Point of no return

Det pendlar väldigt mycket upp och ned hela tiden.
Mina lediga dagar förgyller tillvaron. Är så tacksam för den egentid jag får.
Sedan kommer de långa dagarna. Sömn som aldrig verkar tas igen. Den mörka årstiden.
På detta finns det andra saker som lätt drar undan mattan. De två största bovarna för mig är kaffe och alkohol. Så har det egentligen alltid varit, men det har blivit värre nu.
Kaffe har jag dragit ner på kraftigt de senaste månaderna (jag var förstås ingen stordrickare innan dess heller), men jag har lätt att falla för frestelsen när jag väl fått smak för det. På jobbet dricker jag inget kaffe alls för det smakar rävgift, men på lediga dagar/helger dricker jag gärna en cappuccino/latte till fikan.
Alkoholintaget handlar inte heller om några större mängder, men sedan jag började jobba har det på fredagarna ofta blivit så att vi gått ut och ätit efter jobbet. Ett glas vin eller ett par öl till maten har blivit ett sätt att koppla av på efter en stressig vecka.
Inget konstigt med det egentligen, men med med tiden har jag märkt en kraftigt ökad känslighet för allt som på något vis stimulerar. Oron i kroppen som hela tiden växer. Ångesten jag känner nästan varje morgon när jag åker till jobbet. Ja, det sitter i flera dagar efter intaget och stillar sig först mot slutet av veckan.
Så jag blev inte förvånad när jag fick höra detta under eftermiddagens samtal. Jag har ”hört” det förut, men har nog inte lyssnat mer än halvhjärtat.
Detta är en förkortad version av samtalet som här bara berör nämnda ämne:

Du har inte mått bra idag och det är delvis ett resultat från i fredags. Du blir allt känsligare för alkohol. Du blir allt känsligare för kaffe, och socker.
Du vet redan detta, men du fortsätter att göra som du alltid gjort. Du fattar beslut utan att lyssna ordentligt på de svar du får.
Du gör dig själv en otjänst genom att fortsätta med detta destruktiva leverne.
Åter igen – jämför dig inte med andra. Det handlar om dig nu.
Du är känsligare än vad du vill ta till dig. Denna känslighet är också något positivt, om du omhuldar den rätt. Den leder dig mot sanningen.
Vägen du går kräver att du är alert. Du behöver ta hand om dig själv. Se till att du får ro i sinnet…

Allt kommer att kännas bättre imorgon, men ta en allvarlig funderare på det som blivit sagt här idag. Ska du komma dit du önskar måste du göra val som är rätt för just dig. Bli inte kvar i dramat på utsidan.
För att höja medvetandet ytterligare behöver sinnet vara rent.
Jag talar inte om att leva i total renlevnad, men alkohol och kaffe bör du sluta att dricka. Det är mitt råd till dig och jag rekommenderar dig att följa det.
Är du seriös i ditt sätt att handla utifrån detta så kommer du att märka av en större förändring på kort tid…

I sanning ord och inga visor. Och jag vet att jag måste lyssna om jag inte ska fortsätta att pendla upp och ner som en jojo. Det är inte till hjälp för någon.
Jag behöver ett stadigt fotfäste… för nu… finns ingen återvändo.

Vägen till frid

Dagens lektion (256) handlar om förlåtelse.
Det är också frågan jag startar dagens samtal med:

– Hur ska jag förlåta?

Så länge du dömer andra, och dömer dig själv, kommer du att få svårt att förlåta.
Släpp taget om vad andra gör, eller har gjort.
Släpp taget om vad du själv har gjort.
Är det något oacceptabelt måste du ta upp det med din broder, men handlar det om triviala saker ska du inte ödsla någon energi på det.
Se det i ljuset, förlåt och släpp det.
Kanske behöver du ta reda på vad det är i den här personen du stör dig på. 
Finns denna egenskap hos dig själv?
Naturligtvis!

Därför är det dig själv du måste förlåta. Det finns ingen annan du kan förlåta.
Du kommer att fortsätta att stampa på samma ställe, så länge du bär på agg mot någon.
Ju mer agg desto mer kommer du att uppleva det som att du stagnerat.
Öva på att inte uttrycka din ilska i ord.
När du uttrycker ditt agg i ord blir ilskan starkare, och du kommer också att börja handla ur denna ilska. Du ser hur lätt det är att hamna i en ond cirkel.
Öva på att inte heller bära ilskan i tanken.
Tankar manifesterar sig utanför dig. Det du bär inom dig kommer du att få se i världen.

