Lektion 130,  Det är omöjligt att se två världar.

”Varseblivningen är konsekvent. Det du ser återspeglar det du tänker. Och det du tänker återspeglar bara ditt val av det du vill se. Det är dina värderingar som bestämmer detta, för det du sätter värde på måste du vilja se, eftersom du tror att det du ser verkligen finns där.
Ingen kan se en värld som hans sinne inte har tillmätt något värde. Och ingen kan undgå att se det som han tror att han vill ha.”

ACIM 

Den värld du vill se är bara en tanke bort.
Det du tänker på är vad du ser.
Det du ser på din bioduk har du själv skapat.
Allt du ser utanför dig är skapat i ditt sinne. Det är val du har gjort, sådant du sätter värde på.
Antingen ser du med rädslans ögon, eller så ser du med kärlekens. Det är vad som finns att välja emellan, något annat finns inte.
Man kan säga att du har ”trollspöt” i ditt sinne, för i tanken skapar du exakt det du vill ha. Så ser du något du inte önskar vet du att du själv har makten att göra en förändring, genom ett tankeskifte.
Det kan tyckas vara en tung börda att ha på sina axlar, att själv vara ansvarig för sin varseblivning, men det är dags att acceptera detta faktum.
Glöm dock inte att du aldrig är ensam. Du har hela tiden någon som älskar dig vid din sida, en vänlig Röst som gärna guidar dig längs din väg. Som låter dig få veta vad sann lycka är och hur du blir fri från de bojor du satt på dig själv.
Är det inte dags att välja friheten nu min vän?

– Parameshwari

itsimpossibletoseetwoworlds

Lektion 129, Bortom den här världen finns en värld jag vill ha.

”Är det en förlust att i stället finna en värld där det är omöjligt att förlora; där kärlek varar för evigt, hat inte kan existera och hämnd inte har någon mening? Är det en förlust att finna alla de ting som du verkligen vill ha, och veta att de aldrig kan ta slut och att de under all tid förblir exakt som du vill ha dem?
Men till och med dessa kommer till sist att bytas ut mot det vi inte kan tala om, för därifrån går du dit ord inte alls räcker till, in i en tystnad där språket är outtalat och ändå helt säkert kan förstås.”

ACIM

Bortom den här världen finns en värld där ingenting döms. Där finns inget hat, inga konflikter och ingen rädsla.
Bortom den här världen finns en värld där bara kärlek finns. Det är en värld där ord är överflödiga och allting bara är.
Därför är ditt val enkelt. Du väljer mellan kärlek och rädsla.
Väljer du rädslan blir du kvar i den här illusionens värld.
Väljer du kärleken, då väljer du att gå bortom illusionen till en värld där endast frid existerar.
Och denna frid ligger endast en tanke bort.

– Parameshwari

beyondthisworld

Lektion 128, Den värld jag ser har ingenting som jag vill ha.

”Den värld du ser har ingenting att erbjuda dig som du behöver; ingenting som du kan använda på något sätt, inte heller någonting överhuvudtaget som kan tjäna till att ge dig glädje.”

ACIM 

Den värld du ser är inte verklig.
Världen du ser utanför dig kommer från ditt sinne, det är tankar skapade av dig.
Det är tankar som håller dig fast i separation, där du ser dig själv som en kropp åtskild från alla andra kroppar.
Det du ser är det förflutna. Gamla tankar som upprepas gång på gång, och skapar det du ser utanför. Det är gamla föreställningar som inte hör till nuet, men du kan inte släppa taget om dem.
Vill du se sanningen behöver du frigöra dig från det som varit, och upptäcka varje stund på nytt. Var som ett barn, se på allt med nya ögon.
Det du ser nu har ingenting att erbjuda dig, annat än en allt tyngre ryggsäck.
Vill du slippa tyngden på dina axlar måste du göra dig fri från dina egna föreställningar, fri från illusionen som du skapar på nytt varje dag.
Du har förmågan att förändra det du ser. Känn tillit till att sanningen är närmare än du tror.

– Parameshwari

theworldisee

Lektion 127, Det finns ingen annan kärlek än Guds.

”Kärleken kan inte döma. Eftersom den själv är ett, ser den på alla som ett. Dess mening ligger i ettheten. Och den måste dra sig undan det sinne som tänker på den som partisk eller partiell. Det finns ingen annan kärlek än Guds, och all kärlek är Hans.”

ACIM 

Det finns bara en enda Kärlek, och den Kärleken är ett med allt.
Den sanna Kärleken är ett med dig, ett med dina systrar och bröder.
Den är ett med allt eftersom det bara finns etthet.
Den sanna Kärleken finns i överflöd.
Den säger inte att den bara räcker till en speciell person.
Den säger inte att någon inte är värd dess kärlek.
Den sanna Kärleken räcker till alla, och ju mer du delar med dig av denna kärlek desto mer växer den inom alla.
Den sanna Kärleken kan inte undanhållas någon, för då är det inte kärlek.
Då har något istället blivit dömt som älskvärt och något annat som mindre älskvärt.
Kärleken skulle aldrig döma, eller säga att någon inte är förtjänt av kärlek.
Kärleken är. Ett med allt. Oförändrad.
Och ju mer du lyssnar till den inre Rösten, desto mer kommer du att lära dig om denna Kärlek.

