allt för att tysta ner sanningen, för att få oss att stanna kvar i illusionen. Sanningen skrämmer, men den befriar också. Låt ingen hindra dig från att nå denna befrielse. Vaka över dina tankar och släpp taget om dem som lägger hinder i din väg.

Och nu känns det som en befrielse bara av att ha fått lätta mitt hjärta.
Om du orkat läsa så här långt – tack för att du är du och för att du gör denna resa tillsammans med mig!

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

Lektion 192, Jag har en funktion som Gud vill att jag skall fylla.

Lektionen säger: ”vem kan befrias så länge han håller någon fången?” Och fria blir vi inte så länge vi bär på agg mot våra bröder och systrar. Att inte förlåta är att vara fången.
Du slipper inte ur detta fängelse förrän du släpper taget om ditt agg och ditt dömande.
Du kan inte se att vi alla är ett om du tänker att vi är separata kroppar, där den ena är mer värd än den andra. Det är att tro att Gud älskar några av sina barn mer än de andra och du har ännu inte förstått att alla är ett. En enda Son. Men i detta ord lägger du värde, trots att det inte har något med kön, eller en kropp, att göra.
Du vaknar inte ur drömmen du drömmer om du inte är beredd att släppa alla fria.
Förlåtelse är din funktion här och förlåtelsen gör dig fri, fri att se vem du och dina systrar och bröder i sanning är.

– Parameshwari

”Håll därför ingen fången. Lös istället för att binda, för på så sätt befrias du. Tillvägagångssättet är enkelt. Varje gång du känner att du känner att du grips av vrede, inse att du håller ett svärd över ditt huvud. Och det kommer att falla eller vändas bort allteftersom du väljer att fällas eller frias.”

A Course in Miracles

ihaveafunction

Lektion 190, Jag väljer Guds glädje istället för smärta.

”Den värld du ser är ingenting. Den har inga verkningar överhuvudtaget. Den representerar bara dina tankar. Och den kommer att förändras helt när du bestämmer dig för att ändra ditt sinne, och väljer Guds glädje som det du verkligen vill ha.”

A Course in Miracles

Att välja glädje istället för smärta handlar helt enkelt om att välja tankar som skapar glädje istället för smärta.
Vill du förändra det du ser på utsidan, och på dina upplevelser i den här världen, är det således tankarna du behöver förändra.
Du har makten att skapa den värld du vill ha. Ingen annan kan skapa den åt dig. Ingen annan är skyldig till din smärta. Upplever du att någon sårar dig så är det för att du tillåter det, genom ditt sätt att tänka och tala till dig själv.
Allt du ser är en verkan av det du tänkt. Du möter sådant du ännu inte bearbetat klart och förlåtit.
När du hyser agg emot dina systrar och bröder kan du aldrig se ljuset i dem. Det förmörkar bara dina tankar ytterligare.
Vill du se ljuset i alla måste du börja ta ansvar för dina egna tankar, och förstå att de skapar din verklighet.

Att använda sig av Ho’oponopono är mycket helande just i arbetet med förlåtelse och att släppa taget om gamla invanda reaktioner:

I’m sorry.

Please forgive me.

Thank you.

I love you.

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

joyofgod

Repetition V, Lektion 172

(153) I min försvarslöshet ligger min trygghet.
Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.

Om du väljer att se världen där ute som hotfull färgar det av sig i ditt sinne och på det du ser på utsidan.
Väljer du istället försvarslöshet kommer friden snart att visa sig, både på insidan och på utsidan.

(154) Jag är bland Guds tjänare.
Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.

Jag accepterar min roll som Guds budbärare.
Jag accepterar de budskap jag får till mig, och är hängiven arbetet att föra dem vidare till mina bröder och systrar.
Varje morgon ställer jag frågan ”Vad vill du att jag ska göra idag?” och vet att jag blir vägledd dit jag ska.
Alla gåvor jag får av Gud ska jag dela med mig av. Inget ska jag behålla för mig själv.

– Parameshwari

IMG_3155