Lektion 10, Mina tankar betyder ingenting.

Mina tankar betyder ingenting.

Det jag tror att jag tänker är inte verkligt, alltså betyder mina tankar ingenting.
De är meningslösa.

På tal om det, vad har du lagt för värde i ordet meningslös?
Jag tror att vi alla någon gång i livet blivit provocerade av detta ord i olika sammanhang. Kanske har någon sagt att det vi gör är meningslöst. Eller än värre, att vi är meningslösa.
Frågan är då vad ett ord har för mening egentligen?! Det är bara något vi i det förflutna lärt oss att reagera på, av olika anledningar. Men… det vi har lärt kan vi också lära om.

Jag sluter ögonen, söker i mitt sinne och upprepar dagens tankegång:

Min tanke på ekonomin betyder ingenting.
Mina tankar på jobbet betyder ingenting.
Min tanke på konflikt betyder ingenting.
Mina tankar på ordet meningslös betyder ingenting.

Den här tankegången kommer att hjälpa mig att bli fri från allt jag nu tror.

Jag minns att jag, när jag påbörjade kursen första gången (för kanske 7 år sedan), inte förstod vad alla de här övningarna skulle leda till. Det var tungt att läsa textboken och jag tror inte att jag följde instruktionerna i lektionerna speciellt bra heller. Den gången avslutade jag inte kursen. Tror att jag slutade någon gång efter lektion 60.
Idag har jag lättare att förstå syftet med alla de här övningarna. Varför alla upprepningar behövs. Utöver detta bör förstås även motivation finnas. Finns inte denna, tillsammans med intresset för förändring, så kommer antagligen även din bok att samla damm efter ett tag.
En del av er som läser här kanske inte ens är intresserade av kursen över huvud taget, utan har blivit ”påtvingade” denna läsning då ni följt mig sedan tidigare. Kanske är någon besviken för att jag inte skriver så mycket om yoga längre. Jag vet inte, men det spelar egentligen ingen roll. Dessa tankar betyder ju som sagt ingenting.
Mina tankar på vad någon annan kanske tänker betyder ingenting.
Men för att säga något kort om yogan så har min praktik nått en annan nivå med hjälp av det jag fått med mig från kursen. Jag har framförallt kommit längre i meditationen, som nu har blivit det väsentliga för mig. Det är i meditationen jag samtalar. Det är där jag lyssnar och får mina svar.
Det är också där jag får veta att mina tankar inte betyder någonting.
Jag bara är.
Och för mig är det målet med allt, att en dag vara så avskalad från allt att jag ser igenom alla illusioner. Jag påverkas inte längre av dramat utanför, för det finns inget drama utanför. Det är något jag hittat på. Jag vet att jag var skaparen av allt detta, men nu är jag ett med alltet – där allt bara är.

Jag vet att jag kanske kommer ifrån ämnet emellanåt men jag tänker att det är viktigt att dela med sig av sådant som dyker upp längs vägen.
Här finns egentligen inga gränser, allt flyter samman.

Må ljuset lysa upp din väg idag
Sat Nam

IMG_0081

 

Med hopp om ett meditativt 2018

Jag lämnade in min skriftliga avskedsansökan igår. Tycker ju om att vara ute i god tid.
När jag skrev ut dokumenten kvällen innan lät jag både trötthet och hjärta tala och bestämde mig för att sätta datumet redan till sista januari.
Jag behöver några veckors vila för att bli mig själv igen. För att fatta rätt beslut. Om jag ska eller inte ska. När jag är så här (hjärn)trött vet jag nämligen inte om jag handlar för mitt eget bästa, eller om det bara handlar om att skapa ännu ett luftslott för att komma ur en ohållbar situation lite smidigare. (Jag börjar känna mig själv rätt bra nu.)
Det gäller således att akta sig för alla fallgropar. Att inte heller lyssna för mycket på andras tyckande, tänkande och dömande. Tyvärr möts jag sällan av förståelse på den här fronten. De som inte känner mig på djupet ser mig med all säkerhet som en velig, lat och orolig själ som det aldrig blir något av. Men i grund och botten beror det ju på att jag går emot magkänslan. Och att jag är för rädd för att gå ut ur min bekvämlighetszon.
Jag vill inte upprepa samma misstag igen. Jag vill inte gärna dra på mig fler studieskulder heller med tanke på att jag inte direkt har valt en livsväg som leder till ett fett bankkonto (det har förvisso aldrig varit ett mål heller).

