Lektion 96, Frälsningen kommer från mitt enda Själv.

”Anden använder sinnet som medel för att finna sitt Självs uttryck. Och sinnet som tjänar anden har frid och är fyllt av glädje. Dess makt kommer från anden, och lyckligt fullgör det sin funktion här. Men sinnet kan också se sig självt som skilt från anden, och varsebli sig i en kropp som det förväxlar med sig självt. Utan sin funktion har det då ingen frid, och lycka är främmande för dess tankar.”

ACIM

Du dömer det du ser som bra eller dåligt.
Du ser dig själv som frisk eller sjuk.
Du ser andra som vänliga eller elaka.
Du ser föremål som fina eller fula.
Du tittar ut genom fönstret och utropar ”vilket underbart väder!” eller ”usch, vilket trist väder!”.
Du ser motsatser, och motsatser skapar konflikt.
Det måste vara på ett visst sätt för att det ska vara bra.
Det är inte ett neutralt konstaterande, som att ”himlen är blå”, ”gräset är grönt”, ”klänningen är lång” eller ”det regnar ute”.
Det finns alltid ett dömande (och en reaktion).
Och så länge denna konflikt består kan du inte få frid.

Friden kommer när du inte längre identifierar dig med kroppen.
Friden kommer när du inte dömer något som fint eller fult, gott eller ont.
Du bara betraktar.
Ser bortom illusionen.
Ser allt för vad det i sanning är.
Du bara… är… ett enda Själv.
Du upplever kärlek och glädje.
Från detta neutrala läge sänder du ut kärlek och ljus.
Du ger, utan tanke på att få något tillbaka.
Du ger, och det skapar ringar på vattnet.
Allt du ger ger frälsning åt dina systrar och bröder.
Allt du ger ges till dig själv.

– Parameshwari

salvationcomesfrom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s