Repetition VI, Lektion 207

(187) Jag välsignar världen eftersom jag välsignar mig själv.
Jag är inte en kropp. Jag är fri. För jag är fortfarande som Gud skapade mig.

Som du talar till dig själv, talar du till världen.
Som du dömer dig själv, dömer du andra.
Har du ännu inte förlåtit dig själv så kommer du således inte heller att förlåta någon annan.
Du kan, som bekant, inte ge det som du själv inte har.
Lösningen på detta problem är förstås att börja prata kärleksfullt till dig själv, att sluta döma dig själv för de misstag du gjort och att förlåta dig själv så att du kan förlåta illusionen på utsidan. Älska och förlåt dig själv så kommer allt det andra naturligt.

– Parameshwari

”Guds välsignelse lyser över mig inifrån mitt hjärta, där Han bor. Jag behöver endast vända mig till Honom, och all sorg försvinner när jag accepterar Hans gränslösa Kärlek till mig.”

– A Course in Miracles

IMG_3198

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s