Så öva på att förlåta idag. 
Med tiden blir det lättare, men det kräver övning och hängivenhet.
Du måste konstant övervaka ditt sinne.
Släpp inte in något annat än kärlek i ditt hjärta.

Glöm inte bort mig i tider av svårigheter. Kom till mig och jag ska leda dig bort från mörkret.

IMG_0362

Jag känner bara tacksamhet för denna dag

Man uppskattar inte en hel dag i tystnad förrän det är en bristvara.
Det är dagens note to self.
Jag blev alltså hemma från jobbet idag.
Låg länge i sängen på morgonen. Gick upp och gjorde några uppvärmande yogaövningar. Kurade sedan in mig i en varm filt och läste Jaap Sahib (äntligen!).
Gjorde en (för mig) ny meditation – Unlock the Heart (planen är att låta den vara med i 40 dagar). Tack för tipset Nina!
Åt frukost och gav mig själv en timmes reiki. Tog en promenad i det sköna vädret och njöt av varje sekund utomhus. Jag har varit helt i nuet och måste säga att jag verkligen uppskattat denna dag, trots att jag varit hemma för att jag är sjuk.

Jag har fortfarande ont i halsen, men jag mår bättre och febern är borta så imorgon blir det att gå till jobbet igen.

Dagens samtal ser ut så här i text:

Du behöver filtrera det som är omkring dig.
Vad andra gör eller inte gör är egentligen inte problemet. Problemet är det du tänker om saker eller personer på utsidan.
Strunta i det! It’s nothing! som jag bad Mooji att föra ut till världen.
Det finns inte där. Bara i ditt sinne.
Gör det du behöver göra, men blanda inte in andra i det.
Låt dig gärna inspireras av andra. Ta denna inspiration till hjälp i livet, men stanna inte kvar när det inte längre ger något. Gå bara därifrån. Tacka för det som varit och bry dig inte om ifall någon gör på ett sätt som för dig inte upplevs som rätt. När du dömer så dömer du enbart dig själv. Gå bara, även om alla andra stannar kvar.
Det är bättre att gå ensam ett litet tag än att stanna kvar i något som sakta kväver dig.
Idag har du märkt vad stunder i tystnad gör, hur du lättare hittar tillbaka till mig.
I vardagens brus är det svårare att höra min röst, den faller bort bland alla ljud. Det är lättare att färgas av kaos.
Se därför till att ta tillvara på alla chanser till tid i tystnad, för där finner du alltid en trygg hamn.

Och efter mitt samtal drog jag detta kort:

IMG_0449

Såklart! Kände det så starkt under promenaden, även om den inte gick genom något direkt naturområde, att det här är vad jag behöver för att ladda mina batterier.
Ska försöka bli bättre på att ta promenader efter jobbet. Det gör gott och det blir lättare att få ordning på kaotiska tankar.

Jag är så tacksam för denna dag!
Jag är tacksam för att jag nu ser lite ljusare på tillvaron igen.

Ego traps


Den här texten var så underbar och tänkvärd att jag var tvungen att dela den. 🙂

Bilden har jag hittat i Facebook-flödet. 

Random acts of kindness

Dagens budskap:

Öva på vänlighet. Du har ju ett par inspirationskällor nu.
De har kommit till dig av en anledning.
Ta lärdom av dem. Låt dig inspireras.
Gör!
Varje dag finns det små enkla saker du kan göra för att förgylla någons dag.
Le. Skriv en vänlig lapp. Skriv en tänkvärd lapp och sätt upp på passande ställe.
Få någon att skratta. Hjälp någon att bära en kasse.
Låt ditt ljus skina. Det ger ringar på vattnet.
Du behöver inte tänka så stort. Det är det lilla som blir stort till slut.
Få andra att fånga ögonblicket.
Du kan göra mer än du tror. Bara gör det!
Du känner hur kärleken i dig växer sig större. Hur du börjar lyssna mer uppmärksamt.
Jag är här och vägleder dig, och när du går den väg du blir visad faller ytterligare bitar på plats.
Du är aldrig ensam, även om vägen du vandrar periodvis får dig att känna dig ensam.
Jag går bredvid dig och håller din hand.
Jag älskar dig!

Det har varit bra dagar nu. En försiktigt spirande glädje inombords.
Jag lyssnar mer. Känner in.
Märker att oron i kroppen sakta men säkert börjar försvinna.
Påminner mig själv (ännu en gång) om att kaffe och sötsaker innehållande vitt socker inte är bra för personer som mig, som redan är oroliga i sig själva. Nu när jag avhållit mig från sådant i flera dagar så har det blivit bättre.

