Förlåtelse

Du måste börja med att förlåta dig själv.
Allting börjar där.
Vad finns hos dig som du ännu inte förlåtit?
Finns det människor i ditt liv som du inte förlåtit?
Visst drömmer du fortfarande drömmar, där du hamnar i konflikt med människor som du trodde att du förlåtit?
Vad finns hos dig själv som du behöver titta på?
Lägger du inte alltför mycket börda och skuld på dig själv vid konflikter. Tänker att det kanske är du som gjort eller sagt något fel.
Det är inget fel på dig!
Du är hel. Du är fullkomlig. Du är utan skuld.
Du kan inte ta på dig något som inte finns hos dig.
Om någon skäller på dig är det deras problem.
Om någon ger dig skulden för något är det också deras problem, inte ditt.
Du gör det till ditt när du börjar tänka för mycket, när du börjar döma. När du går till attack. När du blir arg för att du tillåter något på utsidan (som inte finns) att såra dig.
Allt finns hos dig. Börja med att titta där.
Hur behandlar du dig själv?
Tänker du kärleksfulla tankar om dig själv?
Släpper du taget om det du kallar för misstag?
Nej, du fortsätter att älta. Säger att ”jag borde inte sagt eller gjort si eller så. Tänk om han tror att…”
Sluta tänk så mycket! Släpp taget om ältandet!
Det är svårt att förändra sitt sätt att vara. Det är svårt att förändra sitt sätt att tänka, jag förstår det. Det är också därför jag är här, för att hjälpa dig.
Om du bara låter mig så ska jag visa dig en annan väg. En väg utan konflikter och kaos.
Det valet har du. Du behöver bara stanna till och lyssna.
Allt finns i dig.
Låt mig hjälpa dig att odla en vacker trädgård. Låt mig hjälpa dig att sköta den.
Ta hand om denna trädgård så kommer förfluten tid och framtid inte längre att vara några bekymmer. 
Här och nu finns inget att förlåta, eller att oroa sig för. Det bara är.

forgive

Ja, jag lyssnar!

Som ni kanske märker är mina samtal väldigt vardagliga och familjära. Jag tror att det helt enkelt är så att Gud pratar till oss alla så att vi förstår. Det är nog också därför det ibland är svårt att uppfatta rösten eftersom det är lätt att tro att man bara pratar med sig själv (vilket ju förvisso är sant).
Idag blir det också tydligt att jag inte lyssnade till rätt röst häromdagen. Att jag la orden där JAG förväntade mig dem, som jag brukar när jag handlar i panik.

