Lektion 46, Gud är kärleken i vilken jag förlåter.

Vad innebär förlåtelse för dig?

Fundera på det en stund innan du läser vidare.

Godistheloveinwhichiforgive

Om du är som de flesta av oss, som fortfarande lever kvar i separationen, så betyder förlåtelse ungefär att säga till den som gjort dig illa ”jag förlåter dig om ………….., du inte gör om det igen…, om du lovar att… ” eller fyll i något annat passande på den streckade raden.
Kanske kan du inte förlåta alls. Det som hänt ter sig oförlåtligt.
Eller så säger du att du förlåtit, fast att du i ditt hjärta inte gjort det. Du tror att du gjort det, sedan möter du den som gjort dig illa på stan och känner det där hugget i mellangärdet. Du inser att du inte alls har förlåtit, för allt kommer över dig lika starkt som det gjorde den gång det inträffade.
Oavsett hur det ser ut (och oavsett vad det icke förlåtna handlar om) är det här inte att förlåta eftersom du bär med dig det som en boja runt foten hela livet. Du är fast i ditt eget fängelse så länge du inte förlåter allt, och då menar jag allt.
Så länge något är ”oförlåtligt” bär du ilska inom dig. Så länge du känner bitterhet inför vad någon gjort så lever du kvar i det förflutna.
Du kan inte leva här och nu och samtidigt inte ha förlåtit.

Att förlåta betyder inte att du tycker att det som inträffat, eller det som den andra personen gjort, är okej. Det kan vara hur ohyggligt som helst.
Att förlåta innebär att du inte går och bär omkring på agget längre. Du har helt enkelt släppt taget om gårdagen. Och här måste du börja med att förlåta dig själv, för det finns egentligen ingen annan att förlåta eftersom det inte finns någon separation.

Så… jag ställer frågan en gång till:
Vad innebär förlåtelse för dig?
Kan du säga ”jag förlåter dig” till din broder och faktiskt mena det?

Jag avslutar med den inledande texten till dagens lektion, som så fint beskriver vad sann förlåtelse är:

Gud förlåter inte eftersom Han aldrig har fördömt. Och det måste finnas ett fördömande innan förlåtelse är nödvändig.
Förlåtelse är vad den här världen verkligen behöver, men detta beror på att det är en värld av illusioner. De som förlåter befriar således sig själva från illusioner, medan de som vägrar att ge förlåtelse binder sig själva vid dem. På samma sätt som du endast fördömer dig själv, förlåter du endast dig själv.
Men även om Gud inte förlåter är ändå Hans Kärlek grunden för förlåtelsen. Rädsla fördömer och kärlek förlåter. Förlåtelsen gör således det ogjort som rädslan har framkallat, och återför sinnet till medvetenheten om Gud. Av den anledningen kan förlåtelse i sanning kallas frälsning. Den är det medel genom vilket illusionerna försvinner.

2 reaktioner till “Lektion 46, Gud är kärleken i vilken jag förlåter.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s