Happy Halloween

Idag vill jag bara önska er alla Glad Halloween!
Det här är min favorithögtid, som den morbida människa jag är. 😉

IMG_0551

Scary sweetie

Ikväll sitter jag här trött och utarbetad, men är så lättad över att jag börjar mina lediga onsdagar imorgon. Är ledig med W på fredag också. Ska bli så mysigt att göra något tillsammans bara vi. Troligen blir det vår gemensamma favoritgrej – fika.

Det har varit mycket den senaste tiden, men ska försöka skriva lite mer snart.
Hoppas ju att dessa lediga dagar ska hjälpa mig att ladda batterierna så det finns energi över till annat än bara jobb.

En stor sten föll från mitt bröst

Kikar in här och inser att det går allt längre mellan skrivtillfällena. Jag gillar det inte alls, men livet ser som sagt annorlunda ut nu.
Trivs fortfarande jättebra på jobbet, men de långa dagarna börjar tära på mig. (Jag skulle ljuga om jag sa något annat.)
Det är tufft att åka hemifrån vid 6 och komma hem vid 17-tiden. Det är tufft när den lilla tid som blir kvar går åt till matlagning, tvätt och hjälpa W med läxor (vad mycket de får redan så här tidigt i livet). Oftast får jag knappt ens träffa W på dagarna eftersom han sover när jag går och är ofta ute och leker när jag kommer hem.
Den egentid jag får efter nattning är en knapp timma och sedan läggdags.
Jag visste i och för sig redan från början att det skulle bli ett problem med heltid. Det är dock de senaste veckorna jag på allvar insett hur skadad min arma hjärna blivit av alla möten med väggar genom åren. Skador som inte kan repareras. Hur jag inte kan tänka ”snabbt” längre, att det liksom inte kopplar rätt. Jag fastnar i moment när jag sitter framför datorn. Ingen annan ser det, men det tar obehagligt lång tid för mig att tänka ibland när jag ska skriva in uppgifter. Det är t ex otroligt stressigt de dagar jag sitter i receptionen. Köbildning, moment man måste göra samtidigt som patienter strömmar in, samtal som måste ringas medan kön växer. Moment som mitt huvud inte klarar av att ta in. (Känner mig så trög och korkad emellanåt.) Minnet är bra men kort…
Borde varit ärlig från början. Sagt att heltid inte fungerar.
Imorgon har jag bokat in ett möte med chefen. Ska säga som det är, trots att det är dålig tajming när vi har personalbrist.

Så såg mitt inlägg ut när jag skrev det igår kväll. Var för trött för att lägga ut det då. Kände mig för negativ för att lägga ut det.
Idag ser det annorlunda ut. I morse vid frukost kom chefen och sa att vi kunde ta samtalet redan på morgonen, istället för vid två som planerat.
Jag sa som det var, att tiden inte räcker till och att jag inte klarar av tempot utan att få tillräckligt med vila emellan. Tajmingen kunde som sagt varit bättre, men hon vill mig så väl (världens bästa chef) att hon nu ska ordna så att jag får gå ner i tid. Det lutar åt att jag kommer att få en dag ledigt i veckan, istället för kortare arbetsdagar. Vi kom fram till att det blir bäst så för alla. En hel dags ledigt med egentid och allt vad det innebär är precis vad jag behöver. Kände det när jag var sjuk sist. Den där dagen hemma gjorde så gott.
Det är också ordnat så att en del av uppgifterna i receptionen går in på administration istället så att det inte bli så stressigt mot slutet av dagen.
Nu är det här inte helt klart ännu, men jag kan inte i ord beskriva den tacksamhet jag känner över att ha hamnat på en sådan underbar arbetsplats och med en sådan omtänksam chef. I vår arbetsgrupp bryr vi oss om varandra. Ingen snackar skit om någon. Det är inte heller några problem att få ledigt eller att ändra i arbetstider.
Jag tror att jag är värd det efter alla bottenskrap genom åren.
Kände mig så lättad efter det där samtalet.

IMG_0471

Lättad

Vägen till frid

Dagens lektion (256) handlar om förlåtelse.
Det är också frågan jag startar dagens samtal med:

– Hur ska jag förlåta?

Så länge du dömer andra, och dömer dig själv, kommer du att få svårt att förlåta.
Släpp taget om vad andra gör, eller har gjort.
Släpp taget om vad du själv har gjort.
Är det något oacceptabelt måste du ta upp det med din broder, men handlar det om triviala saker ska du inte ödsla någon energi på det.
Se det i ljuset, förlåt och släpp det.
Kanske behöver du ta reda på vad det är i den här personen du stör dig på. 
Finns denna egenskap hos dig själv?
Naturligtvis!