– Parameshwari

thereisnolovebutgods

Beslutet

När jag läste 40-Day Program förra sommaren kunde jag valt att skriva ett ”avtal” (frivilligt) med mig själv inför kursstarten, t ex för att avsluta ett beroende eller liknande.
Jag valde att inte göra det vid detta tillfälle eftersom jag inte ansåg det vara aktuellt just då. Dock har det varit mycket som gnagt i huvudet under månaderna som gått sedan dess (ja egentligen långt innan detta).
Det har lett mig hit, där jag är idag, när jag med lätt ångest skriver att det nu är dags att skriva under det där avtalet. Ett avtal jag skriver för mig själv, och inte någon annan. Ett avtal jag skriver under för att det är dags att ta ännu ett steg ut ur min bekvämlighetszon. Och tro mig, det är ett stort steg för när jag bestämde mig helt i fredags (en del av er läste nog om ”beslutet” på Instagram då) var jag orolig och rastlös hela dagen. Jag kände en stark ångest, för att om jag nu går ut med detta så måste jag också stå för det. Inte som att jag inte brutit mina egna avtal tidigare, men numera är jag trofast de beslut jag fattar. De är genomtänkta, om än att egot inte är redo att ta några större steg för att hjälpa till.
Men nu är det annorlunda. Jag vill leva som jag lär och stå för mina beslut. Den enda som blir lidande om jag bryter dem är ju jag. Så även om jag inte skriver ett livslångt kontrakt nu (utan bara 99 dagar till att börja med) är det ett beslut som kommer att kräva en hel del av mig då det börjar gå mot en årstid som är som gjord för att bryta sådana här avtal.
Vad handlar nu detta om undrar du. Jo, det som är en så självklar del av livet för större delen av befolkningen – alkoholen. Jag ska inte dricka en droppe alkohol under de här månaderna.
Mina sista glas drack jag igår, när jag var på dejt med maken i det soliga vädret (vi var barnfria för första gången på nästan ett helt år).

När jag bestämde mig så satt jag där med tanken: jag som redan är udda, introvert och högkänslig, hur ska nu detta gå?! Inte nog med att jag är nästintill vegan. Ska jag dessutom bli nykterist nu?! Är det här verkligen en så bra idé?! Ska jag inte vänta till hösten åtminstone?
Men anden har fått nog av mitt av-och-på-ande. För oavsett om jag dricker mycket eller lite så trubbar det av min kontakt med anden, med Gud. Jag kommer ut balans och även om jag mår bättre nu på vegokost så är alkoholen den största boven i dramat.
Du måste göra ett val nu!” Jag har hört den uppmaningen så länge, men har valt att inte lyssna. Bara den här helgen också. Och denna… sen så.
Nu låter det som att jag haft en beroendeproblematik. Så är inte fallet. Jag har varit lyckligt lottad i livet och aldrig blivit beroende av något. Vare sig alkohol, droger eller cigaretter (eller ja, okej då socker… jag är sockerberoende). Så alkoholist är jag inte, förutom att jag drar ner mig själv varje gång jag dricker.
Mitt problem är min högkänslighet. Det är denna jag dövar, för att klara av att vara ute i folksamlingar. Och det är ju naturligtvis detta som är en del av att gå ur komfortzonen, för när jag väljer bort alkoholen väljer jag också bort aktiviteter som varit en självklarhet förut. Jag kan inte sitta på en stimmig pub och tror att det ska gå en längre stund innan jag får ångest av ljudvolymen och folk som pratar för mycket.
Jag måste hitta andra miljöer att vara i. Miljöer som är mer bekväma för en högkänslig person, och som torde vara mer givande för att höra ”rätt röst”.

