Lektion 18, Jag är inte ensam om att uppleva verkningarna av mitt seende.

theeffectsofmyseeing

I den här (illusoriska) världen finns det en tro på separation. Vi tror att varje kropp är separat och att vi har individuella sinnen.
Vi tror till och med att vi ÄR våra kroppar. Vi identifierar oss med den här behållaren som av sig själv egentligen inte kan göra någonting.
Det här är så verkligt för oss att det blir otroligt provocerande när någon säger att vi alla egentligen är ett. Det avfärdas som galenskap.
Vi vill leva kvar i illusionen.

Men sanningen kvarstår: vi har ett sinne och vi delar detta sinne, och just därför är jag inte ensam om att uppleva effekterna av mitt seende.

Jag kommer att skriva mer om detta imorgon när det handlar om verkningarna av mina tankar.

Lektion 17, Jag ser inga neutrala ting.

iseenoneutralthings

Tanken kommer alltid först och på detta följer hur jag uppfattar tingen på utsidan.
Med andra ord, jag kan inte se några neutrala ting eftersom jag inte har några neutrala tankar.

Idag tänker jag föreslå att du övervakar dina tankar under dagen och kvällen.
Hur reagerar du när du tittar på olika föremål, när du möter olika människor osv?
Inser du att det inte är föremålet eller personen i sig som triggar dig?
Se istället om du kan fånga tanken bakom. Det finns alltid en tanke där, även om den kan vara väl dold.
Ett liten påminnelse bara: du ska inte analysera det som dyker upp. Bara titta och sedan släppa taget. Se det som en rolig lek, som en upptäcktsresa i sinnet.

Önskar dig en spännande dag!
Kärlek & frid ❤

Lektion 16, Jag har inga neutrala tankar.

Jag har inga neutrala tankar.

Allt jag ser kommer från mina tankar, och eftersom mina tankar inte är neutrala ser jag ingenting på ett neutralt vis.
Varje tanke jag tänker resulterar antingen i kärlek eller rädsla.

Den här tanken om debatten på tv är inte en neutral tanke.
Den här tanken om djurskötseln är inte en neutral tanke.
Den här tanken om min son är inte en neutral tanke.

Så här ser tillämpningen av dagens lektion ut.

Vad ser du när du tittar på dina tankar?
Dömer du någon som inte tycker som du?
Oroar du dig för ekonomin?
Tänker du att du vill, men inte vågar?

Märker du att det finns det ett mönster i det du tänker och det du ser på utsidan?

ihavenoneutralthoughts

Lektion 15, Mina tankar är bilder jag gjort.

Mina tankar är bilder jag gjort.

Sant seende har ingenting med det jag ser på utsidan att göra.
Sant seende sker inte genom kroppens ögon.
Jag tror att det jag ser är på riktigt, men det är bara illusioner.
Jag tror att jag ser eftersom det är den funktion jag gett de fysiska ögonen.
Men det jag ser med mina fysiska ögon är bara bilder jag skapat via de tankar jag tänker.

För en del av er blir de här lektionerna säkert allt konstigare.
Det är väl klart att jag ser med mina ögon, tänker du.
Men är det så? Är det inte bara en bild skapad i tanken? En bild som är kopplad till det förgångna på något vis.
Hur vet du att det är ett bord som står framför dig? Hur vet du vad det ska användas till?
Allt är inlärt tidigare i livet. Vi vet vad olika typer av mat smakar, hur saker kan användas och varje gång vi ser ett visst föremål tänker vi något… och skapar en bild.
Vi ser aldrig på något med helt neutrala ögon.

När jag mediterar använder jag mig av en annan typ av ”seende”.
Jag kan inte med ord förklara exakt det som sker.
Det är förnimmelser och intuition. En känsla av att bara veta.
Jag ”ser”, men inte som att titta med ögonen. Mina ögon är slutna, men jag ”ser” ändå.
Jag ”ser” det jag behöver se just då.
Det har ingenting att göra med hur jag använder synen t ex på jobbet, eller när jag tittar på tv.
Däremot kan vi alla öva oss i att använda den inre synen i alla situationer. Inte bara i meditation, bön eller vad vi väljer att kalla den stund då vi stänger av omvärlden för en stund och hittar till vårt center.
När vi stillar oss på detta vis lär vi oss att allt oftare vara i stunden, på den plats där vi kan se på allt med neutrala ögon. På den plats där allt bara är.

mythoughtsareimages

Lektion 14, Gud skapade inte en meningslös värld.

goddidnotcreateameaninglessworld

Gud skapade inte en meningslös värld.

Gud skapade inte den här världen över huvud taget.
Skaparen av världen jag ser med mina fysiska ögon är jag själv.

Gud skapade inte krig.
Gud skapade inte svältkatastrofer.
Gud skapade inte onda människor.

Vi är snabba med att säga: om Gud finns, hur kunde han göra så här mot oss?!
Om Gud finns så finns han på utsidan och är ondskefull. Straffar oss för de synder vi begått.
Men det finns ingen synd. Den har jag också hittat på själv.
Och Gud finns inte utanför mig. Han finns i mig och överallt.
Det finns ingenting som inte är Gud.
Gud är inte en han (eller hon) heller.
Gud antar många skepnader, bortom fysiska beståndsdelar.