För stunden inspireras jag otroligt mycket av John Magee (kindnessgives på Instagram och Kindness Matters på Facebook). Det är en sann eldsjäl som lever KINDNESS dygnets alla timmar. Jag blir så glad av hans små videos på Instagram varje dag. En sådan smittande glädje och iver.
Jag tror att det är viktigt att ha inspirationskällor (och att kanske själv vara en) för det hjälper en upp de dagar när allt känns skit, och för en framåt de dagar det finns driv.
Idag gav han oss alla uppmaningen att ställa denna fråga på olika communities:

What random act of kindness will you do today?

Så… jag ställer frågan här med.
Själv har jag fått pengar idag och har skänkt en del till saker som ligger mig varmt om hjärtat.
Mer står på agendan, men jag tänker att det får komma spontant. Och för att det ska hända så kanske jag borde ge mig ut en sväng. 🙂

Ha en underbar dag!

Jag skall förlåta och detta kommer att försvinna.

Det har varit några dagar av noll inspiration. Det har varit några dagar av ytlighet – herregud, vad jag ska ha på mig när jag börjar på det nya jobbet. Av rännande runt på stan panikletandes efter en ny garderob. Av att komma hem helt slutkörd utan att ha hittat något. (Jag avskyr verkligen att gå på stan och ännu mer att prova kläder.)
Det har också varit dagar av känslighet. Där tårarna varit nära ytan. Mycket tänk på mamma. Hur ensam hon måste ha känt sig de sista åren i livet.
Klippte mig förresten hos hennes frisör i fredags. Det var något (läs någon = mamma) som drog mig dit. Något jag behövde säga. Även något jag behövde höra.
Hon visste allt om W och berättade att han var mammas ögonsten, att hon ofta visat kort på honom och var så stolt. Något hon aldrig någonsin visat för mig. Känslorna var väl dolda. Just därför är jag så glad att jag gick dit, att jag fick veta detta. Att jag fick höra om en sida som tydligen bara hennes frisör fick ta del av. Tror att mamma ville att jag skulle få veta detta.
Nu får minnet av mamma leva vidare genom att jag blir ny kund, för ja jag blev nöjd med klippningen.

De senaste dagarna har därtill präglats av svårigheterna att anpassa mig i världen. Jag känner mig främmande för allt som pågår (som vanligt) omkring mig. Vet inte längre vad jag ska säga och göra. Det tar emot att göra som jag brukar.
Jag orkar inte längre lyssna till drama och sjukdomssnack. Känner hur jag drar en lång inre suck och liksom glider iväg i tankarna. Jag kopplar bort.
Vissa dagar känns allt så meningslöst att jag knappt står ut. Borde jag inte vara lycklig nu?! Varför är allt så svart då? Varför försvinner inte den där tyngden från mina axlar? Varför vill jag bara gråta och dra täcket över huvudet?
Jag är yr. Känner mig förvirrad. Som om att jag gått vilse i en gigantisk labyrint.
Hur länge ska dessa omställningssymtom pågå?

Jag frågar idag – hur ska jag härda ut i illusionens värld?

Allt sitter i ditt sinne. Det är där du måste börja.
Det är i ditt sinne du tänker att du ser krig, ilska, bråk, provokationer, gnäll och drama.
Vad tänker du just nu?!
Du tänker att det är jobbigt. Att du tar stora kliv framåt och att alla andra står kvar och stampar på samma ställe. Du känner dig ensam och förvirrad.
Du undrar om du är på väg att bli tokig. Ser ingen ände på eländet. Undrar varför du inte känner glädje. Undrar varför du inte svävar på små moln.
Vad tänker du?!
Ser du inte att det är DINA tankar som gör dig olycklig. 
Det är dina jämförelser över hur du tror att det ska vara.
Hon är glad. Han är glad. Då borde jag också vara det.
Du jämför hela tiden. Tycker att livet är orättvist.
Övervaka dina tankar och ord under dagen.
Vad ser du där? Vad hör du?
Där får du dina svar.
Ingen säger att du måste tänka positiva tankar dygnets alla vakna timmar.
Det räcker att betrakta. Vara medveten om vad som finns där.
Titta på tankarna. Förlåt och släpp taget. Säg:
”Jag skall förlåta och detta kommer att försvinna.”
Var betraktaren.
När du bara stilla tittar på vad som finns i ditt sinne så släpper du till slut tankarna på attack – försvar. Du bara är.
Det är ingen som säger att du måste le hela tiden eller vara i ett konstant tillstånd av salighet.
Allt blir neutralt till slut. 
Andra ser ditt ljus även om du inte gör det själv. Alla kanske inte förstår exakt vad de ser, men du märker ju att en del tittar på dig som om att de ”upptäcker” något.
Du är Guds ljus och kärlek. Det kan ingenting ändra på.
Övergången kan kännas svår. Det är inget du behöver ha dåligt samvete över, eller börja analysera. Det bara är.
Gör du bara det du ska göra och lyssnar innan du handlar så kommer du att känna dig mer stadigt förankrad i din sanning.

