Släpp taget om morgondagen

Den där tröttheten har kommit över mig igen. Energin är tung. Jag hasar mig fram i tillvaron. Märker hur jag suger åt mig av mörka energier omkring mig. Kan liksom inte skydda mig. Trots att jag tar hand om mig. Vilar. Övervakar alla mina tankar. Tankar som för stunden blivit oroliga och sneglar för mycket på morgondagen.
Jag vet ju att allt är bra, men när det här tunga kommer över mig kan jag inte styra över sinnet längre. Då tänker jag att allt det där jag säger till andra, det är banne mig inte så lätt. Lätt att säga kanske, men inte alltid så lätt att leva som jag lär ut.
Jag har svårt med dessa pendlingar i humöret. Att aldrig veta från dag till dag till vilken form jag vaknar på morgonen.

Jag tänker att hur ska jag kunna sprida ljus nu. Ska jag verkligen skriva om detta?
Hur uppmuntrande är det att läsa om min svacka?
Men så inser jag att – nej, det är sant det kanske inte är så uppmuntrande men mina läsare bör också få veta att allt inte är solsken hela tiden. Att vi alla kämpar i det vi gör. Kämpar med olika saker. Med alla våra försvar. Alla våra gamla mönster.
Man blir inte frälst över en natt och strålar som en sol varje dag.
Det finns de som säger att man inte ska skriva om sådant som kan uppfattas som negativt, att det hindrar processen. Jag säger istället att det är en del av processen. Inte så att man behöver sitta och beklaga sig i varenda forum, men det här är ju på sätt och vis en dagbok. Det är här jag kan se vad som hänt under hela processen.
Jag vill dela med mig. Av allt. Att sopa det jobbiga under mattan hjälper inte. För mig hjälper det att skriva om det.

Jag öppnar upp mig innan dagens samtal. Berättar hur jag kämpar med tvivel och tungsinthet. Jag ber om hjälp. Några tröstande ord.

Släpp taget. Släpp taget om alla förväntningar.
Släpp taget om rädslan.
Släpp taget om morgondagen.
Tro inte att du vet vad som ska hända innan det hänt.
Allt som finns är denna stund.
Är du här och nu finns ingen rädsla. Ingen trötthet. Ingen oro.
Lämna över din livsuppgift till mig.
Lita på mig.
Du kommer att få att göra tids nog. Du kommer att tjäna pengar också.
Men lyssna till mig och inte till egot. Först då kommer meningsfullhet in i det du gör. Då upplever du ingen stress. Bara glädje.
Förvänta dig inte att hela din dag ska försvinna i en enda lång arbetsdag, från tidig morgon till kväll. Förvänta dig istället att du lever i harmoni och gör allt det du vill göra.
Det är sådana förväntningar du ska plantera i ditt sinne. Det är det Gud vill att du ska göra.
Det Gud vill är inte att bestraffa. Det Gud vill är glädje. Han vill att du ska skratta och ha roligt. Att du ska sprida ditt ljus och se ljuset i alla andra.
Kör inte över dig själv. Vänta på tillfället när du i hjärtat känner att det är rätt. När Gud berättar för dig att det är rätt.
Känn tillit till att allt blir som det ska, för det blir som det ska när du är tillsammans med mig.

Praying Woman

Bilden har jag lånat från Googleflödet.

Jag ❤ Sat kriya

Jag gör Sat kriya för första gången på flera månader. Wow! Jag får den där euforiska känslan som jag fick när jag gjorde den första gången. För första gången på flera år.
Det är lite trögt med andningen i början. Sedan släpper jag taget. Tappar nästan tiden.
Vilar efteråt och tänker att tiden för Sat kriya har kommit igen.
Jag vet nu varför kroppen kämpade emot tidigare. Jag var inte i mitt center. Tempot var för högt. Sedan jag gick utbildningen i medicinsk yoga har jag hållit det tempot. Kundaliniyogans fart och fläkt fungerar inte längre för mig. Det stressar min kropp. Jag kan naturligtvis bestämma tempot själv, men i allmänhet är ju tempot rätt kraftullt. Det är inte lååångsamma försiktiga inkännande rörelser med långa djupa andetag.
Jag pratade om detta med en yogalärare (också kundaliniyogalärare och medicinsk yogainstruktör) i Varberg. Hon berättade att hon bara gör medicinsk yoga nuförtiden just p g a detta. Och precis som hon känner jag att jag blivit lugnare. All stress jag känt i mitt system av att hålla ett så högt tempo är borta. Jag har inte ”bråttom” längre.
Och med detta har andningen också kommit i harmoni.
Jag är glad att jag hamnat där jag är och jag är så glad att Sat kriya blivit min vän igen.

