Lektion 10, Mina tankar betyder ingenting.

Mina tankar betyder ingenting.

Det jag tror att jag tänker är inte verkligt, alltså betyder mina tankar ingenting.
De är meningslösa.

På tal om det, vad har du lagt för värde i ordet meningslös?
Jag tror att vi alla någon gång i livet blivit provocerade av detta ord i olika sammanhang. Kanske har någon sagt att det vi gör är meningslöst. Eller än värre, att vi är meningslösa.
Frågan är då vad ett ord har för mening egentligen?! Det är bara något vi i det förflutna lärt oss att reagera på, av olika anledningar. Men… det vi har lärt kan vi också lära om.

Jag sluter ögonen, söker i mitt sinne och upprepar dagens tankegång:

Min tanke på ekonomin betyder ingenting.
Mina tankar på jobbet betyder ingenting.
Min tanke på konflikt betyder ingenting.
Mina tankar på ordet meningslös betyder ingenting.

Den här tankegången kommer att hjälpa mig att bli fri från allt jag nu tror.

Jag minns att jag, när jag påbörjade kursen första gången (för kanske 7 år sedan), inte förstod vad alla de här övningarna skulle leda till. Det var tungt att läsa textboken och jag tror inte att jag följde instruktionerna i lektionerna speciellt bra heller. Den gången avslutade jag inte kursen. Tror att jag slutade någon gång efter lektion 60.
Idag har jag lättare att förstå syftet med alla de här övningarna. Varför alla upprepningar behövs. Utöver detta bör förstås även motivation finnas. Finns inte denna, tillsammans med intresset för förändring, så kommer antagligen även din bok att samla damm efter ett tag.
En del av er som läser här kanske inte ens är intresserade av kursen över huvud taget, utan har blivit ”påtvingade” denna läsning då ni följt mig sedan tidigare. Kanske är någon besviken för att jag inte skriver så mycket om yoga längre. Jag vet inte, men det spelar egentligen ingen roll. Dessa tankar betyder ju som sagt ingenting.
Mina tankar på vad någon annan kanske tänker betyder ingenting.
Men för att säga något kort om yogan så har min praktik nått en annan nivå med hjälp av det jag fått med mig från kursen. Jag har framförallt kommit längre i meditationen, som nu har blivit det väsentliga för mig. Det är i meditationen jag samtalar. Det är där jag lyssnar och får mina svar.
Det är också där jag får veta att mina tankar inte betyder någonting.
Jag bara är.
Och för mig är det målet med allt, att en dag vara så avskalad från allt att jag ser igenom alla illusioner. Jag påverkas inte längre av dramat utanför, för det finns inget drama utanför. Det är något jag hittat på. Jag vet att jag var skaparen av allt detta, men nu är jag ett med alltet – där allt bara är.

Jag vet att jag kanske kommer ifrån ämnet emellanåt men jag tänker att det är viktigt att dela med sig av sådant som dyker upp längs vägen.
Här finns egentligen inga gränser, allt flyter samman.

Må ljuset lysa upp din väg idag
Sat Nam

IMG_0081

 

Lektion 9, Jag ser ingenting som det är nu.

Jag ser ingenting som det är nu.

 Jag behöver inse att jag ingenting förstår för att göra mina gamla tankegångar ogjorda.
Som jag skrev tidigare handlar det inte heller om att förstå lektionerna riktigt ännu. Jag ska bara tillämpa dem. Hade jag förstått skulle jag ju inte behövt göra övningarna.

Det jag ser finns inte.