Därför är det dig själv du måste förlåta. Det finns ingen annan du kan förlåta.
Du kommer att fortsätta att stampa på samma ställe, så länge du bär på agg mot någon.
Ju mer agg desto mer kommer du att uppleva det som att du stagnerat.
Öva på att inte uttrycka din ilska i ord.
När du uttrycker ditt agg i ord blir ilskan starkare, och du kommer också att börja handla ur denna ilska. Du ser hur lätt det är att hamna i en ond cirkel.
Öva på att inte heller bära ilskan i tanken.
Tankar manifesterar sig utanför dig. Det du bär inom dig kommer du att få se i världen.

Så öva på att förlåta idag. 
Med tiden blir det lättare, men det kräver övning och hängivenhet.
Du måste konstant övervaka ditt sinne.
Släpp inte in något annat än kärlek i ditt hjärta.

Glöm inte bort mig i tider av svårigheter. Kom till mig och jag ska leda dig bort från mörkret.

IMG_0362

Tålamod

Jag gör nu ett seriöst försök att ställa om kosten igen efter att det blivit en hel del slarv sedan jag började jobba. Med långa arbetsdagar blir jag både hungrigare och mer sugen på sött. Lätt att det råkar slinka ner en varm choklad (gjord på suspekt mjölkpulver och extremt mycket socker) på eftermiddagen eller en bulle om det bjuds på möten. Vi har därtill haft flera kalas, fulla med icke glutenfria alternativ.
Många bäckar små och jag inser att jag än en gång får stå mitt kast. Tänk att det ska vara så lätt att falla för alla frestelser och att det sedan blir till en dålig ovana. Detsamma med köttet. Jag hade nästan helt slutat och nu har jag börjat igen för att jag inte finner någon matinspiration. Fast mest är det förstås för bekvämlighets skull då det är för jobbigt att laga flera måltider varje kväll. Alla i familjen är nämligen inte lika förtjusta i att äta vegmat. 😉
Att jag är trött, har ont i halsen, hjärndimma och mår allmänt skumt har naturligtvis även med detta att göra (inte bara att jag råkat på en förkylning). Att äta rätt (för mig) är en såpass viktig del för att orka med den här årstiden (och att orka med ett heltidsjobb) att den dåliga trenden måste brytas. Jag måste vakta mig själv som en hök från och med nu. Inte minst för den andliga delen av livet, för den blir också avtrubbad p g a brist på energi/ork.

Jag ❤ ny energi!

Idag och imorgon är jag hemma och vabbar och passar samtidigt på att vila mycket själv. Tyvärr är inte W så mycket för att vila, trots feber, så jag har fått kuta runt och jaga honom och spela spel hela morgonen. Men nu är iPaden fulladdad igen så att jag får en liten stund för mig själv. 😉

Morgonens samtal:

Du känner det inom dig.
Du känner det, nu när du har tiden.
Du tror fortfarande att du måste ha ”tid” för att finna inre frid och svar.
Jag går med dig hela tiden, inte bara under en ledig dag.
Du tror att du måste tänka arbete på jobbet och plugg i skolan.
Du tror att det är så, trots att du vet att det yttre är illusioner.
Du undrar hur du ska se igenom dessa illusioner. Du undrar vad som finns bakom dem.
Du ser alla människor. Du ser hat och krig.
Allt ser så verkligt ut.
Du tar på saker. Känner med handen att något är där.
Ser du inte att du fortfarande stirrar dig blind på yttre detaljer.
Du måste börja blicka inåt. Hitta stunder till detta, oavsett vad du ägnar dig åt.
Du måste hitta kärleken till dig själv. Se ditt sanna jag. Det är där allt börjar.
Du kan inte se kärlek utanför dig om du inte känner den till dig själv.
Att älska sig själv och att värdera sig själv högt är en förutsättning för att tysta egot.
Det är dags att släppa taget om din osäkerhet nu.
Det är dags att dämpa den andra rösten kraftigt. Du kan inte lyssna till två röster samtidigt.
Ta min hand och låt mig leda dig längs den väg som blivit svår att se. Låt mig lysa upp dina steg. När ljuset inom dig tänds igen kommer min röst att höras starkare.
Prövningarnas tid är snart över.

Jag drog detta kort efteråt:

IMG_0462

Ja, jag behöver nog en stor dos tålamod nu.

Jag känner bara tacksamhet för denna dag

Man uppskattar inte en hel dag i tystnad förrän det är en bristvara.
Det är dagens note to self.
Jag blev alltså hemma från jobbet idag.
Låg länge i sängen på morgonen. Gick upp och gjorde några uppvärmande yogaövningar. Kurade sedan in mig i en varm filt och läste Jaap Sahib (äntligen!).
Gjorde en (för mig) ny meditation – Unlock the Heart (planen är att låta den vara med i 40 dagar). Tack för tipset Nina!
Åt frukost och gav mig själv en timmes reiki. Tog en promenad i det sköna vädret och njöt av varje sekund utomhus. Jag har varit helt i nuet och måste säga att jag verkligen uppskattat denna dag, trots att jag varit hemma för att jag är sjuk.