Vet du om att det mesta av det du gör hemma på dagarna är ganska meningslöst. Du ödslar din energi på sådant vare sig du eller någon annan har glädje av.
Vill du inte ha en meningsfull sysselsättning?
Har du inte bett om mer pengar?
Du gör viktiga saker hemma, väldigt viktiga till och med, men ibland kämpar du för mycket med dina studier och ditt skrivande för att du på något vis upplever att du MÅSTE göra det. Att du måste hålla igång och bidra med något varje dag.
Men vet du, jag ser hellre ett enda bidrag i veckan, som kommer från sann gudomlig inspiration, än tio som inte helt och hållet kommer från hjärtat eller total närvaro.
Du måste ingenting!
Mycket tid går åt till att du funderar på vad du ska skriva om och sedan skriver du utan att ha pratat med mig först. Det blir sällan tillfredsställande.
Du tänker också mycket, och desperat, på hur du ska kunna arbeta hemifrån. 
Tänk om du istället tog dig utanför dörren och träffade dina bröder och systrar. Fann en meningsfullhet i att hjälpa andra, bjuda på ett leende, fråga hur dagen varit. Låta ditt ljus stråla mot dem. Se deras ljus stråla mot dig.
Någonstans i djupet av ditt hjärta känner du att det inte går att dela med sig av all denna kärlek genom en dator, inte sant?
Bli inte arbetsskygg på grund av tidigare dåliga erfarenheter.  På den tiden lyssnade du inte på mig. Då lät du egot styra hej vilt. Om du istället lyssnar på mig nu ska jag visa dig vägen.
Låt dig inte skrämmas av tidsbrist. Har du glömt att tiden är en illusion? Det finns ingen tid. Ingen gårdag. Det finns bara NU.
När du gör något du älskar, och hjälper andra på vägen, så försvinner tidsuppfattningen.
Då lever du på riktigt. Då skapar du tillsammans med mig.
Jag säger inte att du måste ta just detta jobb, om det erbjuds dig. Kom ihåg, du måste ingenting! Men lita till mig när jag visar dig en annan väg än den du tagit de senaste åren. En väg av bekvämlighet, för att du är rädd och tar saker för givna.
Du vet väl att det är dina ångestfyllda tankar som skapar alla dessa situationer.
Tänker du med glädje på dagen och känner tillit så blir livet lättare för dig att leva.
Gå in i detta med nyfikenhet. Lyssna. Slappna av. Ta in miljön. Känn av energierna.
Kanske blir du överraskad. Kanske blir allt som du önskar.
Alla mina mirakelarbetare behöver inte arbeta med att lära ut texten på heltid. Inte heller vara sin egen arbetsgivare. En del finns anställda på sjukhus, i fabriker, i matbutiker och i skolor. En del sitter på parkbänkar. En del spår i händer, utan att ta betalt. De gör det för sitt höga nöjes skull. Alla är unika. På samma gång är ni alla ett.
Stirra dig inte blind på den dröm som gror sig allt starkare inom dig. Den kan absolut bli sann en dag. Du ska inte tappa hoppet om den. Det som är ämnat att bli, det blir. Men vad du ska göra är att kliva ut ur din bekvämlighetszon. Du ska göra det för att jag säger att det nu är dags. Det är dags att praktisera på riktigt.
Det är dags att ta din anställning hos Gud på allvar.

Så… lyssnar du på mig nu?

IMG_3199

 

Från harmoni till hysteri

Det har varit tyst i flera dagar nu. Inga texter. Inga budskap.
Bara kort ock koncist – vila. Vila och var i tystnad.
Vissa stunder tvivlar jag. Undrar om Gud slutat lyssna på mig. Eller bara lyssnar och sitter tyst.
Jag frågar och ber om svar och vägledning, men får bara kryptiska meddelanden.
Vet inte hur många kort jag dragit eller texter jag läst (de senaste veckorna) att jag nu ska gå min väg, följa mitt hjärta, jobba som ljusarbetare, våga satsa. Ja, underbart! Men jag vet ju redan det. Jag vill ha ett specifikt svar.
Vart ska jag gå härnäst? (Märks det att jag börjar bli otålig? ;-))

Igår blev jag kallad på intervju till ett jobb. Finner mig i en likadan situation igen som vid nyår. Jag vill inte ha just detta jobb (varför sökte jag det då?!). Hade sökt två liknande tjänster. Den ena på heltid och den andra på 60%. Det var den sistnämnda jag ville ha.
Stressade upp mig så jag höll på att få en hjärtattack igår. *skratt*
Försökte sätta mig ner och ta det lugnt. Mediterade. Frågade vad jag ska göra. Vilka steg jag ska ta. Är detta svaret jag skulle få i augusti? Är det detta jag ska göra?
Total tystnad.
Drog två änglakort och ett tarot. Och så kom det där kryptiska igen. Följa hjärtat, gudomlig inspiration, visioner och drömmar blir tydliga… osv.

IMG_0314

Kanske kan någon annan läsa något annat i dessa kort,
som jag missat.