Meditera över den meningen en stund.
Är den lätt att ta till sig? Provocerar den?
Efter att jag hade gjort de här lektionerna en tid så dök det upp tillfällen då jag trodde att jag skulle tappa greppet helt. Kanske grävde jag för djupt. Började analysera, där jag egentligen bara skulle tillämpat utan att tänka så mycket. (Jag är expert på att tänka för mycket.)
Hur som, allt ställs på ända här. Det är inte så här vi vanligtvis lever våra liv.
Vi tänker för mycket. Vi tolkar. Vi dömer. Tror att vi sitter inne med alla svar.
Och så kommer någon och säger att ingenting av det vi ser finns. Att allt är en illusion.
Att den här världen inte ens existerar.
Nog kan det ställa till det uppe i knoppen. Det gör det fortfarande för mig emellanåt, men jag tänker att det får lov att vara så.
Vem har bråttom att uppnå någonting, om tiden inte ens existerar?
Vad ska jag skynda till, om jag redan är där?

Jag ser inte den här mobiltelefonen som den är nu.
Jag ser inte den här mattan som den är nu.
Jag ser inte det här fönstret som det är nu.
Jag ser inte den här kroppen som den är nu.

 Så här ser tillämpningen av dagens tankegång ut.
Som sagt, tänk inte så mycket – bara gör.

Namaste

trust

Bild från Google.

Lektion 8, Mitt sinne är helt upptaget av tankar på det förgångna.

Mitt sinne är helt upptaget av tankar på det förgångna.

Den här tanken är naturligtvis anledningen till att du bara ser det förgångna. Ingen ser egentligen någonting. Man ser bara sina egna tankar som projicerats utåt.

Åter igen, jag fast i tidens illusion. Jag förstår inte att nuet är den enda tid som finns.
Hade jag varit i nuet skulle jag inte kunna bli rädd, arg, irriterad, deprimerad, ledsen eller orolig. Jag skulle inte bli upprörd för något alls, för det finns inget att bli upprörd över.
De tankar jag har är således inte verkliga.

IMG_0829

Jag börjar dagens övningsstund med att med slutna ögon söka i mitt sinne efter tankar:

Jag tycks tänka på (namnet på en person), men mitt sinne är helt upptaget av tankar från det förgångna.
Jag tycks tänka på (namnet på ett föremål), men mitt sinne är helt upptaget av tankar från det förgångna.
Jag tycks tänka på (namnet på en känsla), men mitt sinne är helt upptaget av tankar från det förgångna.

När jag på det här viset synar mina tankar upptäcker jag att jag väldigt sällan är här, i denna stund. Jag ser bara gårdagen och kopplar det tills vad som skall komma att hända imorgon.
Och allt det jag tänker projicerar jag ut på den stora bioduken på utsidan.
Jag har förmågan att skapa underbara saker, men så länge jag inte utgår från nuet riskerar jag att skapa ganska otäcka filmer.

Dagens fråga:
Hur ofta är du i nuet?

Kärlek & frid ❤

Lektion 7, Jag ser bara det förgångna.

Jag ser bara det förgångna.

Precis som det står i boken så är dagens lektion den logiska följden av alla de föregående lektionerna.
Allt jag ser kopplar jag till något som hänt tidigare.
Jag blir upprörd för att jag ser någonting, som egentligen inte finns.
Jag är fast i den här världens illusion om tid.
Därför kan jag inte vara helt neutral när jag betraktar en sak eller när jag träffar en annan människa. Jag dömer på något vis, i alla situationer.
Jag ser huset jag växte upp i och en hel drös av minnen kommer över mig.
Jag ser mina händer och ser tillbaka på mina erfarenheter av dessa kroppsdelar och vad de kan användas till. Hade jag inte haft dessa erfarenheter så skulle jag, precis som ett nyfött barn, vara helt ovetande om vad jag skulle använda händerna till.

Jag tillämpar på detta dagens tankegång:

Jag ser bara det förgångna i det här huset.
Jag ser bara det förgångna i de här händerna.
Jag ser bara det förgångna i den här kroppen.
Jag ser bara det förgångna i den här boken.

