Lektion 17, Jag ser inga neutrala ting.

iseenoneutralthings

Tanken kommer alltid först och på detta följer hur jag uppfattar tingen på utsidan.
Med andra ord, jag kan inte se några neutrala ting eftersom jag inte har några neutrala tankar.

Idag tänker jag föreslå att du övervakar dina tankar under dagen och kvällen.
Hur reagerar du när du tittar på olika föremål, när du möter olika människor osv?
Inser du att det inte är föremålet eller personen i sig som triggar dig?
Se istället om du kan fånga tanken bakom. Det finns alltid en tanke där, även om den kan vara väl dold.
Ett liten påminnelse bara: du ska inte analysera det som dyker upp. Bara titta och sedan släppa taget. Se det som en rolig lek, som en upptäcktsresa i sinnet.

Önskar dig en spännande dag!
Kärlek & frid ❤

Lektion 16, Jag har inga neutrala tankar.

Jag har inga neutrala tankar.

Allt jag ser kommer från mina tankar, och eftersom mina tankar inte är neutrala ser jag ingenting på ett neutralt vis.
Varje tanke jag tänker resulterar antingen i kärlek eller rädsla.

Den här tanken om debatten på tv är inte en neutral tanke.
Den här tanken om djurskötseln är inte en neutral tanke.
Den här tanken om min son är inte en neutral tanke.

Så här ser tillämpningen av dagens lektion ut.

Vad ser du när du tittar på dina tankar?
Dömer du någon som inte tycker som du?
Oroar du dig för ekonomin?
Tänker du att du vill, men inte vågar?

Märker du att det finns det ett mönster i det du tänker och det du ser på utsidan?

ihavenoneutralthoughts

Lektion 14, Gud skapade inte en meningslös värld.

goddidnotcreateameaninglessworld

Gud skapade inte en meningslös värld.

Gud skapade inte den här världen över huvud taget.
Skaparen av världen jag ser med mina fysiska ögon är jag själv.

Gud skapade inte krig.
Gud skapade inte svältkatastrofer.
Gud skapade inte onda människor.

Vi är snabba med att säga: om Gud finns, hur kunde han göra så här mot oss?!
Om Gud finns så finns han på utsidan och är ondskefull. Straffar oss för de synder vi begått.
Men det finns ingen synd. Den har jag också hittat på själv.
Och Gud finns inte utanför mig. Han finns i mig och överallt.
Det finns ingenting som inte är Gud.
Gud är inte en han (eller hon) heller.
Gud antar många skepnader, bortom fysiska beståndsdelar.

Men trots att Gud är allestädes närvarande med sin trygga famn slinker den andra rösten igenom. Rösten som säger att världen är en otrygg plats, att Gud är en myt och att jag ska fatta mina egna beslut. Inte lyssna efter ”påhittade röster” som säger att det inte finns något jag behöver bli förlåten för.
Vi är så matade med egots negativitet, och omedvetna bestraffningar, att det verkar omöjligt att det skulle finnas något annat än det vi ser på utsidan.
Gud är för stor för att ta till sig, eller avfärdas som trams.
Ibland är det bara ordet ”Gud” som ställer till det i våra sinnen.
Livskraft. Alltet. Det stora hela. OM. Använd vilket ord du vill.
Det är bara ord. Med ord sätter vi etiketter och dömer.
Men Gud dömer inte och skapar inte heller det jag ser på utsidan.
Allt som inte är kärlek, glädje och ljus, det är sådant jag skapar själv.

Ingenting som Gud inte skapade är verkligt.

(91)
Bortom fysiska beståndsdelar, strålande av ljus.
Omätlig, ändlös källa till goda egenskaper.

(92)
Otaliga yogis bugar för dig, du är fri från rädsla och begär.
Strålande av ljus, odelbar och omätbar.

(128)
Om är din ursprungliga manifestation,
men din existens har ingen begynnelse.
Utan kropp, utan namn.
Du både utplånar och förverkligar allting.

Ur Jaap Sahib

Lektion 13, En meningslös värld framkallar rädsla.

En meningslös värld framkallar rädsla.

Rädsla eller kärlek?
Egot eller Gud?