Det börjar närma sig slutet på Living in purpose-kursen (vecka 19 av 24) och likaså ACIM (boken, lektion 310 av 365) och jag har grämt mig en del för att jag inte orkat ge hundra procent medan jag jobbat. Det här är med andra ord också en sak jag ser fram emot. Att få mer tid till detta. Både yogan och ACIM måste prioriteras om jag ska fungera optimalt. Och framöver är det lååånga meditationer som står på schemat. Längtar!

Önskar dig en fin lördagskväll!
Kärlek & Frid ❤

Min dag

Ett lite längre yogapass på morgonen, Jaap Sahib, Unlock the Heart (dag 36), morgonpromenad (så saknad) efter lämning på skolan, reiki, meditation, avkoppling.
Bara så. Kräver inte mycket mer av en ledig dag. Åtminstone finns inte orken till så mycket mer just idag. Nästa vecka hoppas jag dock på en mysig lunch-fika med en vän som jag saknat och inte haft tid att träffa sedan jag började jobba (vi träffades ju nästan en gång i veckan förut).
Jag känner i hela kroppen hur välbehövliga dessa lediga dagar kommer att bli. Idag har jag förvisso inte hunnit njuta så mycket som jag borde för hjärnan är fortfarande uppe i varv. Det är alltså främst huvudet som behöver vila.
Har varit så extremt mycket att ta in att det vissa dagar känts som att huvudet ska explodera. På samma gång är ”smekmånaden” över och jag förväntas kunna allt nu.
Det är också stressande för jag är inte färdig med mina frågor än. Mitt huvud kan inte ta in hur mycket som helst på en gång. Inte dagar när tempot är högt, och det är det i kassa/reception. Mycket högre än vad jag kunnat föreställa mig. Det är så mycket man förväntas ta itu med när man sitter där (och som de flesta av er vet är många bollar i luften inte min kopp te).
Jag är ändå otroligt tacksam när patienter kommer fram till mig och säger att jag är så lugnt och harmonisk, att de upplever sig som trygga när de pratar med mig (de skulle bara veta hur det känns inombords en del dagar). Så något har jag väl ändå fått med mig från yogan. Närvaron. Lugnet. Att det kanske trots allt inte alltid syns utåt hur stressad jag är.
I detta märker jag också tydligt hur utgången av dagen blir beroende på mitt inre tillstånd. När det blir för mycket stress omkring hamnar jag lätt i negativt tänkande och då slutar det också på ett liknande vis. De dagar jag är positiv eller åtminstone mer neutral så går det bättre. Tyvärr är detta inte alltid så lätt att styra över eftersom jag, när jag är utarbetad, blir för trött (och hjärntrött) för att klara av att hålla optimismen uppe.
Jag hoppas alltså att mina lediga dagar mitt i veckan ska vara den där biten som hjälper mig att landa efter veckans två mest hektiska dagar och för att orka med de sista två, som oftast är lugnare. Jag trivs ju ändå med det jag gör, när det kommer till de administrativa uppgifterna. Det är egentligen bara kassan som är den där taggen i sidan.

Men nu har jag inte tid att sitta här mer. Dagen är inte slut än och nu väntar lunch följt av samtal, soffa och bok.

IMG_0553

Den här bilden beskriver mig bra idag.
Insight Timer eller mantran i lurarna,
lite ärrig, lite fluffig, lite grå och filtrerad.

Glädjen är endast en tanke bort

Det ser ju lite annorlunda ut med tid nu. På morgonen hinner jag med yoga, meditation och ett kort samtal. 30 min har jag på mig. Det är lite knapert, men det håller mig grundad under dagen. Jag hade någon slags intention att jag skulle yoga mer efter jobbet. Inser nu att det bara var en fin tanke. Det fungerade förra veckan när jag hade sextimmarsdagar. Nu är jag för trött. Det blir en Insight Timer-meditation varje kväll och det får duga. Jag tänker inte sätta ribban för högt den här tiden på året när tröttheten börjar sätta in. Känner mig egentligen inte missnöjd med det heller eftersom den tid jag får är kvalitetstid. Idag behöver jag inte stressa på morgonen. Jag hinner göra det jag ska och njuta av det. Ett av livets små (faktiskt ganska stort) glädjeämnen helt enkelt.