IMG_3078

Dagens samtal:

Var inte rädd.
Förr eller senare behöver du stiga ut ur din bekvämlighetszon. Det är där det händer.
– Vad händer där?
Allt!
– Vad ska jag göra?
Ta ett litet steg i taget. Du har redan börjat. Du skriver om det du lär dig och om de budskap du får till dig när du samtalar med mig.
Du delar med dig så att också andra får ta del av dessa budskap och kan lära sig, för att i sin tur lära det vidare till andra.
Du talar ärligt till den som frågar eller ber dig om hjälp.
Bry dig inte om ifall det triggar någon att gå in i försvar, det betyder bara att du väcker något i dessa människor. En del behöver ruskas om för att klara av att ta det avgörande steget.
Lyssna alltid till mig. Be mig om hjälp att ge dig orden. Då kommer orden att falla rätt.
Tala alltid utifrån inspiration, glädje och kärlek. Känns det obehagligt, fråga mig först.
Tala aldrig ur ilska eller upprördhet. De leder bara till försvar-attack.
Bättre då att inte säga något alls. Be att få komma tillbaka, om det är någon som väntar på ett svar.
Var inte rädd för andras ilska. Låt dig inte triggas av andras gamla slitna försvars-fraser. Se bortom dessa försvar. En gång i tiden var du själv där.
Ta det med ro. Känn medkänsla.
Se ljuset i den andra människan. Se henne som hel och fullkomlig. Hon har bara inte vaknat upp för att märka det själv ännu.
Vid en del tillfällen kommer det här att vara en stor utmaning för dig.
Ljusarbete tar mycket energi. Därför är tiden för vila så viktig.
Du har en viktig uppgift nu.

Fortsätt nu den vila du påbörjat. Du kommer att få veta vad du ska göra.

Namaste ❤

Försvar

Jag tänkte skriva lite om försvar idag. De murar vi bygger upp tidigt i livet för att slippa bli sårade eller känna oss förminskade.

Jag vill ställa dig några frågor. Du ska inte besvara dem här. Istället ska du ställa frågorna till dig själv när du är ensam och har det tyst omkring dig. Ha gärna ett anteckningsblock till hands.
Hur är du bland människor du känner?
Hur är du bland nya bekantskaper?
Upplever du ofta att du behöver gå i förvar?
Vad gör du för att skydda dig mot det du tror är en yttre attack? Vilka är dina försvarsmetoder?
Har detta försvar hjälpt dig?
Har det gjort dig mer kärleksfull?
Har det gjort dig mer öppensinnad och hjälpsam mot andra, eller stöter du bort de människor som närmar sig dig?

Öppna upp dig för de svar som kommer.

Om jag skulle svarat på frågorna för ca 10-15 år sedan hade det låtit ungefär så här (även om jag just då inte var helt medveten om hur jag handlade):

Bland människor jag känner är jag hyfsat bekväm. Dock känner jag mig sällan helt bekväm i någon annans sällskap än mitt eget. Jag känner mig osäker och är lite reserverad bland folk jag inte känner (om jag är nykter).
Bullriga miljöer, som pubar, gör mig orolig. Jag försvarar mig själv från attackerande ljud och energier genom att dricka alkohol. Det trubbar av mitt känsliga sinne. (Det trubbar naturligtvis även av det positiva med att vara högkänslig.)
Jag upplever att jag behöver gå i försvar ofta. Inte nödvändigtvis muntligt, men min osäkerhet har gjort att jag byggt upp en kall fasad. Jag spelar coolare än vad jag är. Jag har medvetet valt att se hård ut för att stänga folk ute, för då kan de inte se igenom fasaden. Vet dock inte om jag lyckas speciellt bra. Jag avskyr att jag ser så snäll ut. Tatueringar och piercings kanske hjälper lite på traven?
Fast vem är jag egentligen bakom fasaden? Det vet jag inte ens själv längre. Masken jag burit i alla år har nästan blivit permanent.
Jag kopplar bort sårade känslor mot ilska. Jag kopplar bort rädsla mot ilska. 