IMG_0362

 

Ja, jag lyssnar!

Som ni kanske märker är mina samtal väldigt vardagliga och familjära. Jag tror att det helt enkelt är så att Gud pratar till oss alla så att vi förstår. Det är nog också därför det ibland är svårt att uppfatta rösten eftersom det är lätt att tro att man bara pratar med sig själv (vilket ju förvisso är sant).
Idag blir det också tydligt att jag inte lyssnade till rätt röst häromdagen. Att jag la orden där JAG förväntade mig dem, som jag brukar när jag handlar i panik.

Vet du om att det mesta av det du gör hemma på dagarna är ganska meningslöst. Du ödslar din energi på sådant vare sig du eller någon annan har glädje av.
Vill du inte ha en meningsfull sysselsättning?
Har du inte bett om mer pengar?
Du gör viktiga saker hemma, väldigt viktiga till och med, men ibland kämpar du för mycket med dina studier och ditt skrivande för att du på något vis upplever att du MÅSTE göra det. Att du måste hålla igång och bidra med något varje dag.
Men vet du, jag ser hellre ett enda bidrag i veckan, som kommer från sann gudomlig inspiration, än tio som inte helt och hållet kommer från hjärtat eller total närvaro.
Du måste ingenting!
Mycket tid går åt till att du funderar på vad du ska skriva om och sedan skriver du utan att ha pratat med mig först. Det blir sällan tillfredsställande.
Du tänker också mycket, och desperat, på hur du ska kunna arbeta hemifrån. 
Tänk om du istället tog dig utanför dörren och träffade dina bröder och systrar. Fann en meningsfullhet i att hjälpa andra, bjuda på ett leende, fråga hur dagen varit. Låta ditt ljus stråla mot dem. Se deras ljus stråla mot dig.
Någonstans i djupet av ditt hjärta känner du att det inte går att dela med sig av all denna kärlek genom en dator, inte sant?
Bli inte arbetsskygg på grund av tidigare dåliga erfarenheter.  På den tiden lyssnade du inte på mig. Då lät du egot styra hej vilt. Om du istället lyssnar på mig nu ska jag visa dig vägen.
Låt dig inte skrämmas av tidsbrist. Har du glömt att tiden är en illusion? Det finns ingen tid. Ingen gårdag. Det finns bara NU.
När du gör något du älskar, och hjälper andra på vägen, så försvinner tidsuppfattningen.
Då lever du på riktigt. Då skapar du tillsammans med mig.
Jag säger inte att du måste ta just detta jobb, om det erbjuds dig. Kom ihåg, du måste ingenting! Men lita till mig när jag visar dig en annan väg än den du tagit de senaste åren. En väg av bekvämlighet, för att du är rädd och tar saker för givna.
Du vet väl att det är dina ångestfyllda tankar som skapar alla dessa situationer.
Tänker du med glädje på dagen och känner tillit så blir livet lättare för dig att leva.
Gå in i detta med nyfikenhet. Lyssna. Slappna av. Ta in miljön. Känn av energierna.
Kanske blir du överraskad. Kanske blir allt som du önskar.
Alla mina mirakelarbetare behöver inte arbeta med att lära ut texten på heltid. Inte heller vara sin egen arbetsgivare. En del finns anställda på sjukhus, i fabriker, i matbutiker och i skolor. En del sitter på parkbänkar. En del spår i händer, utan att ta betalt. De gör det för sitt höga nöjes skull. Alla är unika. På samma gång är ni alla ett.
Stirra dig inte blind på den dröm som gror sig allt starkare inom dig. Den kan absolut bli sann en dag. Du ska inte tappa hoppet om den. Det som är ämnat att bli, det blir. Men vad du ska göra är att kliva ut ur din bekvämlighetszon. Du ska göra det för att jag säger att det nu är dags. Det är dags att praktisera på riktigt.
Det är dags att ta din anställning hos Gud på allvar.

Så… lyssnar du på mig nu?

IMG_3199