Bad om ett specifikt svar. Två enkla lappar. En med ja och en med nej.
Svar: nej.
Men… vad är då syftet med att jag ska gå dit på fredag? Att jag ens blev uppringd?
Ska jag säga något till någon? Ska någon säga något till mig, som jag behöver höra?
Eller ska jag bara våndas?
Eller… är det så enkelt att jag bara tillåtit egot att ta över och komma med svaren? Egot som nu måste strida med näbbar och klor för att få vara med i leken. Som spelar med och lismar för att få mig på fall.
Jag kastas på tre röda in i katastroftankar. Hur ska W klara av att vara 10 timmar på skolan. Hur ska N, utan att stressa ihjäl, klara av att både lämna och hämta W på skolan. Hur ska jag klara av att vara hemifrån 11 timmar varje dag och inte få yoga, meditera och utföra mitt andliga arbete annat än i små hafsiga versioner.
Tänk om jag springer rätt in i väggen. Igen. För femtioelfte gången på bara några år.
Hur klarar andra att få livet att gå ihop med så långa arbetsdagar? Var hittas tiden till annat än jobb, tvätt och matlagning? För jag förstår att det är tufft för många att t ex få till sin yoga, meditation och ACIM-praktik om det innebär att man måste gå upp vid 3-4 på natten för att få sitta i ro (och med detta klara sig på fem timmars sömn). Been there…
Det är i en sådan här situation jag inser att jag har en otroligt lång väg kvar att gå. När jag blir hysterisk bara av att bli kallad till en anställningsintervju (arma människa)… och på detta tar tusen saker för givna. Jag har inte ens blivit erbjuden jobbet än!
Jag är därtill (numera) totalt ärlig med var jag står. Jag tänker berätta att heltid inte fungerar för mig just nu. Att mitt liv inte går ihop då. Någonstans har jag ju också planer för annat.
Jobbet i sig tilltalar mig ändå, men min gräns är 75%. Så jag lämnar över bollen…
Jag kan ändå gå dit. Visa vem jag är. Sprida mitt ljus. Vem vet vad som dyker upp?
Kanske finns en annan tjänst. Kanske något annat.

Jag skall se möjligheter istället för detta.

Detta ska bli mitt mantra de kommande dagarna. 🙂
Och förresten jag har säkert blivit vägledd hela tiden. Det är bara det att jag själv fått något ludd i örat. Stress och trötthet brukar ha den effekten.
Jag tror att det är nyttigt att ruskas om ibland också. När allt lugnar ner sig blir det man behöver titta på synligt. Kanske blir också de svar jag fått mer tydliga när jag får tillbaka det lugna andetaget.

Än en gång tvekar jag ifall jag ska publicera mitt inlägg. Det var väl inte en sådan här sida jag ville visa upp bland allt ljus. Samtidigt måste jag få visa alla mina sidor, att jag vacklar fortfarande. Att det inte alltid är harmoniskt. Att jag faktiskt fortfarande inte har någon stresstålighet alls och att jag, när jag drabbas, tappar all min fattning och glömmer av precis allt det som jag lär ut. Det är inte alltid jag klarar av att walk the talk.
Det som dock blir allt tydligare för mig är att jag behöver göra något som innebär att jag kan arbeta hemifrån så mycket som möjligt. Kalla det att ”gömma sig bakom en dator” om du vill, men då fungerar jag som bäst. Hemma. Och i skogen.

Kärlek & frid ❤

 

 

 

Healing

Jag gick Reiki 1 i slutet av 2009 (ca en månad innan W blev till).
Har varit nöjd med detta och aldrig riktigt känt något behov av att gå vidare till Reiki 2. Tror att det blivit så eftersom jag med åren fått med mig andra tekniker för att sända healing på distans.
Det senaste året har jag märkt att denna förmåga blivit starkare. Kanske för att jag verkligen tror på att jag kan nu, att jag alltid har en kärleksfull avsikt med det jag gör.
Förr gav jag endast reiki till mig själv. Vågade inte riktigt heala någon annan eftersom jag bar på så mycket eget skräp och så lätt tappade fokus.
Symbolerna för fortsättningen i reiki finns ändå tillgängliga lite här och var och det råder delade meningar om huruvida det ska vara så eller inte. En del säger att symbolerna inte heller fungerar om man inte är initierad.
Jag har själv haft mycket tankar kring symbolerna och deras vara. Och jag likställer dem lite med de föremål och symboler man använder inom andra traditioner där man t ex riktar energi. Det har ju inte med föremålet eller symbolen i sig att göra, utan din avsikt bakom. Symbolen/föremålet kan absolut hjälpa dig att fokusera, men är egentligen inte nödvändig när tekniken väl sitter. (Läs mer om detta i mitt samtal längre ner på sidan.)
I vilket fall, igår blev jag sugen på att experimentera lite på kvällen. Jag gick till sängs en stund tidigare för att ge mig själv reiki. För skojs skull, dock med en seriös avsikt, ritade jag kraftsymbolen (Cho Ku Ray) i mina handflator och över min kropp samtidigt som jag visualiserade symbolen.
Jag hann inte lägga händerna på många ställen innan jag tvärslocknade. Hamnade i en djup dvala, ungefär som när jag gav mig själv reiki första gången efter min initiering.
Jag vaknade till någon gång under natten och tänkte att så här djupt och gott och har jag inte sovit på flera år.
Det som fick mig att vakna var en dröm jag hade, en dröm som var väldigt klar och som hade ett budskap:

