Let go and let God

Det är snabba ryck som gäller här nu. Att jag skulle skaffa en egen domän någon gång visste jag ju. Att jag skulle börja skriva mer om ACIM visste jag också. Detsamma vad gäller att gå kursen Living in Purpose. I min tanke fanns ingen brådska. Där fanns bara kanske till hösten, eller nästa år. Men… någon ville annorlunda.
Kursen beställdes tätt inpå avslutet av 40-dagars programmet.
Att jag skulle skaffa bloggdomänen var något som susade förbi i huvudet på morgonen igår. Jag tänkte att jag skulle ta ett första steg och byta namn och byta till företagsprofil på Instagram (och gjorde så). Skaffade i samband med detta en sida på Facebook. Sedan vet jag knappt vad som hände. Jag bara gjorde. Blev nästan rädd för mig själv. ”Vänta nu lite” var en tanke som susade förbi, men jag kunde inte stoppa flödet. Sedan blev det kul och jag var tvungen att fortsätta (ska det göras så ska det göras nu brukar jag ju säga när jag blir ivrig inför något).

IMG_3081
Jag tänker att det ligger i tiden. Med allt det nya som hänt och händer i mitt liv måste också plattformen förnyas. Att skriva på en plats med gamla trista energier känns inte rätt. Nu trivdes jag förvisso med min gamla blogg, men jag vill ändå starta på ny kula. Kanske borde jag gjort det redan när mamma dog förra året, för det var då allt började hända. Det var efter det jag upptäckte boken på nytt och närvaron av Gud blev allt starkare. Nu blev det dock inte så för allt sker som bekant när det ska ske, och år har jag bara gjort som jag blivit ”tillsagd”. Jag har bidat min tid. Inte förhastat mig. Inte gått emot min magkänsla. Bara gjort det som känts rätt. Lyssnat inåt. Väntat.
Har hela tiden fått svaret att i augusti, då kommer jag att få veta vad jag ska göra. Så det som händer nu är förstås en del av allt. Om det kommer mer vet jag inte, men jag känner mig säker på att det gör det. Det här är bara början.
Ja… så det här skrämmer mig en aning för nu när jag gjort reklam för mig på det här sättet så känner jag ju att jag också måste prestera något. Samtidigt som det förstås är bra, för då måste jag ju göra just det.

Tanken framöver är att jag ska bearbeta det jag lär mig på kursen och sådant som kommer till mig genom att skriva om det här eller på någon av mina andra sidor. Ibland är det flödet starkt. Ibland inte alls. Det kommer också att vara det som avgör när och om vad jag skriver. Jag har i vilket fall sagt att jag inte tänker skriva när jag inte känner någon andlig inspiration. När text tvingas fram bara för att skriva blir det sällan bra.

Idag handlar dagens lektion (lekt. 192 från boken) om förlåtelse. Det är således vad som upptar mina tankar idag. Jag blir påmind om att jag har mycket kvar att förlåta.
Det kommer dagar när jag känner mig säker på att jag släppt taget om det, sedan dyker något upp i en tanke, ett meddelande jag läser eller kanske en dröm och vips blossar gammal ilska upp igen. Det kan göra mig tokig på samma vis som det också är väldigt intressant. Det kommer alltid att finnas något att arbeta med men med ökad medvetenhet blir det lättare att inte fastna i gammalt ältande, utan att faktiskt titta på vad egentligen pågår. Att det är mina tankar som skapar allt som sker på utsidan.
Har du förlåtit alla du behöver förlåta?

New sweet home

cropped-lightbyparameshwari1.jpg

Jag har äntligen skaffat en egen domän! Har funderat på det länge, men inte riktigt mäktat med att ta tag i allt vad det innebär. Nu är jag här i vilket fall och jag välkomnar både gamla som nya läsare.
Ni som inte följt mig, men vill se vad jag skrivit om tidigare kan besöka min gamla blogg här:
https://stillhetenslov.wordpress.com/

Det är fortfarande ”sommar” så jag kommer kanske inte att vara så väldigt aktiv den första tiden. Eller så är det som vanligt, jag skriver när andan faller på helt enkelt.
I den här nya bloggen kommer det att bli ett större fokus på ACIM (A Course in Miracles) eftersom det är de studierna som tar mycket av min tid nu. Jag behöver dela med mig för att jag själv ska lära mig.
I skrivandets stund läser jag (vid sidan av boken) ”Living in Purpose Mastery Program for Miracle Minded Thinking” hos Teachers of God. Kursen kommer att pågå i 6 månader och efter att ha studerat deras 40-dagars program känns det nu som att det är dags att gå ALL IN för detta. När jag upptäckte ACIM (boken) igen i början av året, efter att den legat och samlat damm i flera år, var det som att alla bitarna började falla på plats. Där jag då för flera år sedan inte fattade ett dyft och inte kunde ta till mig texten p g a att den är skriven ur ett kristet perspektiv har jag nu sugit i mig allt med stor iver. Orden ”Jesus”, ”Den helige ande” och ”Gud” skrämmer mig inte längre. Det är för övrigt bara ord. Det är jag själv som lägger värde i de ord jag använder, läser eller hör.
Jag anser mig dock fortfarande inte tillhöra någon religion, även om ni kommer att få se mig skriva allt oftare om ovan nämnda i olika forum. Ett tag oroade jag mig för vad andra skulle tro och tycka. Ni som läst hos mig tidigare vet ju att den kristna tron inte varit min kopp te och att det nästintill vore en dödsstöt att bli förknippad med den. Idag bryr jag mig inte så mycket om andras uppfattningar. Jag vet själv vart jag står och hur mitt liv börjat förändras till det bättre. Jag vet att allt faktiskt hänger på mina egna tankar om det som finns utanför mig. Att inte få skriva och dela med mig av det jag lär mig och brinner för skulle ta kål på min inre gnista. Ibland kanske jag inte lever som jag lär, men jag är blott en människa och alla de texter jag delar med mig av här och på Instagram är saker jag själv arbetar med. Jag lär mig under tiden och hoppas på vägen kunna inspirera även andra.

Kärlek & frid,
Parameshwari