En stor sten föll från mitt bröst

Kikar in här och inser att det går allt längre mellan skrivtillfällena. Jag gillar det inte alls, men livet ser som sagt annorlunda ut nu.
Trivs fortfarande jättebra på jobbet, men de långa dagarna börjar tära på mig. (Jag skulle ljuga om jag sa något annat.)
Det är tufft att åka hemifrån vid 6 och komma hem vid 17-tiden. Det är tufft när den lilla tid som blir kvar går åt till matlagning, tvätt och hjälpa W med läxor (vad mycket de får redan så här tidigt i livet). Oftast får jag knappt ens träffa W på dagarna eftersom han sover när jag går och är ofta ute och leker när jag kommer hem.
Den egentid jag får efter nattning är en knapp timma och sedan läggdags.
Jag visste i och för sig redan från början att det skulle bli ett problem med heltid. Det är dock de senaste veckorna jag på allvar insett hur skadad min arma hjärna blivit av alla möten med väggar genom åren. Skador som inte kan repareras. Hur jag inte kan tänka ”snabbt” längre, att det liksom inte kopplar rätt. Jag fastnar i moment när jag sitter framför datorn. Ingen annan ser det, men det tar obehagligt lång tid för mig att tänka ibland när jag ska skriva in uppgifter. Det är t ex otroligt stressigt de dagar jag sitter i receptionen. Köbildning, moment man måste göra samtidigt som patienter strömmar in, samtal som måste ringas medan kön växer. Moment som mitt huvud inte klarar av att ta in. (Känner mig så trög och korkad emellanåt.) Minnet är bra men kort…
Borde varit ärlig från början. Sagt att heltid inte fungerar.
Imorgon har jag bokat in ett möte med chefen. Ska säga som det är, trots att det är dålig tajming när vi har personalbrist.

Så såg mitt inlägg ut när jag skrev det igår kväll. Var för trött för att lägga ut det då. Kände mig för negativ för att lägga ut det.
Idag ser det annorlunda ut. I morse vid frukost kom chefen och sa att vi kunde ta samtalet redan på morgonen, istället för vid två som planerat.
Jag sa som det var, att tiden inte räcker till och att jag inte klarar av tempot utan att få tillräckligt med vila emellan. Tajmingen kunde som sagt varit bättre, men hon vill mig så väl (världens bästa chef) att hon nu ska ordna så att jag får gå ner i tid. Det lutar åt att jag kommer att få en dag ledigt i veckan, istället för kortare arbetsdagar. Vi kom fram till att det blir bäst så för alla. En hel dags ledigt med egentid och allt vad det innebär är precis vad jag behöver. Kände det när jag var sjuk sist. Den där dagen hemma gjorde så gott.
Det är också ordnat så att en del av uppgifterna i receptionen går in på administration istället så att det inte bli så stressigt mot slutet av dagen.
Nu är det här inte helt klart ännu, men jag kan inte i ord beskriva den tacksamhet jag känner över att ha hamnat på en sådan underbar arbetsplats och med en sådan omtänksam chef. I vår arbetsgrupp bryr vi oss om varandra. Ingen snackar skit om någon. Det är inte heller några problem att få ledigt eller att ändra i arbetstider.
Jag tror att jag är värd det efter alla bottenskrap genom åren.
Kände mig så lättad efter det där samtalet.

IMG_0471

Lättad

7 thoughts on “En stor sten föll från mitt bröst”

  1. Underbart! Jag får lite skräp i ögat 😉 av glädje för din skull! Det är ju första november typ imorron, så det kunde inte ha ordnat sig snabbare, helt perfekt. Och ja, är det inte skönt att vara på en arbetsplats där det är ”ordning och reda” och inget extra tjafs. Förunderligt, egentligen, hur det så ofta blir problem på arbetsplatser, visserligen är det väl att vänta när människor totas ihop, men ändå. AO en bra ledare, som inte går bakom och piskar, utan står framför och visar vägen. Sat Nam.
    Kram och ha en fin helg ♥

    Liked by 1 person

    1. Tack fina! 💕
      Ja någon gång ska man väl ha turen att hamna på en sådan här arbetsplats. Naturligtvis är inte allt perfekt, men så långt det nu kan bli det och jag är nöjd.
      Alla är lite oroliga nu dock för vår chef går i pension i januari. Efter det kommer en ny enhetschef. Jag hoppas att hon också låter oss få vår frihet att styra över vara dagar. Har ju funkat toppen under många år tydligen.
      Hoppas att du också känner så här för din arbetsplats! 😃
      Kram och detsamma till dig! ❤️

      Liked by 1 person

      1. Det ska vi tro, att efterträdaren är klok och ser helheten! Det perfekta är väl lika sällsynt som guldkorn på stranden 🙂 Huvudsaken det rullar på, är humant och realistiskt!

        Jodå, jag trivs på mitt nya jobb. Man gör det man ska och är trevlig under tiden, liksom 🙂 Min chef är tvåspråkig (finska/svenska), medan de andra tre är enbart finska, och på något konstigt vis är det skönt. Det gör att jag får jobba på i lugn och ro, inget illa med småprat, men jag tror du förstår hur jag menar?! Jag trivs så otroligt bra med att sköta mej själv och small talk är inte min starka sida överlag. Det är härliga människor och vi har trevligt på kaffepausen, jag stapplar fram på min finska (det är underhållande i sig, fniss), och vi hjälps åt när det är läge för det – men annars gör jag mitt och de gör sitt. Så skönt. Så perfekt för mej just nu. Helt enkelt skönt med en gruppdynamik, som bara är, utan krusiduller och kullerbyttor. Sat Nam.
        (Ojoj, blev långt!)
        kRaM

        Liked by 1 person

      2. Det låter underbart! 😃 Är ju inte heller mycket för småprat men ser mig ändå vara med i det för att ”vara med” liksom.
        Hade nog helst haft ett eget kontor på en övergiven våning och skött mitt. 😂

        Vi är sååå värda detta! 💜
        Kram & Sat Nam 🙏

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s