Jag vet att alla de här lektionerna kan verka absurda till en början.
Jag hade t ex, när jag först mötte ACIM, väldigt svårt för det kristna upplägget (det syns mest i textboken nu i början). Det fick mig att hålla ett visst avstånd. Jag dömde det jag läste enligt tidigare erfarenheter. Faktiskt ska jag erkänna att jag än idag kan ha lite svårt för det, mycket för att jag kommer från en helt annan tradition, där kristendomen inte direkt varit välkommen. (Att bli förknippad med denna religion var väl det värsta som kunde hända för ett antal år sedan.)
Begreppet Gud har dock inte varit främmande för mig för jag hade en relation med Gud långt innan jag kom i kontakt med ACIM. Jesus och Den Helige Ande å andra sidan har varit svårare att ta till sig, speciellt när jag skriver texter.
Och i detta ser jag hur rotade en del saker kan vara i en. Ändå har inte ACIM något med religion att göra. Vi som fallit för ACIM kommer från alla religioner och traditioner, t o m ateism. Så har du (precis som jag hade i början) svårt för alla begrepp, försök se förbi dem. Lägg inte så mycket värde i orden utan se det som finns bakom dem.
Påminn dig själv om att du bara ser det förgångna i det här.

battleinyourmind

Lektion 6, Jag är upprörd därför att jag ser någonting som inte finns.

Jag är upprörd därför att jag ser någonting som inte finns.

Även denna övning börjar med att jag betraktar mina tankar.
Jag tillämpar sedan tankegången på detta vis:

Jag är rädd för att tala inför publik därför att jag ser någonting som inte finns.
Jag är arg på … därför att jag ser någonting som inte finns.
Jag är deprimerad därför att jag ser någonting som inte finns.

Alla de här upprördheterna kommer sig helt enkelt av att jag inte är här och nu.
Jag är någon annanstans i tanken.
När jag betraktar mitt sinne ser jag något som hänt tidigare och tar för givet att det kommer att upprepas igen. Det kommer det också att göra eftersom jag tillåter det att göra det.
På detta vis är jag aldrig helt neutral för jag kommer alltid att koppla platser, saker och människor till något jag upplevt tidigare. Någon är lik en person jag ogillade i ungdomen och nu upplever jag ett obehag, trots att jag inte ens mött personen tidigare. Jag får en tröja som liknar en tröja jag hade som barn och jag påminns om något som hände när jag hade den på mig.

Om det förflutna kommer jag att skriva mer om i morgondagens lektion, därför blir dagens inlägg lite kortare. Det kommer dock oundvikligen att bli en del upprepningar, både här och i boken. Upprepningar behövs för att våra sinnen ska helas.

Jag önskar dig frid i ditt sinne.
Om Shanti Shanti Shanti

illusion

Bilden kommer från Googleflödet.

Lektion 5, Jag är aldrig upprörd av den anledning jag tror.

Jag är aldrig upprörd av den anledning jag tror.

IMG_0826

Det här är en av mina favoritlektioner. Jag har märkt sidan med en post it-lapp.
Den blå boken är full av sådana idag. Vissa lektioner går jag tillbaka till. Ja, så är det nog för oss alla som gör kursen. Våra böcker är fulla av lappar och understrykningar.

Så vad gör mig upprörd?
Ganska mycket hela tiden, även om jag släppt väldigt mycket ilska genom åren. Jag blir inte längre så arg att jag tappar fattningen för minsta sak. Förr kunde jag explodera för att spårvagnen var sen, för att folk stod i vägen för mig (sa naturligtvis inget utan kokade inombords och lät grodorna hoppa när jag kom hem), för att folk gick långsamt framför mig på stan (jag ska villigt erkänna att det fortfarande är något jag behöver arbeta med), för att jag tittade på debattprogram på TV eller helt enkelt för att ingenting fungerade som jag ville att det skulle göra.
Idag tar jag det mesta med ro förutom när jag hamnar bland nedlåtande människor, ser människor som far illa eller när jag reagerar på den orättvisa fördelningen av resurser i världen.
Lägg märke till mina ord nedlåtande, far illa, orättvisa. Jag har dömt på ett vis som jag egentligen inte vet något om. Jag är långt ifrån klar med det jag blir upprörd över (fråga min älskade make som hamnar i skottlinjen allt som oftast ;-).

