Repetition VI, Lektion 212

(192) Jag har en funktion som Gud vill att jag skall fylla.
Jag är inte en kropp. Jag är fri. För jag är fortfarande som Gud skapade mig.

Lektionen säger: ”vem kan befrias så länge han håller någon fången?” Och fria blir vi inte så länge vi bär på agg mot våra bröder och systrar. Att inte förlåta är att vara fången.
Du slipper inte ur detta fängelse förrän du släpper taget om ditt agg och ditt dömande.
Du kan inte se att vi alla är ett om du tänker att vi är separata kroppar, där den ena är mer värd än den andra. Det är att tro att Gud älskar några av sina barn mer än de andra och du har ännu inte förstått att alla är ett. En enda Son. Men i detta ord lägger du värde, trots att det inte har något med kön eller en kropp att göra.
Du vaknar inte ur drömmen du drömmer om du inte är beredd att släppa alla fria.
Förlåtelse är din funktion här och förlåtelsen gör dig fri, fri att se vem du och dina systrar och bröder i sanning är.

– Parameshwari

”Jag söker den funktion som skall befria mig från världens alla tomma illusioner. Endast den funktion som Gud har givit mig kan ge frihet. Endast denna söker jag, och endast denna skall jag acceptera som min.”

A Course in Miracles

IMG_3186

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s