Jag har tänkt mycket det senaste på hur ACIM på något vis fört mig närmare yogan.
Det kändes ett tag som att jag höll på att stagnera, men nu har jag funnit ny inspiration och glädje i det jag gör. Har i detta bestämt mig för att helt fokusera på det som verkligen fungerar för mig. Vägen är sällan helt rak och alla är inte heller stöpta i samma form. Jag tror att vi alla behöver se över vad vi gör. Till exempel att inte låta vår osäkerhet ta över och följa någon annan blint. Detta har förvisso inte varit mitt problem för jag är som många av er vet inte någon följare. Jag plockar det bästa ur lektioner jag får av de lärare jag möter längs min väg. Efter det har jag inga större problem att släppa taget. På så vis har jag nog mer tillit till mig själv än vad jag tror ibland. Därför tilltalas jag också av dagens budskap:

Var den du är.
Följ ingen lärare fanatiskt.
Lyssna, lär och gå vidare med det du lärt dig.
Du behöver inte stanna kvar på ett enda ställe.
Låt endast det blir kvar som får ditt hjärta att sjunga. Släpp det andra.
Mig kommer du ständigt att möta i olika skepnader, men minns att jag är en och samma och att jag aldrig är långt borta. 

Ego traps


Den här texten var så underbar och tänkvärd att jag var tvungen att dela den. 🙂

Bilden har jag hittat i Facebook-flödet. 

Jag ❤ Sat kriya

Jag gör Sat kriya för första gången på flera månader. Wow! Jag får den där euforiska känslan som jag fick när jag gjorde den första gången. För första gången på flera år.
Det är lite trögt med andningen i början. Sedan släpper jag taget. Tappar nästan tiden.
Vilar efteråt och tänker att tiden för Sat kriya har kommit igen.
Jag vet nu varför kroppen kämpade emot tidigare. Jag var inte i mitt center. Tempot var för högt. Sedan jag gick utbildningen i medicinsk yoga har jag hållit det tempot. Kundaliniyogans fart och fläkt fungerar inte längre för mig. Det stressar min kropp. Jag kan naturligtvis bestämma tempot själv, men i allmänhet är ju tempot rätt kraftullt. Det är inte lååångsamma försiktiga inkännande rörelser med långa djupa andetag.
Jag pratade om detta med en yogalärare (också kundaliniyogalärare och medicinsk yogainstruktör) i Varberg. Hon berättade att hon bara gör medicinsk yoga nuförtiden just p g a detta. Och precis som hon känner jag att jag blivit lugnare. All stress jag känt i mitt system av att hålla ett så högt tempo är borta. Jag har inte ”bråttom” längre.
Och med detta har andningen också kommit i harmoni.
Jag är glad att jag hamnat där jag är och jag är så glad att Sat kriya blivit min vän igen.

IMG_3078

Dagens samtal:

Var inte rädd.
Förr eller senare behöver du stiga ut ur din bekvämlighetszon. Det är där det händer.
– Vad händer där?
Allt!
– Vad ska jag göra?
Ta ett litet steg i taget. Du har redan börjat. Du skriver om det du lär dig och om de budskap du får till dig när du samtalar med mig.
Du delar med dig så att också andra får ta del av dessa budskap och kan lära sig, för att i sin tur lära det vidare till andra.
Du talar ärligt till den som frågar eller ber dig om hjälp.
Bry dig inte om ifall det triggar någon att gå in i försvar, det betyder bara att du väcker något i dessa människor. En del behöver ruskas om för att klara av att ta det avgörande steget.
Lyssna alltid till mig. Be mig om hjälp att ge dig orden. Då kommer orden att falla rätt.
Tala alltid utifrån inspiration, glädje och kärlek. Känns det obehagligt, fråga mig först.
Tala aldrig ur ilska eller upprördhet. De leder bara till försvar-attack.
Bättre då att inte säga något alls. Be att få komma tillbaka, om det är någon som väntar på ett svar.
Var inte rädd för andras ilska. Låt dig inte triggas av andras gamla slitna försvars-fraser. Se bortom dessa försvar. En gång i tiden var du själv där.
Ta det med ro. Känn medkänsla.
Se ljuset i den andra människan. Se henne som hel och fullkomlig. Hon har bara inte vaknat upp för att märka det själv ännu.
Vid en del tillfällen kommer det här att vara en stor utmaning för dig.
Ljusarbete tar mycket energi. Därför är tiden för vila så viktig.
Du har en viktig uppgift nu.

Fortsätt nu den vila du påbörjat. Du kommer att få veta vad du ska göra.

Namaste ❤