Så det är därför jag tycker om den här lektionen för den tar ner mig på jorden och får mig att tänka till:
Jag är faktiskt inte upprörd av den anledning jag tror.

Jag är inte arg på … av den anledning jag tror.
Jag är inte orolig för att jag inte ska klara mig ekonomiskt av den anledning jag tror.
Jag är inte rädd för att kräkas av den anledning jag tror.
(Jag lider av emetofobi för den som inte visste det.)
Jag är inte nedstämd av den anledning jag tror.

 Listan kan göra lång, men det här är bara exempel på hur lektionen ser ut.

Vad gör dig upprörd?
Om du söker i ditt sinne så kommer du också att hitta massor av källor som du tror gör dig ledsen, upprörd, rädd, deprimerad och arg.
Kanske får den här lektionen en post it-lapp eller markering i din bok också.

Kärlek & frid ❤

Lektion 4, Dessa tankar betyder ingenting.

Dessa tankar betyder ingenting. De är som de ting jag ser i det här rummet (på den här gatan, från det här fönstret, på den här platsen).

Denna övning börjar med en inspektion av tankarna.
Vad tänker jag just nu?

Jag betraktar det som dyker upp i mitt sinne.
Är det någon jag är arg på? Tänker jag på något trevligt jag gjort?
Jag lägger märke till att mina tankar får mig att reagera på olika vis.
Ilskan jag gått omkring och burit på den senaste tiden väller plötsligt upp igen.
Min kropp reagerar. Hjärtat slår snabbare. Jag för samtal i huvudet. Låter konflikten blossa upp. Jag berättar ärligt vad jag tycker om situationen. Går med segern ur samtalet… men oron i magen är kvar. Jag vill ju inte gå vinnande ur en konflikt. Jag vill inte ens ha någon konflikt.
Det är inre frid jag längtar efter. Lugn och harmoni.
Jag andas långa djupa andetag. Gör mina förlåtelseövningar. Visualiserar ljus där jag tidigare såg mörker. Fattar den kärleksfulla hand som räcks ut åt mig när jag återigen gått in i mitt center.

Ibland dyker de kroppsliga symtomen upp först. Åtminstone trodde jag att det var så förr.
Jag upplevde det som att kroppen reagerade av sig själv. Att ilska, ångest och sjukdom dök upp bara sådär, för jag hade ju inte tänkt något speciellt… eller?!
Idag vet jag att det inte är sant. Reaktionen följer på det som pågår i mitt sinne, oavsett om jag uppmärksammar det eller ej.
Ibland är det väldigt svårt att hitta de utlösande tankarna. När jag söker efter dem är de puts väck.
Egot är lömskt. Vill inte att jag ska finna lösningen på mina problem.
Men så här kan det naturligtvis inte få fortsätta. Det är därför jag vakar över mina tankar hela tiden. Det gör mig mer medveten om vad som pågår i mitt sinne.
Och det är där vi alla måste börja, med att övervaka våra sinnen.

Den här tanken om attack betyder ingenting. Den är som träskulpturen som står på byrån.
Den här tanken om rädsla betyder ingenting. Den är som de pressade vitsipporna.

(För att relatera till mina tidigare exempel.)

När vi lär oss att inte reagera på våra tankar, utan bara stilla betraktar dem. Låter dem komma och gå. Då försvinner de så småningom.
Vi tämjer våra sinnen så att egot till slut måste släppa taget.

Så länge jag går omkring och bär på agg behöver jag de här lektionerna.
Så länge jag tror att någon på utsidan gör något mot mig behöver jag vaka över mitt sinne som en hök.
Det är nämligen jag som skapar det jag ser på utsidan.