En händelserik månad

Nu ska jag försöka få ur mig allt som hänt under min månad (nästan) utan sociala medier. Misstänker redan här att det kommer att bli ett enda virrvarr, som kanske bara jag förstår något av i slutändan. *skratt* Men håll till godo med det som blir.

Nästan med en gång slår känslorna emot mig.
Hjärtat börjar vakna och jag börjar på riktigt att KÄNNA.
Jag pendlar mellan att vara glad, ledsen och arg. Det här är förstås något som redan pågått i kulisserna, men jag har varit bra på att döva mig via sociala medier. Inte medvetet förstås, men det blir tydligt ATT det varit dövande nu.
Jag märker hur ledsen jag egentligen varit över en del saker i livet. Hur en del bara fått fortgå utan att jag på allvar orkat göra någonting åt det.
Kort därefter brakar helvetet lös rent ut sagt. Jag tänker inte gå in på detaljer, men det känns som att hela jag vänds ut och in och jag vill helst bara försvinna ur min kropp. Jag står vid ett stup och vet inte om det är bäst att hoppa rätt ut i det okända, eller om jag skall stanna kvar i det gamla vanliga där ingenting kommer att förändras.

The Dark Night of the Soul.
Jag hade nog varit där ett bra tag, men nu blir det tydligt som en käftsmäll. Känner mig så ensam och har ingen att prata med. Vet inte vilket ben jag skall stå på. Allt i samhället känns så främmande för mig nu. Jag vill inte vara med i dramat längre.
Jag läser Ram Dass bok Be Here Now, lyssnar på Eckhart Tolle, Alan Watts och Sadhguru. Mediterar.
Det som pågår nu är transformation, att gå ur skalet, att växa i smärtan. En längtan efter total frihet. Ett frö börjar gro i mig. Jag känner sakta men säkert hopp.

forest

Jag genomgår en 21-dagars healing på distans följt av en DNA-aktivering. Det ger mig den knuff jag så väl behöver.
Jag förändras på djupet. Mitt medvetande är förhöjt. Egot är dämpat. Men jag är fortfarande skör. Vet hur lätt det är att trilla dit igen. Ändå ser jag tydligare nu, hur jag formar allt med mina tankar.
Jag tål inte längre aggressivitet eller att lyssna till andras drama. Hela kroppen skriker av obehag.
Märker att jag höjer andras medvetande genom att själv vara i ett förhöjt medvetandetillstånd. Egot tar förstås över lite bland och säger att det bara är tillfälligt. Jag väljer att inte lyssna.

Jag bryr mig inte om detaljer längre. Sådant som retat gallfeber på mig tidigare.
Mitt kontrollbehov har börjat släppa taget. Min man hade säkert sagt annorlunda, men allt ser han inte. 😉
Jag börjar förstå kursen (ACIM) mer på djupet. Texter jag haft svårt för smälter liksom in i mitt medvetande. Orden betyder inte så mycket längre. Det är det som är bakom dem som betyder något. Källan till allt.
Jag har släppt tankar på vad andra ska tro och tycka. Det är ju faktiskt inte mitt problem.
Och jag reagerar inte på precis allting längre, utan kan koppla bort dramatiken jag ser. Det är trots allt jag som skapat den.

Summering:
Med allt som hänt är det inte svårt att förstå varför jag skall vara hemma hela detta året. Det är inte bara för att jag skall skriva klart ACIM 365. Det är för att jag skall bli klar med mitt inre arbete. Att läka, förlåta och i detta ”uppgradera” mig så att jag kan börja hjälpa andra. På riktigt.
Jag kommer att släppa det som behöver släppas med insikten att jag bara behöver utgå från kärlek för att klara av alla situationer. Att jag kan utföra vilka uppgifter som helst om jag bara är hängiven kärleken.

Jag är full av tacksamhet!

Med kärlek ❤
/Parameshwari

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s