Min dag

Ett lite längre yogapass på morgonen, Jaap Sahib, Unlock the Heart (dag 36), morgonpromenad (så saknad) efter lämning på skolan, reiki, meditation, avkoppling.
Bara så. Kräver inte mycket mer av en ledig dag. Åtminstone finns inte orken till så mycket mer just idag. Nästa vecka hoppas jag dock på en mysig lunch-fika med en vän som jag saknat och inte haft tid att träffa sedan jag började jobba (vi träffades ju nästan en gång i veckan förut).
Jag känner i hela kroppen hur välbehövliga dessa lediga dagar kommer att bli. Idag har jag förvisso inte hunnit njuta så mycket som jag borde för hjärnan är fortfarande uppe i varv. Det är alltså främst huvudet som behöver vila.
Har varit så extremt mycket att ta in att det vissa dagar känts som att huvudet ska explodera. På samma gång är ”smekmånaden” över och jag förväntas kunna allt nu.
Det är också stressande för jag är inte färdig med mina frågor än. Mitt huvud kan inte ta in hur mycket som helst på en gång. Inte dagar när tempot är högt, och det är det i kassa/reception. Mycket högre än vad jag kunnat föreställa mig. Det är så mycket man förväntas ta itu med när man sitter där (och som de flesta av er vet är många bollar i luften inte min kopp te).
Jag är ändå otroligt tacksam när patienter kommer fram till mig och säger att jag är så lugnt och harmonisk, att de upplever sig som trygga när de pratar med mig (de skulle bara veta hur det känns inombords en del dagar). Så något har jag väl ändå fått med mig från yogan. Närvaron. Lugnet. Att det kanske trots allt inte alltid syns utåt hur stressad jag är.
I detta märker jag också tydligt hur utgången av dagen blir beroende på mitt inre tillstånd. När det blir för mycket stress omkring hamnar jag lätt i negativt tänkande och då slutar det också på ett liknande vis. De dagar jag är positiv eller åtminstone mer neutral så går det bättre. Tyvärr är detta inte alltid så lätt att styra över eftersom jag, när jag är utarbetad, blir för trött (och hjärntrött) för att klara av att hålla optimismen uppe.
Jag hoppas alltså att mina lediga dagar mitt i veckan ska vara den där biten som hjälper mig att landa efter veckans två mest hektiska dagar och för att orka med de sista två, som oftast är lugnare. Jag trivs ju ändå med det jag gör, när det kommer till de administrativa uppgifterna. Det är egentligen bara kassan som är den där taggen i sidan.

Men nu har jag inte tid att sitta här mer. Dagen är inte slut än och nu väntar lunch följt av samtal, soffa och bok.

IMG_0553

Den här bilden beskriver mig bra idag.
Insight Timer eller mantran i lurarna,
lite ärrig, lite fluffig, lite grå och filtrerad.

Glädjen är endast en tanke bort

Det ser ju lite annorlunda ut med tid nu. På morgonen hinner jag med yoga, meditation och ett kort samtal. 30 min har jag på mig. Det är lite knapert, men det håller mig grundad under dagen. Jag hade någon slags intention att jag skulle yoga mer efter jobbet. Inser nu att det bara var en fin tanke. Det fungerade förra veckan när jag hade sextimmarsdagar. Nu är jag för trött. Det blir en Insight Timer-meditation varje kväll och det får duga. Jag tänker inte sätta ribban för högt den här tiden på året när tröttheten börjar sätta in. Känner mig egentligen inte missnöjd med det heller eftersom den tid jag får är kvalitetstid. Idag behöver jag inte stressa på morgonen. Jag hinner göra det jag ska och njuta av det. Ett av livets små (faktiskt ganska stort) glädjeämnen helt enkelt.