Några av oss som gått mirakelkursen skulle träffas hemma hos Christina Grossi. Själv kunde jag inte komma, men av någon anledning åkte jag dit ändå.
Jag tog bussen till Borås. Den stannade nära ett skogsparti. Där jag fick syn på en stig som jag valde att följa. Jag var törstig och plötsligt stod det ett glas vatten mitt på stigen. Vet att jag undrade vem som ställt det där och om jag verkligen skulle dricka det. Det kunde ju vara vad som helst där i. Det smakade vatten och släckte min törst i alla fall.
När jag kom in till stan mötte jag några av de som skulle vara med. Vi hälsade på varandra och pratade en stund. Gick sedan vidare hem till Christina.
Där satte vi oss i en soffa. Jag blev tröttare och tröttare och la mig ner och blundade… och somnade. När jag vaknade till igen (fortfarande med slutna ögon) så tänkte jag att det måste varit något i det där vattnet… och här kan jag ju inte ligga och sova. Vad pinsamt!
Jag öppnade ögonen och såg att alla andra också hade somnat där i soffan. Allt kändes väldigt surrealistisk.
Just då kom Christina in i rummet. Hon log och snart började tårar att falla från hennes ögon. De föll av glädje för att vi hade slappnat av så i hennes hem. Att vi kände oss så trygga och fridfulla i de kärleksfulla energierna där. Men så blev hon allvarlig och med sin vanliga rakhet frågade hon mig varför jag sitter så hopsjunken.
– Varför förminskar dig dig själv?
Jag kom med något försvarstal att jag fått den hållningen efter år av försök att ”gömma” mig, av försök att synas mindre om jag sjunker ihop…

Någonstans där vaknade jag men jag minns att jag blev provocerad, samtidigt som jag kände tacksamhet för ärligheten. Medan jag låg i min dvala och var så nöjd att jag fick sova så gott tänkte jag ändå en stund på det hon sagt och har gjort det även under dagen idag.
Det är sant att min kropp formats medan jag växte, när gick omkring med hopsjunkna axlar, men med tanke på vart jag är på väg borde jag även arbeta på att få en mer stolt och rak hållning. Energinivåerna sjunker faktiskt ganska mycket när man sitter som en hösäck. (När jag står är jag nog bättre på att sträcka på mig).
Men tillbaka till kraftsymbolen. Någonting hände uppenbarligen.
Jag känner mig utvilad. Det har också bränt extra mycket i händerna idag.
Jag tror bestämt att jag fick en extra boost. Symbolens vara eller ej. Har den verkat så gjorde den det även utan initiering.