Egot tror att det tävlar med Gud.
Se på världen utanför, där råder krig och katastrof. Överallt finns faror.
Människa, hur kan du inte vara rädd?
Ju fler katastrof-tal desto säkrare kan jag vara på att jag närmar mig sanningen.
Det vill säga så länge jag är medveten om ATT det är egot som just nu styr mitt sinne.
Alltför många är omedvetna om detta och låter sig slukas av sin rädsla.
De ser potentiella hot överallt. Låter egot styra, utifrån och in.

Mitt i allt detta väntar Gud tålmodigt.
Från en plats där ord är överflödiga.
Där kärlek råder, och tid inte finns.

Om jag får välja plats är det egentligen inte så svårt.
Jag gick bara lite vilse när tog på mig den här kroppen och sedan trodde att jag var separerad från det stora hela, från Gud.

Jag har varit rädd så länge. Det får räcka nu!
Jag väljer kärlek.
Vad väljer du?

IMG_0045

Lektion 12, Jag är upprörd därför att jag ser en meningslös värld.

Jag är upprörd därför att jag ser en meningslös värld.

Jag tror att jag ser en förskräcklig värld.
Jag tror att jag ser en fientlig värld.
Jag tror att jag ser en sjuk värld.
Jag tror att jag ser en tragiskt värld.

Men jag är upprörd därför att jag ser en meningslös värld.

Meningarna kan tillämpas även på positiva intryck av världen. Ser jag en god värld så förutsätter det nämligen att det finns en motsats också.

Så… jag tror att jag blir upprörd för att jag ser allt elände i världen. Krig, mord, våldtäkter, sjukdom, katastrofer, mobbing, fattigdom, orättvisa.
Allt detta dömer jag på olika vis. Jag ger världen dess egenskaper. Jag säger att världen är sjuk och fientlig. Men världen i sig själv är… ingenting.
Jag ser allt detta. Jag tänker alla dessa tankar. Jag berättar för andra att jag tycker att den här jorden är en hemsk plats att bo på. Att många av de människor som bor här är onda.
Allt detta gör jag, och allt detta skapar. Jag skapar det jag ser på min bioduk.
Jag delar med mig av mitt skräp och får min broder att skapa tillsammans med mig.
Utan medvetenhet sprider detta ringar på vattnet.
Det är klart att världen är förskräcklig. Det ser jag ju på tv. Det läser jag i tidningen. Det säger grannen. Och det säger jag med. Vi pratar om det dagarna i ända.
Han gjorde si. Hon gjorde så. Det är ju inte klokt som de beter sig!
Jag har ont. Jag är sjuk. Varför blir jag aldrig frisk?
De flesta av oss funderar inte ens över varför allt detta skapas.
Vill inte förstå att kroppen faktiskt inte blir sjuk helt av sig själv.
Vill inte förstå att det inte är en person ensam som startar ett krig.

Allt börjar med mig. Vill jag ha till en förändring får jag skapa den själv.
Inget förändras av att jag konstant dras in i mitt påhittade drama på utsidan.
Inget förändras av att jag sitter hemma framför tv:n och klagar på allt hemskt som händer i världen och säger att någon borde göra något.
Vill jag ha fred så får jag börja med att bli fredlig själv. Vill jag mötas av respekt så får jag bemöta andra med respekt. Vill jag slippa lyssna till skvaller så får jag sluta att skvallra om andra. Vill jag att kassören ska vara trevligare så får jag börja med att le och vara trevlig själv. Simple as that!
Att säga att jag inte kan förändra något helt ensam handlar bara om rädsla. Rädsla för att faktiskt förändra något… för ofta vill vi vara kvar i vårt drama. Vi säger att vi vill ha förändring, men när det väl gäller – hur var det nu med det?

Världen utanför mig är ingenting. Den är meningslös.
Men så länge jag är i den här kroppen så kommer världen att finnas där.
Jag kan då göra den till en angenämare plats att vara på genom att välja vad jag vill ha i den. Ibland kan det räcka med att bara acceptera att saker & ting är som de är just nu.
I acceptansen sker många mirakel.