Jag har tänkt mycket det senaste på hur ACIM på något vis fört mig närmare yogan.
Det kändes ett tag som att jag höll på att stagnera, men nu har jag funnit ny inspiration och glädje i det jag gör. Har i detta bestämt mig för att helt fokusera på det som verkligen fungerar för mig. Vägen är sällan helt rak och alla är inte heller stöpta i samma form. Jag tror att vi alla behöver se över vad vi gör. Till exempel att inte låta vår osäkerhet ta över och följa någon annan blint. Detta har förvisso inte varit mitt problem för jag är som många av er vet inte någon följare. Jag plockar det bästa ur lektioner jag får av de lärare jag möter längs min väg. Efter det har jag inga större problem att släppa taget. På så vis har jag nog mer tillit till mig själv än vad jag tror ibland. Därför tilltalas jag också av dagens budskap:

Var den du är.
Följ ingen lärare fanatiskt.
Lyssna, lär och gå vidare med det du lärt dig.
Du behöver inte stanna kvar på ett enda ställe.
Låt endast det blir kvar som får ditt hjärta att sjunga. Släpp det andra.
Mig kommer du ständigt att möta i olika skepnader, men minns att jag är en och samma och att jag aldrig är långt borta. 

Ego traps


Den här texten var så underbar och tänkvärd att jag var tvungen att dela den. 🙂

Bilden har jag hittat i Facebook-flödet. 

Jag ❤ Sat kriya

Jag gör Sat kriya för första gången på flera månader. Wow! Jag får den där euforiska känslan som jag fick när jag gjorde den första gången. För första gången på flera år.
Det är lite trögt med andningen i början. Sedan släpper jag taget. Tappar nästan tiden.
Vilar efteråt och tänker att tiden för Sat kriya har kommit igen.
Jag vet nu varför kroppen kämpade emot tidigare. Jag var inte i mitt center. Tempot var för högt. Sedan jag gick utbildningen i medicinsk yoga har jag hållit det tempot. Kundaliniyogans fart och fläkt fungerar inte längre för mig. Det stressar min kropp. Jag kan naturligtvis bestämma tempot själv, men i allmänhet är ju tempot rätt kraftullt. Det är inte lååångsamma försiktiga inkännande rörelser med långa djupa andetag.
Jag pratade om detta med en yogalärare (också kundaliniyogalärare och medicinsk yogainstruktör) i Varberg. Hon berättade att hon bara gör medicinsk yoga nuförtiden just p g a detta. Och precis som hon känner jag att jag blivit lugnare. All stress jag känt i mitt system av att hålla ett så högt tempo är borta. Jag har inte ”bråttom” längre.
Och med detta har andningen också kommit i harmoni.
Jag är glad att jag hamnat där jag är och jag är så glad att Sat kriya blivit min vän igen.

IMG_3078

Dagens samtal:

Var inte rädd.
Förr eller senare behöver du stiga ut ur din bekvämlighetszon. Det är där det händer.
– Vad händer där?
Allt!
– Vad ska jag göra?
Ta ett litet steg i taget. Du har redan börjat. Du skriver om det du lär dig och om de budskap du får till dig när du samtalar med mig.
Du delar med dig så att också andra får ta del av dessa budskap och kan lära sig, för att i sin tur lära det vidare till andra.
Du talar ärligt till den som frågar eller ber dig om hjälp.
Bry dig inte om ifall det triggar någon att gå in i försvar, det betyder bara att du väcker något i dessa människor. En del behöver ruskas om för att klara av att ta det avgörande steget.
Lyssna alltid till mig. Be mig om hjälp att ge dig orden. Då kommer orden att falla rätt.
Tala alltid utifrån inspiration, glädje och kärlek. Känns det obehagligt, fråga mig först.
Tala aldrig ur ilska eller upprördhet. De leder bara till försvar-attack.
Bättre då att inte säga något alls. Be att få komma tillbaka, om det är någon som väntar på ett svar.
Var inte rädd för andras ilska. Låt dig inte triggas av andras gamla slitna försvars-fraser. Se bortom dessa försvar. En gång i tiden var du själv där.
Ta det med ro. Känn medkänsla.
Se ljuset i den andra människan. Se henne som hel och fullkomlig. Hon har bara inte vaknat upp för att märka det själv ännu.
Vid en del tillfällen kommer det här att vara en stor utmaning för dig.
Ljusarbete tar mycket energi. Därför är tiden för vila så viktig.
Du har en viktig uppgift nu.

Fortsätt nu den vila du påbörjat. Du kommer att få veta vad du ska göra.

Namaste ❤