Jag tror att mina försvar hjälper (det gör jag för att jag inte är medveten om dem).
Men hur skulle ilska och en hård yta kunna leda till att jag blir mer kärleksfull? Jag känner ju inte ens kärlek till mig själv.
Hur skulle det kunna leda till att jag blir mer öppensinnad och hjälpsam mot andra? Mina negativa energier stöter ju bort de människor som skulle kunna hjälpa mig att mjukna.
Jag stöter dessutom bort de som är snälla. Tror att alla är ute efter något. Väljer hellre att bli sårad av andra kalla människor, så kan jag sitta där och beklaga mig sedan.
Jag ser inte hur jag upprepar misstag efter misstag, utan att lära mig något från dem. Jag sätter inget större värde på mig själv. Jag avskyr att vara vara den här personen (som inte ens är den jag i sanning är).

Jag gör om och gör om och gör om. Men hur kan resultatet bli annorlunda när jag handlar likadant gång på gång?

Det här är inget ältande av det förflutna. Jag är färdig med det nu. Jag har förlåtit det mesta. Det är bara intressant att titta på det idag, nu när jag öppet vågar erkänna de försvar jag faktiskt hade på den tiden. Samtidigt ger det en mjuk känsla i magen, att inte få ångest varje gång jag tänker tillbaka. Jag kramar istället om den här rädda människan, som bara ville bli älskad.
En del av mina försvar består förstås fortfarande, men idag är jag medveten om dem. Jag arbetar med dem och försöker förstå varför jag handlar på olika vis.
Det blir lättare och lättare att välja kärlek framför rädsla. Åtminstone när jag är balanserad.

126

Jag tror att det är viktigt för oss alla att titta på våra försvar. Inte menat som att älta det förflutna, utan för att kunna gå vidare. Vi behöver titta på det som får oss att fastna i olika mönster. Vi behöver förlåta och släppa taget. Let go and let God.
Om vi vill att något nytt ska hända kan vi inte fortsätta att ständigt gå in i dessa försvar och förvänta oss att något nytt ska ske.
Tillåt dig själv att rasera den fördömda muren. Våga släppa in kärlek i ditt liv igen.
Våga göra på ett annat sätt redan idag.

Sat Nam ❤

 

Vilodag

12 augusti

Jag har gett dig skörhet, vilket gör att din själ kan blomma i min närvaro. Acceptera denna gåva som en helig skatt: ömtålig, men ändå strålande av ljus.
Låt mig få välsigna dig rikligt genom din svaghet, istället för att du försöker dölja eller förneka den.

/Jesus kallar på dig av Sarah Young

Jag älskar den här lilla boken med budskap för årets alla dagar.
Innan jag köpte boken läste jag på Instagramkontot ”Jesus kallar på dig” och bokmärkte flera inlägg som träffade mitt i hjärtat. Nu läser jag dagens budskap varje morgon och ofta är det något som jag behöver höra just då, som t ex texten här ovan.

IMG_0119

Utanför Hotell Havanna, Varberg

Det är en trött dag idag. Jag visste nästan med en gång att det inte skulle bli ett längre samtal i morse.
Idag talade Jesus till mig och han bad mig att vila idag och att vara i stillhet. De enda meningar som följde efter detta var dessa:

Du är redo att ta emot Guds gåvor.
Jag är alltid med dig.
Var inte rädd.

Jag tackar för detta och känner tillit.
Och idag är en utmärkt dag för vila.

Ljusarbete

Har nyligen gett mig en timmes reiki. Så välgörande det är!
Jag påminner mig själv om att jag ska göra det oftare. Jag behöver det nu. Det får mig att släppa taget, slappna av och få ny energi… även om jag är yr i bollen ett tag efteråt.

I morse, innan yogan, slängde jag ut en fråga och bad om vägledning i det som händer nu. Bad att få svar under samtalet efter yogan.
Idag svarade Gabriel:

Du behöver vila nu. Ditt huvud är trött.
Det är mycket att ta in på en gång.
När du öppnar upp för en annan dimension blir det en stor omställning.
Du behöver vilan. Ge dig själv tid i tystnad. Fylla på med ny energi.