Namaste ❤

IMG_0093

Lektion 5, Jag är aldrig upprörd av den anledning jag tror.

Jag är aldrig upprörd av den anledning jag tror.

IMG_0826

Det här är en av mina favoritlektioner. Jag har märkt sidan med en post it-lapp.
Den blå boken är full av sådana idag. Vissa lektioner går jag tillbaka till. Ja, så är det nog för oss alla som gör kursen. Våra böcker är fulla av lappar och understrykningar.

Så vad gör mig upprörd?
Ganska mycket hela tiden, även om jag släppt väldigt mycket ilska genom åren. Jag blir inte längre så arg att jag tappar fattningen för minsta sak. Förr kunde jag explodera för att spårvagnen var sen, för att folk stod i vägen för mig (sa naturligtvis inget utan kokade inombords och lät grodorna hoppa när jag kom hem), för att folk gick långsamt framför mig på stan (jag ska villigt erkänna att det fortfarande är något jag behöver arbeta med), för att jag tittade på debattprogram på TV eller helt enkelt för att ingenting fungerade som jag ville att det skulle göra.
Idag tar jag det mesta med ro förutom när jag hamnar bland nedlåtande människor, ser människor som far illa eller när jag reagerar på den orättvisa fördelningen av resurser i världen.
Lägg märke till mina ord nedlåtande, far illa, orättvisa. Jag har dömt på ett vis som jag egentligen inte vet något om. Jag är långt ifrån klar med det jag blir upprörd över (fråga min älskade make som hamnar i skottlinjen allt som oftast ;-).

Så det är därför jag tycker om den här lektionen för den tar ner mig på jorden och får mig att tänka till:
Jag är faktiskt inte upprörd av den anledning jag tror.

Jag är inte arg på … av den anledning jag tror.
Jag är inte orolig för att jag inte ska klara mig ekonomiskt av den anledning jag tror.
Jag är inte rädd för att kräkas av den anledning jag tror.
(Jag lider av emetofobi för den som inte visste det.)
Jag är inte nedstämd av den anledning jag tror.

 Listan kan göra lång, men det här är bara exempel på hur lektionen ser ut.

Vad gör dig upprörd?
Om du söker i ditt sinne så kommer du också att hitta massor av källor som du tror gör dig ledsen, upprörd, rädd, deprimerad och arg.
Kanske får den här lektionen en post it-lapp eller markering i din bok också.

Kärlek & frid ❤

Lektion3, Jag förstår ingenting av det jag ser.

Jag förstår ingenting av det jag ser i det här rummet (på den här gatan, från det här fönstret, på den här platsen).

idonotunderstand

Ju mer jag lär mig desto mindre vet jag.
Att se livet ur denna vinkel ligger allt mer i tiden, men ändå vill vi veta mest och veta bäst. Jag har rätt och du har fel. Du går i försvar. Jag känner mig attackerad. Det är så krig startar.
För mig är ACIM ett sätt att välja bort kriget. Välja bort alla konflikter.
Välja bort allt det som stör friden.
Jag vill inte längre veta bäst, eller konstant låta mig påverkas av det jag ser på utsidan.
Jag önskar mig bara inre frid.
Det är lång väg kvar att gå, men när jag blickar tillbaka märker jag ändå att mycket hänt under året som gått.

Jag lyssnade på Sadhguru när jag åkte hem från jobbet igår. Han berättade hur han kunde sitta och titta förundrat på föremål i flera timmar. Allt detta i förnöjsamhet över att han egentligen visste så lite om varje ting.
Jag kan inte återge exakt vad han sa (minnet är bra men kort), men det klingade an i mig. Jag påmindes om att jag själv allt oftare gör detsamma. Inte alltid medvetet dock, men det blir något meditativt över det. Ofta släpper jag alla associationer kring föremålet och, om så bara för en stund, är jag ett med det. Och det är det denna lektion vill, att vi ska se föremålen helt utan tidigare associationer. Att vi faktiskt inte alls förstår något av det vi ser.
När jag lägger det förflutna åt sidan, släpper taget om det, så kan jag se föremålen på ett nytt och mer neutralt vis.

Kärlek & frid