IMG_3104

Efter att jag lämnat W på skolan och tagit en promenad satte jag mig ned i tystnad och fick jag dessa ord till mig:

– Vet du varför reiki fungerar?
Därför att du tror att det fungerar.
– Vet du varför symbolerna fungerar?
För att du tror att de fungerar.
Du har ett syfte med det du ska hela. Du riktar energin.
Och det fungerar.
Allt handlar om din tro.
Tror du att du kan göra något så kan du göra det. Om syftet är det rätta.
Du har haft förmågan att hela hela tiden.
Alla har den förmågan.
En del är bara bättre på att ta tillvara på den.
Använd dig av din gåva. Låt den bli en del av dig.
Ta för vana att sända ut helande i världen varje dag när du mediterar.
Du ensam kan göra så mycket mer än du tror.
Det du sänder ut skapar ringar på vattnet.
Energin får andra att vakna, som i sin tur skapar ytterligare ringar på vattnet.
Gör på ditt vis. Lita till din intuition. Du behöver inga andra föremål än ett gott syfte
En symbol kan hjälpa dig att fokusera men resten gör Gud, när du låter livskraften strömma genom dig.
Tro på dig själv, och lita på att Gud är med dig vart du än går.

Oh the signs

Vart jag mig i världen vänder står någon där med ett tecken i sina händer.

Lite så känns det nu.
Jag drar änglakort. Någon annan lägger kort.
I meditationer.
I böcker.
Överallt pockar det på min uppmärksamhet.
Mitt kall.
Min uppgift.
Och jag vet. Jag vet att jag ska göra något.
Något…justdoit
Det sägs att det är rädslan som hindrar. Det stämmer definitivt i mitt fall.
Fast denna gång handlar det mest om att jag faktiskt inte vet exakt vad jag ska göra.
Jag har tagit ett par steg åt rätt håll, men än så länge talar inget för att jag ska göra något mer. Vilka steg jag ska ta.
Så… jag bidar min tid. Jag väntar på vägledning.
Jag känner tillit.
Det kommer att hända något.
Snart.

 

 

Släpp taget om morgondagen

Den där tröttheten har kommit över mig igen. Energin är tung. Jag hasar mig fram i tillvaron. Märker hur jag suger åt mig av mörka energier omkring mig. Kan liksom inte skydda mig. Trots att jag tar hand om mig. Vilar. Övervakar alla mina tankar. Tankar som för stunden blivit oroliga och sneglar för mycket på morgondagen.
Jag vet ju att allt är bra, men när det här tunga kommer över mig kan jag inte styra över sinnet längre. Då tänker jag att allt det där jag säger till andra, det är banne mig inte så lätt. Lätt att säga kanske, men inte alltid så lätt att leva som jag lär ut.
Jag har svårt med dessa pendlingar i humöret. Att aldrig veta från dag till dag till vilken form jag vaknar på morgonen.

Jag tänker att hur ska jag kunna sprida ljus nu. Ska jag verkligen skriva om detta?
Hur uppmuntrande är det att läsa om min svacka?
Men så inser jag att – nej, det är sant det kanske inte är så uppmuntrande men mina läsare bör också få veta att allt inte är solsken hela tiden. Att vi alla kämpar i det vi gör. Kämpar med olika saker. Med alla våra försvar. Alla våra gamla mönster.
Man blir inte frälst över en natt och strålar som en sol varje dag.
Det finns de som säger att man inte ska skriva om sådant som kan uppfattas som negativt, att det hindrar processen. Jag säger istället att det är en del av processen. Inte så att man behöver sitta och beklaga sig i varenda forum, men det här är ju på sätt och vis en dagbok. Det är här jag kan se vad som hänt under hela processen.
Jag vill dela med mig. Av allt. Att sopa det jobbiga under mattan hjälper inte. För mig hjälper det att skriva om det.

Jag öppnar upp mig innan dagens samtal. Berättar hur jag kämpar med tvivel och tungsinthet. Jag ber om hjälp. Några tröstande ord.