– Hur ska jag skydda mig?
Du behöver inga stenar eller kristaller, eller andra fysiska föremål. De är till nytta för en del, men det räcker med vila och daglig återhämtning. Du har även en del egna redskap. Använd dem!
Du behöver också öva dig i att se skillnad på vad som kommer från dig själv och på vad som kommer från andra. Du tar ofta på dig andras känslor och energier. Tar dem för dina egna. Titta på dem och känn in så kommer du att märka vad som tillhör dig. Det andra släpper du taget om.
Var snäll mot dig själv. Du måste inte vara tillgänglig jämt eller svara på direkten.
Stäng av telefonen oftare. Stäng av allt yttre brus. De som vill något kan vänta.
Om du inte vårdar dig själv kan du inte hjälpa andra heller.
Glöm inte heller att be om hjälp. Kalla på oss, berätta vad du vill ha hjälp med.
Vi finns alltid där för dig.

En stund senare drog jag detta änglakort:

lightworker.jpg

Jag finner inga ord. Alla dessa tecken. Hjärtat som talar till mig.
Jag vill inte smyga omkring som katten kring het gröt längre.
Jag vill göra gott.
Sprida det ljus jag kan.

Kärlek & frid ❤

I will make no decisions by myself

Det är tungt att vara högkänslig (det finns naturligtvis en del fördelar också).
Vissa dagar är det tuffare än andra.
Idag var tänkt att jag skulle skrivit lite om dagens ACIM-lektion. Energin dalade dock ganska snart efter den tanken. Jag har varit extremt känslig idag. För ljud. För ljus. Och som en extra utmaning har mobilen ringt och plingat konstant. Jag har känt mig ”attackerad” bara av att någon pratat med mig. Ljuset utomhus var obarmhärtigt, trots att jag i vanliga fall älskar solen.
Det här är naturligtvis symtom som ingår i paketet när det börjar hända saker, och det har varit väldigt intensivt de senaste dagarna. Jag har minst sagt en del att bearbeta.
En del beslut jag behöver fatta… när guidning väl kommer till mig.

decisions
Idag upplever jag att det aldrig kommer att gå att leva ett ”vanligt” liv igen. Det har förvisso aldrig varit för mig, men jag känner ända in i ryggmärgen att det förr eller senare är dags att kasta sig ut (utan annat skyddsnät än Gud). Göra något eget.
Något som innebär frihet och att kunna arbeta hemifrån ofta.
Jag vet att det endast är rädsla som hindrar mig. För stunden även briljanta idéer. Kanske också ett bananskal… 😉
Sedan är det även så att jag inte fattar ett beslut ensam längre.

 

Läkande samtal

Efter regn kommer solsken. Efter solsken kommer regn. Allt är inte bliss jämt.
Så blev jag varse igår eftermiddag då allt bara vände. Jag vet egentligen inte hur det började. Kanske med att en grannpojk kom hit och ville leka med W. Jag blev störd i det jag höll på med. Tappade allt fokus.
Det följdes av att ville W ha sin sparkcykel som står i förrådet. Den hade fastnat och medan jag slet med den rev jag ner en gammal ölburk som sprack och bokstavligt talat sprutade ner hela mig. Medan jag torkade upp (och under tiden blev avbruten av annat) ringde W på porttelefonen. Han hade ramlat och slagit upp armen som blödde.
Efter det följde diverse små händelser, som avbröt mig varje gång jag försökte sätta mig ner och koppla av, och jag var helt snurrig i huvudet när jag gick till sängs.
Jag tänkte i morse att jag idag inte kan annat än att skratta åt allt som hände igår, vilket följdes av W ropade gråtande från badrummet att han tappat sin (första) tand men att den trillat ner i avloppet. De som känner mig vet att avlopp är en uppgift jag avsäger mig och hellre gör allt annat i hemmet. Men jag fick snällt plocka isär rören och gräva.
Ingen tand trillade ut. Den låg så fint på golvet under handfatet…
Om nu någon ligger dubbelvikt på golvet av skratt så bjuder jag på detta. Helt och fullt. Jag kommer förhoppningsvis själv att göra det en annan dag. 😉
Guds vägar äro outgrundliga sägs det ju och när man sitter där i sin salighet händer alltid saker som tar ner en på jorden igen. Små tester för att se hur långt man kommit i sin praktik. Det blir bara så tvära kast ibland. Jag känner att jag inte riktigt hänger med i svängarna.