Jag har fortfarande ont i halsen, men jag mår bättre och febern är borta så imorgon blir det att gå till jobbet igen.

Dagens samtal ser ut så här i text:

Du behöver filtrera det som är omkring dig.
Vad andra gör eller inte gör är egentligen inte problemet. Problemet är det du tänker om saker eller personer på utsidan.
Strunta i det! It’s nothing! som jag bad Mooji att föra ut till världen.
Det finns inte där. Bara i ditt sinne.
Gör det du behöver göra, men blanda inte in andra i det.
Låt dig gärna inspireras av andra. Ta denna inspiration till hjälp i livet, men stanna inte kvar när det inte längre ger något. Gå bara därifrån. Tacka för det som varit och bry dig inte om ifall någon gör på ett sätt som för dig inte upplevs som rätt. När du dömer så dömer du enbart dig själv. Gå bara, även om alla andra stannar kvar.
Det är bättre att gå ensam ett litet tag än att stanna kvar i något som sakta kväver dig.
Idag har du märkt vad stunder i tystnad gör, hur du lättare hittar tillbaka till mig.
I vardagens brus är det svårare att höra min röst, den faller bort bland alla ljud. Det är lättare att färgas av kaos.
Se därför till att ta tillvara på alla chanser till tid i tystnad, för där finner du alltid en trygg hamn.

Och efter mitt samtal drog jag detta kort:

IMG_0449

Såklart! Kände det så starkt under promenaden, även om den inte gick genom något direkt naturområde, att det här är vad jag behöver för att ladda mina batterier.
Ska försöka bli bättre på att ta promenader efter jobbet. Det gör gott och det blir lättare att få ordning på kaotiska tankar.

Jag är så tacksam för denna dag!
Jag är tacksam för att jag nu ser lite ljusare på tillvaron igen.

När tiden inte riktigt räcker till

IMG_2832

Jag sörjer att jag inte längre hinner läsa Jaap Sahib på morgnarna. Det känns så tydligt att något saknas. Kan inte riktigt förklara vad det är, men jag kände mig mer grundad och närvarande när jag hade detta som rutin varje morgon.
På något vis ska jag få in det i system igen. På helgerna finns tiden och till vardags har jag ju en variant att lyssna på i Spotify. Det skulle kunna bli en mer angenäm bussresa till jobbet.

Jaap Sahib är förstås inte det enda jag saknar. Även om tiden bara är en illusion så är den ändå högst påtaglig, och jag hade önskat att dygnet kunde utökas med några timmar till.
När jag nu jobbar heltid finner jag det t ex svårt att hinna arbeta med kursen på ett helt tillfredsställande sätt. Allt jag gör blir halvdant… och vips har klockan slagit läggdags. Varje kväll är det som att någon ”stjäl” tid från mig. Antar att vi alla som arbetar har det så, men jag har verkligen svårt att bli sams med detta faktum.

Har fastnat i ett lite halvdystert läge nu, troligen för att jag känt mig småkrasslig sedan slutet av förra veckan. Var nära att gå hem från jobbet idag, men stannade kvar tiden ut ändå. Det lutar dock åt att det får bli en sjukdag imorgon. Är febrig och frusen och hela kroppen skriker efter vila. En dag under täcket kan göra underverk och förhoppningsvis får jag tillbaka lite energi till veckans två sista arbetsdagar. Vill inte gärna vara hemma då eftersom det på torsdag är möte för oss som är nyanställda och på fredag har vi kurs/konferens på ett hotell här i stan hela dagen (maten ska vara utsökt sägs det). Efter det blir det After Work, men det får vi förstås se om orken räcker till. Har ju ett barnkalas att ta mig igenom på lördag sedan. 😉

Tystnaden

Jag tänker varje dag att jag vill sätta mig ned och skriva, men det är tyst. Så tyst.
Samtalen jag har, både korta och långa blir ofta personliga. Det är inte alltid det känns aktuellt att skriva om här.
Denna vecka har också tagit på krafterna. Jag börjar ana hur dagarna kan komma att se ut, att första veckans smekmånad definitivt är över.

Livet kommer helt klart att se väldigt annorlunda ut framöver. Tror att jag har lite svårt att helt acceptera det. Det är inte så att jag ångrar mig och jag trivs fortfarande jättebra, men det är tungt för mig att vara så trött och känna mig så avtrubbad som jag gör efter jobbet.
På samma vis är det lite skönt ändå. Att vara trött efter ett dagsverke. Att ha något att prata om. Att sålla ut det som inte längre ger mig något och istället värna om det viktiga.
Och när jag skriver det gör det lite ont för bloggen har varit och är viktig för mig. Då känns det lite dystert när orden inte längre flödar. När tröttheten överröstar kreativiteten.
Det kommer att ta tid för mig att vänja mig. Jag väger för- och nackdelar. Samtidigt litar jag på den vägledning jag får. Att det jag gör nu är rätt. Att jag är på rätt plats.
Tillit.

 

trust

Bilden kommer från Google.