Men trots att Gud är allestädes närvarande med sin trygga famn slinker den andra rösten igenom. Rösten som säger att världen är en otrygg plats, att Gud är en myt och att jag ska fatta mina egna beslut. Inte lyssna efter ”påhittade röster” som säger att det inte finns något jag behöver bli förlåten för.
Vi är så matade med egots negativitet, och omedvetna bestraffningar, att det verkar omöjligt att det skulle finnas något annat än det vi ser på utsidan.
Gud är för stor för att ta till sig, eller avfärdas som trams.
Ibland är det bara ordet ”Gud” som ställer till det i våra sinnen.
Livskraft. Alltet. Det stora hela. OM. Använd vilket ord du vill.
Det är bara ord. Med ord sätter vi etiketter och dömer.
Men Gud dömer inte och skapar inte heller det jag ser på utsidan.
Allt som inte är kärlek, glädje och ljus, det är sådant jag skapar själv.

Ingenting som Gud inte skapade är verkligt.

(91)
Bortom fysiska beståndsdelar, strålande av ljus.
Omätlig, ändlös källa till goda egenskaper.

(92)
Otaliga yogis bugar för dig, du är fri från rädsla och begär.
Strålande av ljus, odelbar och omätbar.

(128)
Om är din ursprungliga manifestation,
men din existens har ingen begynnelse.
Utan kropp, utan namn.
Du både utplånar och förverkligar allting.

Ur Jaap Sahib

Lektion 13, En meningslös värld framkallar rädsla.

En meningslös värld framkallar rädsla.

Rädsla eller kärlek?
Egot eller Gud?

Egot tror att det tävlar med Gud.
Se på världen utanför, där råder krig och katastrof. Överallt finns faror.
Människa, hur kan du inte vara rädd?
Ju fler katastrof-tal desto säkrare kan jag vara på att jag närmar mig sanningen.
Det vill säga så länge jag är medveten om ATT det är egot som just nu styr mitt sinne.
Alltför många är omedvetna om detta och låter sig slukas av sin rädsla.
De ser potentiella hot överallt. Låter egot styra, utifrån och in.

Mitt i allt detta väntar Gud tålmodigt.
Från en plats där ord är överflödiga.
Där kärlek råder, och tid inte finns.

Om jag får välja plats är det egentligen inte så svårt.
Jag gick bara lite vilse när tog på mig den här kroppen och sedan trodde att jag var separerad från det stora hela, från Gud.

Jag har varit rädd så länge. Det får räcka nu!
Jag väljer kärlek.
Vad väljer du?

IMG_0045

Lektion 12, Jag är upprörd därför att jag ser en meningslös värld.

Jag är upprörd därför att jag ser en meningslös värld.

Jag tror att jag ser en förskräcklig värld.
Jag tror att jag ser en fientlig värld.
Jag tror att jag ser en sjuk värld.
Jag tror att jag ser en tragiskt värld.

Men jag är upprörd därför att jag ser en meningslös värld.

Meningarna kan tillämpas även på positiva intryck av världen. Ser jag en god värld så förutsätter det nämligen att det finns en motsats också.

Så… jag tror att jag blir upprörd för att jag ser allt elände i världen. Krig, mord, våldtäkter, sjukdom, katastrofer, mobbing, fattigdom, orättvisa.
Allt detta dömer jag på olika vis. Jag ger världen dess egenskaper. Jag säger att världen är sjuk och fientlig. Men världen i sig själv är… ingenting.
Jag ser allt detta. Jag tänker alla dessa tankar. Jag berättar för andra att jag tycker att den här jorden är en hemsk plats att bo på. Att många av de människor som bor här är onda.
Allt detta gör jag, och allt detta skapar. Jag skapar det jag ser på min bioduk.
Jag delar med mig av mitt skräp och får min broder att skapa tillsammans med mig.
Utan medvetenhet sprider detta ringar på vattnet.
Det är klart att världen är förskräcklig. Det ser jag ju på tv. Det läser jag i tidningen. Det säger grannen. Och det säger jag med. Vi pratar om det dagarna i ända.
Han gjorde si. Hon gjorde så. Det är ju inte klokt som de beter sig!
Jag har ont. Jag är sjuk. Varför blir jag aldrig frisk?
De flesta av oss funderar inte ens över varför allt detta skapas.
Vill inte förstå att kroppen faktiskt inte blir sjuk helt av sig själv.
Vill inte förstå att det inte är en person ensam som startar ett krig.

Allt börjar med mig. Vill jag ha till en förändring får jag skapa den själv.
Inget förändras av att jag konstant dras in i mitt påhittade drama på utsidan.
Inget förändras av att jag sitter hemma framför tv:n och klagar på allt hemskt som händer i världen och säger att någon borde göra något.
Vill jag ha fred så får jag börja med att bli fredlig själv. Vill jag mötas av respekt så får jag bemöta andra med respekt. Vill jag slippa lyssna till skvaller så får jag sluta att skvallra om andra. Vill jag att kassören ska vara trevligare så får jag börja med att le och vara trevlig själv. Simple as that!
Att säga att jag inte kan förändra något helt ensam handlar bara om rädsla. Rädsla för att faktiskt förändra något… för ofta vill vi vara kvar i vårt drama. Vi säger att vi vill ha förändring, men när det väl gäller – hur var det nu med det?

Världen utanför mig är ingenting. Den är meningslös.
Men så länge jag är i den här kroppen så kommer världen att finnas där.
Jag kan då göra den till en angenämare plats att vara på genom att välja vad jag vill ha i den. Ibland kan det räcka med att bara acceptera att saker & ting är som de är just nu.
I acceptansen sker många mirakel.

Namaste ❤

IMG_0093