Jag vill med dagens inlägg visa på att jag inte är mer än människa. Vissa dagar orkar jag helt enkelt inte hålla energin uppe. De senaste dagarna har jag varit ganska trött. Min intention att komma upp senast 05:30 har inte fungerat. Jag somnar om. Varje morgon.
Magen har varit öm och svullen i flera veckor. Kosten behöver ses över ordentligt.
På detta har jag börjat känna en inre stress över hur jag ska få allt att gå ihop den dag jag får ett lönearbete (jag har redan ett annat viktigt arbete som jag ser det, bara att jag inte får betalt för det). Idag lägger jag ca tre till fyra timmar varje morgon på yoga, samtal/meditation, sända ut ljus och loving kindness, läsa boken, göra kursövningar samt skriva. Det kanske är svårt att tro att det går så mycket tid, men det gör det. Och då är detta bara morgonens aktiviteter.
Nu går jag all in för det och då kommer de där tankarna smygande. Rädslan för att jag ska bli tvungen att rucka på det jag brinner för den dagen jag får ett jobb. Been there done that... Det skrämmer skiten ur mig rent ut sagt. Jag blir mer och mer säker på att jag aldrig kommer att kunna ha ett vanligt heltidsjobb där all tid till det som är väsentligt för mig bara rinner ut i sanden. Pengar betyder inget alls i det läget.
Samtidigt känner jag i vanliga fall ingen oro alls för det här för jag vet att jag kommer att få de svar jag behöver. Jag kommer att få veta vad jag ska göra. Jag behöver bara lyssna.
Det är ingen som kommer att tvinga mig till att göra något jag inte ska göra (om jag inte låter egot tillåta det). Det är heller ingen som säger att det jag gör nu inte kan utvecklas till ett lönearbete (mer än att jag, åtminstone inte idag, ska ta betalt för det som rör ACIM). Jag har dock inte fått några exakta indikationer på hur jag skall gå tillväga ännu, och än så länge styrs jag av rädsla på detta område. Ändå känner jag tillit. Mycket tack vare morgonens samtal.
Jag ska bara släppa taget och låta Gud visa vägen.

I morgonens samtal talade både Gud och Rafael till mig:

Du behöver sova ordentligt. Se till att komma i säng tidigare så att du orkar gå upp tidigt på morgonen. Den tidiga morgontimmen gör dig alert och vaken.
När du går upp för sent blir dina energier tyngre. Du blir trött och tung i kropp och sinne.
Du behöver också se över maten. Du vet förstås att även mat är en illusion, men det finns ändå mat som är bättre för den behållare du rör dig i här på jorden.
Mat från Gud är mat som är från jorden. Från träd och buskar.
Kemikalier och fabriksproducerad mat kommer från människan, inte från Gud.
Det är inte som att du inte kan ”unna dig”, som du kallar det, men livskraften blir starkare ju renare och naturligare du äter.
Hur mår du idag till exempel?
Du är trött och tankarna grumliga. Du börjar lyssna till egot. Tillvaron känns negativ.
Du tänker på jobb och oroar dig.
Tror du inte att jag har en plan för dig? Litar du inte på att jag vet vad du ska göra?

Oroa dig inte för pengar, för lönearbete, vad andra ska tycka.
Känn tillit!

Du kommer att få veta vad du ska göra. Varje dag i livet!
Tänk inte på framtiden. Älta inte gårdagen. Lita på att allt blir som det ska.
Vårda dina tankar. Ta hand om din kropp, ty även om den är en illusion så behöver den här på jorden energi. Ju renare desto bättre. Men lägg nu inte för mycket värde i dessa ord. Du är inte en kropp. Kroppen är blott ett kommunikationsmedel, inget annat. 
Följ magkänslan och dina tankar kommer att bli klarare och renare de med.
Välsigne dig!

Tack! Tack! Tack! ❤

IMG_0263

Frukostsmoothie