Släpp taget. Släpp taget om alla förväntningar.
Släpp taget om rädslan.
Släpp taget om morgondagen.
Tro inte att du vet vad som ska hända innan det hänt.
Allt som finns är denna stund.
Är du här och nu finns ingen rädsla. Ingen trötthet. Ingen oro.
Lämna över din livsuppgift till mig.
Lita på mig.
Du kommer att få att göra tids nog. Du kommer att tjäna pengar också.
Men lyssna till mig och inte till egot. Först då kommer meningsfullhet in i det du gör. Då upplever du ingen stress. Bara glädje.
Förvänta dig inte att hela din dag ska försvinna i en enda lång arbetsdag, från tidig morgon till kväll. Förvänta dig istället att du lever i harmoni och gör allt det du vill göra.
Det är sådana förväntningar du ska plantera i ditt sinne. Det är det Gud vill att du ska göra.
Det Gud vill är inte att bestraffa. Det Gud vill är glädje. Han vill att du ska skratta och ha roligt. Att du ska sprida ditt ljus och se ljuset i alla andra.
Kör inte över dig själv. Vänta på tillfället när du i hjärtat känner att det är rätt. När Gud berättar för dig att det är rätt.
Känn tillit till att allt blir som det ska, för det blir som det ska när du är tillsammans med mig.

Praying Woman

Bilden har jag lånat från Googleflödet.

Jag ❤ Sat kriya

Jag gör Sat kriya för första gången på flera månader. Wow! Jag får den där euforiska känslan som jag fick när jag gjorde den första gången. För första gången på flera år.
Det är lite trögt med andningen i början. Sedan släpper jag taget. Tappar nästan tiden.
Vilar efteråt och tänker att tiden för Sat kriya har kommit igen.
Jag vet nu varför kroppen kämpade emot tidigare. Jag var inte i mitt center. Tempot var för högt. Sedan jag gick utbildningen i medicinsk yoga har jag hållit det tempot. Kundaliniyogans fart och fläkt fungerar inte längre för mig. Det stressar min kropp. Jag kan naturligtvis bestämma tempot själv, men i allmänhet är ju tempot rätt kraftullt. Det är inte lååångsamma försiktiga inkännande rörelser med långa djupa andetag.
Jag pratade om detta med en yogalärare (också kundaliniyogalärare och medicinsk yogainstruktör) i Varberg. Hon berättade att hon bara gör medicinsk yoga nuförtiden just p g a detta. Och precis som hon känner jag att jag blivit lugnare. All stress jag känt i mitt system av att hålla ett så högt tempo är borta. Jag har inte ”bråttom” längre.
Och med detta har andningen också kommit i harmoni.
Jag är glad att jag hamnat där jag är och jag är så glad att Sat kriya blivit min vän igen.

IMG_3078

Dagens samtal:

Var inte rädd.
Förr eller senare behöver du stiga ut ur din bekvämlighetszon. Det är där det händer.
– Vad händer där?
Allt!
– Vad ska jag göra?
Ta ett litet steg i taget. Du har redan börjat. Du skriver om det du lär dig och om de budskap du får till dig när du samtalar med mig.
Du delar med dig så att också andra får ta del av dessa budskap och kan lära sig, för att i sin tur lära det vidare till andra.
Du talar ärligt till den som frågar eller ber dig om hjälp.
Bry dig inte om ifall det triggar någon att gå in i försvar, det betyder bara att du väcker något i dessa människor. En del behöver ruskas om för att klara av att ta det avgörande steget.
Lyssna alltid till mig. Be mig om hjälp att ge dig orden. Då kommer orden att falla rätt.
Tala alltid utifrån inspiration, glädje och kärlek. Känns det obehagligt, fråga mig först.
Tala aldrig ur ilska eller upprördhet. De leder bara till försvar-attack.
Bättre då att inte säga något alls. Be att få komma tillbaka, om det är någon som väntar på ett svar.
Var inte rädd för andras ilska. Låt dig inte triggas av andras gamla slitna försvars-fraser. Se bortom dessa försvar. En gång i tiden var du själv där.
Ta det med ro. Känn medkänsla.
Se ljuset i den andra människan. Se henne som hel och fullkomlig. Hon har bara inte vaknat upp för att märka det själv ännu.
Vid en del tillfällen kommer det här att vara en stor utmaning för dig.
Ljusarbete tar mycket energi. Därför är tiden för vila så viktig.
Du har en viktig uppgift nu.

Fortsätt nu den vila du påbörjat. Du kommer att få veta vad du ska göra.

Namaste ❤