Men en blick tillbaka, hur allt en gång började. Det spelar förvisso ingen roll, det förflutna är förbi, men för mig är det något som hjälper mig i processen att släppa taget.
Jag upptäckte alkoholen efter 9:an. Ja jag hade druckit några gånger innan dess, men utan att direkt bli berusad. När jag fann den ”glädjen” 16 år gammal så var det kört. Allt det som inte var jag i nyktert tillstånd kom fram med sprit innanför västen. Jag vågade göra allt det jag aldrig hade vågat göra nykter. Jag pratade… gud, som jag pratade… och ja, livet var en fest. Varje helg, fredag och lördag.
På den tiden var det förstås inga bekymmer dagarna efter, mer än en vanlig hang over… och en del ångest eftersom jag inte mindes vad jag gjort (illa nog kan tyckas, men på den tiden hade jag inte det medvetande jag har idag).
När det var som värst drack jag en hel 75:a på en kväll. Jag hade som sagt aldrig ett beroende (och tacksam är jag för det för jag hade antagligen inte levt idag i så fall), men däremot hade jag svårt att sluta när jag väl börjat… därav glömskan… och en hel del otrevliga saker som hände när jag var inne i dimman.
Jag har dock alltid haft ”änglavakt”, som jag brukade kallade det. Jag hade kunnat råka riktigt illa ut flertalet gånger, men jag klarade mig hyfsat helskinnad ändå.
Så fortsatte livet hela tonåren och ända upp emot trettio.
Det tog mig ända fram till senare år att börja förstå vad jag egentligen hållit på med i alla år. Att jag hällt i mig alla dessa mängder alkohol bara för att förtränga min högkänslighet, för att våga, för att klara av att vara som alla andra (alltså vara någon som inte är jag), för att klara av att vara i miljöer med hög ljudvolym och att klara av att prata med folk.
På senare år har dock även lusten att prata med alkohol i kroppen avtagit. Jag har istället känt mig stingslig och varit arg på mig själv för att jag gått emot den inre rösten.
Viljan att vara som andra, och vara en del av alkoholsamhället, är inte lika stark längre.
Så i takt med att jag gått emot min magkänsla gång på gång har det här beslutet sakta men säkert växt fram (jag har börjat lyssna till vad den där Rösten faktiskt säger till mig).
Och eftersom min son, som alltid är med ute vad vi än gör (vi får sällan barnvakt och döljer ändå inget för honom), börjar förstå vad alkohol gör med människor börjar det bli oundvikligt att inte sätta punkt. Nu är det ingen av oss som blir fulla ute, men eftersom jag är tystlåten i vanliga fall är det naturligtvis lätt att se skillnaden när jag druckit eftersom jag plötsligt öppnar munnen och pratar. Så det är rätt läge nu helt enkelt.
Jag har idag skrivit under kontraktet, på 33×3 dagar. Varför blev det denna symboliska summa? Tja, det var något som kom till mig medan jag satt och mediterade i fredags kväll. Det kunde ha varit vilket antal dagar som helst, för det är inte det som är det väsentliga. Det är att bryta ett mönster, att tvingas göra något annat istället för att göra samma sak som jag snart gjort under 30 års tid.
Klarar jag detta (och speciellt under sommar/semester då det i normala fall slinker ner en hel del drinkar av olika slag) så finns det ingen anledning att inte fortsätta även efteråt. Och eftersom jag bestämt mig för att klara det här så kommer jag att göra det.
Detta är början på något nytt, och där jag väljer att lyssna fullt ut.

IMG_1929

Lektion 126, Allt jag ger ges till mig själv.

”Allt jag ger ges till mig själv. Den hjälp jag behöver för att lära mig att detta är sant är med mig nu. Och jag skall lita på Honom.”

ACIM 

Vad önskar du dig just nu?
Är det frid?
Förlåtelse?
Att själv kunna förlåta?
Att vara lycklig?

Du vet nu hur enkelt du förvärvar dessa önskningar:
Allt det du önskar skall du börja ge till andra.
Ge och sänd ut allt det du önskar, för det blir vad du får.
Släpp taget om allt det andra, det du inte önskar, för även det får du, om det är vad du ger och sänder ut.

Så vad väntar du på, slösa med ditt lugn, dina leenden och din förlåtelse.
Det blir de gåvor du får ta emot.

– Parameshwari

allthatigiveisgiventomyself

Lektion 125, I stillhet tar jag emot Guds Ord idag.

”Han talar till dig från en plats som är närmare än ditt hjärta. Hans Röst är närmare än din hand. Hans Kärlek är allt vad du är, och vad Han är; densamme som du, och du är densamme som Han.”

ACIM

Älskade barn, jag har aldrig vikit en tum från din sida.
Jag har väntat på att du ska sätta dig ned, och i stillhet lyssna till det jag vill säga dig.
Jag ser hur du lider, hur du slits mellan olika val, men du kan inte leva både i sanning och i illusion. Du kan inte välja det ena och samtidigt behålla det andra.
Du behöver göra ett val: väljer du kärlek, eller väljer du att vara kvar i rädslan?
Om du väljer kärlek, väljer du också frid. Frid finner du genom att vara stilla och lyssna.
När du lyssnar till fridens röst blir du alltid kärleksfullt vägledd dit du ska.
Du är aldrig ensam och du vet intuitivt när det du gör är det rätta.
Fortsätter du däremot att lyssna till egot kommer du att oroligt springa fram och tillbaka mellan olika projekt, och inte få något gjort. Du kan inte hjälpa någon härifrån, för härifrån kan du inte ens hjälpa dig själv.
Din vilja är fri och ingen hindrar dig om du vill leva kvar i illusionen, men jag ser din trötthet och hör din klagan. Du längtar efter den inre friden. Det stilla sinnet.
Och friden är här. Stillheten är här. Just nu, i denna stund, kan du välja att lyssna till vad Gud har att säga dig. Gud, som älskar dig och bara vill att du ska minnas vem du är.

– Parameshwari

”Lyssna i stillhet till ditt Själv idag, och låt Honom tala om för dig att Gud aldrig har lämnat Sin Son, och att du aldrig har lämnat ditt Själv.”

ACIM

insilenceireceive